Idag kommer det ett långt inlägg.
Ett vääääääääldigt långt för några läsare, (men jag ska försöka dela upp det så att ni som vill – kan skrolla enkelt).
Det är ett viktigt inlägg för mig personligen, ett inlägg som presenterar delar av vad jag håller på att bygga upp, fram till den 2:a augusti (2:a bara för det är ett datum som följt mig genom hela mitt liv). Sustainable Living 2.0.
Alla Thåström fans vet exakt vad jag menar med 2:a augusti, men för er som inte vet så släppte Imperiet ett livealbum som heter 2:a Augusti 1985, som jag lyssnat mycket på. Jag fick spela av grannen Kjells LP skivor till kasettband. Han hade ALLA Ebba Gröns och Imperiets skivor. Han hade även en sjukt stor samling ”gammal” hårdrock och mängder med punkskivor, nån gång i slutet av 80-talet.
Jag tror faktiskt att det var han som tände mitt intresse för musik, så om nån har kontakt med syrrans gamla kompis Sofie, vars pappa var vår granne Kjell, så hälsa henne att han förändrade mitt liv för alltid! Tacksam till graven för musiken som hjälper mig varje dag, i alla situationer!
NPF
Bloggen har sedan dag 1 handlat mycket om NPF-diagnoser, som står för Neuro Psykiatriska Funktions -nedsättningar, och/eller -variationer (kärt barn har många namn). Jag kommer för enkelhetens skull hädanefter, brett och generellt, benämna alla som är i samma bollpark för NPF:er. Det är lite som det Hawaiianska ordet Ohana, från Lilo och Stitch? Det betyder familj, att ingen lämnas utanför, eller glöms bort.
Här, på min blogg, får begreppet NPF inkludera alla som identifierar sig som en NPF. Ok? Se mig nu stå som Pippi med bägge nävarna i sidorna. 😉
Vill du läsa mer om NPF:er klicka på länken till Riksförbundet Attention som jag vurmar mycket för —> .
Så, till mina diagnoser. Adhd finns på papper, men jag utreder bipolär, schizofren, ptsd, och/eller rent av, om mycket kan vara symptom av…drumroll… klimakteriet? Hursomhelst, från och med nu kommer jag bara referera till mig själv som NPF:are. Och vad gäller det schizofrena så har jag flera olika ”hattar”, som jag kommer berätta en del om längre fram.
Jag är en väldigt lycklig NPF:are, men ändå. Nu är jag också relativt pigg igen, men fortfarande med ett rykande färskt minne från de senaste åren, när inte bara ena benet utan halva kroppen låg i utmattning.
Just här, och just nu, identifierar jag mig (älskar det uttrycket) som en medelålders Pippi. Hårdrocks-hippien Pippi, snart 50 år. Om jag är medelålders Pippi 2.0, så det här är Sustainable Living 2.0.
Det är en oerhört viktig förändring i livet som kommer in just här.
Jag börjar med en ”kort bakgrund” till alla nya läsare, som alla gamla kan skrolla förbi, eller läsa igen, om ni vill förstås. ❤️
Downsize
För att göra ett epos till lite mer av en ingress (Hybris-hatten på) så kan vi säga så här; när the shit hit the fan för drygt fyra år sedan, så downsize-ade vi allt. Vi sålde villan i Stockholms skärgård. Vi sålde precis allt som vi verkligen inte behövde. Vi flyttade till Jämtland. Tillbaka till Jämtland för mig, men helt nytt för maken och sonen.
Vi flyttade från 190 kvadrat till 80. Från Värmdö, utanför Stockholm, till Östersund. Vi flyttade mitt i brinnande pandemin. Daniel hade precis blivit utförsäkrad hos Försäkringskassan, efter sjukskrivning för nydiagnostiserad diabetes. Jag själv hamnade på akuten med raging panikångest. Jag förlorade en rättegång, men vann en annan, gick i konkurs. Startade om på nytt. Låååååångsamt.
Jag lät mig själv krascha.
Tack älskade, underbara, starka redwoodfura till make, som hjälper mig att stå när jag behöver luta mig. Som hjälper mig att andas när jag tappar luften. Som bar oss bägge två, i flera år, trots sin egen hälsa. Som driver mig till vansinne med sina göteborgsskämt, pruttar och gubbsura mutter, sina dåliga reels, och, och, och. Vi var 30-ish när vi träffades och nu fyller vi snart 50. Jag är ganska så säker på att mina klimakteriebesvär kan mätas med hans gubbsura mitt-i-natten-pust för han måste gå upp och pinka. Vi har gått in i Marriage 2.0. Och vad vi har gått igenom tillsammans. ❤️
Kraschen, hälsan, vilan, den flera års långa återhämtningen, diagnoserna, upprättelsen, omstarten. Allt det där har jag berättat om. Det finns i historiken om man vill läsa, bara följa bloggen bakåt i tiden. Jag har berättat allt.
Blottat strupen verkligen. Varför, kan flera undra.
