Sustainable Living

- reduce, reuse, remake & recycle! -

Karriär

I did it!

By Lämna en kommentar

Jag gjorde det! Jag klev ur ekorrhjulet. Kommer du ihåg när jag skrev listan på beställningen av mitt nya jobb? Se här: https://www.sustainableliving.se/jag-har-bestamt-mig/

Jag hade ett särkilt jobb i åtanke när jag skrev den beställningen, men jag fick det inte jobbet.

Jag visste inte då att det skulle vara mitt absoluta drömjobb. Det som får en att känna sig värdefull, behövd, och viktig. Det som gör att jag kan göra en skillnad som behövs, som ger mig kollegor, och ett sammanhang. Det som gör att jag får jobba med människor, främst unga människor, och med all typ av kreativitet, med konst, musik, skrivande, skapande.

När jag inte fick det jobbet gjorde jag det jag alltid gör när jag möter motgångar, jag testade en annan väg. En annan approach, och guess what? Universum, och karma, och alla fantastiska krafter gick ihop och hörde min önskan. Jobbet är mitt. DET jobbet. Det jag inte fick. Det är nu mitt. Nu hjular jag i huvet igen!

Jag är numer anställd som ny Samordnare på Gamla Tinghuset i Östersund. Och fritidsledare på Torvalla fritidsgård.

Gamla Tingshuset slog upp dörrarna 1991, och hade konserter med punk och hårdrock. Mina kompisar och jag hängde där ofta och gick på mängder med konserter, vi var/är ju både punkare och hårdrockare.

Idag, mer än trettio år senare, är det fortfarande en samlingsplats för unga.

Det finns replokaler, gamla tingssalen är konserthall precis som då, och används även till föreläsningar, körer, och danser, och disco, det finns DJ utrustning, mängder med instrument, ett café, en ateljé med både sysaker, träslöjd och konstmaterial, en biosalong, ett screentryckrum, mörkrum, material för inspelning av film och poddar, skrivarverkstad… allt riktat mot unga.

Vad sjutton gör en samordnare då, har jag fått frågan några gånger nu sedan jag fick jobbet. Och hur ska jag bäst beskriva jobbet? Precis som min beställning, jag jobbar främst med unga, i en kreativ miljö, många med diagnoser av alla de slag, och samordningen har med huset, och verksamheterna, att göra. Som en spindel i nätet ska jag föra samman verksamheter, föreningar, idéer, ungdomar, och se till att huset Gamla Tingshuset fortsätter vara en öppen plats för alla unga, med kreativitet, musik, öppenhet och kärlek.

Phoenix då? Goblin Academy? Sustainable Living? Barnböckerna? Jo allt har sin tid, och sin plats.

Jag har kvar några kunder i Phoenix, och kan se att det kommer bli en fin semesterkassa när tiden är kommen, och vad gäller Goblin Academy har jag redan gjort klart nästan allt material så nu ska jag ”bara” få till det sista, sedan ska jag testköra någon föreläsning innan jag hyr gamla tingssalen och anlitar personer i huset till att spela in mina webinars och onlinekurser.

Och bloggen kommer jag inte släppa, nu kommer det finnas mer tid att jobba med kreativiteten, och snart kommer våren med nya odlingar, örter, teer, tinkturer, dekokter, salvor, och tvålar. Jag har skapat en undersida här på bloggen som heter {Sustainable} Apothecary. Där kommer min örtmedicin få plats med tips och idéer och recept på hur vi kan använda naturen omkring oss och jobba med vår hälsa holisitskt. Hårdrockshippie sa bonussonen när han var liten. Jag säger hårdrockshippiehäxa. 😉

Barnböckerna då? Jo, en av de många fördelarna med att vara anställd kommunalt är jag helt plötsligt får ohemula mängder med fri tid och semester. Som ekonomichef i olika roller de senaste tjugo åren har jag som mest haft två veckors sammanhängande semester (med helt 100% ledigt) och det var när jag var med min syster och hennes familj i Thailand sjutton år sedan. Hennes yngsta låg i magen.

Nu kommer jag ha möjlighet att ta ut lång sammanhängande semester på somrarna, under sommarlovet. Och julledigt, och påskledigt eller ännu hellre tiden mellan all ledighet. Då finns det massor av tid att skriva. Sitta hemma på bryggan eller under mitt tak utanför mitt she-shed och skriva, måla, tänka, lyssna. Må bäst.

Får några månader sedan fick jag djup röd ångest när jag tänkte att det var minst femton år kvar till pension. Nu känner jag att jag kan jobba hela livet.

Min adhd jublar och jag gör saltomortaler i huvudet. Jag är så sjukt lycklig, igen! Jag gjorde det. Jag tog steget. Och jag lyckades. Igen. 😉 Karma babies!

Nu pysslar jag med ett nytt projekt jag ska starta, på Tingshuset, så jag ligger under min favoritfilt i soffan med Peanut i knät, tittar då och då mot den tända brasan och dricker en kopp te. Lycklig efter julen med mina nära och kära på Värmdö, lycklig i min livssituation, med min familj, och med mitt arbete. Lycklig punkt.

Jag önskar även dig all lycka.

Kram,
El

PS: Jag kommer släcka ner phoenix.se ett tag. Mitt första stora projekt för mitt nya jobb, det nya året, i mitt nygamla kall är ett projekt som jag passande nog döpt till Project Phoenix, så hemsidan kommer få en ny innebörd. Tills dess, KRAM!
X.

Own Business in Games (and other Creative) Industries

By Lämna en kommentar

This post will only be in English for now, due to the industry’s nature.

Pre beta run? 😉

Sustainable entrepreneurship and balance between work and play is a goal worthy of diving deep into.

My day-to-day-job is, or was until just recently, accounting and financial services, mainly in the Swedish Games Industry. I have another tiny little business on the side, which is solely creative. This sort of balances my own work and play situation.

I’ve been asked to hold webinars and tutorials, about starting and running own businesses in the games industry, so I thought I’d extend it to include all creative industries.

I am currently creating a set of online courses that will help young ambitions with the fundamentals of running an own business, and the bare minimum of knowledge you should have if running your own business, particularly concentrating on creative industries, games, arts, writing, music, etc.

I have a bachelor’s degree in business, and marketing, and over twenty years working experience in the field.  And even though this particular set of courses will focus on the Swedish statutory’s, markets, and industries, the earth is my arena so I welcome you all from all over the globe.

The WHY’s

Firstly, there is the big question of WHY?

Why do you want to open up your own business?

The answers to this question are as vast as there are number of entrepreneurs. Some people prefer being employed. Not all have what it takes to run an own business. Others can’t thrive in employment. Why do YOU want to start your own business?

The pandemic saw a huge upswing in start-ups, when many found opportunities in working from home, and thus realizing the many perks and benefits of the freedom that entailed.

