Sustainable Living

- reduce, reuse, remake & recycle! -

inspiration

Jag är’s, civilekonom, författare, bloggare, konsult, herbalist, apothecarie, föreläsare, protagonist, fenix, autodidakt häxa, fritidsledare, vikarie

By Lämna en kommentar

Dagens rant. Jag är’s.

Jag hade ett supertrevligt, och världsomvälvande möte med en naturkraft för en minut sen. Det fick mig att fundera över något hon sa, som jag snappade upp, och har funderat på sedan dess.

Hon påpekade att jag uttryckte mig i ”jag är’s”. Känner mig lite som Johnny Depp här när jag smakar på orden: -”jag är’s”. Gärna med nån av alla hans grimaser och handrörelser. Lite som Jonas Gardell. Älskar’t!! Eller som Nathan Lane i The Bird Cage, underbart!

”Jag är”, är ett uttryck, tror jag myntat av boomers-arna, som i mångt och mycket identifierar sig med sitt yrkesval. ”Alla” mina föräldrar är boomers, så det är de som format mig mest. 

Länge har jag fascinerats över de stora skillnaderna mellan våra generationer, och hur spännande det är att se på, hur, och när, de utvecklas. Vilka ord och begrepp som återanvänds eller förändras.

Snabb repetition av generationerna jag talar om, som jag har kontakt med och som jag älskar skillnaderna emellan:

  1. Den förlorade generationen, 1883-1900, konstnärer och bohemer, min gammelfarmors generation.
  2. Krigsgenerationen 1901-1927, härdade av strider, mormor & morfars, farmor & farfars generation. Astrid Lindgren.
  3. Tysta generationen, flitiga samhällsbyggare, 1928-1945.
  4. Baby Boomers, efterkrigstidens optimister, 1946-1964, mina föräldrars generation; framgångsrika, yrke definierar identitet, tid är pengar.
  5. Gen X 1965-1980, oberoende navigatörer, min generation; ”Slackers”,  ironiska nomader, do or die, stå upp, påverka, förändra, yttra sig.
  6. Gen Y/Millenials – 1981-1997,min lillasysters generation; MTV-generationen, Peter Pan-generationen, in the moment, medvetna, rastlösa, influencers. Den digitala revolutionens barn.
  7. Gen Z 1998-2010, digitalt skickliga innovatörer, alla mina barns generation, från syskonbarnen, till gudbarnen, till bonusbarnen, egna barnen, och alla andra ”barn” i min närhet. Milleniumgenerationen, icke att förväxlas med millenials.
  8. Gen Alpha 2011-2024, digital teknik. ”deras barn”! Har inte så många här ännu. Mer ser fram emot att lära känna fler, och bli farmor själv en dag.

Källor på detta; google, wikipedia, nationalencyklopedien. 🙂

Tillbaka till ”jag är’s”.

Jag är civil- och marknadsekonom, bloggare, konsult.

Jag är gammal nu. Just nu, tillräckligt gammal, & ung, för att veta lite om en hel del, och för att vara tillräckligt pigg, och nyfiken på, att lära mig mer, och nytt, om massor. Nyfikenheten är fortfarande enorm.

Jag är en ganska dålig människokännare. Jag väljer att vara positiv, och fylld av kärlek och empati, så varenda narcissist gnuggar händerna, och hopar sig kring lovligt byte. Jag blir lurad, jag går in i fällor, jag blir så ledsen, men jag reser mig, skakar av mig skiten, och jag går vidare.

Jag är ganska trött, och lite bruten, men jag vägrar bekänna mig besegrad. Däremot försöker jag vara lite tystare numer. Jag tänker på vad jag säger, till vem. Alla är inte hederliga, och värderingar skiljer sig mer än antalet microorganismer i havet, och alla har  så olika syn på vad man får, och kan, göra för att tjäna en slant, och vissa har inga skrupler alls, utan stjäl tveklöst framför ögonen på dig. Nåväl, vad är väl… tillbaka till slottet.

”Jag identifierar mig som” är också ett uttryck, och begrepp, som är relativt nytt, sprunget ur våra ungdomars brunnar. Z-generationen, som i Z-län.

Jag identifierar mig som en medelålders Pippi, autodidakt herbalist och häxa, rebell, patriot, regeringskritiker, urbota less på bittra vuxna, och författare.

När ”får” man egentligen börja kalla sig själv författare? När man skriver på sitt/sina första verk, eller sedan man blivit publicerad? Är författare en skyddad titel? Jag får kalla mig själv ekonom, det har jag på papper, både ett som säger civilekonom, och ett som säger marknadsekonom, beroende på inriktningar. Hur är det med advokat/jurist, journalist? Hur många poäng krävs för en viss titel? Efter fem och ett halvt år på universitet har jag en handfull poäng.

När jag ändå är inne på titlar så har jag haft alla jag velat ha i mitt liv. Jag har varit ekonomichef, vd och cfo. Det är  inte så viktigt längre. Entreprenör, företagare, bartender, servitris, bloggare, chef, ledare, inspiratör.

Jag är nästan orimligt stolt över mitt första lilla företag Goblin, som är döpt efter min/vår första egna, gemensamma hund, en Cane Corso som hette Goblin.

Hade jag fattat andra beslut, anställt andra personer, valt att anlitas av andra kunder, kanske vårt liv sett helt annorlunda ut nu. Men sliding doors ledde till rättegångar, och konkurs, som i sin tur ledde till att jag startade Phoenix. Och ett uttalande från Högsta Domstolen att jag gjort rätt.

Och här är jag nu, så många år senare. Jag har nyligen skrivit om att jag bestämt mig för att hoppa ur ekorrhjulet och göra något annat än redovisning. Och det har jag gjort. Jag skrev ner en beställning på mitt nya kall. Och allt håller på att infrias.

Phoenix som företag erbjuder idag tre inriktningar;

  1. ekonomi i framförallt dataspelsbranschen, men med andra kreativa kunder;
  2. bloggen Sustainable Living som snart kommer öppna en webbshop; apothecary, om hälsa, hantverk, herbalism, och återbruk, cirkulär ekonomi;
  3. och ett äventyr som erbjuder föreläsningar, webinars, tutorials, focus groups, och litteratur.

E-publikationer och tryckt material kommer finnas både via webbshoppen, och via föreläsningar, och andra beställningskanaler. Mer info kommer, men nu kan jag nästan känna lukten av trycksvärtan. Och digitaliseringen som är på gång sedan länge.

Just nu fokuserar jag några procent av min tid på att vara en företagscoach, eller inspiratör och rådgivare, till yngre, kreativa förmågor i alla branscher som vill göra något eget. Som vill starta eget företag, eller förening, med kreativa inriktningar med immateriella tillgångar som konst, musik, ord, spel, kod, appar, etc.

Några procent går till sista handpåläggningen på en ekonomibok för just start ups inom kreativa yrken, så håll utkik. Den kommer att finnas till försäljning här på bloggen.

