Sustainable Living

- reduce, reuse, remake & recycle! -

Hälsa

I did it!

By Lämna en kommentar

Jag gjorde det! Jag klev ur ekorrhjulet. Kommer du ihåg när jag skrev listan på beställningen av mitt nya jobb? Se här: https://www.sustainableliving.se/jag-har-bestamt-mig/

Jag hade ett särkilt jobb i åtanke när jag skrev den beställningen, men jag fick det inte jobbet.

Jag visste inte då att det skulle vara mitt absoluta drömjobb. Det som får en att känna sig värdefull, behövd, och viktig. Det som gör att jag kan göra en skillnad som behövs, som ger mig kollegor, och ett sammanhang. Det som gör att jag får jobba med människor, främst unga människor, och med all typ av kreativitet, med konst, musik, skrivande, skapande.

När jag inte fick det jobbet gjorde jag det jag alltid gör när jag möter motgångar, jag testade en annan väg. En annan approach, och guess what? Universum, och karma, och alla fantastiska krafter gick ihop och hörde min önskan. Jobbet är mitt. DET jobbet. Det jag inte fick. Det är nu mitt. Nu hjular jag i huvet igen!

Jag är numer anställd som ny Samordnare på Gamla Tinghuset i Östersund. Och fritidsledare på Torvalla fritidsgård.

Gamla Tingshuset slog upp dörrarna 1991, och hade konserter med punk och hårdrock. Mina kompisar och jag hängde där ofta och gick på mängder med konserter, vi var/är ju både punkare och hårdrockare.

Idag, mer än trettio år senare, är det fortfarande en samlingsplats för unga.

Det finns replokaler, gamla tingssalen är konserthall precis som då, och används även till föreläsningar, körer, och danser, och disco, det finns DJ utrustning, mängder med instrument, ett café, en ateljé med både sysaker, träslöjd och konstmaterial, en biosalong, ett screentryckrum, mörkrum, material för inspelning av film och poddar, skrivarverkstad… allt riktat mot unga.

Vad sjutton gör en samordnare då, har jag fått frågan några gånger nu sedan jag fick jobbet. Och hur ska jag bäst beskriva jobbet? Precis som min beställning, jag jobbar främst med unga, i en kreativ miljö, många med diagnoser av alla de slag, och samordningen har med huset, och verksamheterna, att göra. Som en spindel i nätet ska jag föra samman verksamheter, föreningar, idéer, ungdomar, och se till att huset Gamla Tingshuset fortsätter vara en öppen plats för alla unga, med kreativitet, musik, öppenhet och kärlek.

Phoenix då? Goblin Academy? Sustainable Living? Barnböckerna? Jo allt har sin tid, och sin plats.

Jag har kvar några kunder i Phoenix, och kan se att det kommer bli en fin semesterkassa när tiden är kommen, och vad gäller Goblin Academy har jag redan gjort klart nästan allt material så nu ska jag ”bara” få till det sista, sedan ska jag testköra någon föreläsning innan jag hyr gamla tingssalen och anlitar personer i huset till att spela in mina webinars och onlinekurser.

Och bloggen kommer jag inte släppa, nu kommer det finnas mer tid att jobba med kreativiteten, och snart kommer våren med nya odlingar, örter, teer, tinkturer, dekokter, salvor, och tvålar. Jag har skapat en undersida här på bloggen som heter {Sustainable} Apothecary. Där kommer min örtmedicin få plats med tips och idéer och recept på hur vi kan använda naturen omkring oss och jobba med vår hälsa holisitskt. Hårdrockshippie sa bonussonen när han var liten. Jag säger hårdrockshippiehäxa. 😉

Barnböckerna då? Jo, en av de många fördelarna med att vara anställd kommunalt är jag helt plötsligt får ohemula mängder med fri tid och semester. Som ekonomichef i olika roller de senaste tjugo åren har jag som mest haft två veckors sammanhängande semester (med helt 100% ledigt) och det var när jag var med min syster och hennes familj i Thailand sjutton år sedan. Hennes yngsta låg i magen.

Nu kommer jag ha möjlighet att ta ut lång sammanhängande semester på somrarna, under sommarlovet. Och julledigt, och påskledigt eller ännu hellre tiden mellan all ledighet. Då finns det massor av tid att skriva. Sitta hemma på bryggan eller under mitt tak utanför mitt she-shed och skriva, måla, tänka, lyssna. Må bäst.

Får några månader sedan fick jag djup röd ångest när jag tänkte att det var minst femton år kvar till pension. Nu känner jag att jag kan jobba hela livet.

Min adhd jublar och jag gör saltomortaler i huvudet. Jag är så sjukt lycklig, igen! Jag gjorde det. Jag tog steget. Och jag lyckades. Igen. 😉 Karma babies!