Lay-offs is also a great motivator for taking that last step to realize a perhaps life-long dream. If you’ve been laid off you’ve got nothing to loose, right?

My own why’s are, and were, several.

I’ve had a few really awesome bosses in my days. I have also had a few that drove me absolutely nuts. Reorganizations, and a financial opportunity led to me finally taking that last step to total freedom.

Having a Bachelor’s in Business have helped me a long way but I was SO SCARED! But I did it. The first time I crashed and burned. The second time I was really close to making the same mistakes again so I decided to take a time out and reboot. Here I am right now.

Starting the all new Goblin Academy of Business in Games.

The HOW’s

After the why’s is the question of how’s. How do you start up your own business?

First you need to go over a few scary, but oh so necessary, steps and questions.

You need to formulate and create:
A Business plan
A Budget
Contracts and Agreements.
Templates for this are readily available online.

Are you looking for:
Investors
Publishers ./. Developers
Employees ./. Contractors
Agents
Editors

Do you have a solid Network of peers?

Different people have different skills and mindsets, educations and experiences. Some people make order out of chaos, and steer the ship in the right direction, but leaves enough space for creativity. Some people are creative wizards with total chaos surrounding them. We are all needed. One is probably really good at a few things, but rarely all. We just need to find our place, and the people to support us in the areas we need.

The SWOT

This is a classic from I think pretty much all global business administration courses, and for a reason. It also goes back to the network of peers.

You need to identify your, and your industry’s, and niche’s:
Strengths
Weaknesses
Opportunities
Threats

The Rolls in Business

There are so many different roles in running a business. It can of course be a sole proprietorship, or a publicly listed mega-corporation, but several roles need to filled, either in-house or contracted.

Chief Anything, Everything or Something Officer

The NEED TO DO’s

Statutory accounting is a must that no registered company, organisation, trust, or fund can escape from. Taxes need to be filed and paid, and certain reports are mandatory to tax authorities and governments.

The Now

I am looking for a small test panel of my peers to sit in on a webinar about starting business in games, and other creative industries.

At this very moment I am not looking for young entrepreneurs wanting to learn more, but for the  older, more experienced foxes in the industries to help me set the final strokes on these presentations and courses to assure the quality of the info.

I am looking for someone that can spare a half hour for a test webinar with time to give feedback on ideas of improvement.

After this feedback I will be available for lectures, works groups, private lessons, tutorials, webinars, teams-calls and whatnot.

So, do you work in the games industry, or other creative industries, with marketing, finance, organization, hr, personel, accounting and/or legal departments and have 30 minutes to spare I would love your input before I launch my beta!

I can promise you a heartfelt thank you and public recognition for you time! 🙂

Cheers,
El
X.

Jag är’s, civilekonom, författare, bloggare, konsult, herbalist, apothecarie, föreläsare, protagonist, fenix, autodidakt häxa, fritidsledare, vikarie

By Lämna en kommentar

Dagens rant. Jag är’s.

Jag hade ett supertrevligt, och världsomvälvande möte med en naturkraft för en minut sen. Det fick mig att fundera över något hon sa, som jag snappade upp, och har funderat på sedan dess.

Hon påpekade att jag uttryckte mig i ”jag är’s”. Känner mig lite som Johnny Depp här när jag smakar på orden: -”jag är’s”. Gärna med nån av alla hans grimaser och handrörelser. Lite som Jonas Gardell. Älskar’t!! Eller som Nathan Lane i The Bird Cage, underbart!

”Jag är”, är ett uttryck, tror jag myntat av boomers-arna, som i mångt och mycket identifierar sig med sitt yrkesval. ”Alla” mina föräldrar är boomers, så det är de som format mig mest. 

Länge har jag fascinerats över de stora skillnaderna mellan våra generationer, och hur spännande det är att se på, hur, och när, de utvecklas. Vilka ord och begrepp som återanvänds eller förändras.

Snabb repetition av generationerna jag talar om, som jag har kontakt med och som jag älskar skillnaderna emellan:

  1. Den förlorade generationen, 1883-1900, konstnärer och bohemer, min gammelfarmors generation.
  2. Krigsgenerationen 1901-1927, härdade av strider, mormor & morfars, farmor & farfars generation. Astrid Lindgren.
  3. Tysta generationen, flitiga samhällsbyggare, 1928-1945.
  4. Baby Boomers, efterkrigstidens optimister, 1946-1964, mina föräldrars generation; framgångsrika, yrke definierar identitet, tid är pengar.
  5. Gen X 1965-1980, oberoende navigatörer, min generation; ”Slackers”,  ironiska nomader, do or die, stå upp, påverka, förändra, yttra sig.
  6. Gen Y/Millenials – 1981-1997,min lillasysters generation; MTV-generationen, Peter Pan-generationen, in the moment, medvetna, rastlösa, influencers. Den digitala revolutionens barn.
  7. Gen Z 1998-2010, digitalt skickliga innovatörer, alla mina barns generation, från syskonbarnen, till gudbarnen, till bonusbarnen, egna barnen, och alla andra ”barn” i min närhet. Milleniumgenerationen, icke att förväxlas med millenials.
  8. Gen Alpha 2011-2024, digital teknik. ”deras barn”! Har inte så många här ännu. Mer ser fram emot att lära känna fler, och bli farmor själv en dag.

Källor på detta; google, wikipedia, nationalencyklopedien. 🙂

Tillbaka till ”jag är’s”.

Jag är civil- och marknadsekonom, bloggare, konsult.

Jag är gammal nu. Just nu, tillräckligt gammal, & ung, för att veta lite om en hel del, och för att vara tillräckligt pigg, och nyfiken på, att lära mig mer, och nytt, om massor. Nyfikenheten är fortfarande enorm.

Jag är en ganska dålig människokännare. Jag väljer att vara positiv, och fylld av kärlek och empati, så varenda narcissist gnuggar händerna, och hopar sig kring lovligt byte. Jag blir lurad, jag går in i fällor, jag blir så ledsen, men jag reser mig, skakar av mig skiten, och jag går vidare.

Jag är ganska trött, och lite bruten, men jag vägrar bekänna mig besegrad. Däremot försöker jag vara lite tystare numer. Jag tänker på vad jag säger, till vem. Alla är inte hederliga, och värderingar skiljer sig mer än antalet microorganismer i havet, och alla har  så olika syn på vad man får, och kan, göra för att tjäna en slant, och vissa har inga skrupler alls, utan stjäl tveklöst framför ögonen på dig. Nåväl, vad är väl… tillbaka till slottet.

”Jag identifierar mig som” är också ett uttryck, och begrepp, som är relativt nytt, sprunget ur våra ungdomars brunnar. Z-generationen, som i Z-län.

Jag identifierar mig som en medelålders Pippi, autodidakt herbalist och häxa, rebell, patriot, regeringskritiker, urbota less på bittra vuxna, och författare.

