Sustainable Living

- reduce, reuse, remake & recycle! -

närproducerat

Hemvärnet och höstgryta

By Lämna en kommentar

Hösten är kommen till vackra Jämtland, Daniel har fyllt femtio, jag har valt att byta inriktning på karriären, Diesel håller på att välja gymnasium, och i november ska jag gå en två veckors grundläggande soldatutbildning inom Hemvärnet. 🫡

It’s happening people. 😱 Varje höst är det något nytt som händer, men den här hösten? Oj.

Det var på tiden!, ropar Ronja som stått och stampat otåligt tillsammans med Pippi, Lilla My, mamma, mAmi, och varenda kvinnligt väsen i hela universum. Säkert granndottern Elin också. 😘

Den här bilden har jag skapat med AI! Hahaha sjuuukt kul. Adhd sidospår. Let’s move on.

Min pappa var med i Hemvärnet när jag var liten så jag kommer aldrig glömma lukten av hans uniform, eller kängorna, eller vapenfettet, eller krutlukten i gamla hylsor i en låda i garderoben. Eller när jag fick följa med till skjutbanan och titta på, när han låg på marken och sköt ak47, med hörselkåpor på så klart.

När pappa fyllde femtio fick han ett medlemskap i vår lokala skytteklubb av mig i födelsedagspresent, för att han skulle börja skjuta tillsammans med mig. Jag hade precis flyttat hem från USA där jag hade skjutit en hel del så jag tyckte det var superkul. Och jag fick spendera tid med pappa samtidigt. Win-win.

Nu, drygt tjugo år senare, är han (pappa) fortfarande aktiv, och tävlar, och dömer, internationellt inom IPSC (dynamiskt skytte), och jag har (nog) kvar mitt pistolskyttekort (nånstans!) fast det var länge sedan jag var aktiv. Och nu ska jag göra ”minilumpen” för Hemvärnet. 😳 🙈 Det ska bli superkul att få skjuta igen! Oavsett vad det är jag får skjuta med. 😜

Pappa har också alltid inspirerat mig att vara ute i naturen. Sen jag var liten har vi spenderat massor av tid i skogen; med svampkorgar, vid jaktstugor, på myrar, vid tjärnar, älvar och sjöar. När jag blev äldre gick eller cyklade jag och mina vänner kilometer efter kilometer och vi var ute jämt. Kanske inte i skogen just då, men vi var iallafall utomhus.

Några varv runt jorden, och solen, senare så älskar jag fortfarande att vara utomhus. I ur och skur, kyla och värme (fast helst kyla), vatten som land, året om. Jag bor vid älven med skogen i ryggen, i en liten stuga, i en yttepytteby i Jämtland. Vi fiskar mycket och har som ambition att ta jägarexamen inom en hyfsat nära framtid, och vi plockar både bär och svamp, och odlar eget.

Det vi kan köper eller byter vi till oss härifrån Jämtland, och allra allra helst härifrån yttepyttebyn! Henifrå´ som man säger på jamska. 😉

Igår gjorde jag en otroligt lyckad kombination av råvaror helt henifrå´. Jag gjorde säsongens första höstgryta med älghögrev som Daniel fått av någon han slipat knivar åt, tillsammans med rotfrukter, lök och vitlök från granngården Sörebacke, och med örter och chili från vår egen lilla täppa. Sån fantastisk rikedom!

Älgen som åts har gått fritt, kanske här i våra närmaste skogar, och kanske vandrat samma stigar jag gått på, och det tar mig inte ens tjugo minuter att promenera upp till granngården Sörebacke, som har fantastiska odlingar, och bikupor. Som producerar grönsaker och honung, blommor och bivax. Resten av ingredienserna kommer från vår egen lilla köksträdgård. Det var bara den lilla rödvinsskvätten jag glacerade pannan med som inte kommer henifrå´.

Jag är så tacksam över att jag haft en naturlig barndom, utomhus med mycket djur, natur och aktiviteter som gör att jag fortfarande älskar att laga mat utomhus, på öppen eld, av egna råvaror som är hanterade med kärlek och respekt. Inga fabriksdjur, inget plågeri, ingen antibiotika, inga bekämpningsmedel.

Men, även om jag nu skulle follow through och ta jägarexamen är det ytterst tveksamt om jag kommer kunna skjuta något levande, om det inte är i självförsvar, och jag vet redan nu att jag inte kan ”nacka”, flå och äta en egen höna, eller tupp, och jag vet också hur svårt jag har att stycka, för jag tycker att jag blir för nära djuret ifråga, och kan därefter inte äta det. Allt annat lika och inte i en nödsituation alltså. Överlevnad är överlevnad. Jag har sett Alive.

Men nu jag ser fram emot mina två veckors lumpen i höst, med stor spänning och antecipation. Full utrustning. Crash course i soldateri.

Under grundläggande soldatutbildning lär man sig bland annat

Saxat direkt från försvarets hemsida:

  • Försvarsmaktens värdegrund och uppförandekoder samt soldatregler.
  • Om lojalitet, ansvarskänsla och kamratskap.
  • Att använda uniform och utrustning så att du klarar dig i alla väder.
  • Att sätta upp en förläggning, resa tält, laga mat och sköta din hygien.
  • Att skydda dig själv, dina kamrater och din förläggning.
  • Att använda ditt vapen.
  • Att ge första hjälpen och använda sjukvårdsmaterial.
  • Att släcka bränder och skydda dig mot olika kemiska och nukleära stridsmedel.

https://jobb.forsvarsmakten.se/sv/utbildning/ovriga-utbildningar/frivilligorganisationernas-utbildningar/guf/

Alltså, jag känner mig lika badass som Beth Dutton! Soldat Bergström. Ha! Och inte min skäggige hunk of a man, utan jag! Jag avslutar hybrisen med receptet. 🙈

Höstgryta med högrev av älg

ca 800 g älghögrev
1 liten rotselleri
2 gula lökar
1 liten färsk vitlök
2 torkade hot lemon chili, det blev skön hetta
3 lagerblad
1 knippe färsk timjan
I kvist färsk rosmarin
1 knippe persilja med stammarna kvar
1 kvist torkade krondillfrön
ca en kopp rött vin, gärna samma vin som ska drickas till maten, om ni tycker om det 🙂
Vatten
Salt
Peppar
Rökt paprika
Köttbuljong

Bryn köttet och låt puttra i Crock-Pot, eller gryta på spisen, i några timmar. Ju fler destu bättre. Jag brukar räkna med helst fyra-fem timmar som absolut minimum, beroende på hur stora grytbitarna är.

