Rant är i det här inlägget engelska för svammel. 😉

Som jag skrev igår så är söndagar den dagen jag har bestämt att jag ska lägga ut veckans ”stora” inlägg.

Det kommer nog komma några korta, snabba, under veckorna också, men i alla fall ett som är veckans huvudinlägg på söndagar.

Men just i söndags. Mamma Bergström var mer än lagom stressad i söndags, när sonen satt på ett plan till Polen. Så välkommen in i min hjärna under några timmar. ADHD, extra allt. Verkligen extra allt.

För att hålla mig sysselsatt så jag inte skulle gå upp i atomer så skördade, torkade och omplanterade jag örter. Det var bra pris i en affär i närheten så jag passade på. Persilja, rosmarin, basilika, timjan, oregano, och salvia.

Jag har flera inlägg på gång, hit till bloggen, och samtidigt skriver jag på en bok, så jag har ofta, eller alltid, en diktafon med mig. Och varför jag inte använder mobilen är helt enkelt för att jag ibland inte vill bli störd så då får telefonen gå i flygplansläge och jag kan lyssna på musik och skapa bäst jag vill. I söndags använde jag mobilen till musik, uppdatering av Diesels whereabouts och google.

Känslorna jag hade när sonen var i luften kan beskrivas som panik men ändå inte. Varenda känsla var utanpå kroppen och jag behövde verkligen göra något, lyssna på något.

Jag satte på en ny spellista med Metallica, det är tryggt, familjärt, lugnt, får mig att slappna av lite grann. Lång historia för ett annat tillfälle, men Metallica får mig lugn, all ilska, frustration, oro, och stress rinner av som vatten på en gås.

Daniel var ute och våreldade, vi behövde verkligen inte vara i samma hus. Det var bra att vi hanterade vår stress på olika håll tills vi visste att Diesel var nere på marken igen.

Varför åkte sonen till Polen nu? Jo, varje år (under normala omständigheter vid sidan av pandemier och krig) åker några utvalda ungdomar från Östersunds kommun med ledare till Auschwitz i ett projekt som heter Tolerans. De träffas regelbundet innan de åker och lär känna varandra, en brokig skara ungdomar, utvalda för att inte passa varandra särskilt väl, utan verkligen med alla olika tänkbara bakgrunder, pluggisar som stökisar, introverta och extroverta. Tillsammans får de lära sig historien, se Schindler’s List och sedan gå i hans fotspår i Krakow. Världens kanske i dagsläget mest aktuella och viktigaste lärdom.

Klicka på länken för att komma till mer info på Wikipedia.

Det är stort. Gigantonormt. Det är något jag själv verkligen skulle vilja få möjlighet att göra en dag, att få besöka koncentrationslägren Stammlager 1 och Birkenau, att få besöka Schindlers fabrik, gå på torget, och igenom gettot, allt jag sett i filmen, och verkligen få uppleva historien på plats.

Så i söndags ville jag bara veta att Diesel landat ordentligt. Ville inte jinxa något. Jag bad varenda kraft i hela universum hjälpa honom ner ordentligt på jorden igen. Hel och vid liv.

Han är klok min son (jaja, vår son då). Modig. Stark. Vettig. Otroligt fina värderingar. Vi har lyckats väl att uppfostra honom till en fin ung man som värnar om sina kamrater, hjälper till när han kan, står upp mot orättvisor och visar världen omtanke och empati. Jag VET att han kommer klara sig, förmodligen bättre än de flesta. Men han kan inte påverka planet. Själv är jag onödigt flygrädd men jag flyger ändå, om jag måste, med Diesel, och jag klimatkompenserar ALLTID.

Nåväl, vi hade sovit kanske 2,5 timme, till och från, innan jag skjutsade honom till bussen som tog honom till flygplatsen i Norge för att flyga vidare till Polen. Och under tiden jag väntade på besked att planet landat tryggt och säkert i Polen var jag ett nervöst vrak.

Söndagar är normalt städdag men det fick vänta.

Med den minsta, finaste lilla saxen i huset klippte jag meditativt örtstam för örtstam, blad för blad, på mina örter och la ut dem för att torka.

Jag förberedde byttor med jord där jag blandade gammal jord med lite ny jord som fått tina upp inne, och med aska och kaffesump, som jag skrev om häromsistens.

Lyckas jag med örterna nu har jag kryddor i all evinnerlighet. Jag ska stoppa ut i kryddlådorna när sista frosten är över, mest troligt efter midsommar. Sedan borde jag kunna skörda hela säsongen, torka, hänga upp, förvara. Ta in och plantera om i krukor igen i höst inför vintern.