Jag har också skapat en större presentation för kommande föreläsningar i samma ämne, om att starta eget i en kreativ bransch, med en liten goodiebag till de första som… återkommer med mer info om det längre fram när alla detaljer är finslipade och vaxade.

Presentationen är en del av en ”pitch”, som också snart är klar att visa upp för några utvalda få om ett större barnboksprojekt som hittills måste hållas i dunkel för att inte någon annan ska hinna sno min idé.

Jag sitter fast mellan några stolar för tillfället som är svåra att vrida sig ur men det släpper nog alldeles strax.

Nu ska jag springa in till nästa roliga teamsmöte som handlar om några av de förändringarna som komma skall.

Härliga höst!

Kram
El
X.

Jag har bestämt mig

By Lämna en kommentar

Ni som följt mig under de tio år bloggen varit aktiv vet att vi kämpat en massa, vi har gått igenom en massa strunt, och genomlevt en massa skit. Som så många andra. Jag har skrivit öppet om det, här på bloggen.

Vi är på andra sidan allt det där nu, sedan ganska länge. Shit hit the fan för ett antal år sedan, och sedan har några års vila och återhämtning från det lett till idag.

I crashed and burned, rose and revived. Startade Phoenix och tyckte att jag bevisade mig själv igen. Det var viktigt, då.

Med utmattning, djup ångest, och depression i bagaget har min energi pendlat som en bergochdalbana, och min adhd har inte gjort den resan lättare.

Det här med adhd. Diesel (min son, 15 år) har också adhd, så i princip hela hans liv har också varit en kamp, inte mot skolan, tvärtom, tillsammans med skolan, och all underbar personal som vi haft lyckoträff med, sedan dag ett.

Jag har skrivit om adhd ett gäng gånger, se två här:

Adhd – en superkraft

Pest eller kolera?

Vi har fått så mycket stöd. Vi har fått så mycket hjälp. Men jäklar vad vi har kämpat. Själva inlärningen har aldrig varit en kamp, både Diesel och jag har väldigt, väldigt lätt att lära utan kampen har bestått av annat. Mest socialt. Mest ute i samhället.

Det finns fortfarande en hård oförståelse när man inte passar in i handsken man blivit tilldelad. Jag använder väldigt sällan ordet och begreppet man, utan vill oftast poängtera att det gäller mig själv, eller någon annan specifik. Men just här, generellt, vill jag använda ”man” för det handlar verkligen inte bara om mig, eller de i min närhet.

Samhället har en hel del förväntningar på en, med normer, regler och kulturella ”do’s and don’t’s”.

Min son är mitt i sina tonår så han håller på att utforska det här samhället och den här världen, i denna tid vi lever i, idag. Jag är född -75 så jag växte upp under -80 och -90 talen med allt vad det innebar.

Jag vet inte hur många gånger jag proklamerade under min egen uppväxt att jag inte ville sätta ett barn till världen vi lever i. Men det gjorde jag ändå (bästa jag gjort) så nu får jag stå mitt kast och försöka göra världen till en bättre plats att växa upp i, och leva i. Jag läääääääängtar efter barnbarn men är livrädd för omvärlden idag. Vilka jäkla galningar det sitter vid makten, eller kämpar för makten, runt om i världen.

I somras, när jag fick möjlighet att följa med min son på språkresa, började ett litet frö gro i min själ. Jag gick några steg bakom honom, och iakttog, lyssnade och söp in alla intryck från min underbara tonåring. Jag kände mig lite som en abuela (farmor/mormor) fast jag är en máma, och reflekterade över att jag snart fyller femtio. Halvvägs genom livet (min gammelfarmor blev 102). Eller kanske med ena foten i graven, ingen aning. Vem vet? Ingen vet, så hur vill jag leva resten av mitt liv?

… dagboksanteckningar från en drömresa

Sedan hemkomsten från Spanien har jag grubblat, gått några kurser, och jobbat på fast hjärnan SKRIKER lägg av och ångesten RIVER i bröstet. Vad håller jag på med? Ska jag bränna ljuset i bägge ändar? Jag har läst på om utmattning, och när man som duktig flicka ignorerar den och kämpar på. Vad händer egentligen med hjärnan när man trotsar sin egen ohälsa? Men det är ett helt annat inlägg.

Så jag har bestämt mig. Jag kliver ur ekorrhjulet nu. Jag lämnar den falska tryggheten av tjugo års ”karriär” och byter bana. Jag lämnar ekonomi. Jag är LIVRÄDD, men jag gör det ändå. Skorpan och jag.

Jag måste. Jag vill ju leva! Må bra. Skratta. Älska. Njuta. Jag har absolut ingenting emot att kämpa, när jag mår bra är min adhd en superkraft, jag måste bara hitta rätt kamp som är värd att kämpa för.

När jag pluggade på universitet var min högsta dröm att bli marknadschef för Absolut Vodka. Vilket drömjobb! Jag älskar de gamla reklamkampanjerna som vann pris efter pris. Jag har en Bachelor of Science in Marketing, men tog examen 2003 när inga jobb fanns så jag hamnade av en slump inom redovisning. Efter tjugo år är jag jäkligt bra på det också. Men jag tycker inte om att jobba med det. Exceller, och budgetar, och forecasts, och rapportering tycker jag är kul, men inte redovisning. Men det är ändå det jag pysslat med de senaste tjugo åren.

Två av mina jobb, som ekonomiansvarig på F12 Gruppen och Paradox Interactive, har jag absolut ÄLSKAT! Inte kanske på grund av arbetsuppgifterna, men tack vare kollegorna, och branscherna. Restaurang och dataspel. Upplevelser. Människor. Glädje.

Vad mer de två branscherna har gemensamt är att det är få kollegor som passar in i samhällets utdelade handskar, utan de flesta går sina egna vägar, och … drum roll… har massor med diagnoser … och de älskar sina jobb.

Service är ett kall, inte ett yrke. De som har det, de har det, och de blir också jäkligt bra på det, för det är ÄKTA glädje. De flesta som jobbar med dataspel jobbar med sin hobby, och passion, och det märks! De flesta är unga, hungriga, ambitiösa och lyckliga. Spretiga, oortodoxa, annorlunda, och helt jäkla underbara. Svenska dataspelsbranschen är helt jäkla magisk. Jag älskar er alla! Jag vill gärna fortsätta jobba i branschen.

Så, jag gör nu en beställning på nya jobb:

  • Jag vill jobba med ungdomar och unga vuxna. GÄRNA med diagnoser!
  • Jag vill jobba kreativt.
  • Jag vill dela med mig av mina erfarenheter, och tipsa om vägar och varna för fällor.
  • Jag vill utbilda inom ekonomi, uppstart av företag, tips, trix och pitfalls.
  • Jag vill hålla föreläsningar och webinars, work groups och projekt.

Framförallt vill jag jobba kreativt med människor, få kollegor, och ett sammanhang.