Nu pysslar jag med ett nytt projekt jag ska starta, på Tingshuset, så jag ligger under min favoritfilt i soffan med Peanut i knät, tittar då och då mot den tända brasan och dricker en kopp te. Lycklig efter julen med mina nära och kära på Värmdö, lycklig i min livssituation, med min familj, och med mitt arbete. Lycklig punkt.

Jag önskar även dig all lycka.

Kram,
El

PS: Jag kommer släcka ner phoenix.se ett tag. Mitt första stora projekt för mitt nya jobb, det nya året, i mitt nygamla kall är ett projekt som jag passande nog döpt till Project Phoenix, så hemsidan kommer få en ny innebörd. Tills dess, KRAM!
X.

Jag är’s, civilekonom, författare, bloggare, konsult, herbalist, apothecarie, föreläsare, protagonist, fenix, autodidakt häxa, fritidsledare, vikarie

By Lämna en kommentar

Dagens rant. Jag är’s.

Jag hade ett supertrevligt, och världsomvälvande möte med en naturkraft för en minut sen. Det fick mig att fundera över något hon sa, som jag snappade upp, och har funderat på sedan dess.

Hon påpekade att jag uttryckte mig i ”jag är’s”. Känner mig lite som Johnny Depp här när jag smakar på orden: -”jag är’s”. Gärna med nån av alla hans grimaser och handrörelser. Lite som Jonas Gardell. Älskar’t!! Eller som Nathan Lane i The Bird Cage, underbart!

”Jag är”, är ett uttryck, tror jag myntat av boomers-arna, som i mångt och mycket identifierar sig med sitt yrkesval. ”Alla” mina föräldrar är boomers, så det är de som format mig mest. 

Länge har jag fascinerats över de stora skillnaderna mellan våra generationer, och hur spännande det är att se på, hur, och när, de utvecklas. Vilka ord och begrepp som återanvänds eller förändras.

Snabb repetition av generationerna jag talar om, som jag har kontakt med och som jag älskar skillnaderna emellan:

  1. Den förlorade generationen, 1883-1900, konstnärer och bohemer, min gammelfarmors generation.
  2. Krigsgenerationen 1901-1927, härdade av strider, mormor & morfars, farmor & farfars generation. Astrid Lindgren.
  3. Tysta generationen, flitiga samhällsbyggare, 1928-1945.
  4. Baby Boomers, efterkrigstidens optimister, 1946-1964, mina föräldrars generation; framgångsrika, yrke definierar identitet, tid är pengar.
  5. Gen X 1965-1980, oberoende navigatörer, min generation; ”Slackers”,  ironiska nomader, do or die, stå upp, påverka, förändra, yttra sig.
  6. Gen Y/Millenials – 1981-1997,min lillasysters generation; MTV-generationen, Peter Pan-generationen, in the moment, medvetna, rastlösa, influencers. Den digitala revolutionens barn.
  7. Gen Z 1998-2010, digitalt skickliga innovatörer, alla mina barns generation, från syskonbarnen, till gudbarnen, till bonusbarnen, egna barnen, och alla andra ”barn” i min närhet. Milleniumgenerationen, icke att förväxlas med millenials.
  8. Gen Alpha 2011-2024, digital teknik. ”deras barn”! Har inte så många här ännu. Mer ser fram emot att lära känna fler, och bli farmor själv en dag.

Källor på detta; google, wikipedia, nationalencyklopedien. 🙂

Tillbaka till ”jag är’s”.

Jag är civil- och marknadsekonom, bloggare, konsult.

Jag är gammal nu. Just nu, tillräckligt gammal, & ung, för att veta lite om en hel del, och för att vara tillräckligt pigg, och nyfiken på, att lära mig mer, och nytt, om massor. Nyfikenheten är fortfarande enorm.

Jag är en ganska dålig människokännare. Jag väljer att vara positiv, och fylld av kärlek och empati, så varenda narcissist gnuggar händerna, och hopar sig kring lovligt byte. Jag blir lurad, jag går in i fällor, jag blir så ledsen, men jag reser mig, skakar av mig skiten, och jag går vidare.

Jag är ganska trött, och lite bruten, men jag vägrar bekänna mig besegrad. Däremot försöker jag vara lite tystare numer. Jag tänker på vad jag säger, till vem. Alla är inte hederliga, och värderingar skiljer sig mer än antalet microorganismer i havet, och alla har  så olika syn på vad man får, och kan, göra för att tjäna en slant, och vissa har inga skrupler alls, utan stjäl tveklöst framför ögonen på dig. Nåväl, vad är väl… tillbaka till slottet.

”Jag identifierar mig som” är också ett uttryck, och begrepp, som är relativt nytt, sprunget ur våra ungdomars brunnar. Z-generationen, som i Z-län.

Jag identifierar mig som en medelålders Pippi, autodidakt herbalist och häxa, rebell, patriot, regeringskritiker, urbota less på bittra vuxna, och författare.