När ”får” man egentligen börja kalla sig själv författare? När man skriver på sitt/sina första verk, eller sedan man blivit publicerad? Är författare en skyddad titel? Jag får kalla mig själv ekonom, det har jag på papper, både ett som säger civilekonom, och ett som säger marknadsekonom, beroende på inriktningar. Hur är det med advokat/jurist, journalist? Hur många poäng krävs för en viss titel? Efter fem och ett halvt år på universitet har jag en handfull poäng.

När jag ändå är inne på titlar så har jag haft alla jag velat ha i mitt liv. Jag har varit ekonomichef, vd och cfo. Det är  inte så viktigt längre. Entreprenör, företagare, bartender, servitris, bloggare, chef, ledare, inspiratör.

Jag är nästan orimligt stolt över mitt första lilla företag Goblin, som är döpt efter min/vår första egna, gemensamma hund, en Cane Corso som hette Goblin.

Hade jag fattat andra beslut, anställt andra personer, valt att anlitas av andra kunder, kanske vårt liv sett helt annorlunda ut nu. Men sliding doors ledde till rättegångar, och konkurs, som i sin tur ledde till att jag startade Phoenix. Och ett uttalande från Högsta Domstolen att jag gjort rätt.

Och här är jag nu, så många år senare. Jag har nyligen skrivit om att jag bestämt mig för att hoppa ur ekorrhjulet och göra något annat än redovisning. Och det har jag gjort. Jag skrev ner en beställning på mitt nya kall. Och allt håller på att infrias.

Phoenix som företag erbjuder idag tre inriktningar;

  1. ekonomi i framförallt dataspelsbranschen, men med andra kreativa kunder;
  2. bloggen Sustainable Living som snart kommer öppna en webbshop; apothecary, om hälsa, hantverk, herbalism, och återbruk, cirkulär ekonomi;
  3. och ett äventyr som erbjuder föreläsningar, webinars, tutorials, focus groups, och litteratur.

E-publikationer och tryckt material kommer finnas både via webbshoppen, och via föreläsningar, och andra beställningskanaler. Mer info kommer, men nu kan jag nästan känna lukten av trycksvärtan. Och digitaliseringen som är på gång sedan länge.

Just nu fokuserar jag några procent av min tid på att vara en företagscoach, eller inspiratör och rådgivare, till yngre, kreativa förmågor i alla branscher som vill göra något eget. Som vill starta eget företag, eller förening, med kreativa inriktningar med immateriella tillgångar som konst, musik, ord, spel, kod, appar, etc.

Några procent går till sista handpåläggningen på en ekonomibok för just start ups inom kreativa yrken, så håll utkik. Den kommer att finnas till försäljning här på bloggen.

Jag har också skapat en större presentation för kommande föreläsningar i samma ämne, om att starta eget i en kreativ bransch, med en liten goodiebag till de första som… återkommer med mer info om det längre fram när alla detaljer är finslipade och vaxade.

Presentationen är en del av en ”pitch”, som också snart är klar att visa upp för några utvalda få om ett större barnboksprojekt som hittills måste hållas i dunkel för att inte någon annan ska hinna sno min idé.

Jag sitter fast mellan några stolar för tillfället som är svåra att vrida sig ur men det släpper nog alldeles strax.

Nu ska jag springa in till nästa roliga teamsmöte som handlar om några av de förändringarna som komma skall.

Härliga höst!

Kram
El
X.

Jag har bestämt mig

By Lämna en kommentar

Ni som följt mig under de tio år bloggen varit aktiv vet att vi kämpat en massa, vi har gått igenom en massa strunt, och genomlevt en massa skit. Som så många andra. Jag har skrivit öppet om det, här på bloggen.

Vi är på andra sidan allt det där nu, sedan ganska länge. Shit hit the fan för ett antal år sedan, och sedan har några års vila och återhämtning från det lett till idag.

I crashed and burned, rose and revived. Startade Phoenix och tyckte att jag bevisade mig själv igen. Det var viktigt, då.

Med utmattning, djup ångest, och depression i bagaget har min energi pendlat som en bergochdalbana, och min adhd har inte gjort den resan lättare.

Det här med adhd. Diesel (min son, 15 år) har också adhd, så i princip hela hans liv har också varit en kamp, inte mot skolan, tvärtom, tillsammans med skolan, och all underbar personal som vi haft lyckoträff med, sedan dag ett.

Jag har skrivit om adhd ett gäng gånger, se två här:

Adhd – en superkraft

Pest eller kolera?

Vi har fått så mycket stöd. Vi har fått så mycket hjälp. Men jäklar vad vi har kämpat. Själva inlärningen har aldrig varit en kamp, både Diesel och jag har väldigt, väldigt lätt att lära utan kampen har bestått av annat. Mest socialt. Mest ute i samhället.

Det finns fortfarande en hård oförståelse när man inte passar in i handsken man blivit tilldelad. Jag använder väldigt sällan ordet och begreppet man, utan vill oftast poängtera att det gäller mig själv, eller någon annan specifik. Men just här, generellt, vill jag använda ”man” för det handlar verkligen inte bara om mig, eller de i min närhet.

Samhället har en hel del förväntningar på en, med normer, regler och kulturella ”do’s and don’t’s”.

Min son är mitt i sina tonår så han håller på att utforska det här samhället och den här världen, i denna tid vi lever i, idag. Jag är född -75 så jag växte upp under -80 och -90 talen med allt vad det innebar.

Jag vet inte hur många gånger jag proklamerade under min egen uppväxt att jag inte ville sätta ett barn till världen vi lever i. Men det gjorde jag ändå (bästa jag gjort) så nu får jag stå mitt kast och försöka göra världen till en bättre plats att växa upp i, och leva i. Jag läääääääängtar efter barnbarn men är livrädd för omvärlden idag. Vilka jäkla galningar det sitter vid makten, eller kämpar för makten, runt om i världen.

I somras, när jag fick möjlighet att följa med min son på språkresa, började ett litet frö gro i min själ. Jag gick några steg bakom honom, och iakttog, lyssnade och söp in alla intryck från min underbara tonåring. Jag kände mig lite som en abuela (farmor/mormor) fast jag är en máma, och reflekterade över att jag snart fyller femtio. Halvvägs genom livet (min gammelfarmor blev 102). Eller kanske med ena foten i graven, ingen aning. Vem vet? Ingen vet, så hur vill jag leva resten av mitt liv?

… dagboksanteckningar från en drömresa

Sedan hemkomsten från Spanien har jag grubblat, gått några kurser, och jobbat på fast hjärnan SKRIKER lägg av och ångesten RIVER i bröstet. Vad håller jag på med? Ska jag bränna ljuset i bägge ändar? Jag har läst på om utmattning, och när man som duktig flicka ignorerar den och kämpar på. Vad händer egentligen med hjärnan när man trotsar sin egen ohälsa? Men det är ett helt annat inlägg.