Jag fortsätter lära mig det jag kan om örter och ätbart ogräs, främst härifrån Jämtland, och om att göra ekologiska hudvårdsprodukter som tvålar och salvor, ayurveda och holistisk hälsa, och herregud, jag har börjat yoga! Hormony Yoga för kvinnor. Älskar´t!

Jag tar min hälsa på fullaste allvar. Jag har bara den här kroppen och den måste hålla.

Bloggen kommer leva minst tio år till. Sustainable Living 2.0. Och som alltid, jag skriver för mig själv, men blir alltid lika glad när jag får mail, mess och kommentarer här. Det värmer oerhört att få feedback på det jag skriver och jag är så glad att många hört av sig och berättat om sina erfarenheter, och hur ni blivit hjälpta, peppade, stöttade av något jag skrivit, eller testat ett recept, eller nåt återbrukprojekt.

Under mitt liv har jag träffat så många underbara människor som lämnat ett enormt intryck hos mig så jag vill ha möjlighet att kunna ge tillbaka, pay it forward, do something good.

Slutligen, ett stort tack till Ecke, fritidsgårdens hjälte på Torvallaskolan under 90 talet! Om du lever och läser det här; TACK! Du trodde på mig. Du stöttade mig. Du visade att vuxna kunde vara coola. Det ska jag försöka föra vidare, jag tar över facklan nu. Tack! 🙏

Varma kramar,
El

Tvål med aloe vera, örter och aktivt kol

By Lämna en kommentar

Jag har en ganska stor Aloe Vera-planta i fönstret som jag ”skördade”, skrapade ut, mixade och frös in till iskuber.

Jag har tittat en hel del på en tjej i Finnland som gör tvål, och hon visade hur man använder aloe gel i egen hemgjord tvål.

Jag har också odlat, skördat, och torkat MÄNGDER med örter den här säsongen så jag testade att göra egen olja på timjan, rosmarin och oregano.

Så den här tvålen gjorde jag i våras men har inte kommit till förrän nu.

Den blev ganska ful, och jag har glömt bort receptet, och hittar inte lappen men den tvättar rent, lämnar huden len, och luktar gott.

Jag försökte piffa till den men to no avail.

Idag gör jag tvål igen så det kommer ett till inlägg strax med nya tvålen, ville bara inte slänga det här utkastet så det fick hastigt och lustigt komma ut idag.

Kram,
El

Blomsterbarn

By Lämna en kommentar

De senaste månaderna har varit  sprängfyllda  av jobb, omorganiseringar, bokslut, årsredovisningar, deadlines, resor, ännu mer jobb, hälsoproblem, bruten fot, avbrutna resor, språkresor, planering, sjukhusbesök, fotografering, avslut av både jobb och kunder, ännu mer ohälsa, familj, vardag, tonåring, fralla, skäggubbe (make), femtio-års-present-planering, odling, skörd, torkning, förvaring. 

Jag har absolut inte hunnit med allt men tillslut lyckats strukturerat upp så det ”bara” är att sätta tänderna i listan direkt, och köra. 

Det kommer bli en spännande höst. En del nytt, en del gammalt & beprövat, en hel del favoriter, och en nygammal inriktning.

Otroligt många bilder kommer.

Blommor, örter och insekter.

En puppa.

Jag har fotograferat. Oj vad jag har fotograferat. Allt som fångat min blick och intresse, och jag har märkt att insekter är min nya grej. Just nu iallafall.

I sittande stund har jag nog inte mindre än ett gäng tusen bilder att gå igenom, sortera, slänga, klippa, redigera, och kanske publicera.

Vad är grejen med kameran och fotografierna? Egentligen inte något annat än tidigare intresse, bara att det är förnyat och laddat med energi. Positiv energi.

Jag har gjort mer tvål. Och salvor. Jag har odlat, skördat, och torkat örter till kommande projekt. Jag har sparat och förberett mängder med örtblandningar till kommande badbomber och tinkturer. Teer gör jag dagligen. Under hösten kommer det fler tips och recept på tvålar, salvor, cerat, disk- och tvättmedel, deo

Energi är ett viktigt ämne jag ofta återkommer till – ständigt fluktuerande och återkommande. Min energi senaste åren kan mest liknas vid en gammal bergochdalbana som är lite lagad och rostig här och där. Upp, upp, upp, ner, runt, uppochner, ner, ner, ner, runt, upp, puh!

I Spanien kom jag på att min hälsa är (relativt) bra – men skör. Skir. Som farmors virkade mellandukar till finporslinet. Som en elefant balanserande på en liten, liten spindeltråd. 

Jag återkommer med en återkoppling till 120 dagars hälsoprotokollet lite senare i höst. Men visst gör allt skillnad. Jag märker redan stor, stor skillnad. Nu gäller det bara att hålla i och fortsätta hålla uppe rutiner och det vi skapat.

Välkommen september och ljuva höst.

Jag vill stå upp mot alla orättvisor, och försöker påverka min värld åt det bättre hållet, och säger alltid vad jag tycker, om jag yttrar mig. Jag har hållit mig ganska tyst ett tag, men ärligheten tystnar aldrig, den sitter i ryggmärgen. Men det är verkligen inte alltid jag orkar säga nåt längre. 

När Putin började härja i Ukraina gick Daniel och jag är med i Hemvärnet, och jag gick med i Svenska Lottakåren, och nu ska jag gå militär grundutbildning i två veckor, i Härnösand i november. Ska bli SJUKT spännande och få göra mini-lumpen som trind 50-åring! Sen är tanken att jag ska utbilda mig vidare till stabsassistent. 

 Jag kan se mig stå som Pippi med händerna i sidan och flätorna på svaj, fast i M-90. Lite rebell, lite punkare och anarkist, men framförallt jäkligt stolt svensk, och jag kommer inte stillatigande se på när någon hotar vårt lands frihet, och våra mänskliga rättigheter. Men jag väljer mina strider. 

Jag älskar starka kvinnor som står upp för sin sak, och vill belysa, och djupdyka i, några starka kvinnor tror jag. Lyfta och göra några personporträtt av kvinnor jag respekterar och beundrar, som har betytt mycket för mig.

Feminist? Javisst. Men inte på det sättet som längst fram vid barrikaderna, trots att jag har märkt att det börjar behövas igen, för jag vet inte vart samhället är på väg. Feminist såtillvida att jag anser att jag kan göra allt (kanske lite bättre) som alla män kan göra, förutom vid vissa fysiska styrkeprov. 😉 

Men bara för att jag anser att jag kan, både göra och säga vad jag vill, så är det smärtsamt tydligt att många, många, många kvinnor runt om i/över vår värld inte har samma rättigheter.

Men jag avslutar dagens rant med några till av alla bilder.

Med barnböcker på gång så roar jag mig enormt med naturens magiska under.

Tills nästa gång .
Kärlek & respekt,
El

Adam & Albins råbifftryffelmacka.