Medan jag pysslar med örterna, och pysslar om blommorna, pratar jag för mig själv i diktafonen. Sjunger med Metallica i bakgrunden. Myser mitt i oron. Men jag vill inte kalla det oro direkt, bara 100% fokus på Diesel, och att få ner honom på marken. Bara jag vet att han landat ok kommer jag kunna andas lättare igen. Han kommer klara alla situationer han utsätts för. Han är stark, modig, klok och fantastisk.

Här har jag verkligen inte varje tanke på sin plats, det är fullkomligt kaos i huvudet, men jag tar djupa andetag och försöker hitta tillbaka till tankarna jag vill fokusera på.

Nedan kommer ett litet exempel på hur tankarna gick, och vad jag sa på diktafonen. Välkommen till min adhd hjärna, extra allt.

adhd rant [svammel]

”

Peanut har börjat sjunga, annorlunda, som en fralla-reel. Lite som ett kvitter som övergår till gutturalt yl, fast lågmält. Måste filma, hon kanske kan bli influencer? Har sett massor med frallor på insta.

På vilket sätt växer örterna? Vilka trivs tillsammans? I vilken gjord. Näring? Utöver aska och kaffesump. Gammal jord blandad med ny gjord och näring.

Alla behöver en mamma, som älskar sina barn lika mycket som jag älskar mina. Alla mina barn. Barnen kanske inte alltid håller med, då jag har en tendens att vara lite hönsig, (mother hen in English) men kärleken är ändå det som betyder mest.

Om alla fick lika mycket kärlek som mina barn får skulle det inte finnas några krig, terrorister, eller gangsters som livnär sig på våld.

Jag pausade lite här och googlade mig fram till att oregano trivs med salvia, och timjan trivs med rosmarin, basilikan fick egen kruka och persiljan fick flytta ihop med citronmeliss och gurkört. Chilin fick näring och mer jord, aloe veran fick mer jord och Dr. Westerlund fick en större kruka. Ska be om hjälp att beskära den så man kan ta sticklingar. Orkidén behöver lite kärlek.

Skrattar lite för mig själv, Daniel sa könsord (gender words) till mig igår. Han hanterar sin stress på sitt sätt. 😉 Alltså, han svär oerhört sällan så när jag skriver att han sa könsord, så menar jag att han verkligen sa ordet ”könsord” till mig när jag fladdrade lite för långt i min nervositet.

Reflekterar över att några av låtarna på spellistan inte är mina favoriter, men lyssnar ändå. Ilandsproblem (first-world-problem) kan man kalla det när man har en ny, random playlist som inte går i ordningen jag är van vid i min egna playlist. Gamla Metallica ändå.

Visslar falskt, men i takt i alla fall, gamla skivorna, ber till Cliff att hjälpa Diesel på vägen. Tecken från Cliff att han ser till att Diesel landar ordentligt. Orion nu då? Nähä, seek and destroy, ändå rätt passande, hide and protect.

Det börjar värka i mammasjälen, nu borde de ha landat. Ovissheten är vidrig. Visslar med och gläds åt det familjära i vissa av låtarna jag känt i över trettio år. Okej, Daniel hade redan kollat, det är 40 minuter kvar tills de skulle vara framme. Skönt att veta. Vi sköter vår oro på varsitt håll, snyggt. Utan konflikter.

Jordförbättra. Gammal jord, ny jord, organiskt material, kaffesump, aska. Astma. Note to self, aska är torrt att inandas. Huvva, tänk er askregnen över Auschwitz. Ryser och skjuter bort tankarna.

Gruvsamt är var det är, förbannat tungt att bära. Agasamt. Älskar jämtska (local dialect in Northern Sweden). Förbannat humbling experience (älskar svengelska) att ha sonen på ett flygplan i luften på väg till Polen när Ryssland precis kränkt Polskt luftrum i några sekunder. Krakow ligger ganska nära gränsen till Ukraina.

Anna ringer, jag ber till Cliff Burton, Diesel landar när som helst.

Tappar svenskan. Det här är så viktigt, jag behöver det där, han behöver det här. Han kommer klara allt, det är jag som måste klara av det.

Såga isär navelsträngen.

Vilken erfarenhet. Han kommer växa så mycket, kommer komma hem som Barbapapa och spränga huset som blir för litet. Kommer hem med alla erfarenheter och har vuxit flera meter. Kommer hem som Gandalf, hos Bilbo.