Så jag har bestämt mig. Jag kliver ur ekorrhjulet nu. Jag lämnar den falska tryggheten av tjugo års ”karriär” och byter bana. Jag lämnar ekonomi. Jag är LIVRÄDD, men jag gör det ändå. Skorpan och jag.

Jag måste. Jag vill ju leva! Må bra. Skratta. Älska. Njuta. Jag har absolut ingenting emot att kämpa, när jag mår bra är min adhd en superkraft, jag måste bara hitta rätt kamp som är värd att kämpa för.

När jag pluggade på universitet var min högsta dröm att bli marknadschef för Absolut Vodka. Vilket drömjobb! Jag älskar de gamla reklamkampanjerna som vann pris efter pris. Jag har en Bachelor of Science in Marketing, men tog examen 2003 när inga jobb fanns så jag hamnade av en slump inom redovisning. Efter tjugo år är jag jäkligt bra på det också. Men jag tycker inte om att jobba med det. Exceller, och budgetar, och forecasts, och rapportering tycker jag är kul, men inte redovisning. Men det är ändå det jag pysslat med de senaste tjugo åren.

Två av mina jobb, som ekonomiansvarig på F12 Gruppen och Paradox Interactive, har jag absolut ÄLSKAT! Inte kanske på grund av arbetsuppgifterna, men tack vare kollegorna, och branscherna. Restaurang och dataspel. Upplevelser. Människor. Glädje.

Vad mer de två branscherna har gemensamt är att det är få kollegor som passar in i samhällets utdelade handskar, utan de flesta går sina egna vägar, och … drum roll… har massor med diagnoser … och de älskar sina jobb.

Service är ett kall, inte ett yrke. De som har det, de har det, och de blir också jäkligt bra på det, för det är ÄKTA glädje. De flesta som jobbar med dataspel jobbar med sin hobby, och passion, och det märks! De flesta är unga, hungriga, ambitiösa och lyckliga. Spretiga, oortodoxa, annorlunda, och helt jäkla underbara. Svenska dataspelsbranschen är helt jäkla magisk. Jag älskar er alla! Jag vill gärna fortsätta jobba i branschen.

Så, jag gör nu en beställning på nya jobb:

  • Jag vill jobba med ungdomar och unga vuxna. GÄRNA med diagnoser!
  • Jag vill jobba kreativt.
  • Jag vill dela med mig av mina erfarenheter, och tipsa om vägar och varna för fällor.
  • Jag vill utbilda inom ekonomi, uppstart av företag, tips, trix och pitfalls.
  • Jag vill hålla föreläsningar och webinars, work groups och projekt.

Framförallt vill jag jobba kreativt med människor, få kollegor, och ett sammanhang.

Jag fortsätter lära mig det jag kan om örter och ätbart ogräs, främst härifrån Jämtland, och om att göra ekologiska hudvårdsprodukter som tvålar och salvor, ayurveda och holistisk hälsa, och herregud, jag har börjat yoga! Hormony Yoga för kvinnor. Älskar´t!

Jag tar min hälsa på fullaste allvar. Jag har bara den här kroppen och den måste hålla.

Bloggen kommer leva minst tio år till. Sustainable Living 2.0. Och som alltid, jag skriver för mig själv, men blir alltid lika glad när jag får mail, mess och kommentarer här. Det värmer oerhört att få feedback på det jag skriver och jag är så glad att många hört av sig och berättat om sina erfarenheter, och hur ni blivit hjälpta, peppade, stöttade av något jag skrivit, eller testat ett recept, eller nåt återbrukprojekt.

Under mitt liv har jag träffat så många underbara människor som lämnat ett enormt intryck hos mig så jag vill ha möjlighet att kunna ge tillbaka, pay it forward, do something good.

Slutligen, ett stort tack till Ecke, fritidsgårdens hjälte på Torvallaskolan under 90 talet! Om du lever och läser det här; TACK! Du trodde på mig. Du stöttade mig. Du visade att vuxna kunde vara coola. Det ska jag försöka föra vidare, jag tar över facklan nu. Tack! 🙏

Varma kramar,
El

Sustainable Living 10 år

By Lämna en kommentar

 Helt otroligt! Bloggen fyller tio år idag!

Det firar vi med att göra det sista på alla måsten så vi kan njuta av sommaren. 🙂

Det ligger inte mindre än fyra utkast på inlägg som kommer, när som helst. Nu KÖR vi!

Vi hörs snart!
Kram,
El
X.

Sustainable Living 2.0

By

Prenumerera för att fortsätta läsa

Prenumerera för att få tillgång till resten av det här inlägget och annat prenumerantexklusivt innehåll.

Söndag och inlägg, bloggen och ”jobbet”

By Lämna en kommentar

Idag är det måndag. Tydligen har det blivit en naturlig inläggsdag. Söndagarna går till så mycket annat. Läste om en husmoders rutinvecka i ett inlägg som fladdrade förbi på Facebook. Ska kanske anamma den, som den husmoder jag är? 😉

Så här;
Måndag: Tvätt och planering, plus jobb.
Tisdag: Stänkning, men jag skippar det. Här jobbar jag på som vanligt istället, med företagen och kunderna. På eftermiddagen har husmor ledigt och på bilden i husmoderslexikon cyklar hon ut i naturen med halsduken fladdrande i vinden. Haha jag kan se mig själv. Japp.
Onsdag: Strykning/mangling och ordnande av linneskåp, byrålådor och garderober. Nja, har nästan ingenting kvar som behöver strykas, och nån mangel har jag inte, så jag jobbar på som vanligt istället. Men absolut ordning och sortering av skåp och skafferiet. Tvätten från i måndags borde vara torr att vika och lägga undan.
Torsdag: Bakning av matbröd och min vanliga SPAdag.
Fredag: Städdag ja, logiskt, inte söndagar som Daniel ville, han får anpassa sig. Igen. Husmodern har talat.
I have spoken. 😉
Lördag: Mathandling, matlagning och bak. Jovars, lite trädgård på det också.
Söndag: Vilodag, då åt man gärna den stek som förbereddes på lördagen! 🙂 Om jag får till alla rutiner och dagar enligt schema finns det massor av tid för redan förberett inlägg att publicera på söndagar också.

I veckan som gått har jag gjort en del förändringar i min lilla organisation och gjort klart en del surdegar på jobbet. Jag har omorganiserat min business. Jag har sagt upp några avtal, och varit nödgad att säga hej då till några kunder som jag har haft sedan många, många år tillbaka. Mycket tid har gått till kommunikation med kunder och det känns så värdefullt, och viktigt, att vårda de relationerna. Det är ju de som gör att mitt nuvarande liv är möjligt.