Grytan serverades med kokt potatis henifrå´, och knäckemacka med smör och aromat, precis som när jag var liten. Jag var så hungrig, och det var så gott, att jag totalt glömde lägga upp snyggt, och fota! Massor med underbar sky under den där potatisen. 🙂 Och ett glas rött till. Mums.

Idag nu.

Efter bara tre timmars sömn vaknade jag imorse och tyckte att jag skulle skriva, för hjärnan liksom bara vällde ur sig alla idéer, och alla texter, och jag har nog startat inte mindre än fyra-fem olika projekt, och inlägg, och kapitel.

Det handlar om NPF:er, kapitelidéer till mitt barnboksprojekt, det är föreläsningar med presentationer, det är utbildningar, och prioriteringar av olika arbetsprojekt som både ska avslutas och påbörjas. Det är produktion och planering.

Det ska iallafall börjas med att rensas! En rejäl höstrensning av garderoben, vinden, boden, ateljén/gästhuset, skafferiet, kontoret, lådorna, hårddiskarna, hjärnan.

Sen ska veden klyvas, och staplas, och trädgården ska höststädas och vinterförberedas. Winter is coming. Bastun ska samordnas och byggas. Ja alltså inte idag. 🫣

Idag ska jag ut med grannen och hennes hästar på promenad, och till Sörebacke för det är lördagsöppet idag, den 28/9 11:00-15:00, sista dagen för säsongen så åk förbi vet ja! Försäljning av grönsaker och honung. Klicka på bilden för Sörebackes Facebookgrupp och adress.

Nästa vecka ska jag åka ut på jobbresa här i Jämtland, med dator, kamera, diktafon, och anteckningsböcker, och det kommer jag så klart berätta mer om. Jag är så sjukt spänd och pepp på den resan också! Och på att få berätta mer när det är lite mer klart.

Nu ska jag bara dricka upp kaffet och ge mig ut och karpa diemet.

´Til next time!
Kram,
El
X.

Sustainable Living 2.0

By

Prenumerera för att fortsätta läsa

Prenumerera för att få tillgång till resten av det här inlägget och annat prenumerantexklusivt innehåll.

Har våren kommit till dig än?

By Lämna en kommentar

Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Wexthuset.

Jag fortsätter på temat grönt och fortsätter frammana våren.  Snön har smält undan snabbt som tåget men det är fortfarande kallt, kallt, kallt.

Hoppet om värme och solsken underhålls av att kickstarta våren inne. Varje vår är det dags att så frön, ta sticklingar, plantera om, gödsla, jordförbättra och precis som med tvåltillverkning, eller matlagning, eller fotografering, så gör jag det till nånting meditativt. Kopplar bort allt annat och går in i nuet.

Jag älskar varenda liten detalj, som de gamla terrakottakrukorna, som börjat få mossa och härlig patina, och det gamla zinkkaret jag har till jord, där jag blandar gammal jord med ny, och med gödsel och näring. Och den gamla zinkkrukan jag har till fröpåsar, och ett gammalt tråg till gamla saxar och så-verktyg. Jag har sekatörer, flera olika sorters saxar, pinnar, pincett och jag har sparat massor vin-och bubbelkorkar ett tag för att märka upp sådderna. Har ett annat roligt tips med korkar, som kommer i ett eget inlägg; Fire starters.

Jag började med de gamla krukorna som blev över när jag omplanterade örter när Diesel var på sin Auschwitz-resa, och tog in de terrakottakrukor som fortfarande var hela efter vintern.

Måste komma ihåg att tömma krukorna i höst och stapla dem upp-och-ner så de inte spricker.

Testade att ta in några bräder jag haft som hylla vid gamla köks-”tarmen” jag tog bort när Daniel var bortrest. Hade några tomma plasthinkar som jag fått återanvända efter snittblommor på Kulturarvet och använde dem som ”murstenar” och byggde upp en lite plantskola i ena fönstret mot Hårkan där solen skiner från tidig morgon till eftermiddag.

Bad min älskade make om hjälp att bygga ihop hyllan igen, men med nya mått utifrån fönstrets förutsättningar.

Jag har en stark kärlek till gamla, gärna lite rostiga saxar, som fortfarande har en charm, och en skärpa kvar. Sedan känner jag ju knivsliparn i Sörefors, som min älskade make råkar kallas för här i bygden. 😉

Örter, grönsaker och nyttoväxter är min stora passion så nu har jag frösått, tagit sticklingar av, och omplanterat följande växtlista, som är annonslänkar till Wexthuset:
Basilika
Blå bolltistel
Bondbönor
Brytbönor
Buskkrasse
Citronmeliss
Dill
Druvgurka
Gurkört
Honungsfacelia
Hot Lemon Chili
Järnört (Verbena officinalis)
Kryddsalvia
Nattviol
Oregano
Pepparmynta
Persilja
Skärbönor
Sockerärtor
Styvmorsviol
Sömntuta
Timjan

Länkarna innebär att om du klickar på dem och sedan beställer något så får jag en liten provision på ditt köp. Det blir inte dyrare för dig, bara en liten peng över till mig. 🙂

Jag hade en halv burk bets över från något tidigare projekt så jag passade på att betsa de råa kanterna.

Trä:et är från de granar som Jämtkraft sågade ner första vintern vi bodde här, som Daniel klätt hela sin bod med. Det kommer fortfarande ett helt eget inlägg om hur han gav sin man-cave en makeover. Snart, jag lovar.

Visst blev det bra? Och det bästa är att när alla plantor fått flytta ut, så skruvar vi bara isär ”plantskolan” och tar fram den nästa år igen.

Andra fönstret mot Hårkan fick en liten inomhus-pergola, som jag ritade upp häromkvällen. Jag skrev för en tid sedan att jag skulle testa att köra ett litet orangeri inomhus, och fick med mig Daniel på tåget. Hehehe, nu väntar jag bara på att få melonfrön och en vindruvsplanta (annonslänkar) som jag beställt av Wexthuset. Sen ska jag testa att odla vindruvor och meloner i fönstret. Sa jag orangeri? <3

Titta bara! Plantskola till höger och pergola till vänster. Hårkan rakt fram. Utsikten är magisk, och jag tänker att en vindruvsranka och en melon eller druvgurka bara ramar in det magiska men ännu mer grön magi. Tänk bara att kunna göra eget vin?