By Lämna en kommentar

Daniel skickade en länk till mig härom morgonen, med texten ”You fix!”.  Det var ett klipp från Nyhetsmorgon där Jenny och Per fick smaka Adam och Albins råbiff med tryffel. Här är klippet.

Receptet får ni här på länken www.koket.se/handskuren-rabiff-med-tryffel men jag kommer visa steg-för-steg hur jag gjorde Adam och Albins tryffelråbiffmacka från Nyhetsmorgon.

Brödet gjorde vi från Diesels bästa kokbok Joshua Weissman och resultatet? Ja, alltså med de förutsättningarna jag hade, som amatör-hobby-hemma-kock och med ingredienser från en vanlig ICA i Östersund, med medelSvensson-budget så blev det enligt förväntan. 😉

SJUUUUUKT gott. Superbt avslut och nystart. Receptet på brödet hittar ni här på länken. jag skippade vitlöken.

Alla ingredienser ska vägas, blandas för sig, temperaturmätas exakt. Lite kemilabb, som när vi gör tvål och salva.

Jag älskar ju att preppa och förbereda allt, och ska man göra en sån här rätt är det liksom ett måste. Och tack vare mitt stora intresse för både matlagning och tvåltillverkning har jag alla redskap som krävs, och även om de inte är på proffsnivå så funkar de i mitt hemmakök. Längst upp på bilden är en liten assiett med en lite slickepott, med en så kallad ”Tangzhong” med mjöl, mjölk och vatten, som en vatten-roux utan smör. Den skulle vara i brödet, men fru Bergström fort-och-fel, glömde den. 🫣

En mandolin till silverlöken, ett rivjärn till parmesanosten, en temperaturmätare till mjölkblandningen, och, kanske det viktigaste igår, – en köksvåg som mäter exakt.

Mjölblandning, mjölkblandning med jäst, rumstempat smör, och ägg blandas och bearbetas enligt receptet. Här skulle även tangzhongen varit med.

Allt preppat. Jag har stavmixat friterade marconamandlar, rivit parmesanen, mätt upp socker, ättikssprit, olivolja, isvatten, majonäs, smör, Daniel finskar ryggbiffen för hand och degen var färdigjäst.

Krossade mandlar, riven parmesan och mjukt smör. Knappast sista gången vi gör det här! Och idag ska jag göra parmesanchips med krossade mandlar i, för att det finns hemma. Måste ju bli himmelskt gott.

Degen delades i nio hyfsat lika delar, rullades och lades i smord form för ytterligare jäsning. Ättikslagen till silverlöken kokades upp, svalnade och hälldes på löken, köttet blandades med olja, vatten, salt och peppar, smöret är ihoprört så bara tryffeln som ska mandolinas och brödet gräddas.

Supergott och fluffigt.

Råbifftryffelmackan skulle ha smörstekt Japanskt mjölkbröd, så jag skar av topp och botten på bullarna och stekte i smör.

Använder nästas alltid gjutjärn, det är det bästa jag vet.

Här var jag så sjukt taggad att jag nästan hade lite puls. Äntligen dags att montera, lägga upp, och servera. Och på alla bilder kanske ni har sett att vi har mängder med olika sorters tallrikar och assietter? Det är för att allt fint, dyrt porslin vi en gång hade har blivit sålt, chippat, tappat, kanske även i frustration kastat i golvet, vid nåt svagt NPF tillfälle. Kvar är chippat, och loppisfynd. Spretigt, precis som vi. 😉

Mandelparmesansmöret på. Ska ha lite mer nästa gång, det var SÅ gott.

Handskuren råbiff, tartar, på.

Syrad lök på.

Majonäs på.

Tryffel på. Sommartryffel på liten burk á la ICA. Har varken tillgång till, eller råd med, nåt annat. Men det är också gott. Kanske inte 2 stjärnigt gott, men det livet är förbi. Det här är galet gott. Sådan magisk lyx.

Det tog rejält många timmar, och att börja sen eftermiddag var dumt. Jag hoppas jag kan göra om det nån gång men då börjar jag mycket tidigare med preppen.

Till maten satte vi på nya filmen om Bob Marley – One Love. Gissar att jag kommer se den ungefär lika många gånger som jag sett Metallicas Through the Never, typ oändligt många. Såg den igår, såg den i morse när jag började skriva, och har lyssnat på musiken sedan dess idag. Älskar språket och dialekten, och musiken.

Avslutar inlägget med en förhoppning om att ni får en finfin dag med denna lilla goding.

Kärlek, respekt och hälsa.
Kram;
El
X

Sustainable Living 2.0

By

Prenumerera för att fortsätta läsa

Prenumerera för att få tillgång till resten av det här inlägget och annat prenumerantexklusivt innehåll.

Har våren kommit till dig än?

By Lämna en kommentar

Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Wexthuset.

Jag fortsätter på temat grönt och fortsätter frammana våren.  Snön har smält undan snabbt som tåget men det är fortfarande kallt, kallt, kallt.

Hoppet om värme och solsken underhålls av att kickstarta våren inne. Varje vår är det dags att så frön, ta sticklingar, plantera om, gödsla, jordförbättra och precis som med tvåltillverkning, eller matlagning, eller fotografering, så gör jag det till nånting meditativt. Kopplar bort allt annat och går in i nuet.

Jag älskar varenda liten detalj, som de gamla terrakottakrukorna, som börjat få mossa och härlig patina, och det gamla zinkkaret jag har till jord, där jag blandar gammal jord med ny, och med gödsel och näring. Och den gamla zinkkrukan jag har till fröpåsar, och ett gammalt tråg till gamla saxar och så-verktyg. Jag har sekatörer, flera olika sorters saxar, pinnar, pincett och jag har sparat massor vin-och bubbelkorkar ett tag för att märka upp sådderna. Har ett annat roligt tips med korkar, som kommer i ett eget inlägg; Fire starters.

Jag började med de gamla krukorna som blev över när jag omplanterade örter när Diesel var på sin Auschwitz-resa, och tog in de terrakottakrukor som fortfarande var hela efter vintern.

Måste komma ihåg att tömma krukorna i höst och stapla dem upp-och-ner så de inte spricker.

Testade att ta in några bräder jag haft som hylla vid gamla köks-”tarmen” jag tog bort när Daniel var bortrest. Hade några tomma plasthinkar som jag fått återanvända efter snittblommor på Kulturarvet och använde dem som ”murstenar” och byggde upp en lite plantskola i ena fönstret mot Hårkan där solen skiner från tidig morgon till eftermiddag.

Bad min älskade make om hjälp att bygga ihop hyllan igen, men med nya mått utifrån fönstrets förutsättningar.