När ”får” man egentligen börja kalla sig själv författare? När man skriver på sitt/sina första verk, eller sedan man blivit publicerad? Är författare en skyddad titel? Jag får kalla mig själv ekonom, det har jag på papper, både ett som säger civilekonom, och ett som säger marknadsekonom, beroende på inriktningar. Hur är det med advokat/jurist, journalist? Hur många poäng krävs för en viss titel? Efter fem och ett halvt år på universitet har jag en handfull poäng.

När jag ändå är inne på titlar så har jag haft alla jag velat ha i mitt liv. Jag har varit ekonomichef, vd och cfo. Det är  inte så viktigt längre. Entreprenör, företagare, bartender, servitris, bloggare, chef, ledare, inspiratör.

Jag är nästan orimligt stolt över mitt första lilla företag Goblin, som är döpt efter min/vår första egna, gemensamma hund, en Cane Corso som hette Goblin.

Hade jag fattat andra beslut, anställt andra personer, valt att anlitas av andra kunder, kanske vårt liv sett helt annorlunda ut nu. Men sliding doors ledde till rättegångar, och konkurs, som i sin tur ledde till att jag startade Phoenix. Och ett uttalande från Högsta Domstolen att jag gjort rätt.

Och här är jag nu, så många år senare. Jag har nyligen skrivit om att jag bestämt mig för att hoppa ur ekorrhjulet och göra något annat än redovisning. Och det har jag gjort. Jag skrev ner en beställning på mitt nya kall. Och allt håller på att infrias.

Phoenix som företag erbjuder idag tre inriktningar;

  1. ekonomi i framförallt dataspelsbranschen, men med andra kreativa kunder;
  2. bloggen Sustainable Living som snart kommer öppna en webbshop; apothecary, om hälsa, hantverk, herbalism, och återbruk, cirkulär ekonomi;
  3. och ett äventyr som erbjuder föreläsningar, webinars, tutorials, focus groups, och litteratur.

E-publikationer och tryckt material kommer finnas både via webbshoppen, och via föreläsningar, och andra beställningskanaler. Mer info kommer, men nu kan jag nästan känna lukten av trycksvärtan. Och digitaliseringen som är på gång sedan länge.

Just nu fokuserar jag några procent av min tid på att vara en företagscoach, eller inspiratör och rådgivare, till yngre, kreativa förmågor i alla branscher som vill göra något eget. Som vill starta eget företag, eller förening, med kreativa inriktningar med immateriella tillgångar som konst, musik, ord, spel, kod, appar, etc.

Några procent går till sista handpåläggningen på en ekonomibok för just start ups inom kreativa yrken, så håll utkik. Den kommer att finnas till försäljning här på bloggen.

Jag har också skapat en större presentation för kommande föreläsningar i samma ämne, om att starta eget i en kreativ bransch, med en liten goodiebag till de första som… återkommer med mer info om det längre fram när alla detaljer är finslipade och vaxade.

Presentationen är en del av en ”pitch”, som också snart är klar att visa upp för några utvalda få om ett större barnboksprojekt som hittills måste hållas i dunkel för att inte någon annan ska hinna sno min idé.

Jag sitter fast mellan några stolar för tillfället som är svåra att vrida sig ur men det släpper nog alldeles strax.

Nu ska jag springa in till nästa roliga teamsmöte som handlar om några av de förändringarna som komma skall.

Härliga höst!

Kram
El
X.

Jag har bestämt mig

By Lämna en kommentar

Ni som följt mig under de tio år bloggen varit aktiv vet att vi kämpat en massa, vi har gått igenom en massa strunt, och genomlevt en massa skit. Som så många andra. Jag har skrivit öppet om det, här på bloggen.

Vi är på andra sidan allt det där nu, sedan ganska länge. Shit hit the fan för ett antal år sedan, och sedan har några års vila och återhämtning från det lett till idag.

I crashed and burned, rose and revived. Startade Phoenix och tyckte att jag bevisade mig själv igen. Det var viktigt, då.

Med utmattning, djup ångest, och depression i bagaget har min energi pendlat som en bergochdalbana, och min adhd har inte gjort den resan lättare.

Det här med adhd. Diesel (min son, 15 år) har också adhd, så i princip hela hans liv har också varit en kamp, inte mot skolan, tvärtom, tillsammans med skolan, och all underbar personal som vi haft lyckoträff med, sedan dag ett.

Jag har skrivit om adhd ett gäng gånger, se två här:

Adhd – en superkraft

Pest eller kolera?

Vi har fått så mycket stöd. Vi har fått så mycket hjälp. Men jäklar vad vi har kämpat. Själva inlärningen har aldrig varit en kamp, både Diesel och jag har väldigt, väldigt lätt att lära utan kampen har bestått av annat. Mest socialt. Mest ute i samhället.