”Lastly”så fick min Dr. Westerlund en rejäl make-over och jag tog flera fina sticklingar till en granne, och fick tipset att testa att torka bladen för att använda som ört. Doften är väldigt rosig och parfym-ig men jag ska testa att baka med de torkade bladen enligt Wexthusets recept på Pelargonkaka med blommor och blad.

Nu måste jag hasta till sängs för i veckan har jag inte mindre än fem revisioner att ta hand om , plus de sista deklarationerna för enskilda firmor, och periodiska sammanställningar för Europeisk moms. Och jag ska förbereda en tutorial om moms på internationell försäljning i dataspelsbranschen. Spretigt. Älskar’t.

Ta hand om er, och varandra.
Kärlek, respekt och grönska,
El
X.

Grön vårpaj

By Lämna en kommentar

Det här inlägget förberedde jag för en vecka sen så våren har kommit lite lite längre nu. Men så här skrev jag då.

Tvingas frammana våren efter flertalet setbacks denna vårvinter. Sol, plusgrader, hopp om våren – snöstorm. Igen. Igen. Igen.

Men nu? Törs jag hoppas? Igen? En liten ensam tussilago har iallafall tittat upp. 1 poäng till våren. Isen har släppt en bit uppströms. 2 poäng till våren.

I veckan som gick gjorde jag allt jag kunde göra grönt. Och den gröna pajen blev fantastiskt god och väldigt vårig.

Vi äter bara laktosfritt här hemma sedan länge, men alla väljer ju själva vilket typ av mejerier man vill använda. 🙂

Att laga mat är som ren meditation för mig. Jag älskar att preppa och skala, och skära, och förbereda och pyssla i köket. Sedan älskar jag också allt som är fint att se på. Titta bara på dessa våriga grönisar. Kronärtskocka (på burk, inga färska i säsong), bladspenat, de första skira sparrisarna och broccoli.

Grönt är skönt!

Grönisarna fick fräsas lite snabbt i olja med en ramenbas från Kikkoman.

Recept här

Pajdeg
150 g smör
1 dl vetemjöl
2 dl havregryn
2 dl rågmjöl eller grahamsmjöl
salt
lite vatten för att få degen att hålla ihop, typ en matsked

Maken får oftast göra degen, han är så fantastiskt noggrann! Han kan stå länge, länge och få ihop den perfekta degen, för att sedan lika långsamt och omsorgsfullt klä en form. Efter en halvtimme i frysen naggade han den innan den förgräddades i 10 minuter i 200 grader. Det finns också pajformar med förnaggade hål i formen om man föredrar det. Men jag föredrar när maken naggar. 😉

Fyllning
1 liten påse babyspenat
1 burk kronärtskockor
1 bunt sparris
1 broccolihuvud
Ramenblandning
Soya

Jag skar upp alla grönsaker i lika bitar (typ) och fräste dem i lite olja när pajskalet var i ugnen. Smaksatte med Kikkomans Ramen Soup Base Shoyu, finns på ICA.

Hällde ner de frästa grönsakerna i pajskalet och blandade i äggstanningen.

Äggstanning
3 ekologiska ägg, gärna från en hönsgård nära dig
3 dl mjölk (vi använder röd laktosfri)
ca 200 gr riven ost, hade cheddar och mozzarella hemma
Salt och peppar

Lika god som den blev fin, tycker jag.

Jag toppade de frästa grönisarna och äggstanningen med några råa sparrisar och broccoli för jag tycker det blir fint och lite extra krisp.

Gräddade pajen 25-30 minuter i 200 grader.

Visst blev den fin? Så vårig. Perfekt lunch att ta med sig till jobbet. Lika perfekt som den är men god till rökt eller gravad lax.

Kram
El

Söndag och inlägg, bloggen och ”jobbet”

By Lämna en kommentar

Idag är det måndag. Tydligen har det blivit en naturlig inläggsdag. Söndagarna går till så mycket annat. Läste om en husmoders rutinvecka i ett inlägg som fladdrade förbi på Facebook. Ska kanske anamma den, som den husmoder jag är? 😉

Så här;
Måndag: Tvätt och planering, plus jobb.
Tisdag: Stänkning, men jag skippar det. Här jobbar jag på som vanligt istället, med företagen och kunderna. På eftermiddagen har husmor ledigt och på bilden i husmoderslexikon cyklar hon ut i naturen med halsduken fladdrande i vinden. Haha jag kan se mig själv. Japp.
Onsdag: Strykning/mangling och ordnande av linneskåp, byrålådor och garderober. Nja, har nästan ingenting kvar som behöver strykas, och nån mangel har jag inte, så jag jobbar på som vanligt istället. Men absolut ordning och sortering av skåp och skafferiet. Tvätten från i måndags borde vara torr att vika och lägga undan.
Torsdag: Bakning av matbröd och min vanliga SPAdag.
Fredag: Städdag ja, logiskt, inte söndagar som Daniel ville, han får anpassa sig. Igen. Husmodern har talat.
I have spoken. 😉
Lördag: Mathandling, matlagning och bak. Jovars, lite trädgård på det också.
Söndag: Vilodag, då åt man gärna den stek som förbereddes på lördagen! 🙂 Om jag får till alla rutiner och dagar enligt schema finns det massor av tid för redan förberett inlägg att publicera på söndagar också.

I veckan som gått har jag gjort en del förändringar i min lilla organisation och gjort klart en del surdegar på jobbet. Jag har omorganiserat min business. Jag har sagt upp några avtal, och varit nödgad att säga hej då till några kunder som jag har haft sedan många, många år tillbaka. Mycket tid har gått till kommunikation med kunder och det känns så värdefullt, och viktigt, att vårda de relationerna. Det är ju de som gör att mitt nuvarande liv är möjligt.

Jag vill hellre säga upp några kunder än att göra ett dåligt jobb. 