Jag vill hellre säga upp några kunder än att göra ett dåligt jobb. 

Min hälsa låter mig bara jobba visst många timmar om dagen numera. När jag var yngre kunde jag jobba hur mycket som helst. Jag vill inte jobba så mycket längre. Så jag är djupt tacksam för mina kunder. Och för er som inte vet vad jag jobbar med så driver jag en liten redovisningsbyrå i dataspelsbranschen. https://phoenix.se

Skriveriet, och bloggplanering, har pågått i återuppståndet tillstånd sedan starten av 2023, och nu börjar en tydlig struktur lysa upp. Många pusselbitar faller på plats, och varje vecka hittar jag nya pusselbitar som liksom makar sig ner på sin rätta plats. Lite som en hund som liksom wigglar ner sig i knät. Så här.

50% konsultarbete och 50% kreativitet är mitt mål. Jag har en femårig plan, och snart har jag en färdig pitch deck att ge mig ut och presentera. Roliga samarbeten och fantastiska inlägg kommer.

Jag tänker att fram till 1 Augusti, 2024, då bloggen fyller tio år, kommer jag fortsätta lägga ut tips och recept, och idéer som jag planerat.

1 augusti planerar jag att lansera Sustainable Living 2.0, och fram tills dess kommer jag ”läcka” lite hemlisar och teasers om hur det går i bakgrunden med planering av organisation, vilka samarbeten som kommer, och i vilken form bloggen kommer vara. Det kommer.

Häromkvällen satt jag i timantals och skrev, och planerade, och skissade upp organisationsscheman, gjorde budget, en femårig exit plan. Jag har tjatat om min femåriga exit plan rätt länge nu, och nu har jag den. Jag tror banne mig att jag satt den. Allt finns i min pitch deck. Och för alla som inte vet vad en pitch deck är så är det en presentation av ett projekt för tilltänkta investerare och partners.

Tillbaka till nuet. Söndag. Ja egentligen måndag, eftersom jag hade för kul med islossning med min son igår. I veckan som gått har våren kommit smygande och snön har regnat bort förvånansvärt snabbt. Isen har lossat på Hårkan och vi har hjälpt den lite på traven.

Daniel, min älskade make, fyller 50 år i år, så vi har tagit rätt på lite kärnis från Hårkan att hugga ner i drinkarna i höst. Det positiva med att vi inte fick tag i kött i höstas är att frysarna är ganska tomma så vi har plats för is till kalaset.

Kärnis, för er som inte bor i norr och kommit i kontakt med begreppet, är den is som bildas i rent vatten, är helt klar och väldigt stark. Det är den som är bärande för långfärdsskridskor, pimpelfiske och skoteråkning, och den växer neråt under snötäcket.  Länk till wikipedia för den som vill nörda ner sig lite. Klicka på bilden.

 Som ekonomikonsult är tiden just nu, i april, högsäsong. Jag sitter här mitt i smeten av bokslut- och deklarationstider, och då åkte Daniel bort igen, över en långhelg. Och när han åker på träffar, jobb, och/eller utbildningar så brukar det alltid hända något här hemma.

Förra gången han var borta några dagar rev jag köket. Alltså inte ”rev” rev, men skruvade ner alla köksskåp från väggarna, och tog bort lilla ”köksön”. Eller rättare sagt ”kökstarmen” som det mer var. Köket var format som ett U, hästsko, ni vet.

Sedan passade jag in skåpen i gamla garderoben bakom köket,  det som till en början var ett kontor, men blev till garderob, på nån av Daniels resor, och nu blivit ett walk-in-skafferi. Det är långt ifrån klart, och då har Daniel ändå fått hjälpa till en hel del med att påbörja slutförandet av projekten jag startade. 😉 Som sju tusen gånger förr. Och mest troligt minst sju tusen gånger till. Hoppas jag iallafall!

Det är som sagt långt ifrån klart i skafferiet, men det börjar ordna till sig.

Det finns massor med plats för alla örter, tinkturer, köksprylar, tvålgrejer, teer och konsverver.

Det här är i alla fall köket just nu. Diesels skrivbord står där jag ska ha köksön. (Jo, han har ett annat bord för tillfället, thank you very much.)

Jag älskar inte tapeten. Den har varit som en nagel i ögat sedan vi flyttade in. Tapeten är ungefär som koriander. Antingen gillar man den, eller inte. Det finns inget mellanläge tänker jag. Smakar det inte lite diskmedel? 😉

Huset är en gammal sommarstuga från 1970-talet som blev ombyggd och utbyggd på 2000-talet och står extremt nära Hårkans strand. Så nära att det varit några gånger tidigare när dåvarande ägare tänkt; att nä nu jäklar får vi en husbåt. 🙈

Vattnet rör sig. Det är en reglerad älv. Faktiskt tre. Treälven består av Långan, Hårkan, och Indalsälven som går mellan Handöl i Jämtlandsfjällen till Timrås delta vid Bottenhavet. Marken rör sig. Väggarna rör sig.

Väggarna nu är lite sorgligt spruckna på en del ställen, eftersom huset rör sig så mycket, och jag tänker att det är en ren omöjlighet att få gipsväggar att hålla sig snygga över tid. Vi har funderat på att måla väggarna med en linoljefärg blandad med lite gips/betong/sand för att få struktur som en stenvägg. Då blir sprickorna iallafall snygga.

Men vi har kommit fram till att det bästa vi kan göra, för husets skull, och för vår, är att ha liggande träpanel som får röra sig tillsammans med huset. Vi hade jättefina vita liggande panelväggar i Älvsala, och älskade det. Gammal ombyggd lada. Som jag älskade det huset. Älskar verkligen det huset. Vilken själ!

Men nu! Jag har efterlyst, och fått tag i, en gammal lada med inrasat tak, och ett timrat fjös med inrasat tak. Här i Jämtland. Jag får hämta hur mycket virke jag vill, bara det blir gjort innan sista april för då kommer rivarna.

Ok, nu hjular jag igen. I huvudet, för annars vore det katastrofalt. Ni som inte känner mig kan försöka se framför er; en ganska lång, nästan femtioåring, med härligt runda former, balans som en kratta, och fullkomligt likstel. Det skulle aldrig hända irl, för jag är livrädd när jag kliver ner för en decimeterkant, för att ramla och bryta lårbenshalsen, eller höften eller nåt. Men jag jublar och hjular ofta i min huvud.

JAG DÖÖÖÖÖR av lycka! Väggarna i köket kommer få kläs om med återbrukat laduplank ner till de gamla äppellådorna från 1954. Nedanför äppellådorna ska Daniel bygga en platsbyggd ”reda-hylla”, (fast han vet inte om det än) och nedanför den, ner till diskbänken blir det ett klinker vi har sett ut, men inte hunnit införskaffa.

