Sustainable Living

- reduce, reuse, remake & recycle! -

Trädgård

Hemvärnet och höstgryta

By Lämna en kommentar

Hösten är kommen till vackra Jämtland, Daniel har fyllt femtio, jag har valt att byta inriktning på karriären, Diesel håller på att välja gymnasium, och i november ska jag gå en två veckors grundläggande soldatutbildning inom Hemvärnet. 🫡

It’s happening people. 😱 Varje höst är det något nytt som händer, men den här hösten? Oj.

Det var på tiden!, ropar Ronja som stått och stampat otåligt tillsammans med Pippi, Lilla My, mamma, mAmi, och varenda kvinnligt väsen i hela universum. Säkert granndottern Elin också. 😘

Den här bilden har jag skapat med AI! Hahaha sjuuukt kul. Adhd sidospår. Let’s move on.

Min pappa var med i Hemvärnet när jag var liten så jag kommer aldrig glömma lukten av hans uniform, eller kängorna, eller vapenfettet, eller krutlukten i gamla hylsor i en låda i garderoben. Eller när jag fick följa med till skjutbanan och titta på, när han låg på marken och sköt ak47, med hörselkåpor på så klart.

När pappa fyllde femtio fick han ett medlemskap i vår lokala skytteklubb av mig i födelsedagspresent, för att han skulle börja skjuta tillsammans med mig. Jag hade precis flyttat hem från USA där jag hade skjutit en hel del så jag tyckte det var superkul. Och jag fick spendera tid med pappa samtidigt. Win-win.

Nu, drygt tjugo år senare, är han (pappa) fortfarande aktiv, och tävlar, och dömer, internationellt inom IPSC (dynamiskt skytte), och jag har (nog) kvar mitt pistolskyttekort (nånstans!) fast det var länge sedan jag var aktiv. Och nu ska jag göra ”minilumpen” för Hemvärnet. 😳 🙈 Det ska bli superkul att få skjuta igen! Oavsett vad det är jag får skjuta med. 😜

Pappa har också alltid inspirerat mig att vara ute i naturen. Sen jag var liten har vi spenderat massor av tid i skogen; med svampkorgar, vid jaktstugor, på myrar, vid tjärnar, älvar och sjöar. När jag blev äldre gick eller cyklade jag och mina vänner kilometer efter kilometer och vi var ute jämt. Kanske inte i skogen just då, men vi var iallafall utomhus.

Några varv runt jorden, och solen, senare så älskar jag fortfarande att vara utomhus. I ur och skur, kyla och värme (fast helst kyla), vatten som land, året om. Jag bor vid älven med skogen i ryggen, i en liten stuga, i en yttepytteby i Jämtland. Vi fiskar mycket och har som ambition att ta jägarexamen inom en hyfsat nära framtid, och vi plockar både bär och svamp, och odlar eget.

Det vi kan köper eller byter vi till oss härifrån Jämtland, och allra allra helst härifrån yttepyttebyn! Henifrå´ som man säger på jamska. 😉

Igår gjorde jag en otroligt lyckad kombination av råvaror helt henifrå´. Jag gjorde säsongens första höstgryta med älghögrev som Daniel fått av någon han slipat knivar åt, tillsammans med rotfrukter, lök och vitlök från granngården Sörebacke, och med örter och chili från vår egen lilla täppa. Sån fantastisk rikedom!

Älgen som åts har gått fritt, kanske här i våra närmaste skogar, och kanske vandrat samma stigar jag gått på, och det tar mig inte ens tjugo minuter att promenera upp till granngården Sörebacke, som har fantastiska odlingar, och bikupor. Som producerar grönsaker och honung, blommor och bivax. Resten av ingredienserna kommer från vår egen lilla köksträdgård. Det var bara den lilla rödvinsskvätten jag glacerade pannan med som inte kommer henifrå´.