Min hälsa låter mig bara jobba visst många timmar om dagen numera. När jag var yngre kunde jag jobba hur mycket som helst. Jag vill inte jobba så mycket längre. Så jag är djupt tacksam för mina kunder. Och för er som inte vet vad jag jobbar med så driver jag en liten redovisningsbyrå i dataspelsbranschen. https://phoenix.se

Skriveriet, och bloggplanering, har pågått i återuppståndet tillstånd sedan starten av 2023, och nu börjar en tydlig struktur lysa upp. Många pusselbitar faller på plats, och varje vecka hittar jag nya pusselbitar som liksom makar sig ner på sin rätta plats. Lite som en hund som liksom wigglar ner sig i knät. Så här.

50% konsultarbete och 50% kreativitet är mitt mål. Jag har en femårig plan, och snart har jag en färdig pitch deck att ge mig ut och presentera. Roliga samarbeten och fantastiska inlägg kommer.

Jag tänker att fram till 1 Augusti, 2024, då bloggen fyller tio år, kommer jag fortsätta lägga ut tips och recept, och idéer som jag planerat.

1 augusti planerar jag att lansera Sustainable Living 2.0, och fram tills dess kommer jag ”läcka” lite hemlisar och teasers om hur det går i bakgrunden med planering av organisation, vilka samarbeten som kommer, och i vilken form bloggen kommer vara. Det kommer.

Häromkvällen satt jag i timantals och skrev, och planerade, och skissade upp organisationsscheman, gjorde budget, en femårig exit plan. Jag har tjatat om min femåriga exit plan rätt länge nu, och nu har jag den. Jag tror banne mig att jag satt den. Allt finns i min pitch deck. Och för alla som inte vet vad en pitch deck är så är det en presentation av ett projekt för tilltänkta investerare och partners.

Tillbaka till nuet. Söndag. Ja egentligen måndag, eftersom jag hade för kul med islossning med min son igår. I veckan som gått har våren kommit smygande och snön har regnat bort förvånansvärt snabbt. Isen har lossat på Hårkan och vi har hjälpt den lite på traven.

Daniel, min älskade make, fyller 50 år i år, så vi har tagit rätt på lite kärnis från Hårkan att hugga ner i drinkarna i höst. Det positiva med att vi inte fick tag i kött i höstas är att frysarna är ganska tomma så vi har plats för is till kalaset.

Kärnis, för er som inte bor i norr och kommit i kontakt med begreppet, är den is som bildas i rent vatten, är helt klar och väldigt stark. Det är den som är bärande för långfärdsskridskor, pimpelfiske och skoteråkning, och den växer neråt under snötäcket.  Länk till wikipedia för den som vill nörda ner sig lite. Klicka på bilden.

 Som ekonomikonsult är tiden just nu, i april, högsäsong. Jag sitter här mitt i smeten av bokslut- och deklarationstider, och då åkte Daniel bort igen, över en långhelg. Och när han åker på träffar, jobb, och/eller utbildningar så brukar det alltid hända något här hemma.

Förra gången han var borta några dagar rev jag köket. Alltså inte ”rev” rev, men skruvade ner alla köksskåp från väggarna, och tog bort lilla ”köksön”. Eller rättare sagt ”kökstarmen” som det mer var. Köket var format som ett U, hästsko, ni vet.

Sedan passade jag in skåpen i gamla garderoben bakom köket,  det som till en början var ett kontor, men blev till garderob, på nån av Daniels resor, och nu blivit ett walk-in-skafferi. Det är långt ifrån klart, och då har Daniel ändå fått hjälpa till en hel del med att påbörja slutförandet av projekten jag startade. 😉 Som sju tusen gånger förr. Och mest troligt minst sju tusen gånger till. Hoppas jag iallafall!

Det är som sagt långt ifrån klart i skafferiet, men det börjar ordna till sig.

Det finns massor med plats för alla örter, tinkturer, köksprylar, tvålgrejer, teer och konsverver.

Det här är i alla fall köket just nu. Diesels skrivbord står där jag ska ha köksön. (Jo, han har ett annat bord för tillfället, thank you very much.)

Jag älskar inte tapeten. Den har varit som en nagel i ögat sedan vi flyttade in. Tapeten är ungefär som koriander. Antingen gillar man den, eller inte. Det finns inget mellanläge tänker jag. Smakar det inte lite diskmedel? 😉

Huset är en gammal sommarstuga från 1970-talet som blev ombyggd och utbyggd på 2000-talet och står extremt nära Hårkans strand. Så nära att det varit några gånger tidigare när dåvarande ägare tänkt; att nä nu jäklar får vi en husbåt. 🙈

Vattnet rör sig. Det är en reglerad älv. Faktiskt tre. Treälven består av Långan, Hårkan, och Indalsälven som går mellan Handöl i Jämtlandsfjällen till Timrås delta vid Bottenhavet. Marken rör sig. Väggarna rör sig.

Väggarna nu är lite sorgligt spruckna på en del ställen, eftersom huset rör sig så mycket, och jag tänker att det är en ren omöjlighet att få gipsväggar att hålla sig snygga över tid. Vi har funderat på att måla väggarna med en linoljefärg blandad med lite gips/betong/sand för att få struktur som en stenvägg. Då blir sprickorna iallafall snygga.

Men vi har kommit fram till att det bästa vi kan göra, för husets skull, och för vår, är att ha liggande träpanel som får röra sig tillsammans med huset. Vi hade jättefina vita liggande panelväggar i Älvsala, och älskade det. Gammal ombyggd lada. Som jag älskade det huset. Älskar verkligen det huset. Vilken själ!

Men nu! Jag har efterlyst, och fått tag i, en gammal lada med inrasat tak, och ett timrat fjös med inrasat tak. Här i Jämtland. Jag får hämta hur mycket virke jag vill, bara det blir gjort innan sista april för då kommer rivarna.

Ok, nu hjular jag igen. I huvudet, för annars vore det katastrofalt. Ni som inte känner mig kan försöka se framför er; en ganska lång, nästan femtioåring, med härligt runda former, balans som en kratta, och fullkomligt likstel. Det skulle aldrig hända irl, för jag är livrädd när jag kliver ner för en decimeterkant, för att ramla och bryta lårbenshalsen, eller höften eller nåt. Men jag jublar och hjular ofta i min huvud.