Jag har en stark kärlek till gamla, gärna lite rostiga saxar, som fortfarande har en charm, och en skärpa kvar. Sedan känner jag ju knivsliparn i Sörefors, som min älskade make råkar kallas för här i bygden. 😉

Örter, grönsaker och nyttoväxter är min stora passion så nu har jag frösått, tagit sticklingar av, och omplanterat följande växtlista, som är annonslänkar till Wexthuset:
Basilika
Blå bolltistel
Bondbönor
Brytbönor
Buskkrasse
Citronmeliss
Dill
Druvgurka
Gurkört
Honungsfacelia
Hot Lemon Chili
Järnört (Verbena officinalis)
Kryddsalvia
Nattviol
Oregano
Pepparmynta
Persilja
Skärbönor
Sockerärtor
Styvmorsviol
Sömntuta
Timjan

Länkarna innebär att om du klickar på dem och sedan beställer något så får jag en liten provision på ditt köp. Det blir inte dyrare för dig, bara en liten peng över till mig. 🙂

Jag hade en halv burk bets över från något tidigare projekt så jag passade på att betsa de råa kanterna.

Trä:et är från de granar som Jämtkraft sågade ner första vintern vi bodde här, som Daniel klätt hela sin bod med. Det kommer fortfarande ett helt eget inlägg om hur han gav sin man-cave en makeover. Snart, jag lovar.

Visst blev det bra? Och det bästa är att när alla plantor fått flytta ut, så skruvar vi bara isär ”plantskolan” och tar fram den nästa år igen.

Andra fönstret mot Hårkan fick en liten inomhus-pergola, som jag ritade upp häromkvällen. Jag skrev för en tid sedan att jag skulle testa att köra ett litet orangeri inomhus, och fick med mig Daniel på tåget. Hehehe, nu väntar jag bara på att få melonfrön och en vindruvsplanta (annonslänkar) som jag beställt av Wexthuset. Sen ska jag testa att odla vindruvor och meloner i fönstret. Sa jag orangeri? <3

Titta bara! Plantskola till höger och pergola till vänster. Hårkan rakt fram. Utsikten är magisk, och jag tänker att en vindruvsranka och en melon eller druvgurka bara ramar in det magiska men ännu mer grön magi. Tänk bara att kunna göra eget vin?

”Lastly”så fick min Dr. Westerlund en rejäl make-over och jag tog flera fina sticklingar till en granne, och fick tipset att testa att torka bladen för att använda som ört. Doften är väldigt rosig och parfym-ig men jag ska testa att baka med de torkade bladen enligt Wexthusets recept på Pelargonkaka med blommor och blad.

Nu måste jag hasta till sängs för i veckan har jag inte mindre än fem revisioner att ta hand om , plus de sista deklarationerna för enskilda firmor, och periodiska sammanställningar för Europeisk moms. Och jag ska förbereda en tutorial om moms på internationell försäljning i dataspelsbranschen. Spretigt. Älskar’t.

Ta hand om er, och varandra.
Kärlek, respekt och grönska,
El
X.

Skolstolens nya kostym

By Lämna en kommentar

Veckans tips kommer från av en av mina fantastiska tremänningar jag berättat om flera gånger förr; Anna.
Bland annat här i ett inlägg jag skrev om att följa sin led; https://www.sustainableliving.se/folj-din-led/ och en länk till hemsidan som hon delar med sin syster Elin; https://annaochelin.se/.

Älskar före- och efterbilder!

Text och bilder från Anna Julia Vikström, kika gärna in på hennes insta här https://www.instagram.com/annajulia72/.

Började med att skrapa bort stora och små färgfläckar och -stänk med en vass brytbladskniv. Ett bra rakblad och/eller en skarp sickel är ännu bättre.

Och för oss som inte vet vad en sickel är så länkar jag till Wikipedia här. 🙂

Sedan en rejäl skrubbning med diskmedel och en lite rivigare svamp. Se till att skrubba alla ytor och skölj och låt torka noga.

.

Använde linoljespackel (det finns i många olika kulörer men jag tog det jag hade hemma) för att fylla igen sprickor och hål där fanéret släppt. Lät det torka till nästa dag.

Slipa alla ytor ordentligt för att få en jämn yta och få bort rester av lack. Våttorka efteråt.

.

Där jag spacklat målade jag med pigmentpasta i kulören teak. Lade på tunna lager som gnuggades in för att inte orsaka kanter.

Linoljevax i kulör mahogny applicerar man med en luddfri trasa (lakansväv från gammalt örngott t ex) i träets fiberriktning. Linoljevax finns i en massa olika kulörer + ofärgad. Ytan man ska ha det på behöver vara trären, lack/färg/bets gör att vaxet inte absorberas. (Bra med handskar, annars får man lätt en inte så snygg manikyr…) Linoljevaxet återfettar, vårdar och skyddar träet. Låt torka 24 h.

.

I små torra sprickor/springor och där det kan vara svårt att komma åt med trasan använde jag en tandborste. På större ytor funkar en panelborste fint.

.

Perfekt för utrymmet som det här. Det allra lättaste är ju att ta bort sits och ryggstöd från metallstativet, men de var popnitade och jag visste inte hur jag skulle få bort (och tillbaks dem) på ett snyggt sätt.

.

Till metalldelarna använde jag linoljefärg och istället för att maskeringstejpa på ståråtkomliga ställen kilade jag in en sida från en broschyr när jag målade. Penseln är en spröjspensel med naturborst. Det är en riktigt bra form på den för att måla i hörn och i profiler.

.

Mellan målningsdagarna – jag målade metalldelarna två gånger med 48 h emellan – så ställer jag penseln i vatten. Vattnet kramar man bara ur inför nästa målning och man kan förvara penseln såhär i veckor. När man är klar med sitt projekt rengör man penseln riktigt noga med såpa. Investera i bra kvalitetspenslar och ta hand om dem så har du penslar för livet!

.

Det här är linoljevaxet jag använde. Denna lilla burken gick det bara åt 1/4 av till sits och ryggstöd, så det är drygt! Alltså ekonomiskt, liksom linoljefärg.

Tassarna/golvskydden/rörändskydden fanns bara kvar på ”frambenen”, så det fick bli nya på ”bakbenen” och så spraymålade jag alla fyra för linoljefärg fäster inte på plast. (Jag har i flera år förgäves försökt få tag på tassar i andra material som trä, kork, metall, ull eller läder, men de få som finns säljs i förpackningar om typ 200 st och kostar en förmögenhet. En dag ska jag tillverka egna.) Inför spraymålningen av tassarna så maskerar jag med tejp och viker tejpen dubbel den yttersta centimetern eller så. Då är den lättare att få tag på och dra bort om man sprayat över tejpen.

.

På sitsens undersida som var hel och fin men bara väldigt torr gned jag in Fulgentin – gammal superbra rengöring och vård av alla möjliga ytor! Till vänster på bilden är efter Fulgentin, till höger innan.

.

Allt material är från Kulturarvet (klicka på länken för hemsidan).
Wibo linoljefärg/rostskyddsfärg
Byta Yta linoljevax
Fulgentin polermedel
Spröjspensel (Tassar till stolsbenen från Clas Ohlson eller Jula.)