Jag är så tacksam över att jag haft en naturlig barndom, utomhus med mycket djur, natur och aktiviteter som gör att jag fortfarande älskar att laga mat utomhus, på öppen eld, av egna råvaror som är hanterade med kärlek och respekt. Inga fabriksdjur, inget plågeri, ingen antibiotika, inga bekämpningsmedel.

Men, även om jag nu skulle follow through och ta jägarexamen är det ytterst tveksamt om jag kommer kunna skjuta något levande, om det inte är i självförsvar, och jag vet redan nu att jag inte kan ”nacka”, flå och äta en egen höna, eller tupp, och jag vet också hur svårt jag har att stycka, för jag tycker att jag blir för nära djuret ifråga, och kan därefter inte äta det. Allt annat lika och inte i en nödsituation alltså. Överlevnad är överlevnad. Jag har sett Alive.

Men nu jag ser fram emot mina två veckors lumpen i höst, med stor spänning och antecipation. Full utrustning. Crash course i soldateri.

Under grundläggande soldatutbildning lär man sig bland annat

Saxat direkt från försvarets hemsida:

  • Försvarsmaktens värdegrund och uppförandekoder samt soldatregler.
  • Om lojalitet, ansvarskänsla och kamratskap.
  • Att använda uniform och utrustning så att du klarar dig i alla väder.
  • Att sätta upp en förläggning, resa tält, laga mat och sköta din hygien.
  • Att skydda dig själv, dina kamrater och din förläggning.
  • Att använda ditt vapen.
  • Att ge första hjälpen och använda sjukvårdsmaterial.
  • Att släcka bränder och skydda dig mot olika kemiska och nukleära stridsmedel.

https://jobb.forsvarsmakten.se/sv/utbildning/ovriga-utbildningar/frivilligorganisationernas-utbildningar/guf/

Alltså, jag känner mig lika badass som Beth Dutton! Soldat Bergström. Ha! Och inte min skäggige hunk of a man, utan jag! Jag avslutar hybrisen med receptet. 🙈

Höstgryta med högrev av älg

ca 800 g älghögrev
1 liten rotselleri
2 gula lökar
1 liten färsk vitlök
2 torkade hot lemon chili, det blev skön hetta
3 lagerblad
1 knippe färsk timjan
I kvist färsk rosmarin
1 knippe persilja med stammarna kvar
1 kvist torkade krondillfrön
ca en kopp rött vin, gärna samma vin som ska drickas till maten, om ni tycker om det 🙂
Vatten
Salt
Peppar
Rökt paprika
Köttbuljong

Bryn köttet och låt puttra i Crock-Pot, eller gryta på spisen, i några timmar. Ju fler destu bättre. Jag brukar räkna med helst fyra-fem timmar som absolut minimum, beroende på hur stora grytbitarna är.

Grytan serverades med kokt potatis henifrå´, och knäckemacka med smör och aromat, precis som när jag var liten. Jag var så hungrig, och det var så gott, att jag totalt glömde lägga upp snyggt, och fota! Massor med underbar sky under den där potatisen. 🙂 Och ett glas rött till. Mums.

Idag nu.

Efter bara tre timmars sömn vaknade jag imorse och tyckte att jag skulle skriva, för hjärnan liksom bara vällde ur sig alla idéer, och alla texter, och jag har nog startat inte mindre än fyra-fem olika projekt, och inlägg, och kapitel.

Det handlar om NPF:er, kapitelidéer till mitt barnboksprojekt, det är föreläsningar med presentationer, det är utbildningar, och prioriteringar av olika arbetsprojekt som både ska avslutas och påbörjas. Det är produktion och planering.

Det ska iallafall börjas med att rensas! En rejäl höstrensning av garderoben, vinden, boden, ateljén/gästhuset, skafferiet, kontoret, lådorna, hårddiskarna, hjärnan.