Klinkret ser ut som bergskanten längs med Hårkan uppströms till Blåberget, från oss sett. Så alla turister som paddlar förbi på sommaren kommer tro att klinkret som glimmar i glansen från Hårkan är gjutet med sanden härifrån.

Till belysning har jag sett en tremännings fantastiskt kreativa hälft göra en skitcool lampa av gamla åkerbrukare skrivbordslampor.

SNO på den idén. Kolla bara. https://www.instagram.com/villautgard/

Svarta gamla, ledade skrivbordslampor får belysa köket både från äppellådorna och från gjutjärnshyllan som ska vara ovanför köksön som Daniel ska snickra av det timrade fjöset. Det vet han redan om. 😉

Ungefär så här vill jag att köksön ska se ut. Återkommer med bilder när det beger sig.

De gamla underskåpen i köket ska få en omgång ny färg, som redan är inköpt på Kulturarvet på Frösön, av en annan tremänning, som är lika kreativ som den andre tremänningens hälft, och tremänningarna råkar dessutom vara syskon, och tredje syskonet/tremänningen är silversmed. Familj är viktigt. I ett litet samhälle, i en liten by, i en kommun i Jämtland? Livsviktigt. Jag har berättat om dem förr. Kolla här https://www.sustainableliving.se/folj-din-led/.

Innan Daniel åkte skrattade jag och sa att jag inte ens hade förberett nåt projekt den här gången, utan blev lite tagen på sängen. Shit, något måste jag ju hitta på.

Men veckan har gått, han är redan hemma, och våren kom emellan. Han hade tur den här gången. Huset är till och med städat. Det kommer förmodligen aldrig hända igen, att han åker bort och kommer hem till ett städat hem utan påbörjade projekt.

Tills nästa gång, kärlek och respekt.

Kram,
El

Sustainable routines!

By Lämna en kommentar

Ja hållbara rutiner, vad är det? Och hållbara planer? Hållbart jobb? Fritid? Ekonomi?

Det senaste dryga året har jag testat att följa uppsatta rutiner. I princip varje dag ser likadan ut, med veckoliga variationer.

Inspirationen kommer från min son Diesel, som med sin adhd har blivit oerhört hjälpt av att hålla superstrikta rutiner. Mina är inte lika strikta som hans, men jag försöker följa de så gott jag kan, och det märks stooooooor skillnad på både hur jag mår och vad jag får gjort om jag följer dem.

Varje vardag kan se ut så här:
7-9 – morgonbestyr, Peanuts morgontoalett, dricka kaffe och vakna ordentligt, göra frukost/lunch, göra iordning matsäck, jobbväska och ”gå till jobbet”; hyrda kontoret, gästhuset eller köksbordet, eller var jag bestämmer mig för att sitta och jobba för dagen
9-12 – jobb
12-13 – lunch och promenad med Peanut
13-16 – jobb
16-18 – matlagning och middag, middagstoalett med Peanut
18-20 – kreativ tid
20-22 – chilla med bok eller serie, Peanuts sista kvällstoalett
22- 7 – sömn

Det tar en stund att somna… för mig i alla fall.

Målet är att även veckorna ska se likadana ut:

Måndagar är det planering inför veckan som kommer, att hitta balans mellan jobb, blogg, vila, uppstartsmöten och kick-off
Tisdagar är min dag med bil och frihet att jobba var jag vill
Onsdagar är en bra dag att testa gymmet
Torsdagar har jag bil och SPA-dag
Fredagar är det perfekt att plocka undan och städa inför helgen, göra mysigt
Lördagar sovmorgon och fridag, förbereda inlägg
Söndagar sovmorgon och städdag, samt utlägg av inlägg

Det enda jag inte fått till ännu är gymmet och träningen. Det kommer tänker jag.

Eftersom jag skriver mest hela tiden så har det blivit enkelt att följa upp mina vanor och rutiner i en habit tracker. Både för min egen del, men också viktigt för min utrednings skull. Jag fungerar väldigt bra i vardagen, när jag följer mina rutiner, och gör det jag ska. Jag har också adhd. Utreder en massa andra bokstäver också, men utgår ifrån den dokumenterade adhd:n i vardagen.

Många kanske frågar sig hur det fungerar med adhd och ett jobb som ekonom? Alldeles förträffligt är det snabba svaret på det, inget hjälper så mycket som stenhårda deadlines. Kreativiteten är spretig och ibland kaotisk så tryggheten i det absolut svart/vita med OERHÖRT strikta riktlinjer och deadlines är väldigt skönt. Det är bara att göra. Just do it. Get shit done.

Jag har alltid drömt om att ha ett pysselrum, där symaskinen kan få stå framme, och där alla saker har sin plats så det alltid är enkelt att sätta sig när kreativiteten kommer fram. Virka, rita, skriva, sy, måla, planera projekt till huset, bloggen, eller jobbet. Men kreativiteten har alltid fått stå tillbaka för jobbet, och karriären, och ekonomin. Tills nu.

Nu är det inte riktigt så längre utan när kreativitet är med på dagliga schemat så har jag hittat en plats för var sak, både i skafferiet och ute i gästhuset, eller ateljén som vi nu kan kalla det. Kärt barn har många namn. She-shed, gästhus, fristad, ateljé, tillflyktsort, mitt paradis på jorden.

Inne i huset, eller torpet, eller stugan, eller orangeriet (som det skulle kunna bli om det vill (host, host Daniel vet inte riktigt vad det innebär än)), så har det lilla rummet bakom köket fått bli till skafferi.

Walk in cupboard. Alla köksskåp, som ”råkade” bli nerskruvade när Daniel var på nån resa häromsistens, har fått flytta in dit och väntar på att få lite färg och kärlek. Men det funkar finfint som det är så det får bli ett projekt som ligger långt ner på priolistan. Nästan allt har redan fått sin naturliga plats.

Bilder kommer, både före- och efterbilder, på alla våra projekt, som alla har just hållbarhet gemensamt. Vi vill inte ha ett nytt kök, vi vill återbruka gammalt och ge huset mer själ.

Först ska vi måla väggarna i köket, kakla, måla skåp och lådor, bygga köksö, bygga och sätta upp torkställning, få till belysning, köpa köksfläkt. Ja den förra fläkten dog. Det började lukta bränd el så det var bara att plocka ner. Vi har inte köpt en ny än så det osar ibland. Behovet av en ny köksfläkt är stort. Här vill vi inte ha begagnat eller återbrukat, men hållbart, bra kvalitet och så miljövänligt det går.

Det finns ingen egentlig priolista utan det får komma som det kommer, ekonomi och inspiration får styra. Och Daniels ork och vilja att förverkliga mina drömmar och projekt. 😉

Just nu är det mycket att göra på alla plan, det är mycket jobb, med bokslut, deklarationer och rapporter. Det är mycket att ta tag i hemma, och våren står bakom knuten (även om det snöade en dryg decimeter under gångna dygnet) så listor, listor, listor. Och rutiner.