Det finns fortfarande en hård oförståelse när man inte passar in i handsken man blivit tilldelad. Jag använder väldigt sällan ordet och begreppet man, utan vill oftast poängtera att det gäller mig själv, eller någon annan specifik. Men just här, generellt, vill jag använda ”man” för det handlar verkligen inte bara om mig, eller de i min närhet.

Samhället har en hel del förväntningar på en, med normer, regler och kulturella ”do’s and don’t’s”.

Min son är mitt i sina tonår så han håller på att utforska det här samhället och den här världen, i denna tid vi lever i, idag. Jag är född -75 så jag växte upp under -80 och -90 talen med allt vad det innebar.

Jag vet inte hur många gånger jag proklamerade under min egen uppväxt att jag inte ville sätta ett barn till världen vi lever i. Men det gjorde jag ändå (bästa jag gjort) så nu får jag stå mitt kast och försöka göra världen till en bättre plats att växa upp i, och leva i. Jag läääääääängtar efter barnbarn men är livrädd för omvärlden idag. Vilka jäkla galningar det sitter vid makten, eller kämpar för makten, runt om i världen.

I somras, när jag fick möjlighet att följa med min son på språkresa, började ett litet frö gro i min själ. Jag gick några steg bakom honom, och iakttog, lyssnade och söp in alla intryck från min underbara tonåring. Jag kände mig lite som en abuela (farmor/mormor) fast jag är en máma, och reflekterade över att jag snart fyller femtio. Halvvägs genom livet (min gammelfarmor blev 102). Eller kanske med ena foten i graven, ingen aning. Vem vet? Ingen vet, så hur vill jag leva resten av mitt liv?

… dagboksanteckningar från en drömresa

Sedan hemkomsten från Spanien har jag grubblat, gått några kurser, och jobbat på fast hjärnan SKRIKER lägg av och ångesten RIVER i bröstet. Vad håller jag på med? Ska jag bränna ljuset i bägge ändar? Jag har läst på om utmattning, och när man som duktig flicka ignorerar den och kämpar på. Vad händer egentligen med hjärnan när man trotsar sin egen ohälsa? Men det är ett helt annat inlägg.

Så jag har bestämt mig. Jag kliver ur ekorrhjulet nu. Jag lämnar den falska tryggheten av tjugo års ”karriär” och byter bana. Jag lämnar ekonomi. Jag är LIVRÄDD, men jag gör det ändå. Skorpan och jag.

Jag måste. Jag vill ju leva! Må bra. Skratta. Älska. Njuta. Jag har absolut ingenting emot att kämpa, när jag mår bra är min adhd en superkraft, jag måste bara hitta rätt kamp som är värd att kämpa för.

När jag pluggade på universitet var min högsta dröm att bli marknadschef för Absolut Vodka. Vilket drömjobb! Jag älskar de gamla reklamkampanjerna som vann pris efter pris. Jag har en Bachelor of Science in Marketing, men tog examen 2003 när inga jobb fanns så jag hamnade av en slump inom redovisning. Efter tjugo år är jag jäkligt bra på det också. Men jag tycker inte om att jobba med det. Exceller, och budgetar, och forecasts, och rapportering tycker jag är kul, men inte redovisning. Men det är ändå det jag pysslat med de senaste tjugo åren.

Två av mina jobb, som ekonomiansvarig på F12 Gruppen och Paradox Interactive, har jag absolut ÄLSKAT! Inte kanske på grund av arbetsuppgifterna, men tack vare kollegorna, och branscherna. Restaurang och dataspel. Upplevelser. Människor. Glädje.

Vad mer de två branscherna har gemensamt är att det är få kollegor som passar in i samhällets utdelade handskar, utan de flesta går sina egna vägar, och … drum roll… har massor med diagnoser … och de älskar sina jobb.

Service är ett kall, inte ett yrke. De som har det, de har det, och de blir också jäkligt bra på det, för det är ÄKTA glädje. De flesta som jobbar med dataspel jobbar med sin hobby, och passion, och det märks! De flesta är unga, hungriga, ambitiösa och lyckliga. Spretiga, oortodoxa, annorlunda, och helt jäkla underbara. Svenska dataspelsbranschen är helt jäkla magisk. Jag älskar er alla! Jag vill gärna fortsätta jobba i branschen.

Så, jag gör nu en beställning på nya jobb:

  • Jag vill jobba med ungdomar och unga vuxna. GÄRNA med diagnoser!
  • Jag vill jobba kreativt.
  • Jag vill dela med mig av mina erfarenheter, och tipsa om vägar och varna för fällor.
  • Jag vill utbilda inom ekonomi, uppstart av företag, tips, trix och pitfalls.
  • Jag vill hålla föreläsningar och webinars, work groups och projekt.

Framförallt vill jag jobba kreativt med människor, få kollegor, och ett sammanhang.