Sen ska veden klyvas, och staplas, och trädgården ska höststädas och vinterförberedas. Winter is coming. Bastun ska samordnas och byggas. Ja alltså inte idag. 🫣

Idag ska jag ut med grannen och hennes hästar på promenad, och till Sörebacke för det är lördagsöppet idag, den 28/9 11:00-15:00, sista dagen för säsongen så åk förbi vet ja! Försäljning av grönsaker och honung. Klicka på bilden för Sörebackes Facebookgrupp och adress.

Nästa vecka ska jag åka ut på jobbresa här i Jämtland, med dator, kamera, diktafon, och anteckningsböcker, och det kommer jag så klart berätta mer om. Jag är så sjukt spänd och pepp på den resan också! Och på att få berätta mer när det är lite mer klart.

Nu ska jag bara dricka upp kaffet och ge mig ut och karpa diemet.

´Til next time!
Kram,
El
X.

Sustainable Living 10 år

By Lämna en kommentar

 Helt otroligt! Bloggen fyller tio år idag!

Det firar vi med att göra det sista på alla måsten så vi kan njuta av sommaren. 🙂

Det ligger inte mindre än fyra utkast på inlägg som kommer, när som helst. Nu KÖR vi!

Vi hörs snart!
Kram,
El
X.

Vårstädning med hampasåpa

By Lämna en kommentar

Inlägget innehåller sponsrade länkar till Hampabondens ekologiska hampasåpa från Skåne.

1:a maj. Jag hade inte tänkt göra ett inlägg idag, utan hade tänkt ta en röd dag och vila. Kanske baka nåt glutenfritt, ta en promenad med Peanut, eller läsa en bok. Imorse, när resten av lilla familjen sov skönt, skickade jag in några av de allra sista deklarationerna som ska vara inne senast imorgon, om ni inte har uppskov. Solen sken, varmt, och våren ville liksom glänsa på sin allra bästa sida. Fåglarna jublade och det är en första maj att ta med mig i minnet till ålderns höst som en fantastisk vårdag.

Med alla livsandar på glatt humör och spirande värme plockade jag fram lite städprylar och bestämde mig för att inviga våren på riktigt.

För ett par år sedan skrev jag ett inlägg om hållbar städning. Jag älskar inte att städa, det har liksom alltid varit min akilleshäl. Men allt jag gör i livet, gör jag på ett hållbart sätt. Så även städning. Jag älskar hållbara, gammeldags städprylar, snygga, mysiga, ekologiska, helt skuldfria städgrejer.

Kika gärna på förra inlägget nedan.

Pippi är sakletare och städar

Idag var det kajakerna som fick sig en grundlig vårrengöring, med härlig hampasåpa, och så tog Peanut och jag en premiärtur längs med strandkanterna på Hårkan mot utmynningen till Indalsälven. 

Jag vågar påstå att vårvintern nu på riktigt gått över i vår. Örterna frodas i fönstren, och allt börja långsamt sträcka på sig, och vakna till liv. Måsar, ejdrar, tornfalkar, sångsvanar, gäss, sädesärlor, och tranor har kommit tillbaka. 

Vi lever som vi lär, och städar hållbart, och eftersom vi lever mindre än ett replängds avstånd från vår egen vattenkälla så är våra städ- och tvättprodukter av det allra största och yttersta vikt. 

Jag fått testa en ny såpa med hampfröolja. Bara ekologiska ingredienser tillverkade i Skåne. Min psoriasis gillar inte när jag diskar och städar, men den här såpan var väldigt mild mot händerna och grym mot smutsen! Kika gärna här om du vill vet mer eller testa själv; https://www.scentstopwebshop.se/33-hampaprodukter/hampabondens-hampasapa.

Kajakerna har stått vinterförvarade i snön mot husväggen så de behövde en ordentlig genomgång. Peanut hjälpte så klart till på det bästa sättet hon bara kunde. Tror det kallas arbetsledare? 😉 Framförallt kände hon sig väldigt bekväm i kajaken och det är det allra, allra viktigaste för mig.