Daniel kom in, följer planet i realtid. Ser när det landar. Vet inte om det är moderlig instinkt, eller faderlig, men han kommer i samma minut som planet landar så jag får se det, och kan andas ut. On ground. Lättnaden sköljde över mig som en vinterkräksjuka med instant illamående. Skulle kunna sova en halvtimme bara för lättnadens skull. Har jag sagt att jag är flygrädd? Hahahahahahaha.

Hysteriska mamman. Inombords.

Mer vin till folket. Häller upp ett stort glas. Mega pint. I thought it necessary. Han är i Polen, jag kan INTE köra och hämta honom. Tack Martin, morfar, Vicke, mami, mamma, mormor, farmor och farfar, Cliff, Chris, Chester, Jeff. Tack hela universum.

Ni skulle höra mina suckar. Daniel bara skakar på huvudet och går ut igen.

Diesl-ur [uttalas på isländska] mi amor. Älskade, älskade, älskade unge. Tack och lov.

Undrar hur det skulle vara med riktigt tegelgolv, som att bo i ett orangeri (conservatory in English)? Åter till projektet som Daniel inte vet om än. Måste bygga en ställning till fönstret vid soffan, för gurka, druvor, och melon, inomhus. Klätterställning, som Dogges kökshylla i nya lägenheten.

Nästa steg i vårt hem är att bygga en köksö. Jag har en ritning, eller egentligen en bild från Pinterest, som Daniel får följa när vi hittat en lada som vi får ta virke från. Jag skapar projekt, Daniel utför. 😉 Han har sin bod, och apropå julmust måste jag visa er hur fint han har renoverat sin bod med virket som Jämtkraft sågade ner första vintern vi bodde här. Det är ett separat inlägg som vi påbörjat för länge sen.

”

End of rant, Mic drop.

Om du har orkat läsa ända hit så måste du vara lika trött som jag blev när jag såg att Diesel landat ordentligt. Bara för mig att läsa igenom detta innan jag trycker på publicera gjorde mig alldeles matt.

Detta är ett exempel på min omedicinerade adhd, under ”extrem press”. Vid många andra tillfällen ser jag både min och Diesels diagnoser som superkrafter, men ibland är känslorna på utsidan och då är det bara att gilla läget, och göra det jag vet fungerar för stunden.

Ha en fantastiskt dag, ta hand om er, och ta hand om varandra. Krama om era nära och kära en extra gång.

Kärlek, respekt och massor med adhd kramar,
El

Vi har nyligen fått vår återgivning efter Diesels ADHD-utredning. Han har svår ADHD med väldigt tydliga kärnsymptom, lågt utvecklad impulskontroll och ligger långt under genomsnittet i arbetsminne. Däremot visade det sig att han ligger långt över genomsnittet i verbal förmåga, allmänbildning och kreativitet. Jag är så stolt att jag spricker! Hans absoluta styrkor är intelligensen, lättlärdheten, allmänbildningen, kreativiteten och den verbala förmågan. Hans absoluta svagheter är impulskontroll och arbetsminne.
Ok bra! Då vet vi!

Fast vi har egentligen alltid vetat. 🙂

Vi kommer inte medicinera, och häromdagen fick jag min egna tankar bekräftade, återigen, av två mycket lärda individer som stöttade vårt val att inte medicinera Diesel.

I första läget måste vi lära oss hur vi ska öva på impulskontrollen och arbetsminnet. Den höga energin är bara en tillgång. I nästa steg ska vi öva på alla svårigheter och traggla igenom allt ”tråkigt” så det finns massor av tid över för det som han är bäst på och tycker är allra roligast.

Vi vet att i många fall är medicinen ett nödvändigt ont och att många barn blir hjälpta av det och kanske inte heller skulle klara av sin vardag utan den. Vi rynkar inte på näsan eller kritiserar någon utan menar att det helt enkelt inte finns någon universallösning eftersom det är individer, och inte skolboksexempel, vi har att göra med. Min mening är INTE att stöta mig med någon eller att kritisera någon som har valt att medicinera. Det är helt enkelt bara inte vårt val. Vi anser inte att det behövs i just vårt fall.

För oss handlade aldrig utredningen om att försöka få Diesel att anpassa sig efter någon samhällsbestämd norm om hur man är ”normal” eller att för få honom att passa in i en viss form. Vi vill ge honom de allra bästa förutsättningarna att bli och göra precis vad han vill med de allra bästa grunderna från skola och uppväxt. Vi vill veta om hans styrkor och svagheter så vi kan hjälpa honom att traggla igenom och klara av det svåra för att sedan glänsa och skina i det han tycker är lätt och roligt.