//Anna Julia Vikström
https://www.instagram.com/annajulia72/

Söndag och inlägg, bloggen och ”jobbet”

By Lämna en kommentar

Idag är det måndag. Tydligen har det blivit en naturlig inläggsdag. Söndagarna går till så mycket annat. Läste om en husmoders rutinvecka i ett inlägg som fladdrade förbi på Facebook. Ska kanske anamma den, som den husmoder jag är? 😉

Så här;
Måndag: Tvätt och planering, plus jobb.
Tisdag: Stänkning, men jag skippar det. Här jobbar jag på som vanligt istället, med företagen och kunderna. På eftermiddagen har husmor ledigt och på bilden i husmoderslexikon cyklar hon ut i naturen med halsduken fladdrande i vinden. Haha jag kan se mig själv. Japp.
Onsdag: Strykning/mangling och ordnande av linneskåp, byrålådor och garderober. Nja, har nästan ingenting kvar som behöver strykas, och nån mangel har jag inte, så jag jobbar på som vanligt istället. Men absolut ordning och sortering av skåp och skafferiet. Tvätten från i måndags borde vara torr att vika och lägga undan.
Torsdag: Bakning av matbröd och min vanliga SPAdag.
Fredag: Städdag ja, logiskt, inte söndagar som Daniel ville, han får anpassa sig. Igen. Husmodern har talat.
I have spoken. 😉
Lördag: Mathandling, matlagning och bak. Jovars, lite trädgård på det också.
Söndag: Vilodag, då åt man gärna den stek som förbereddes på lördagen! 🙂 Om jag får till alla rutiner och dagar enligt schema finns det massor av tid för redan förberett inlägg att publicera på söndagar också.

I veckan som gått har jag gjort en del förändringar i min lilla organisation och gjort klart en del surdegar på jobbet. Jag har omorganiserat min business. Jag har sagt upp några avtal, och varit nödgad att säga hej då till några kunder som jag har haft sedan många, många år tillbaka. Mycket tid har gått till kommunikation med kunder och det känns så värdefullt, och viktigt, att vårda de relationerna. Det är ju de som gör att mitt nuvarande liv är möjligt.

Jag vill hellre säga upp några kunder än att göra ett dåligt jobb. 

Min hälsa låter mig bara jobba visst många timmar om dagen numera. När jag var yngre kunde jag jobba hur mycket som helst. Jag vill inte jobba så mycket längre. Så jag är djupt tacksam för mina kunder. Och för er som inte vet vad jag jobbar med så driver jag en liten redovisningsbyrå i dataspelsbranschen. https://phoenix.se

Skriveriet, och bloggplanering, har pågått i återuppståndet tillstånd sedan starten av 2023, och nu börjar en tydlig struktur lysa upp. Många pusselbitar faller på plats, och varje vecka hittar jag nya pusselbitar som liksom makar sig ner på sin rätta plats. Lite som en hund som liksom wigglar ner sig i knät. Så här.

50% konsultarbete och 50% kreativitet är mitt mål. Jag har en femårig plan, och snart har jag en färdig pitch deck att ge mig ut och presentera. Roliga samarbeten och fantastiska inlägg kommer.

Jag tänker att fram till 1 Augusti, 2024, då bloggen fyller tio år, kommer jag fortsätta lägga ut tips och recept, och idéer som jag planerat.

1 augusti planerar jag att lansera Sustainable Living 2.0, och fram tills dess kommer jag ”läcka” lite hemlisar och teasers om hur det går i bakgrunden med planering av organisation, vilka samarbeten som kommer, och i vilken form bloggen kommer vara. Det kommer.

Häromkvällen satt jag i timantals och skrev, och planerade, och skissade upp organisationsscheman, gjorde budget, en femårig exit plan. Jag har tjatat om min femåriga exit plan rätt länge nu, och nu har jag den. Jag tror banne mig att jag satt den. Allt finns i min pitch deck. Och för alla som inte vet vad en pitch deck är så är det en presentation av ett projekt för tilltänkta investerare och partners.

Tillbaka till nuet. Söndag. Ja egentligen måndag, eftersom jag hade för kul med islossning med min son igår. I veckan som gått har våren kommit smygande och snön har regnat bort förvånansvärt snabbt. Isen har lossat på Hårkan och vi har hjälpt den lite på traven.

Daniel, min älskade make, fyller 50 år i år, så vi har tagit rätt på lite kärnis från Hårkan att hugga ner i drinkarna i höst. Det positiva med att vi inte fick tag i kött i höstas är att frysarna är ganska tomma så vi har plats för is till kalaset.

Kärnis, för er som inte bor i norr och kommit i kontakt med begreppet, är den is som bildas i rent vatten, är helt klar och väldigt stark. Det är den som är bärande för långfärdsskridskor, pimpelfiske och skoteråkning, och den växer neråt under snötäcket.  Länk till wikipedia för den som vill nörda ner sig lite. Klicka på bilden.

 Som ekonomikonsult är tiden just nu, i april, högsäsong. Jag sitter här mitt i smeten av bokslut- och deklarationstider, och då åkte Daniel bort igen, över en långhelg. Och när han åker på träffar, jobb, och/eller utbildningar så brukar det alltid hända något här hemma.

Förra gången han var borta några dagar rev jag köket. Alltså inte ”rev” rev, men skruvade ner alla köksskåp från väggarna, och tog bort lilla ”köksön”. Eller rättare sagt ”kökstarmen” som det mer var. Köket var format som ett U, hästsko, ni vet.

Sedan passade jag in skåpen i gamla garderoben bakom köket,  det som till en början var ett kontor, men blev till garderob, på nån av Daniels resor, och nu blivit ett walk-in-skafferi. Det är långt ifrån klart, och då har Daniel ändå fått hjälpa till en hel del med att påbörja slutförandet av projekten jag startade. 😉 Som sju tusen gånger förr. Och mest troligt minst sju tusen gånger till. Hoppas jag iallafall!

Det är som sagt långt ifrån klart i skafferiet, men det börjar ordna till sig.

Det finns massor med plats för alla örter, tinkturer, köksprylar, tvålgrejer, teer och konsverver.

Det här är i alla fall köket just nu. Diesels skrivbord står där jag ska ha köksön. (Jo, han har ett annat bord för tillfället, thank you very much.)

Jag älskar inte tapeten. Den har varit som en nagel i ögat sedan vi flyttade in. Tapeten är ungefär som koriander. Antingen gillar man den, eller inte. Det finns inget mellanläge tänker jag. Smakar det inte lite diskmedel? 😉

Huset är en gammal sommarstuga från 1970-talet som blev ombyggd och utbyggd på 2000-talet och står extremt nära Hårkans strand. Så nära att det varit några gånger tidigare när dåvarande ägare tänkt; att nä nu jäklar får vi en husbåt. 🙈

Vattnet rör sig. Det är en reglerad älv. Faktiskt tre. Treälven består av Långan, Hårkan, och Indalsälven som går mellan Handöl i Jämtlandsfjällen till Timrås delta vid Bottenhavet. Marken rör sig. Väggarna rör sig.