En bunke med varmt vatten, en klutt hampasåpa, en grov borste för det värsta, en liten bit loofah för det ovärsta, en svamp för det enklaste, och en trasa. Det visade sig att jag bara behövde svampen med vatten och såpa.

Jag jobbade upp en skönt lödder med svampen och det räckte för att få bort nästan all smuts. Sköljde bara av med vatten från Hårkan, så var det klart.

Det är inte mycket is som är kvar, men det gör att det känns extra coolt att ta första kajakturen, innan vårfloden! Peanut var bara liten yttepyttevalp förra året när hon följde med ut sist, så hon fick långsamt och i egen takt utforska kajakerna. I höstas, innan vi drog upp kajakerna för säsongen missbedömde hon sin egen förmåga, vattnet och/eller avståndet mellan kajakerna så hon ramlade i. Det var kallt. Hon var inte jättenöjd. Men det verkar hon inte komma ihåg överhuvudtaget.

Hon var så cool! Hoppade i och ur, gillade läget med flytvästen och satte sig tillrätta på lilla filten mellan mina ben, och smög försiktigt fram och tillbaka och letade efter, och hittade, balansen. Vi tog det extra lugnt eftersom det inte kan vara mer än 4-6 grader i vattnet, så vi paddlade bara längs med strandkanterna.

She’s a natural! ❤️ Och ja, det är första gången min bleka lekamen ser solljuset i år så jag är ledsen om jag bländar er med allt det vita och skära. 🫣

Mer än hälften av den första riktiga vårdagen återstår, så nu ska vi snart tända grillen och avnjuta några rödingar grannen fiskade till oss förra året.

Ut och njut!
Kram,
El & Peanut
X.

Quick tip – fröbomber

By Lämna en kommentar

Ibland glömmer jag att ta med mig tygkassar när jag handlar, och då blir det oftast att jag köper pappkassar. Men jag har ju hur många tygkassar som helst så jag snålar, och packar ofta för tungt. Återanvänder tills kassen går sönder, och då brukar jag riva upp den i mindre bitar och använda som eldstartare i kaminen.

Nu har jag gjort en annan rolig grej med en trasig kasse; fröbomber.

Det är enkelt och superroligt att göra med pyssliga barn och barnbarn. Och så kan man kasta ut dem där man vill att de ska växa upp. I och med att fröna och jorden ligger inpackade i pappersmassa så äter inte småfåglar eller gnagare upp dem direkt utan de hinner kanske gro sig i jorden så det växer upp något.

Jag har slängt ut påsvis med vildblomsfrön uppblandat med jord, eller bara frön, men väldigt lite har vuxit upp, så jag tänker att detta kan vara ett bra sätt att enkelt sprida frön i slänten eller där jag vill att de ska växa upp.

Det är kladdigt, och kletigt, och jordigt, och mysigt. Har man ingenstans att kasta dem på tomten kan man ju med fördel plantera dem i kruka tillsammans med barnen så får de följa vad som väver upp. Kanske i en gammal mjölkförpackning för ännu mer återbruk?

Det som behövs är upprivet eller klippt papper, gärna miljövänligt, oblekt.
En mixer.
Vatten.
Frön.
Jord.
En finmaskig sil.
En liten burk.
Ostduk eller annat att krama ur vätska med.
Gummisnoddar, med fördel i Djurgårdens färger. 😉
En liten bricka.

Alla mina vildblomsfrön var slut så jag tog in lite fågelfrön, och passade på att fylla upp fågelmatarna nu när det häckas och boas.

Prepp. 🙂

Mixade pappkassen med vatten till mindre grov pappersmassa.

Över ett glas eller en burk, gärna med gängad kant, la jag en bit ostduk och fäste med gummisnoddar. Tryckte försiktigt ner pappersmassa så överflödigt vatten kunde rinna ner i burken och formade samtidigt en liten skål där jag la i lite jord och frön. Täckte med lite mer pappersmassa och gjorde en liten boll.