Jag har själv aldrig varit som ”alla andra”. Jag tycker inte det är nödvändigt att passa in i en förutbestämd form, eller norm. Vi älskar Diesel för den han är. Med sin höga intelligens, sin fantastiska kreativitet, sin oerhörda verbala förmåga och sin stora allmänbildning. Vi älskar honom även för sin impulsivitet och kommer hjälpa honom att stanna upp och tänka lite på konsekvenser. Vi känner vår son väl, så ingenting från återgivningen kändes som några aha-upplevelser. Vi älskar alla hans galna upptåg och kommer alltid att finnas bakom honom om och när det behövs.

Varför ska man simma ovanför vattenytan?

Varför ska man inte köra parkour utanför Buckingham Palace? Victoria statyn är ju som gjord för trix.

Varför ska man inte klappa vilda djur? De är ju så söta?

Han pratar från morgon till kväll så den verbala förmågan är vi väl bekanta med! 😉 Att han har lätt att lära vet vi också och att han hittar kreativa lösningar till allt har vi också fått lära oss genom åren då han inte alltid väljer samma väg som alla andra!

Varför gå genom hela lägenheten och gå ut genom dörren när det går fortare att klättra ut genom fönstret?

Varför ska man inte använda mammas långa rad av krukor med örter till djungel för Star Wars gubbarna? Man kan ju både gömma sig i oreganon och äta upp den för överlevnad? Och varför ska inte Turtles klättra i pappas bonsai?

Varför ska man inte klippa upp tröjan när den sitter för snävt?

Varför ska man inte klättra längst upp i trädet när det är bäst utsikt därifrån?

Varför ska man inte klättra på hyllplanen i skafferiet för att nå det som står längst upp?

Dessa två troll hänger ihop och hittar på bus!

Det syns nog inte för den oinvigde, men här har han över 40 graders feber och har precis fått en glass. Det har gett oss problem fler än en gång på besök hos doktorn när de inte anser att han är det minsta allmänpåverkad och jag får kämpa för att de ska tro mig när jag anser att han är i det närmaste apatisk. :O

Varför ska man inte leka med igelkotten? Den vill ju också kolla på Leatherhead?

Varför ska man inte blockera sovrumsdörren med alla kuddar och gosedjur? Det blir ju världens bästa koja?

Varför ska man inte köra sexhjuling upp-och-ner?

Varför ska man inte stoppen tummen i lammets mun?

En iPad och ett par hörlurar så kan han faktiskt sitta (nästan) helt stilla i långa perioder. Det har han kunnat i fler år! 😉

Konsekvenserna är vi vuxna mycket väl medvetna om, och ibland har det inte alltid gått helt bra. Mången blåtira, skrubbsår, välta hyllor och mikrovågsugnar, blåmärken, skärsår, etc har vi fått plåstra om. Vi har som tur är bara behövt besöka sjukhus ett fåtal gånger och han har aldrig skadat sig allvarligt. Tar i trä.

Men Diesels psykolog lugnade oss med att just impulskontrollen och förmågan att stanna upp en nanosekund och hinna tänka ”vänta, vad var det nu de sa?” utvecklas genom åren och blir bara bättre och bättre. Arbetsminnet finns det hjälpmedel att använda för att öva upp, som olika påminnelser på mobilen, bilder på dörren för att komma ihåg ryggsäck, nycklar, mobil, etc.

Nu väntar en tid med utbildningar, föreläsningar, timmatals genomplöjning av böcker i ämnet och att hitta de verktyg som hjälper Diesel i hans vardag och med skolan.

Om några år fortsätter utredningen och då får vi se hur vi utvecklats och vad vi blivit bättre på och vad vi behöver jobba mer på.

Jag kan varmt rekommendera böckerna Fem gånger mer kärlek och Jag törs inte men gör det ändå av Martin Forster. Samt Komet-kursen som bygger på dessa som jag fick gå på i Hamnen förra hösten/vintern. Så lärorikt! Perfekta hjälpmedel i vardagen om man har ett barn som samhället anser sticker ut lite. 😉

Och vet ni vad? Jag älskar olika. Diesel är perfekt. Han är min största stolhet och kärlek. Jag vill inte ha honom på något annat sätt. Så länge han är lycklig och mår bra och känner sig trygg.

Kärlek till er alla,
Kram,
El & Diesel (som godkänt både text och bilder)