För mig. För att jag behöver skriva. Skriva ner, fundera på, bearbeta. Jag såg en så fin intervju med Malou när hon pratade med Alex Schulman. Han berättade varför han skrev sina biografier, och svaret var så enkelt, och så självklart för mig. Jag med! Jag skriver för att få ut allt som hänt, så jag kan bearbeta det, utifrån, och lära mig något av det, och gå vidare. Eller ta upp det igen, från en annan synvinkel.
Jag hade en supertrasslig barndom, med outredda NPF:er, hög intelligens och var ganska otrygg i mig själv. Jag visste att jag var smart, för det fick jag höra, av alla. Av skolan, psykologer, socialtjänst, BUP, släktingar, lärare, morfar. Mitt största fan var min morfar. Han är också en av mina största idoler. Han finns med mig varje dag, i alla mina val, i allt jag är och gör, och tolkar. Sedan trettioårsåldern i alla fall. Ungdomen, not so much, då var det rock & roll, för hela slanten.
Min uppväxt har så klart präglat den jag är idag, mina val, och de dörrar jag valt.
Jag skriver till er, som vill läsa. Som kan känna igen sig i sina egna umbäranden, i sina vardagsbetraktelser. Känna igen sina egna NPF:er, eller anhörigas, vänners, barns, föräldrars, eller sin kärestas. Eller som bara tycker det är lite roligt att läsa om ett medelålders par som försöker hitta sina nya identiteter i ett gammalt förhållandet.
Jag skriver om hälsa. Både psykisk och fysisk, och kanske ibland även andlig. Läs Zen.
Vi berättar om vardagen i Jämtland, i en liten by som kan leva som man gjorde förr. Här hjälper vi grannar varandra. Jag berättade häromdagen om vår ena granne som var här och gjorde tvålar tillsammans (klicka på länken här till inlägget) med mig. Vi har en liten grupp grannfruar som vi kallar bysystrar, som träffas, och äter ogräs, och stöper ljus, och pysslar, och dricker vin, och snackar som bara grannfruar kan.
Vi berättar om renoveringen av vårt hus vid Hårkan, där vi bara använder återbrukat material, eller klimatsmarta lösningar, som inte tär på klimatet, på gammalt hederligt kulturarvs-vis, med det vi har. Köket håller vi på med just nu.
Vi berättar om vår lilla trädgård, med massor av kommande projekt, som växthus av en grannes gamla fönster, pallkrageodling, Daniels omklädda bod, jordkällaren som ska fixas.
Vi ger er tips på hur vi kan leva på ett hållbart sätt som inte tär på resurserna. Ja, jag ÄLSKAR Greta. Heja Greta! Heja alla dina NPF:er också, du är en stark förebild. Stay strong baby, stå med höjd näve vid barrikaderna (för jag orkar inte längre och mina knän gör ont). Jag hejar på dig från bryggan där jag fiskar.
Vi berättar om vilka örter som är bra att använda till vad, vilket ogräs man kan äta, vad vi kan odla själva, hur vi tar tillvara på allt runt omkring oss, leva efter säsong. Hur vi låter det vi inte ska använda vara kvar och hur man kan salta, sylta, safta, torka etc, etc.
Läsare
Jag tror så här; ni som följt mig i snart 10 år, några tusen stycken (inaktiva) – kommer nog, (förhoppningsvis) inte avfölja mig. Utan kanske bara skrolla lite, förbi allt det där man inte orkar läsa, om man bara vill läsa en bit av inlägget, eller titta på bilderna, eller bara kika på nåt recept, eller tips.
Sen tror jag det är några i byn som tycker om att läsa om vad som händer, och har hänt, just här och nu, och ta del av lite grannskvaller, ibland. 😉
Några tycker att det är intressant med örter, och ätbart ogräs, och recept på smoothies, juicer, maträtter, teer, tinkturer, salvor, tvålar och ja den här listan är oändlig…
Några tycker om tips på hur man kan återbruka, laga, renovera, sy om kläder, handarbeta.
Jag har listat en hel radda med intressanta gästbloggare som kommer presentera sig själva, och ge tips, recept, och idéer inom kort. Här är det högt och lågt, alla tips är välkomna.
Har du läst hela vägen hit eller har du skrollat? 😉 Oavsett vad, andas ut, nu är det klart. 🤪
Om du känner mig, har jobbat med mig, tror på mig, är släkt med mig (host host läs tvång på släktingar) eller bara tycker det är intressant att läsa det jag skriver, som vill läsa mer, så skulle jag bli jättesuperduperglad om du ville gilla, dela, dela, dela. Kommentera, tipsa, följ med mig på den här resan. Vad vill du att jag ska skriva om? Har du testat nåt tips eller nåt recept? Blev det bra? Dåligt? Berätta.
Avslutar kaxigt som Aschberg; tack för visat intresse, och häng med! (sa ju att Hybris-hatten var på!)
Kärlek och respekt,
El