Tog upp ostduken och vred ur så mycket vatten jag kunde, formade samtidigt till en hyfsat rund bomb.

Repeat. 🙂 Pappersmassa i silen, jord och frön i bunken, urkramat vatten i burken (kan man ju vattna med), silduk, och DIF snoddar på en Årebricka.

En liten skål, med jord och frön.

Vill man kan man ju så klart ha färgat papper, eller hushållsfärg i massan så bomberna blir lite gladare, men jag har en stark kärlek till oblekt papp.

En trasig kasse blev tio fröbomber. Jag ska plantera en i en kruka inne så ni kan se vad som växer upp.
Kram,
El

Har våren kommit till dig än?

By Lämna en kommentar

Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Wexthuset.

Jag fortsätter på temat grönt och fortsätter frammana våren.  Snön har smält undan snabbt som tåget men det är fortfarande kallt, kallt, kallt.

Hoppet om värme och solsken underhålls av att kickstarta våren inne. Varje vår är det dags att så frön, ta sticklingar, plantera om, gödsla, jordförbättra och precis som med tvåltillverkning, eller matlagning, eller fotografering, så gör jag det till nånting meditativt. Kopplar bort allt annat och går in i nuet.

Jag älskar varenda liten detalj, som de gamla terrakottakrukorna, som börjat få mossa och härlig patina, och det gamla zinkkaret jag har till jord, där jag blandar gammal jord med ny, och med gödsel och näring. Och den gamla zinkkrukan jag har till fröpåsar, och ett gammalt tråg till gamla saxar och så-verktyg. Jag har sekatörer, flera olika sorters saxar, pinnar, pincett och jag har sparat massor vin-och bubbelkorkar ett tag för att märka upp sådderna. Har ett annat roligt tips med korkar, som kommer i ett eget inlägg; Fire starters.

Jag började med de gamla krukorna som blev över när jag omplanterade örter när Diesel var på sin Auschwitz-resa, och tog in de terrakottakrukor som fortfarande var hela efter vintern.

Måste komma ihåg att tömma krukorna i höst och stapla dem upp-och-ner så de inte spricker.

Testade att ta in några bräder jag haft som hylla vid gamla köks-”tarmen” jag tog bort när Daniel var bortrest. Hade några tomma plasthinkar som jag fått återanvända efter snittblommor på Kulturarvet och använde dem som ”murstenar” och byggde upp en lite plantskola i ena fönstret mot Hårkan där solen skiner från tidig morgon till eftermiddag.

Bad min älskade make om hjälp att bygga ihop hyllan igen, men med nya mått utifrån fönstrets förutsättningar.

Jag har en stark kärlek till gamla, gärna lite rostiga saxar, som fortfarande har en charm, och en skärpa kvar. Sedan känner jag ju knivsliparn i Sörefors, som min älskade make råkar kallas för här i bygden. 😉

Örter, grönsaker och nyttoväxter är min stora passion så nu har jag frösått, tagit sticklingar av, och omplanterat följande växtlista, som är annonslänkar till Wexthuset:
Basilika
Blå bolltistel
Bondbönor
Brytbönor
Buskkrasse
Citronmeliss
Dill
Druvgurka
Gurkört
Honungsfacelia
Hot Lemon Chili
Järnört (Verbena officinalis)
Kryddsalvia
Nattviol
Oregano
Pepparmynta
Persilja
Skärbönor
Sockerärtor
Styvmorsviol
Sömntuta
Timjan

Länkarna innebär att om du klickar på dem och sedan beställer något så får jag en liten provision på ditt köp. Det blir inte dyrare för dig, bara en liten peng över till mig. 🙂

Jag hade en halv burk bets över från något tidigare projekt så jag passade på att betsa de råa kanterna.