Jag fortsätter lära mig det jag kan om örter och ätbart ogräs, främst härifrån Jämtland, och om att göra ekologiska hudvårdsprodukter som tvålar och salvor, ayurveda och holistisk hälsa, och herregud, jag har börjat yoga! Hormony Yoga för kvinnor. Älskar´t!

Jag tar min hälsa på fullaste allvar. Jag har bara den här kroppen och den måste hålla.

Bloggen kommer leva minst tio år till. Sustainable Living 2.0. Och som alltid, jag skriver för mig själv, men blir alltid lika glad när jag får mail, mess och kommentarer här. Det värmer oerhört att få feedback på det jag skriver och jag är så glad att många hört av sig och berättat om sina erfarenheter, och hur ni blivit hjälpta, peppade, stöttade av något jag skrivit, eller testat ett recept, eller nåt återbrukprojekt.

Under mitt liv har jag träffat så många underbara människor som lämnat ett enormt intryck hos mig så jag vill ha möjlighet att kunna ge tillbaka, pay it forward, do something good.

Slutligen, ett stort tack till Ecke, fritidsgårdens hjälte på Torvallaskolan under 90 talet! Om du lever och läser det här; TACK! Du trodde på mig. Du stöttade mig. Du visade att vuxna kunde vara coola. Det ska jag försöka föra vidare, jag tar över facklan nu. Tack! 🙏

Varma kramar,
El

Tvål med aloe vera, örter och aktivt kol

By Lämna en kommentar

Jag har en ganska stor Aloe Vera-planta i fönstret som jag ”skördade”, skrapade ut, mixade och frös in till iskuber.

Jag har tittat en hel del på en tjej i Finnland som gör tvål, och hon visade hur man använder aloe gel i egen hemgjord tvål.

Jag har också odlat, skördat, och torkat MÄNGDER med örter den här säsongen så jag testade att göra egen olja på timjan, rosmarin och oregano.

Så den här tvålen gjorde jag i våras men har inte kommit till förrän nu.

Den blev ganska ful, och jag har glömt bort receptet, och hittar inte lappen men den tvättar rent, lämnar huden len, och luktar gott.

Jag försökte piffa till den men to no avail.

Idag gör jag tvål igen så det kommer ett till inlägg strax med nya tvålen, ville bara inte slänga det här utkastet så det fick hastigt och lustigt komma ut idag.

Kram,
El

Blomsterbarn

By Lämna en kommentar

De senaste månaderna har varit  sprängfyllda  av jobb, omorganiseringar, bokslut, årsredovisningar, deadlines, resor, ännu mer jobb, hälsoproblem, bruten fot, avbrutna resor, språkresor, planering, sjukhusbesök, fotografering, avslut av både jobb och kunder, ännu mer ohälsa, familj, vardag, tonåring, fralla, skäggubbe (make), femtio-års-present-planering, odling, skörd, torkning, förvaring. 

Jag har absolut inte hunnit med allt men tillslut lyckats strukturerat upp så det ”bara” är att sätta tänderna i listan direkt, och köra. 

Det kommer bli en spännande höst. En del nytt, en del gammalt & beprövat, en hel del favoriter, och en nygammal inriktning.

Otroligt många bilder kommer.

Blommor, örter och insekter.

En puppa.

Jag har fotograferat. Oj vad jag har fotograferat. Allt som fångat min blick och intresse, och jag har märkt att insekter är min nya grej. Just nu iallafall.

I sittande stund har jag nog inte mindre än ett gäng tusen bilder att gå igenom, sortera, slänga, klippa, redigera, och kanske publicera.

Vad är grejen med kameran och fotografierna? Egentligen inte något annat än tidigare intresse, bara att det är förnyat och laddat med energi. Positiv energi.

Jag har gjort mer tvål. Och salvor. Jag har odlat, skördat, och torkat örter till kommande projekt. Jag har sparat och förberett mängder med örtblandningar till kommande badbomber och tinkturer. Teer gör jag dagligen. Under hösten kommer det fler tips och recept på tvålar, salvor, cerat, disk- och tvättmedel, deo

Energi är ett viktigt ämne jag ofta återkommer till – ständigt fluktuerande och återkommande. Min energi senaste åren kan mest liknas vid en gammal bergochdalbana som är lite lagad och rostig här och där. Upp, upp, upp, ner, runt, uppochner, ner, ner, ner, runt, upp, puh!

I Spanien kom jag på att min hälsa är (relativt) bra – men skör. Skir. Som farmors virkade mellandukar till finporslinet. Som en elefant balanserande på en liten, liten spindeltråd. 

Jag återkommer med en återkoppling till 120 dagars hälsoprotokollet lite senare i höst. Men visst gör allt skillnad. Jag märker redan stor, stor skillnad. Nu gäller det bara att hålla i och fortsätta hålla uppe rutiner och det vi skapat.