Emellan jobb, blogg, bok, och kurs (i naturmedicin) är det viktigt att andas och njuta av detaljer i min omgivning. Att fortsätta skriva listor, följa upp rutiner, och gå på promenader, mysa med Peanut, och stanna upp och lukta på blommorna. 😉 Att inte ignorera kroppens tydliga signaler när vila krävs.

I söndags åkte Diesel med ett skolprojekt som heter Tolerans till Auschwitz. Han kommer hem på torsdag. Tills dess har jag tungt att andas men jag njuter samtidigt av att han får börja utforska världen utan sina föräldrar.

När han reste i söndags startade jag ett plantera-om-växter-och-örter-projekt, och under tiden jag pysslade på hemma, och höll mig sysselsatt, spelade jag in det jag ville ha nedskrivet till både bok och blogg i min lilla diktafon. Snabblyssnade igenom den inspelningen igår och kunde inte annat än skratta åt mitt osammanhängande babbel. Ett inlägg om detta kommer, jag lovar. Det blir mycket underhållande. 😀

Tills dess, ta ta. (Hör Dr. Lecter)
Kärlek och respekt,
El

Goblin goes 100% digital

By Lämna en kommentar

Livet utanför bloggen. Jag lever som jag lär. Jobbar som egenföretagare och redovisningskonsult utanför bloggen. 100% frihet. 100% digitalt.

Covid-19 utbrottet har inte bara lett till negativa förändringar i samhället och på vår arbetsmiljö. Det har också lett till mängder av positiva förändringar.

5 mars 2020 gick Daniel och jag i karantän efter att ha sett Covid-19 utbrottet på nyheterna. Vi är högrisk bägge två (astma, kronisk bronkit, diabetes, högt blodtryck) så sedan dess har vi jobbat hemifrån. I skrivande stund är det 400 (FYRAHUNDRA) dagar. Ett år och 35 dagar. 13 månader. 56 veckor. Och än har vi inget vaccin i sikte. Ser du The Shining framför dig? Heeeeere’s Johnny! Nä, det har faktiskt gått bättre än jag någonsin kunnat föreställa mig. Vi har varandra och vi har naturen.

I somras sa jag upp kontorslokalerna jag hade på Värmdö och i höstas flyttade vi upp till Jämtland. I samband med att jag bara jobbade hemifrån behövdes inga lokaler eller stora kontorsmaskiner. Jag har inte träffat några kunder utanför Teams, Zoom, eller Messenger och allt kundmaterial har skickats digitalt.

Vad har jag för hjälpmedel/mojänger att kunna jobba 100% digitalt?

Internet (lääääääängtar efter fiber)
En bra dator med mic och kamera (har en Mac som jag ÄLSKAR)
En stor extern skärm (för i mitt fall redovisning)
En digital anteckningsbok (Remarkable2)
Dataprogram (Office, Firefox, Fortnox, TimeApp, Parallels Desktop, Wolters Kluwers Capego och Skatt, Teams, Zoom, Skype, Spotify, Trello, Adobe…)
E-post
E-signatur och bankID
Digital molnlösning för förvaring av dokument (iCloud, Dropbox, Google Drive, etc)

I flera år har jag sett i många kunders och partners mailfötter en uppmaning om att tänka på miljön och undvika att skriva ut i onödan. Som redovisningskonsult skrivs det ut ohemula mängder papper.

Balansrapporter, resultatrapporter, deklarationer, kvittenser, rapporter, avstämningar, huvudböcker, kontoanalyser, kontoutdrag, årsredovisningar, bokslutsbilagor, etc, etc, etc.

Tack vare att jag jobbar med en hel del kunder inom dataspelsbranschen har jag haft fördelen med att jobba med redan tekniskt kunniga personer som inte är främmande för den digitala utvecklingen. Det har tagit mig många steg framåt som jag även kan hjälpa mina andra kunder med. Win-win för alla.

Jag älskar att skriva anteckningar, och har anteckningsbok efter anteckningsbok med anteckningar om kunders mål, budgetar, rapporteringar, policies, bokslut, investeringar, skatter, mötesnoteringar, påminnelser, notiser, to-do-listor…

Jag älskar verkligen känslan av papper och penna och vill gärna skriva ut alla viktiga dokument och göra anteckningar på dem. Varje bokslut skrivs det ut x-antal balansrapporter med anteckningar inför bokslutsbilagor. Nu skriver jag stolt att jag är 100% digital, då kan jag ju inte fortsätta att skriva ut rapport efter rapport.

Jag har löst det med en fiffig lite mojäng som heter Remarkable 2, som är en digital anteckningsbok som känns som papper och penna. (Det enda negativa är att jag inte kan använda min favoritpenna som Daniel köpte till mig när vi precis träffats och jag fått ett nytt jobb.)

Jag kan ladda ner alla balansrapporter och skriva mina anteckningar på dem som jag gjort i alla år, men istället för att slösa papper och skog kan jag helt enkelt slänga i digital papperskorg och börja om när ändringar görs, eller spara digitalt i mina kunders mappar i molnet. Inte bara kan jag anteckna som vanligt, jag slipper renskriva, scanna och sortera, jag sparar direkt i kundens mapp så har jag kvar alla mina anteckningar och hittar dem lätt när jag behöver dem i mitt arkivsystem i molnet.

Det är ingen iPad eller annan cool teknisk pryl, den kan faktiskt bara en sak och det är just anteckningar. Jag kan ligga i hängmattan, eller sitta på bryggan och jobba, i gassande sol, för skärmen reflekterar inte ljuset. Om jag vill sitta någon annanstans än hemma och jobba behöver jag inte packa ner alla kundmappar, kalendern, skrivboken och datorn och förbanna att det inte finns en skrivare på stället. Jag tar med mig dator, och mojäng. Alla anteckningar finns i mojängen och/eller i datorn. Jag kan ladda ner en pdf rakt ner i mojängen och skriva mina anteckningar på den, som jag ÄLSKAR!

Om jag har ett digitalt möte och ska förklara något för en kund, (alla älskar inte redovisning och skatt?!) så kan jag dela min mojängs skärm och visa när jag ritar och förklarar. Som en digital whiteboard. Eller projektor. Dataspelskunderna tycker det är skitcoolt, de mindre tekniska kunderna tycker att jag är ett tekniskt orakel. 😉

Detta har hittills bara handlat om ena företaget; Goblin Accounting. Det andra då? Goblin Creative. Även här är allt 100% digitalt, jag skriver mina inlägg, eller får de mailade till mig av William, eller Jimmie, fotar, och laddar ner och upp bilder, gör affiliate-(reklam-)länkar via Adtraction för olika produkter eller köpsidor, Googlar, ”Pinterestar”, planerar. I datorn och i mojängen. På bryggan, i hängmattan, i soffan eller vid skrivbordet.