Väggarna nu är lite sorgligt spruckna på en del ställen, eftersom huset rör sig så mycket, och jag tänker att det är en ren omöjlighet att få gipsväggar att hålla sig snygga över tid. Vi har funderat på att måla väggarna med en linoljefärg blandad med lite gips/betong/sand för att få struktur som en stenvägg. Då blir sprickorna iallafall snygga.

Men vi har kommit fram till att det bästa vi kan göra, för husets skull, och för vår, är att ha liggande träpanel som får röra sig tillsammans med huset. Vi hade jättefina vita liggande panelväggar i Älvsala, och älskade det. Gammal ombyggd lada. Som jag älskade det huset. Älskar verkligen det huset. Vilken själ!

Men nu! Jag har efterlyst, och fått tag i, en gammal lada med inrasat tak, och ett timrat fjös med inrasat tak. Här i Jämtland. Jag får hämta hur mycket virke jag vill, bara det blir gjort innan sista april för då kommer rivarna.

Ok, nu hjular jag igen. I huvudet, för annars vore det katastrofalt. Ni som inte känner mig kan försöka se framför er; en ganska lång, nästan femtioåring, med härligt runda former, balans som en kratta, och fullkomligt likstel. Det skulle aldrig hända irl, för jag är livrädd när jag kliver ner för en decimeterkant, för att ramla och bryta lårbenshalsen, eller höften eller nåt. Men jag jublar och hjular ofta i min huvud.

JAG DÖÖÖÖÖR av lycka! Väggarna i köket kommer få kläs om med återbrukat laduplank ner till de gamla äppellådorna från 1954. Nedanför äppellådorna ska Daniel bygga en platsbyggd ”reda-hylla”, (fast han vet inte om det än) och nedanför den, ner till diskbänken blir det ett klinker vi har sett ut, men inte hunnit införskaffa.

Klinkret ser ut som bergskanten längs med Hårkan uppströms till Blåberget, från oss sett. Så alla turister som paddlar förbi på sommaren kommer tro att klinkret som glimmar i glansen från Hårkan är gjutet med sanden härifrån.

Till belysning har jag sett en tremännings fantastiskt kreativa hälft göra en skitcool lampa av gamla åkerbrukare skrivbordslampor.

SNO på den idén. Kolla bara. https://www.instagram.com/villautgard/

Svarta gamla, ledade skrivbordslampor får belysa köket både från äppellådorna och från gjutjärnshyllan som ska vara ovanför köksön som Daniel ska snickra av det timrade fjöset. Det vet han redan om. 😉

Ungefär så här vill jag att köksön ska se ut. Återkommer med bilder när det beger sig.

De gamla underskåpen i köket ska få en omgång ny färg, som redan är inköpt på Kulturarvet på Frösön, av en annan tremänning, som är lika kreativ som den andre tremänningens hälft, och tremänningarna råkar dessutom vara syskon, och tredje syskonet/tremänningen är silversmed. Familj är viktigt. I ett litet samhälle, i en liten by, i en kommun i Jämtland? Livsviktigt. Jag har berättat om dem förr. Kolla här https://www.sustainableliving.se/folj-din-led/.

Innan Daniel åkte skrattade jag och sa att jag inte ens hade förberett nåt projekt den här gången, utan blev lite tagen på sängen. Shit, något måste jag ju hitta på.

Men veckan har gått, han är redan hemma, och våren kom emellan. Han hade tur den här gången. Huset är till och med städat. Det kommer förmodligen aldrig hända igen, att han åker bort och kommer hem till ett städat hem utan påbörjade projekt.

Tills nästa gång, kärlek och respekt.

Kram,
El

Grönt är skönt och hemgjord hampatvål!

By Lämna en kommentar

Det är första gången jag gör egen hampatvål!

–Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Wexthuset.–

Får jag inte vår ute får jag skapa vår inne. Det börjar bli tröstlöst när asfalten tinar fram bara för att bli täckt av ett tjockt lager nysnö, igen, och igen, och igen, och igen. GAHHHH!

Jag VET att det är april, och typiskt aprilväder, men det är KALLT, och det är SNÖ! Tjockt med snö, och isen på Hårkan är minst en halvmeter tjock. Jag brukar inte gnälla på vädret, och jag älskar snö och vinter, men inte i april. Och alla mina vänner och familj söderöver – jag VET att jag valde att flytta norröver men kom igen!!

Nåväl, örterna verka ta sig ok, iallafall några av dem. Hot lemon chili är inne på andra året och har gett mer än god skörd. Den både blommar och levererar trots snön ute. Året runt.

Jag har också blivit godkänd av en ny annonsör – Wexhuset. Länk till deras Hot Lemon Chili hittar du här.

Har frösått lite sömntuta, en California Poppy, som jag hoppas tar sig så jag kan skörda och torka och göra te på. Kika genom att följa länkarna. Supersöta blommor, och som namnet suggest så är egensakerna lugnande. Älskar orter och naturmedicin!

Det här är en reklamlänk till just Wexthusets Sömntutor. Klicka gärna och kika lite. Klickar du på bilden nedan kommer du till just denna söta lilla sömnatuta.

Sömntuta 'Appleblossom Pink'

När vi flyttade upp till Östersund från Värmdö var jag i ett riktigt trasigt och dåligt skick, både fysiskt och mentalt. Men jag har läkt. Och jag har hittat ”tillbaka” till mitt nya jag. Det jag som snart fyller 50, som redan gått igenom klimakteriet (tidigt jag vet) och som ifrågasatt hela min gamla existens. Det jag som drömde stort i tonåren och som ville så mycket. Resor, utbildning, karriär, man och barn. Check. Jag har skrivit och checkat av ett flertal bucketlists och fortsätter skriva nya. Och bockar av även dem.

Min gammelfarmor blev 102 år, så jag tänker att jag just nu är typ ”mitt-i-livet”. 50 är det nya 30, osv, osv. Jag har aldrig haft åldersnoja utan njuter verkligen av vad varje tid erbjuder.

Det som jag tycker kanske är det absolut bästa med att vara nästan 50 är att det ger en trovärdighet som bara kan komma med en viss ålder, och framförallt erfarenhet. Många nickar bejakande och håller med, men det gör inte min son. Han kommer nog hålla med, kanske inte förrän han själv är nära 50, men iaf då. Utöver trovärdigheten så ger nuvarande ålder åtminstone mig ett skönt lugn. Jag behöver inte bevisa något längre. Inte för någon annan än mig själv, och min son, och eventuellt en handfull till.

Jag gör vad jag vill, jag går min egen väg, och jag väljer själv.

Den här veckan som gått har jag försökt frammana våren, helt utan framgång. Så jag har skapat vårkänslor inne istället. Lagat grön mat, en vårig grönsakspaj, recept på det kommer, den blev jättegod, och grekisk sallad med bifteki och tzatziki. Jag har gjort grönt te och olja av hampablad som fick bli till en härligt grön hampatvål.