JAG DÖÖÖÖÖR av lycka! Väggarna i köket kommer få kläs om med återbrukat laduplank ner till de gamla äppellådorna från 1954. Nedanför äppellådorna ska Daniel bygga en platsbyggd ”reda-hylla”, (fast han vet inte om det än) och nedanför den, ner till diskbänken blir det ett klinker vi har sett ut, men inte hunnit införskaffa.

Klinkret ser ut som bergskanten längs med Hårkan uppströms till Blåberget, från oss sett. Så alla turister som paddlar förbi på sommaren kommer tro att klinkret som glimmar i glansen från Hårkan är gjutet med sanden härifrån.

Till belysning har jag sett en tremännings fantastiskt kreativa hälft göra en skitcool lampa av gamla åkerbrukare skrivbordslampor.

SNO på den idén. Kolla bara. https://www.instagram.com/villautgard/

Svarta gamla, ledade skrivbordslampor får belysa köket både från äppellådorna och från gjutjärnshyllan som ska vara ovanför köksön som Daniel ska snickra av det timrade fjöset. Det vet han redan om. 😉

Ungefär så här vill jag att köksön ska se ut. Återkommer med bilder när det beger sig.

De gamla underskåpen i köket ska få en omgång ny färg, som redan är inköpt på Kulturarvet på Frösön, av en annan tremänning, som är lika kreativ som den andre tremänningens hälft, och tremänningarna råkar dessutom vara syskon, och tredje syskonet/tremänningen är silversmed. Familj är viktigt. I ett litet samhälle, i en liten by, i en kommun i Jämtland? Livsviktigt. Jag har berättat om dem förr. Kolla här https://www.sustainableliving.se/folj-din-led/.

Innan Daniel åkte skrattade jag och sa att jag inte ens hade förberett nåt projekt den här gången, utan blev lite tagen på sängen. Shit, något måste jag ju hitta på.

Men veckan har gått, han är redan hemma, och våren kom emellan. Han hade tur den här gången. Huset är till och med städat. Det kommer förmodligen aldrig hända igen, att han åker bort och kommer hem till ett städat hem utan påbörjade projekt.

Tills nästa gång, kärlek och respekt.

Kram,
El

Slow cooked oxtail soup

By Lämna en kommentar

It’s March, so spring is officially here. There is still a thick layer of snow and ice everywhere, even though it’s thawing quickly. Fall and wintertime we often cook stews and soups that can simmer for hours and hours, but spring and summer we focus on different things.

I’m not there yet, mentally. At spring I mean. It’s gray outside, almost Stockholm gray, and the temperatures are above freezing, mostly, but when everything is gray, I can still prepare and enjoy a 12 hour soup.

We pride ourselves on taking care of, using, and cooking with the whole animal, and not just the finer, or more common, parts such as steak, ribeye, filet, etc. One of my favorite meals is slow cooked beef or ox cheek in red wine. The post is in Swedish and can be translated, and it’s really, really worth a try if you haven’t had beef cheeks yet. Trust me! Reach out if you have any questions.

https://www.sustainableliving.se/rodvinsbrasserade-oxkinder/ (<= Link to post ox cheeks)

Today is Sunday, and it’s gray outside. Perfect day for a soup. The soup? Slow cooked oxtail soup with all the root veggies the season has to offer. It simmered for almost 12 hours and the meat is so tender, and the flavors are absolutely bursting.

Hearty, full-bodied, rich, porty (as in flavored with good old Portuguese port), and tender, oh so tender.

I started yesterday midday. Peeled and chopped and julienned cabbage, carrots, beets, onions, parsnip, celeriac, parsley, thyme, rosemary. The kitchen smelled divine from the herbs. I braised the oxtails, and the smoked pork belly, and the veggies and added to the largest pots I had. I had to use two, since I don’t have a large enough one to fit it all.

Did Peanut get a piece of that tail? Duh!

Adding to my wishlist a REALLY large pot to cook soups, jambalayas, gumbos and stews in. ´Member the Disney movie the Princess and the Frog? Oh how I love that movie. And Ratatouille. I love cooking, can you tell? Anyway, Tatiana inherited her dad’s biggest pot they used to make gumbo in and that’s the kind of pot I want. Big enough so that you can cook to enjoy it together with your neighbors. We tried our own version of a Gumbo way back when, it’s also in Swedish but I can really recommend it.


https://www.sustainableliving.se/new-orleans-gumbo/ (<= Link to post about gumbo)

I remember thinking how I loved cooking with my son at the time, and today when I was removing the meat from the fat and the bone he offered his help!

Slow cooking is like meditation to me. The tranquility provided by the routine movements of peeling, chopping, grating, searing, boiling, stirring, smelling, looking, tasting, smelling, hour after hour, noticing the first subtle changes in the foods. How the toughest cuts of all possible meats can be boiled down to the most tender and soft pieces. How the herbs and spices slowly add different dimensions to the blandest of pieces. To see the fats break down and add even more flavors, and the cartilage and the bones. Oh the bones!

It’s so healthy! If you’re a vegan or vegetarian I really hope I don’t disgust you, but I can assure you, I am in absolute awe of the animal that provides us with this luxury. I make it my life mission to make sure I only eat game and happy, healthy, grass eating, free range, organic animals that have had good lives, and also very important to me – good deaths, without fear or stress.

So, this ox is respected and honored and I have really enjoyed cooking it. And I really, really enjoyed the time spent with my son today during the quite tedious task of deboning the meat. I am not allowed to take pictures anymore but I can tell you he really enjoyed it too.

So anyway, after having carefully taken all meat off the bones we added it back to the soup to simmer some more. When it was time to eat it was magical. Just exactly like I want beef soups or stews to be. Like your favorite blanket on a cold day, or a dog in your lap, and your favorite music playing while watching the rain or snow outside, happy to be inside. A fire.

Warm and soul embracing. All this over a soup. Yes, when it’s more like meditation and wellness and really food for the soul.

My next post will be about sustainable business and entrepreneurship, and the balance of work and play. And in so many cases the combination thereof. I am so proud to be a part of the Swedish Gaming Industry, and the extremely talented and ambitions young people that start their own businesses in gaming.

Until then, ta ta.
/El
X.

 

Fröknäcke med extra allt

By Lämna en kommentar

Appologies to all my husbands friends around the globe that had to wait for the recipe, it’s late but here it is! 😊

Inlägget innehåller reklamlänkar för Bagaren och Kocken.