Välkommen september och ljuva höst.

Jag vill stå upp mot alla orättvisor, och försöker påverka min värld åt det bättre hållet, och säger alltid vad jag tycker, om jag yttrar mig. Jag har hållit mig ganska tyst ett tag, men ärligheten tystnar aldrig, den sitter i ryggmärgen. Men det är verkligen inte alltid jag orkar säga nåt längre. 

När Putin började härja i Ukraina gick Daniel och jag är med i Hemvärnet, och jag gick med i Svenska Lottakåren, och nu ska jag gå militär grundutbildning i två veckor, i Härnösand i november. Ska bli SJUKT spännande och få göra mini-lumpen som trind 50-åring! Sen är tanken att jag ska utbilda mig vidare till stabsassistent. 

 Jag kan se mig stå som Pippi med händerna i sidan och flätorna på svaj, fast i M-90. Lite rebell, lite punkare och anarkist, men framförallt jäkligt stolt svensk, och jag kommer inte stillatigande se på när någon hotar vårt lands frihet, och våra mänskliga rättigheter. Men jag väljer mina strider. 

Jag älskar starka kvinnor som står upp för sin sak, och vill belysa, och djupdyka i, några starka kvinnor tror jag. Lyfta och göra några personporträtt av kvinnor jag respekterar och beundrar, som har betytt mycket för mig.

Feminist? Javisst. Men inte på det sättet som längst fram vid barrikaderna, trots att jag har märkt att det börjar behövas igen, för jag vet inte vart samhället är på väg. Feminist såtillvida att jag anser att jag kan göra allt (kanske lite bättre) som alla män kan göra, förutom vid vissa fysiska styrkeprov. 😉 

Men bara för att jag anser att jag kan, både göra och säga vad jag vill, så är det smärtsamt tydligt att många, många, många kvinnor runt om i/över vår värld inte har samma rättigheter.

Men jag avslutar dagens rant med några till av alla bilder.

Med barnböcker på gång så roar jag mig enormt med naturens magiska under.

Tills nästa gång .
Kärlek & respekt,
El

Tysjöarna

By Lämna en kommentar

Precis utanför Östersund ligger Lugnvik industriområde. Och helt otippat ligger det en vacker oas precis kant i kant med industrin som en juvel att andas i.

Här är en länk till Länsstyrelsens info om Tysjöarna (klicka på länken).

Hela sträckan runt är ganska precis 7 km, och det finns mängder med rastplatser, eldstäder, till och med yxor och ved, och en sträcka är handikappanpassad så till och med rullstolar tar sig en fin bit längs underbar natur och, just nu, helt magiska kor.

Balansen är viktig då långa delar gås på spångar över vatten. 😉

Ut på tur, aldrig sur!

En god vän eller två, och en rygga med fika är allt som behövs för en mysig promenad.
Kram,
El

 X.

 

Jämtland runt

By Lämna en kommentar

Min vän, sedan fyrtio år tillbaka; Ulrika, eller Ullis för mig, Ricky, Lilla U, Ulli, (kär vän har många namn) och hennes hund Elton och jag går ofta på tur. Ofta, som i några gånger per år i alla fall. Ibland längre, ibland kortare. Någon enstaka gång utan hund, men allra, allra oftast med hennes gulle Elton.

Min kusin, som är mer min syster, och jag går också på tur en eller ett par gånger om året. Hon kommer upp till Jämtland med sin familj och hälsar på och vi tar ett valfritt berg och börjar klättra. Nä, men vi brukar ta åtminstone en längre tur tillsammans. Ryggsäck, fika, kamera, glatt humör. Vi går över daggstänkta berg fallera. Ibland på hästrygg, ganska ofta faktiskt, men oftast till fots. Alltid en tur med kajakerna.

Jag skulle vilja kalla mig själv självutnämnd ambassadör för Jämtland. Jag älskar Jämtland. Jag kan andas i Jämtland.

I mitt hjärta kallar jag Jämtland hem. Värmdö är mitt andra hem, mitt första och andra. Sedan har jag hela världen som arena, men Värmdö och Jämtland är mina hem.

Hela västra Jämtland består av ett super bergmassiv som heter Skanderna. Våra underbara fjäll. Hela östra Jämtland består av tjock grön gammal skog. Storsjön ligger mitt i som en blå juvel och ”mitt i” ligger vackra Frösön som smaragd och glittrar.

När vi flyttade hit för fyra år sedan så började jag en bucketlist på vandringsleder jag ville uppleva. Trogen min bakgrund fick listan uppkallas av Metallica så klart.

Även vandringsstaven jag gjorde av en ungbjörk på tomten har fått samma namn. Det var länge sedan jag gav listan uppmärksamhet så den måste uppdateras. Några av lederna ligger så nära så de har jag vandrat flera gånger. Några har jag inte kommit till ännu, men om det är något jag har så är det lugn, harmoni och tid (hoppas jag).