Vi har gått från hyllmeter av pärmar i en bokhylla, till ett arkivskåp, till en Dropbox. Från att behöva skrivare och scanner till en dator och en mojäng. Jag älskar min mojäng. Alla träd som slipper slängas i min återvinning älskar min mojäng. Min man älskar min mojäng, för nu kanske vi kan återfordra gästhus och gästrum?
Min adhd älskar min mojäng, för den checkar alla mina boxar för det jag behöver för struktur och planering.

Den är snygg, den är ren, den är strukturerad, den har wifi, men inget internet, ingen mail som pingar, ingen facebook som stör. Jag tror inte att jag kommer kunna sluta skriva ut ALLT, men det kommer nog bara bli en bråkdel av alla tidigare dokument. Inget mer papperskaos, inga fler högar att sortera eller arkivera.

Det rena och minimalistiska gör mig så glad!
Det är rent. Snyggt. Min adhd jublar. INGET som stör.

Nu är det påsk. På pappret, pun intended, är det ledigt nu och påsklov nästa vecka. Men för mig är det högsäsong och jag har vilat tillräckligt. Nu kavlar jag upp ärmarna och maxar mina digitala prylar och spottar ut bokslut. Utan att skriva ut dem!

Med en önskan om en mycket glad och trevlig påsk!
Kram,
El

Sustainable Living Proudly Presents

By Lämna en kommentar

För snart tjugoett år sedan föddes mitt första barn. Det var i och för sig inte jag som gjorde något av jobbet, eller kan ta åt mig något av äran, men min brorsson William kom till världen med buller och brak. Pappa Pier (min storebror) och mamma Lisa kan vara sjukt stolta över min förstfödde! 😉

Williams pressbild credit fotograf (mormor) Ammi Lundholm.

Två år senare kom hans syster, min älskade Tilde, som är en avbild av mig själv för tjugo-trettio-fyrtio år sedan. Vilket driv och vilken attityd! Henne ska vi hålla koll på, hon kommer att gå precis dit hon vill.

Två år efter det kom min första systerdotter, Felicia. Vilken otrolig tjej! Smart, så otroligt smart. Och vacker som en soluppgång. Men smart, sa jag smart?

För snart tretton år sedan kom min andra systerdotter Melanie, som i princip är som Diesels storasyster, och jag träffade min man Daniel som kom med Douglas, som då var tio år, och Rebecca då fjorton.

Bara ett år senare kom min egen, biologiska, son, som jag faktiskt både gjort och fött själv. 😉

Jag är så otroligt rik på kärlek och familj.

William och jag har alltid delat intresset för mat och dryck, och i min ”ungdom”, när lillfisen var yttepytteliten och jag jobbade på caféer och restauranger kom han alltid och hälsade på och fick komma ”bakom” och tittade storögt på när mat tillreddes och drinkar skakades, kaffe maldes och latteart utfördes.

Under mina år på F12 Gruppen följde han med ett otal gånger och fick inspiration och åt god mat, träffade Melker och Danyel och Marco och Jonas och alla underbara, talangfulla kockar.

Sedan helt plötsligt var min lilleman antagen till Internationella Hotell och Restaurangskolan, och började tävla i kocktävlingar, och började vinna! Unga ekokockar, årets kockelever, gymnasiet SM, stipendier, gastro.

William brinner för samma typ av mat, råvaror, och tillagning som jag, men jag är mer ”rustik” och slarvig, medan William kan göra stjärnuppläggningar och femstjärniga konstellationer. Han får hålla sig i kragen för att inte göra det för svårt för oss ”hemmakockar”.

För en tid sidan, innan vi flyttade upp till Jämtland, träffades vi efter nästan ett halvår, åtskilda av korona-karantänen. Åh vilken saknad! Fasters lilla… nåja, snart två meter långa och tjugo fyllda! Vi pratade framtid och drömmar, han bjöd på en tjugoårig champagne som han fick av sin mormor när han fyllde tjugo. Vi pratade restaurangkoncept.

William lagar helst ekologiskt, helst här- eller närodlat, efter säsong, och vad som finns för dagen. En nyfångad fisk, en egenodlad gurka och tomat, vilt som någon i vår närhet kommer med.

Vi jobbar bra ihop Lilleman och jag. Han lagar mat och jag serverar. Beprövat och klockrent. Nu ska vi samarbeta här, på bloggen!

Konceptet är detsamma som alltid; hållbart, klimatsmart, hälsa, ekologiska och närproducerade livsmedel, efter säsong och tillgång. Egenfiskat, och kanske någon gång i framtiden även egenjagat, men än så länge ringer vi till grannar, släktingar och vänner när vi vill ha viltkött!

Naturen runt där vi bor, William på Värmdö i Stockholms skärgård, och vi i Östersund i Jämtland, bjuder på svamp, bär, och diverse ”ogräs” som inte bara är ätbart och gott, utan dessutom nyttigt och använt som medicinalväxter sedan urminnes tider.

Låt oss gå tillbaka till ett levnadssätt där livsmedel tas om hand, inget slängs, rester blir nya, spännande rätter, och vi försöker ersätta frysar och elektricitet med rökt, torkat, saftat, syltat, saltat… ja ni fattar. Back to the roots och till mormor och farmors sätt att hantera naturens guld i tider av krig och fattigdom. Med respekt och vördnad.

Vi har märkt ett stort ökat intresse för naturen och självhushållning de senaste åren, och absolut inte minst efter covid-19s framfart, när gränser stängdes, och länder och samhällen blev tvungna att vara självständiga.

Naturens råvaror är inte längre något som kan slitas och slängas, utan måste tas om hand, bevaras, sparas, hushållas. Vattnet kan sina i brunnarna, har senaste torkan talat om för oss. Bränder, klimatförändringar, isar som smälter, extremt väder och torka.

Jag tänker inte ens gå in på djurhållningen. Jag ser rött! Jag blir galen. Men vi får ebola, fågelinfluensor, svininfluensor, corona, böldpest! Vi blir antibiotikaresistenta för köttet vi äter innehåller så mycket skit för djurhållningen är skit. Om jag får önska skulle INGEN äta nåt annat än välmående, friska djur som behandlats med kärlek och respekt.

Jag har sagt det förr, jag säger det en gång till. Vi äter bara viltkött, eller kött från svenska, ekologiska gårdar där vi vet att djuren mått bra under sina liv och msc’märkt fisk och skaldjur, alternativt egenfiskat i rena vatten. Rent och ekologiskt är NÖDVÄNDIGT för vår framtid.

Så, med det sagt, välkomna min stora stolthet, William, till bloggen!

Kram,
Världens stoltaste faster Nor

PS, jag lovar att detta är det sista pinsamma inlägget från mig, tror jag, kanske. Om jag måste. <3