Fröknäcke med extra allt

1 dl solroskärnor
1 dl pumpakärnor
1 dl linfrön
1 dl psylliumfrön
1 dl vallmo
2 dl sesamfrön
2 dl chiafrön
4 dl havregryn
1 msk anis
1 msk fänkål
2 msk lantbuljong eller grönsaksbuljong pulver
1 msk flingsalt
6 dl kokande vatten 

Värm en varmluftsugn till 155 grader.

Blanda allt i en stor bunke och låt vila och svälla en kvart tills värmen gått ner och blandningen går att hantera med händerna.

Vi rullade små runda bollar, storlek som köttbullar eller chokladbollar, som sedan placerades i det coolaste och smartaste lilla verktyget vi har för att göra tortillas. 

En tortillapress.

Vi köpte vår för länge sedan och använder den till både stekpannebröd, kex, tortillas och nu fröknäcke. Eftersom vi alltid lägger vad vi gör mellan två bakplåtspapper klippte jag ut ett större ark av flergpngspapper i silikon till lagom bitar, men nu när jag skulle göra knäcket hittade jag bara ena så jag fick ta engångspapper till den andra. Vi använder också en bakduk, som vi hittade på vinden i en låda som vi glömt bort från flytten. Superpraktisk, och lätt att hålla ren, torka, vika ihop och tar minimal plats. 

Den vi köpte finns hos KitchenTime.se (klicka på länk) och det finns en del olika hos Bagaren och Kocken (klicka på länken).

Mellan två bakplåtspapper, pressa och placera på plåt med bakplåtspapper. Det är både roligare och blir snyggare än om man kavlar ut en hel plåt och skär eller bryter brödet.Men det går förstås att göra det enklaste och bara kavla ut och grädda, ca 50-60 minuter tills knäcket fått fin brun färg.

Låt svalna, njut!

Här med smör och ost och gurka med lite svartpeppar och en blåbärssmoothie.

Det blev åtta plåtar men krispiga, salta, och smakrika fröknäcken.

Ha en fin dag!
Kram,
El

Borsjtj – gryta med älg i Crock-Pot

By Lämna en kommentar

”Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Bagaren och kocken”.

Vi älskar grytor, hela familjen, trodde jag. Tills Diesel följde med till affären häromsistens och meddelande att han HATAR grytor. I alla fall med palsternacka och rotselleri. Helt paff höll jag på att trilla omkull. Va?! 
Han älskar inte sött, och tycker att det blir för sött med palsternacka. Ja, det kan jag väl kanske sträcka mig att förstå, att det blir lite sött. Hur ska jag rädda det här? Långkok och grytor som är det bästa som går att göra? Hela hösten och hela vintern?

Jag menar, kolla bara! Vi ÄLSKAR ju grytor och långkok. Här nedan har jag samlar recepten på härliga grytor och Crock-Pot.
https://www.sustainableliving.se/recept/harliga-grytor-crock-pot/

Bloggens mest klickade recept är långkoken och grytorna. Ärtsoppan faktiskt, det mest klickade inlägget också i Crock-Pot.

Jag får göra en gryta helt utan söta ingredienser, helt enkelt. Härliga grytbitar av älg, jordiga rödbetor, och mustig buljong.

Hade preppat med morötter, men de fick inte plats!

Hoppas, hoppas, hoppas. Daniel och jag älskar i alla fall grytor. Måste rädda det här så Diesel kommer tillbaka till vår grythimmel.

 En gång, för eoner sedan, när vi hade städdag i bostadsrättsföreningen vi bodde i så gjorde vi borsjtj med lamm (och en vegetarisk) till hela föreningen.

Då åt han med stor glädje och tog flera gånger så jag hoppas det ska lyckas. Vi har gjort borsjtj flera gånger tidigare, bland annat här:

Soppa och smörgås
https://www.sustainableliving.se/borsjtj-rysk-rodbetssoppa-och-grillad-smorgas/

Det har kommit en hel del snö som vi måste ta rätt på, och tomten behöver förberedas för vintern. Förra året kom det magiska mängder snö, så vi behöver förbereda oss nu. Det ska snöa hela kommande veckan så med lite tur kan även denna vinter bli underbart snörik. Daniel skottade gångar över tomten mellan husen och nu när jag använder gästhuset som kontor ska det blir mysigt att få ”gå till jobbet” kantat med höga snövallar.

Eftersom vi både vill ha långkok och göra andra saker ute, så kommer pottan fram. En halvtimmes förberedelser, skala, skiva, strimla, steka och sedan fyra-fem timmar på hög eller längre på låg.

Härligt stora grytbitar av älg. Bryn köttet snabbt på riktigt hög värme.
Knökfullt! 😀

1 kg rödbetor
1 stor gul lök
1 silverlök
1 litet (eller ett halvt) rödkålshuvud
1 kg älgkött i grytbitar
1,5 liter vatten
3 buljongtärningar
3 lagerblad
Salt, peppar, timjan, oregano, salvia
4-5 timmar på hög, beroende på hur stora köttbitarna är och hur lång tid det tar för dem att bli möra och fina

Så, på med locket och gör annat.
Efter en timme.
Två timmar.
Tre timmar.
Fyra timmar.
Salt, smör och dill. Som midsommarafton, mitt i vintern.
Rödbetsgryta med älgkött, dill- och smörkokta småpotatisar och en klick crème fraîche, med knäckemacka och en skvätt rött. Succé.

Nu är det snart jul och jag vill slå ett slag för Crock-Pot! Även om vi har både lergrytor och gjutjärnsgrytor och emaljgrytor i flera storlekar så har vår potta blivit mer än välanvänd. Bagaren och Kocken har flera varianter att välja på. Klicka på bilden så tar jag dig direkt dit.

Diesel älskade grytan så vi har räddat vintern! 😀

Hoppas ni får en fin tredje advent.
Kram,
El

Livets lunk och hjärtats fröjd och glädje

By Lämna en kommentar

Det har snart gått ett år sedan jag skrev om vår stora livsresa. När vi sålde allt av värde, och allt vi inte behövde, och bytte livsstil. Lämnade Stockholms (nåväl Värmdös) hets och karriärhjul för Jämtlands lugn och ro.