Varje led kommer att få sitt egna inlägg med info, bilder och lite kuriosa. Tips på fika, aktiviteter med barn i olika åldrar och svårighetsgrad, baserat på undertecknads fysik. 😉

Först ut; Tysjöarna runt.

Kram;
El
X.

Sustainable Living 10 år

By Lämna en kommentar

 Helt otroligt! Bloggen fyller tio år idag!

Det firar vi med att göra det sista på alla måsten så vi kan njuta av sommaren. 🙂

Det ligger inte mindre än fyra utkast på inlägg som kommer, när som helst. Nu KÖR vi!

Vi hörs snart!
Kram,
El
X.

Glutenfri halloumiburgare med chilimajo

By Lämna en kommentar

Våren har kommit till Jämtland. Med ett sha-bang! Hårkan forsar, fåglarna leker och sjunger, och ALLT växer.

Solen har gassat i flera dar, och värmt, så nu är nästan all snö och is borta från vår tomt.

Maken är bortrest, och sonen och jag har ett harmoniskt lunk. Jag har jobbat, på bryggan, och passat på att sitta i solen och lapa D-vitamin. Röd? Tjaa, som vanligt vid den här tiden på året. 😉

Morgonkaffet intaget på bron, och dörren har stått öppen från tidigt till sent så Peanut har sprungit ut och in, och fram och tillbaka, solat i dörröppningen, svalkat sig i älven, myst, lyssnat, tittat, luktat.

När det var som varmast fick hon en liten boll av frusen köttfärs, som isglass. Det var mycket uppskattat, och svalkande.

Jag har bakat glutenfria hamburgerbröd/frallor med jalapeños och ost, och gjort kanske den godaste halloumiburgaren sedan urminnes tider. Mitt facit på den perfektaste halloumiburgaren är från Grill Ruby i Gamla Stan, i Stockholm. Med chilimajo. Så god så det nästan var löjligt. Jag var riktigt nära idag.

Brödet? Förvånansvärt gott. Ska man äta glutenfritt kan det vara värt att baka eget, i min mening. Det är inte ofta jag ätit glutenfritt och haft samma lyckorus som efter en surdegsfralla, typ aldrig. Men Diesel tyckte också att det var gott, så om jag har tur finns det kvar några till senare, men nu vet jag ju att det blev med beröm godkänt även av en mycket kräsen finsmakare och fellow brödälskare.

Receptet
4 dl laktosfri mjölk, uppvärmd till 37 grader
50 g jäst

480 g glutenfri mjölmix (jag använde en köksvåg)
1,5 msk chiafrön
1,5 msk fiberhusk
1,5 msk psylliumhusk
1,5 msk grovmalen hampfröprotein
1,5 msk sirap
1-2 tsk salt

1 kopp riven ost
0,25 kopp hackad jalapeños

1 uppvispat ägg
Sesamfrön

Gör så här:
Blanda uppvärmd mjölk och jäst, tillsätt resten av ingredienserna och kör i hushållsassistent med degkrok, ca tio minuter.

Låt degen jäsa minst en halvtimme, gärna längre.

Knåda i ost och jalapeños och forma till en rond boll.

Dela i lika delar, forma till frallor, och platta till lite så de inte är helt runda.

Låt jäsa under duk en gång till, pensla med uppvispat ägg och strö över sesamfrön.

Grädda i uppvärmd ugn på 225 grader i 15 minter. Låt svalna på galler under duk.

Degen är inte som en ”vanlig” deg, utan lite kletigare, men ändå torrare, lite som att stärkelsen tar över och dominerar känslan. Jag hade både fiberhusk, psylliumhusk, chiafrön och grovt hampfröprotein i och det var nog tur, annars hade nog känslan av ”potatismjöl” tagit över.

Den var ändå väldigt lättarbetad på ett mjölat bakbord.

Över förväntan bra. Jag är jättenöjd. Större ostbitar nästa gång.

Jag gjorde smashed burgers till Diesel, och halloumi, eller rättare sagt, Norrländsk Eldost, till mig. Det finns hopp mina vänner, om att få äta gott och somrigt även för mig. Mejerifritt, nope, men laktosfri grillost, och lagrad ost i brödet. Ja okejdå, även laktosfri mjölk i degen. Laktosfritt iallafall. Och glutenfritt. Jättekliv.

Salladsblad, smörstekta champinjoner, karamelliserad lök, eldost, avokado, tomat och en hel del hemgjord chilimajo med sambal, sesamolja och soya i det glutenfria ost- och jalapeñobrödet. Gott.

De glutenfria mjölalternativ som finns i lokala dagligvaruhandeln har en del att önska, men jag har googlat, och googlat, och fått tips, och tips. Det är svårt, eller i alla fall mycket svårare, att baka med glutenfritt än vanligt mjöl.

