Remake

Idag är det måndag. Tydligen har det blivit en naturlig inläggsdag. Söndagarna går till så mycket annat. Läste om en husmoders rutinvecka i ett inlägg som fladdrade förbi på Facebook. Ska kanske anamma den, som den husmoder jag är? 😉

Så här;
Måndag: Tvätt och planering, plus jobb.
Tisdag: Stänkning, men jag skippar det. Här jobbar jag på som vanligt istället, med företagen och kunderna. På eftermiddagen har husmor ledigt och på bilden i husmoderslexikon cyklar hon ut i naturen med halsduken fladdrande i vinden. Haha jag kan se mig själv. Japp.
Onsdag: Strykning/mangling och ordnande av linneskåp, byrålådor och garderober. Nja, har nästan ingenting kvar som behöver strykas, och nån mangel har jag inte, så jag jobbar på som vanligt istället. Men absolut ordning och sortering av skåp och skafferiet. Tvätten från i måndags borde vara torr att vika och lägga undan.
Torsdag: Bakning av matbröd och min vanliga SPAdag.
Fredag: Städdag ja, logiskt, inte söndagar som Daniel ville, han får anpassa sig. Igen. Husmodern har talat.
I have spoken. 😉
Lördag: Mathandling, matlagning och bak. Jovars, lite trädgård på det också.
Söndag: Vilodag, då åt man gärna den stek som förbereddes på lördagen! 🙂 Om jag får till alla rutiner och dagar enligt schema finns det massor av tid för redan förberett inlägg att publicera på söndagar också.

I veckan som gått har jag gjort en del förändringar i min lilla organisation och gjort klart en del surdegar på jobbet. Jag har omorganiserat min business. Jag har sagt upp några avtal, och varit nödgad att säga hej då till några kunder som jag har haft sedan många, många år tillbaka. Mycket tid har gått till kommunikation med kunder och det känns så värdefullt, och viktigt, att vårda de relationerna. Det är ju de som gör att mitt nuvarande liv är möjligt.

Jag vill hellre säga upp några kunder än att göra ett dåligt jobb. 

Min hälsa låter mig bara jobba visst många timmar om dagen numera. När jag var yngre kunde jag jobba hur mycket som helst. Jag vill inte jobba så mycket längre. Så jag är djupt tacksam för mina kunder. Och för er som inte vet vad jag jobbar med så driver jag en liten redovisningsbyrå i dataspelsbranschen. https://phoenix.se

Skriveriet, och bloggplanering, har pågått i återuppståndet tillstånd sedan starten av 2023, och nu börjar en tydlig struktur lysa upp. Många pusselbitar faller på plats, och varje vecka hittar jag nya pusselbitar som liksom makar sig ner på sin rätta plats. Lite som en hund som liksom wigglar ner sig i knät. Så här.

50% konsultarbete och 50% kreativitet är mitt mål. Jag har en femårig plan, och snart har jag en färdig pitch deck att ge mig ut och presentera. Roliga samarbeten och fantastiska inlägg kommer.

Jag tänker att fram till 1 Augusti, 2024, då bloggen fyller tio år, kommer jag fortsätta lägga ut tips och recept, och idéer som jag planerat.

1 augusti planerar jag att lansera Sustainable Living 2.0, och fram tills dess kommer jag ”läcka” lite hemlisar och teasers om hur det går i bakgrunden med planering av organisation, vilka samarbeten som kommer, och i vilken form bloggen kommer vara. Det kommer.

Häromkvällen satt jag i timantals och skrev, och planerade, och skissade upp organisationsscheman, gjorde budget, en femårig exit plan. Jag har tjatat om min femåriga exit plan rätt länge nu, och nu har jag den. Jag tror banne mig att jag satt den. Allt finns i min pitch deck. Och för alla som inte vet vad en pitch deck är så är det en presentation av ett projekt för tilltänkta investerare och partners.

Tillbaka till nuet. Söndag. Ja egentligen måndag, eftersom jag hade för kul med islossning med min son igår. I veckan som gått har våren kommit smygande och snön har regnat bort förvånansvärt snabbt. Isen har lossat på Hårkan och vi har hjälpt den lite på traven.

Daniel, min älskade make, fyller 50 år i år, så vi har tagit rätt på lite kärnis från Hårkan att hugga ner i drinkarna i höst. Det positiva med att vi inte fick tag i kött i höstas är att frysarna är ganska tomma så vi har plats för is till kalaset.

Kärnis, för er som inte bor i norr och kommit i kontakt med begreppet, är den is som bildas i rent vatten, är helt klar och väldigt stark. Det är den som är bärande för långfärdsskridskor, pimpelfiske och skoteråkning, och den växer neråt under snötäcket.  Länk till wikipedia för den som vill nörda ner sig lite. Klicka på bilden.

 Som ekonomikonsult är tiden just nu, i april, högsäsong. Jag sitter här mitt i smeten av bokslut- och deklarationstider, och då åkte Daniel bort igen, över en långhelg. Och när han åker på träffar, jobb, och/eller utbildningar så brukar det alltid hända något här hemma.

Förra gången han var borta några dagar rev jag köket. Alltså inte ”rev” rev, men skruvade ner alla köksskåp från väggarna, och tog bort lilla ”köksön”. Eller rättare sagt ”kökstarmen” som det mer var. Köket var format som ett U, hästsko, ni vet.