Ett år och snart två månader har vi bott här. Vi har andats, sovit, vilat, promenerat, vandrat, paddlat, badat, eldat, och framförallt, långsamt läkt.

Nu är andra julen här, och jag tror vi började en ny tradition förra året. Vi bakade allt själva, bröd, pepparkakor, lussebullar och småkakor. Vi rullade och stekte köttbullarna, kokade skinkan, och la in sillen. Eftersom det bara var vår lilla familj förra året så blev det väldigt enkelt.

I år kommer lillasyster med familj upp och firar jul med oss, och vi kommer laga allt från grunden även i år. Daniel har ordnat så oerhört fint med frysen full så vi kör vilttema på allt. Älgköttbullar, hjortkorv, en jullåda från Slaktar’n inne i Östersund och massor av tunnbröd som damerna från grannbyn bakat.

En av de stora fördelarna med vårt nya liv är att vi har så mycket tid till varandra. Livet har sakta börja krypa tillbaka till ett nytt normalläge efter ett och ett halvt år i karantän, men vi älskar fortfarande att göra saker tillsammans. Det är också sjukt skönt att vara ensam ibland, och umgås med andra vuxna, och bara byta miljö, men det är ändå mysigt att spendera tiden tillsammans.

Man skulle kunna tro att det var uttänkt och ett medvetet val att välja kopp efter färgen på julen och köksmaskinen. 🙂 Älskar kökshandduken med snöflingor som mina tremänningar gjort. Checka in deras hemsida för Jämtländska rariteter.

Vintern är här för att stanna, det är kallt, vitt av snö och rimfrost, och lite ljusare på dagarna igen. Innan snön var det väldigt mörkt. Snart ska vi plocka ner längdskidorna från vinden och putsa på tekniken i grannspåret. Och Spikbodarna! Jag älskar spåret vid Spikbodarna.

Mina tremänningar älskar Jämtland, och snö, och lador, och ledkryss, så mycket att de har en egen kollektion, som är så fin! Kika in på deras hemsida och se vad de gjort. SÅ fina grejer. Perfekta julklappar!

Fjällnära formgivning
Klicka på bilden ovan för att komma till deras hemsida och webshop.
Vilken färg! Receptet på saffransdegen kommer från Roy Fares. Det är den bästa, fluffigaste och godaste degen så vi kommer nog aldrig byta recept.

Roy Fares saffransbullar

Fördeg
500 g mjölk [5 dl]
50 g jäst
1 g saffran
520 g vetemjöl [8,5 dl]

Deg
150 g smör, rumstempererat
170 g strösocker [2 dl]
2 g salt [2 krm]
320 g vetemjöl [5,5 dl]

Mandelfyllning
250 g mandelmassa
25 g strösocker [2 msk]
3 g vaniljsocker [1 tsk]
120 g smör, rumstempererat

Pensling och garnering
2 ägg
sötmandel, hyvlad
pärlsocker

Saffransdeg
Börja med en fördeg. Värm upp mjölken med saffran till fingervarmt och lös upp jästen i den. Blanda mjölken med vetemjölet, knåda till en fin deg. Har du en köksassistent så rekommenderar jag dig att använda den med krok, kör då degen i 5 minuter. Låt ligga kvar med en duk över och vila i 15-20 min.

Blanda i de resterande ingredienserna i degen och kör på mellanhastighet tills degen känns len, glansig och börjar släppa kanterna. Har du ingen köksassistent då är det viktigt att du knådar tills du inte orkar mer, först då är den klar.

Låt degen vila under en duk i ca 20-30 minuter så degen släpper sin spänning.

Mandelfyllning
Blanda mandelmassa med strösocker och vaniljsocker. Blanda i lite i taget av smöret tills du har en slät och fin fyllning.

Kavla ut degen, ca 45×70 cm och cirka 0,5 cm tjock deg på ett lätt mjölat bord.

Bred ut fyllningen jämt över degen. 

Greppa överdelen av degen och vik den över så att du får en halv vikning. 

Så här gör Roy, men jag flätade

Dela degen i avlånga remsor och gör små knutar genom att snurra remsan runt två fingrar som ett nystan. Lägg bullarna på en plåt med bakplåtspapper. Låt jäsa ordentligt under en duk i 1-2 timmar.

Sätt ugnen på 200 grader. Pensla bullarna med ägg och strö över hyvlad mandel och pärlsocker. Grädda mitt i ugnen i 13-15 min tills dina saffransbullar har fått en fin gyllenbrun färg.

Länk till Roys recept nedan.

https://www.koket.se/mitt-kok/roy-fares/saffransbullar-med-fordeg

Det är helt omöjligt för mig att snurra och knyta snygga bullar så jag flätar dem istället. Blev superbra.
Det ser ganska proffsigt ut! 😉
Alla hjälpte till att baka, men Padrino fick bara smaka. 😀
Tetris med pepparkaksformar? Älskar pussel.
Med brasa och ugnen på hela dagen var det ganska varmt inne. 😀
Mmmm doften!
Just nu tror jag vi har 8-10 gamla plåtlådor till kakorna vi bakar och det känns grymt att inte använda plast.
Längst bak är Daniels ”baguetter” med pesto arrabiata, picklade jalapeños, oliver och ost. Galet gott. Suck, min fight mot kolhydrater kommer vara en livslång kamp då jag älskar, älskar, älskar bröd. Och mackor! Älskar mackor. Måste dela receptet nångång.
Jag älskar julens magi, och mina små gulliga möss.
Den här kompisen fick jag i USA när jag bodde där för några livstider sedan. Den har sina skavanker men den packas varligt upp och ner varje år.
Gustavsberg och Lisa Larsson i sitt stämningsfullaste esse tillsammans med Daniels gamla tomte från farmor Victoria och farfar Sölve och en nostalgisk retroljusstake, och Carolas jul på det.
Efter middagen fortsatte pysslet med ett pepparkakshus. Lite vin, en smakbit av Diesels bröd.
Gubbarna på taket är en rolig historia som jag kommer berätta någon gång om ca en sådär 20 år.
Matlådor med älgfärsbiffar och löksky till dagar när vi inte orkar laga mat. Sa jag att vi bunkrar och preppar? Lever så billigt vi bara kan!
Stora ”Italienska” älgköttbullar. Kan inte göra en liten sats när vi ändå står och rullar, gör mängder och fryser in. Smakar så klart och ser om de duger. Fick mycket väl godkänt av alla i familjen.
Fluffiga, smakrika och lätta, svåra som attan att steka utan att gå sönder så de fick ugnsstekas.