Jag måste hitta ett sätt att lägga ut många inlägg utan att alla prenumeranter blir spammade av mail. Kollar på det just nu, och om du råkar vara en WordPressexpert som vet precis hur jag ska göra mailutskicken, pinga mig gärna! <3 Edit: receptet hittar ni här nu. (Klicka på länken)

Just nu går jag aktivt på två kurser utanför mitt ”dagjobb” – en kurs i naturmedicin (herbalism), och en kurs i att göra hemgjord tvål.

Ayurveda och holistiskt sätt att se på hälsa har intresserat mig länge, och att äta av det naturen runt omkring oss bjuder på har jag också vurmat för länge. Nu på ”sistone” har jag även börjat intressera mig för hemgjord kroppsvård, salvor, badprodukter, etc.

Igår (läs lördag, jag missade att lägga ut inlägget igår söndag) var vår granne Mia här och hjälpte mig göra tvål för första gången. Det var omåttligt befriande och mysigt, som en skön, grön stund. Och kemin bakom tvåltillverkningen på minsta centimalgram, och säkerhetsglasögon, och handskar, gjorde att vi kände oss lite som galna vetenskapsmän.

Jag gjorde ett hampate av destillerat vatten och industrihampa, som går att köpa på hälsokosten numer! Lät det sjuda 30 minuter och sedan svalna, och har tidigare gjort en hampaolja där jag värmde upp olivolja till 110 gr och hällde på en burk med torkade hampablad. Lät burken stå mörkt och svalt i 4 veckor och vände burken dagligen. Har gjort både timjan-, rosmarin-, och oregano-olja liknande tidigare.

Här har vi ställt fram alla tvålskaparprylar, kaffe och te så klart, alla oljor, verktyg, destillerat vatten till hampatet vi ska använda i tvålen och skyddsglasögon, lut, etc, etc.

Hampaoljan.

Både hampate:t och hampaoljan silas och vägs till rätt mängd enligt receptet.

Här har vi mätt upp oljor, vätskor och eteriska oljor och ska börja blanda ingredienserna till vår tvål.

Bivax, på grammet exakt mängd.

Handskar och skyddsglasögon på, just här är det ”bara” oljor, smör och vaxer i ett vattenbad, men lut ska hanteras med varsam respekt.

Mia hade fått ett tips om att blanda lut och vätska i en stängd behållare som klarar både tryck och värme för att minska riskerna att andas in ångorna från lutblandningen. Det viktiga här är att hela tiden hålla koll på värmen och kyla under rinnande vatten, eller i ett isbad.

Mia skakade och kylde, kylde och skakade, tills allt var upplöst och värmen var runt 30-35 grader.

Så till momentet jag längtat så efter, själva tvålblandningen. Lutblandningen med hampate blandades med de smälta oljorna, smören och vaxerna. Skillnaden i temperatur ska vara mindre än tio grader så när oljorna var på runt 30-35 och lutblandningen var runt detsamma blandade vi dem.

Vi blandade i en tesked spirulina för att förstärka den gröna färgen. Så här måste jag bara inflika en bild på mitt magiska skafferi som blev till av köket jag rev när Daniel var på resa, har berättat om det tidigare, och ni kommer få följa när hela köket får en kärleksfull renovering, men det är ett annat inlägg. Skafferiet är knökfullt och lite rörigt men det har plats för alla mina örter, och svampar, och pulver till smoothies, teer, badprylar, tvål och allt annat roligt och spännande man kan hitta på.

Jag älskar mitt skafferi! Det är rörigt, men det passar mig! 😉

Hulken!

En skön handduk och ett lock för att inte svalna för fort. Sen var det bar att vänta. Vi gjorde disktvål också, som får bli ett eget inlägg det med, men det värsta med tvåltillverkning för min adhd är att det tar tid. Det ska väntas. Det är fantastiskt meditativt och superviktigt med kemin att allt stämmer ner til minsta gram, men sedan ska det väntas minst ett dygn innan tvålen ska skäras, och sedan ska de kureras i 4-6 veckor så att lutet ”försvinner” innan den går att använda.

Så äntligen till momentet jag väntat på; att få skära upp tvålen och se hur den blivit.

Jag har en bageriställning ute i min bod där tvålarna kommer få vila under tiden de kureras. Så här har jag förberett plåtarna, med vilken tvål det är och vilket datum den är gjord så jag kan hålla koll på när de är klara.

För att vara första gången någonsin jag gör hemgjord tvål med ett recept där jag för första gången också använt en tvålkalkylator på nätet så är jag sjuuuuuukt nöjd. Lite grynigt, lite prickigt, lite askigt, helt perfekt om du frågar mig. 😉

Som jag längtat efter det här!

Ytan blev lite, lite ”rough” – kanske var tvålen inte tillräckligt hård, kanske hade jag lite för bråttom (Fru Fort&Fel) men kanske var skärverktyget lite för kraftigt. Ska kika på en trådskärare.

Jag ville ta en bild ute i naturligt ljus också, och visst ser ni mästerfotografen. 🫣

Peanut är alltid med och kollar läget.

Och nu? Bara att vänta. Självklart återkommer jag med ett testinlägg där jag recenserar tvålen. Doften är magisk. Hoppas tvålens egenskaper blir det också. Återkommer om 4-6 veckor.

För nu, ta ta.
Kärlek och respkt,
El

PS: gillar du inlägget och vill stötta bloggen finns det mängder av sätt att bidra, och den nyaste och roligaste i mitt tycke är den lilla knappen här till höger, på en kaffekopp. ——————————->

Buy me a coffee! Så roligt! Och det funkar. Det är enkelt och jag är så tacksam för de som swishar, och köper en kaffe, och handlar genom mina länkar så jag får provision! Jag har en femårig exitplan! Om fem år vill jag helst bara jobba med bloggen! Du kan hjälpa mig dit, genom att bjuda på en kaffe! ❤️ Kram!

Edit: Receptet kommer här:

Te gjort på ca 4 dl destillerat vatten och 1 dl torkade hampablad som fick sjuda 30 minuter och sedan svalna. Vätskan silades genom en ostduk och sparades.

Hampaoljan gjorde jag av ca 3 dl olivolja och 1 dl hampablad. Jag värmde oljan till 110 grader, hällde på bladen och lät stå i en burk i fyra veckor i ett mörkt och svalt skafferi. Skakade/vände burken dagligen och kramade sedan ur all olja genom en ostduk.

Så utifrån ovan är receptet:

190 g hampate, resten hamnade i ett bad.
62,3 g lut

200 g hampaolja enligt ovan, räcker det inte kan man fylla på med vanlig olivolja, viktigt att receptet följs till minsta gram. Ostduken med de oljiga hampabladen knöts ihop och fick hoppa ner i ett bad.
100 g ricinolja
92,5 g sheasmör
92,5 g kakaosmör
15 g bivax
15,5 g eteriska oljor, och 1 tsk spirulina för färgen.

För doft använde jag en blandning av apelsin, tall, rosmarin och tea tree.