Sedan passade jag in skåpen i gamla garderoben bakom köket,  det som till en början var ett kontor, men blev till garderob, på nån av Daniels resor, och nu blivit ett walk-in-skafferi. Det är långt ifrån klart, och då har Daniel ändå fått hjälpa till en hel del med att påbörja slutförandet av projekten jag startade. 😉 Som sju tusen gånger förr. Och mest troligt minst sju tusen gånger till. Hoppas jag iallafall!

Det är som sagt långt ifrån klart i skafferiet, men det börjar ordna till sig.

Det finns massor med plats för alla örter, tinkturer, köksprylar, tvålgrejer, teer och konsverver.

Det här är i alla fall köket just nu. Diesels skrivbord står där jag ska ha köksön. (Jo, han har ett annat bord för tillfället, thank you very much.)

Jag älskar inte tapeten. Den har varit som en nagel i ögat sedan vi flyttade in. Tapeten är ungefär som koriander. Antingen gillar man den, eller inte. Det finns inget mellanläge tänker jag. Smakar det inte lite diskmedel? 😉

Huset är en gammal sommarstuga från 1970-talet som blev ombyggd och utbyggd på 2000-talet och står extremt nära Hårkans strand. Så nära att det varit några gånger tidigare när dåvarande ägare tänkt; att nä nu jäklar får vi en husbåt. 🙈

Vattnet rör sig. Det är en reglerad älv. Faktiskt tre. Treälven består av Långan, Hårkan, och Indalsälven som går mellan Handöl i Jämtlandsfjällen till Timrås delta vid Bottenhavet. Marken rör sig. Väggarna rör sig.

Väggarna nu är lite sorgligt spruckna på en del ställen, eftersom huset rör sig så mycket, och jag tänker att det är en ren omöjlighet att få gipsväggar att hålla sig snygga över tid. Vi har funderat på att måla väggarna med en linoljefärg blandad med lite gips/betong/sand för att få struktur som en stenvägg. Då blir sprickorna iallafall snygga.

Men vi har kommit fram till att det bästa vi kan göra, för husets skull, och för vår, är att ha liggande träpanel som får röra sig tillsammans med huset. Vi hade jättefina vita liggande panelväggar i Älvsala, och älskade det. Gammal ombyggd lada. Som jag älskade det huset. Älskar verkligen det huset. Vilken själ!

Men nu! Jag har efterlyst, och fått tag i, en gammal lada med inrasat tak, och ett timrat fjös med inrasat tak. Här i Jämtland. Jag får hämta hur mycket virke jag vill, bara det blir gjort innan sista april för då kommer rivarna.

Ok, nu hjular jag igen. I huvudet, för annars vore det katastrofalt. Ni som inte känner mig kan försöka se framför er; en ganska lång, nästan femtioåring, med härligt runda former, balans som en kratta, och fullkomligt likstel. Det skulle aldrig hända irl, för jag är livrädd när jag kliver ner för en decimeterkant, för att ramla och bryta lårbenshalsen, eller höften eller nåt. Men jag jublar och hjular ofta i min huvud.

JAG DÖÖÖÖÖR av lycka! Väggarna i köket kommer få kläs om med återbrukat laduplank ner till de gamla äppellådorna från 1954. Nedanför äppellådorna ska Daniel bygga en platsbyggd ”reda-hylla”, (fast han vet inte om det än) och nedanför den, ner till diskbänken blir det ett klinker vi har sett ut, men inte hunnit införskaffa.

Klinkret ser ut som bergskanten längs med Hårkan uppströms till Blåberget, från oss sett. Så alla turister som paddlar förbi på sommaren kommer tro att klinkret som glimmar i glansen från Hårkan är gjutet med sanden härifrån.

Till belysning har jag sett en tremännings fantastiskt kreativa hälft göra en skitcool lampa av gamla åkerbrukare skrivbordslampor.

SNO på den idén. Kolla bara. https://www.instagram.com/villautgard/

Svarta gamla, ledade skrivbordslampor får belysa köket både från äppellådorna och från gjutjärnshyllan som ska vara ovanför köksön som Daniel ska snickra av det timrade fjöset. Det vet han redan om. 😉

Ungefär så här vill jag att köksön ska se ut. Återkommer med bilder när det beger sig.

De gamla underskåpen i köket ska få en omgång ny färg, som redan är inköpt på Kulturarvet på Frösön, av en annan tremänning, som är lika kreativ som den andre tremänningens hälft, och tremänningarna råkar dessutom vara syskon, och tredje syskonet/tremänningen är silversmed. Familj är viktigt. I ett litet samhälle, i en liten by, i en kommun i Jämtland? Livsviktigt. Jag har berättat om dem förr. Kolla här https://www.sustainableliving.se/folj-din-led/.

Innan Daniel åkte skrattade jag och sa att jag inte ens hade förberett nåt projekt den här gången, utan blev lite tagen på sängen. Shit, något måste jag ju hitta på.

Men veckan har gått, han är redan hemma, och våren kom emellan. Han hade tur den här gången. Huset är till och med städat. Det kommer förmodligen aldrig hända igen, att han åker bort och kommer hem till ett städat hem utan påbörjade projekt.

Tills nästa gång, kärlek och respekt.

Kram,
El