Idag blev det en julbrunch inne i Östersund, och efter det var det liksom inte läge för en hel middag. Gjorde en mustig tomatsås till Diesel, enligt önskemål, och serverade honom en enkel pasta med italienska köttbullar på älg, med en gnutta parmesan. Onödigt gott om ni frågar mig.

Gott! Enkelt. Billigt.
Av Diesels lite bleka baguette från igår gjorde vi små minimackor, inspirerade av Slaktar’ns Meat Ball Sandwich. Ugnsrostat tunna skivor med lite olivolja och flingsalt, lite ost, haricots verts från igår, tomatsås, lite köttbulle, mer tomatsås, mer ost. Grilla några minuter.
Högst upp i ugnen på högsta värme bara någon minut tills osten smält.
Montera, dela, njut.
Juicy, meaty, cheesy, tiny meatball…hors d’œuvres.

Andra advent idag. Efter gårdagens bak och stök ska vi slänga upp fötterna på soffbordet och titta på Harry Potter och ladda inför skol- och arbetsveckan som kommer.

Ha en fin advent!
Kram,
El

Dubbelpanerad torsk från Norge

By Lämna en kommentar

Oj sista inlägget jag skrev var i april, sju månader sedan. Det har hänt en del, som vanligt. Livet tuffar liksom på i bakgrunden.

Drygt ett år har det gått sedan vi gjorde det bästa vi gjort sedan sonen blev till; vi flyttade från Stockholm upp till Jämtland. Lilla Sörefors är en yttepytte-by i utkanten av en annan liten by som heter Lit, drygt 20 minuter från Östersund. Här bor vi ett gäng sköna grannar som alla älskar vår yttepytte-by och dess storslagna natur med Hårkan som huvudnummer. Om vi tyckte att Älvsala var Bullerbyn så är det här Körsbärsdalen i Nangijala.

Om vi tyckte att vi bodde lantligt i Älvsala på Värmdö i Stockholms skärgård så känns det nu som en metropol i jämförelse.

Bilden på norrskenet häromveckan har Daniel tagit.

Här har vi hittat tillbaka till ett sätt att leva som gör att vi mår bra. På riktigt bra. Vi äter, sover, vandrar, rör på oss, jobbar, går i skolan, tränar vardagslydnad och myser med Padrino, som för övrigt blivit pappa till en fantastisk liten kull bebisar. Och kanske ska bli pappa igen.

Daniel mår bra, Diesel mår bra, jag mår bra. Inte utan mediciner, men vi mår BRA! Vi har hittat en balans som vi länge sökt. Vi fortsätter med omega 3 och vitaminer och äter nyttigt. 

Oftare LCHF igen, men inget strikt och inget tvång. Mer till vardags. Mina cravings efter bröd och kolhydrater skulle ta överhanden, jag är en så extrem kolhydrats-junkie. 😉

Min psoriasis har gått bananas sista året så att ha gått från att kunna klara mig utan mediciner måste jag börja behandla mig för att det inte ska skena ytterligare. Cellgifter står på menyn. 🙁

Artriten har också blivit sämre, så nu måste jag öka mängden antiinflammatoriska livsmedel och dosen omega 3. En teori är att jag kämpat så omänskligt de senaste åren att när jag äntligen fick börja vila spottar kroppen ut all skit, och alla gifter, och renar sig. Kroppen gör sitt och har sagt ifrån, och jag lyssnar. 

Jag skippar att gå in på fler detaljer om de senaste åren utan nöjer mig med att de har varit de svåraste åren i våra liv. Vi förlorade allt, och började om på nytt. Vi förlorade så många nära och kära, både människor och djur, och allt av värde vi hade.

Så här är vi igen, erfarenheter rikare, men mätt med världsliga ting mycket lättare. 

Vi har två frysar. För det måste vi ha när vi lever som vi gör. Ena frysen fick vi gratis, den andra fick vi superbilligt, och släp fick vi låna av en granne.

En av våra grannar fiskar i Norge, så vi har torsk och makrill från spöfiske i glasklara vatten i Norge. Vi känner många som jagar här uppe så i ena frysen har vi också bunkrat älgkött. Sommaren och hösten har gått förbi med skogar fulla av svamp och bär så vi har också bunkrat lingon, blåbär, rabarber, äppelmos, hjortron, havtorn, och kantareller. Vi har bakat kakor (till gofika för de som kommer på en spontan kaffe. Det är liksom en helig sed här uppe, att bjuda på nåt gott till kaffet). 

Inne i Östersund handlar vi ofta på Reko-Ring. Lokala hantverkare, bönder, småskaliga producenter av lokalt, härproducerade livsmedel. Vi stödjer de lokala små producenterna och får billig, lokal mat utan konstigheter, och utan tillsatser, och utan antibiotika, och annat skräp i maten. (Observera att jag inte säger att antibiotika är skräp, bara att det är skräp i maten vi äter. Jag är allergisk mot penicillin så jag är extra försiktig med att ta antibiotika överhuvudtaget så jag vill under inga omständigheter få i mig det genom maten. Hujejda mig  för antibiotikaresistens.)

Häromdagen blev det fishnuggets av finaste torsken. Dubbelpanerad med potatismjöl, ägg och en blandning av vanligt ströbröd och panko.
Nuggetsarna blev friterade i matolja, se till att ha locket eller en branfilt nära, inget vatten om det skulle börja brinna. Det skvätter rätt duktigt också.
Överflödig olja fick sugas upp av hushållspapper,
”Crispy on the outside, super moist on the inside”! Krispiga, men supersaftiga små torskbitar. Gott!

Idag är det farsdag. För första gången kan vi göra en härlig viltmiddag men råvaror härifrån! Nja, i och för sig, Benke jagade också så vi fick lite viltkött ibland, men nu kan vi skryta med att det mesta på bordet kommer härifrån. Ikväll blir det älgfilé, grönsaker från granngården och svamp och bär från utanför knuten.

Älskar Jämtland. Älskar höst (även om det nu är vinter utanför). Älskar vilt.

Ha en fin kväll,
Kram//El