Har du tips på den bästa hemgjorda mjölmixen? Gärna en man kan byta ut 1:1 mot vanligt mjöl får du gärna tipsa! Min utmaning har bara börjat.

Imorgon, söndag, hoppas jag nästan på regn, för jag har massor att göra på jobbet.

Tills nästa gång,
Kram,
El
X.

 

Vårstädning med hampasåpa

By Lämna en kommentar

Inlägget innehåller sponsrade länkar till Hampabondens ekologiska hampasåpa från Skåne.

1:a maj. Jag hade inte tänkt göra ett inlägg idag, utan hade tänkt ta en röd dag och vila. Kanske baka nåt glutenfritt, ta en promenad med Peanut, eller läsa en bok. Imorse, när resten av lilla familjen sov skönt, skickade jag in några av de allra sista deklarationerna som ska vara inne senast imorgon, om ni inte har uppskov. Solen sken, varmt, och våren ville liksom glänsa på sin allra bästa sida. Fåglarna jublade och det är en första maj att ta med mig i minnet till ålderns höst som en fantastisk vårdag.

Med alla livsandar på glatt humör och spirande värme plockade jag fram lite städprylar och bestämde mig för att inviga våren på riktigt.

För ett par år sedan skrev jag ett inlägg om hållbar städning. Jag älskar inte att städa, det har liksom alltid varit min akilleshäl. Men allt jag gör i livet, gör jag på ett hållbart sätt. Så även städning. Jag älskar hållbara, gammeldags städprylar, snygga, mysiga, ekologiska, helt skuldfria städgrejer.

Kika gärna på förra inlägget nedan.

Pippi är sakletare och städar

Idag var det kajakerna som fick sig en grundlig vårrengöring, med härlig hampasåpa, och så tog Peanut och jag en premiärtur längs med strandkanterna på Hårkan mot utmynningen till Indalsälven. 

Jag vågar påstå att vårvintern nu på riktigt gått över i vår. Örterna frodas i fönstren, och allt börja långsamt sträcka på sig, och vakna till liv. Måsar, ejdrar, tornfalkar, sångsvanar, gäss, sädesärlor, och tranor har kommit tillbaka. 

Vi lever som vi lär, och städar hållbart, och eftersom vi lever mindre än ett replängds avstånd från vår egen vattenkälla så är våra städ- och tvättprodukter av det allra största och yttersta vikt. 

Jag fått testa en ny såpa med hampfröolja. Bara ekologiska ingredienser tillverkade i Skåne. Min psoriasis gillar inte när jag diskar och städar, men den här såpan var väldigt mild mot händerna och grym mot smutsen! Kika gärna här om du vill vet mer eller testa själv; https://www.scentstopwebshop.se/33-hampaprodukter/hampabondens-hampasapa.

Kajakerna har stått vinterförvarade i snön mot husväggen så de behövde en ordentlig genomgång. Peanut hjälpte så klart till på det bästa sättet hon bara kunde. Tror det kallas arbetsledare? 😉 Framförallt kände hon sig väldigt bekväm i kajaken och det är det allra, allra viktigaste för mig.

En bunke med varmt vatten, en klutt hampasåpa, en grov borste för det värsta, en liten bit loofah för det ovärsta, en svamp för det enklaste, och en trasa. Det visade sig att jag bara behövde svampen med vatten och såpa.

Jag jobbade upp en skönt lödder med svampen och det räckte för att få bort nästan all smuts. Sköljde bara av med vatten från Hårkan, så var det klart.

Det är inte mycket is som är kvar, men det gör att det känns extra coolt att ta första kajakturen, innan vårfloden! Peanut var bara liten yttepyttevalp förra året när hon följde med ut sist, så hon fick långsamt och i egen takt utforska kajakerna. I höstas, innan vi drog upp kajakerna för säsongen missbedömde hon sin egen förmåga, vattnet och/eller avståndet mellan kajakerna så hon ramlade i. Det var kallt. Hon var inte jättenöjd. Men det verkar hon inte komma ihåg överhuvudtaget.

Hon var så cool! Hoppade i och ur, gillade läget med flytvästen och satte sig tillrätta på lilla filten mellan mina ben, och smög försiktigt fram och tillbaka och letade efter, och hittade, balansen. Vi tog det extra lugnt eftersom det inte kan vara mer än 4-6 grader i vattnet, så vi paddlade bara längs med strandkanterna.

She’s a natural! ❤️ Och ja, det är första gången min bleka lekamen ser solljuset i år så jag är ledsen om jag bländar er med allt det vita och skära. 🫣

Mer än hälften av den första riktiga vårdagen återstår, så nu ska vi snart tända grillen och avnjuta några rödingar grannen fiskade till oss förra året.

Ut och njut!
Kram,
El & Peanut
X.