Trä:et är från de granar som Jämtkraft sågade ner första vintern vi bodde här, som Daniel klätt hela sin bod med. Det kommer fortfarande ett helt eget inlägg om hur han gav sin man-cave en makeover. Snart, jag lovar.

Visst blev det bra? Och det bästa är att när alla plantor fått flytta ut, så skruvar vi bara isär ”plantskolan” och tar fram den nästa år igen.

Andra fönstret mot Hårkan fick en liten inomhus-pergola, som jag ritade upp häromkvällen. Jag skrev för en tid sedan att jag skulle testa att köra ett litet orangeri inomhus, och fick med mig Daniel på tåget. Hehehe, nu väntar jag bara på att få melonfrön och en vindruvsplanta (annonslänkar) som jag beställt av Wexthuset. Sen ska jag testa att odla vindruvor och meloner i fönstret. Sa jag orangeri? <3

Titta bara! Plantskola till höger och pergola till vänster. Hårkan rakt fram. Utsikten är magisk, och jag tänker att en vindruvsranka och en melon eller druvgurka bara ramar in det magiska men ännu mer grön magi. Tänk bara att kunna göra eget vin?

”Lastly”så fick min Dr. Westerlund en rejäl make-over och jag tog flera fina sticklingar till en granne, och fick tipset att testa att torka bladen för att använda som ört. Doften är väldigt rosig och parfym-ig men jag ska testa att baka med de torkade bladen enligt Wexthusets recept på Pelargonkaka med blommor och blad.

Nu måste jag hasta till sängs för i veckan har jag inte mindre än fem revisioner att ta hand om , plus de sista deklarationerna för enskilda firmor, och periodiska sammanställningar för Europeisk moms. Och jag ska förbereda en tutorial om moms på internationell försäljning i dataspelsbranschen. Spretigt. Älskar’t.

Ta hand om er, och varandra.
Kärlek, respekt och grönska,
El
X.

Örtpyssel i ”panik” och adhd rant

By Lämna en kommentar

Rant är i det här inlägget engelska för svammel. 😉

Som jag skrev igår så är söndagar den dagen jag har bestämt att jag ska lägga ut veckans ”stora” inlägg.

Det kommer nog komma några korta, snabba, under veckorna också, men i alla fall ett som är veckans huvudinlägg på söndagar.

Men just i söndags. Mamma Bergström var mer än lagom stressad i söndags, när sonen satt på ett plan till Polen. Så välkommen in i min hjärna under några timmar. ADHD, extra allt. Verkligen extra allt.

För att hålla mig sysselsatt så jag inte skulle gå upp i atomer så skördade, torkade och omplanterade jag örter. Det var bra pris i en affär i närheten så jag passade på. Persilja, rosmarin, basilika, timjan, oregano, och salvia.

Jag har flera inlägg på gång, hit till bloggen, och samtidigt skriver jag på en bok, så jag har ofta, eller alltid, en diktafon med mig. Och varför jag inte använder mobilen är helt enkelt för att jag ibland inte vill bli störd så då får telefonen gå i flygplansläge och jag kan lyssna på musik och skapa bäst jag vill. I söndags använde jag mobilen till musik, uppdatering av Diesels whereabouts och google.

Känslorna jag hade när sonen var i luften kan beskrivas som panik men ändå inte. Varenda känsla var utanpå kroppen och jag behövde verkligen göra något, lyssna på något.

Jag satte på en ny spellista med Metallica, det är tryggt, familjärt, lugnt, får mig att slappna av lite grann. Lång historia för ett annat tillfälle, men Metallica får mig lugn, all ilska, frustration, oro, och stress rinner av som vatten på en gås.

Daniel var ute och våreldade, vi behövde verkligen inte vara i samma hus. Det var bra att vi hanterade vår stress på olika håll tills vi visste att Diesel var nere på marken igen.

Varför åkte sonen till Polen nu? Jo, varje år (under normala omständigheter vid sidan av pandemier och krig) åker några utvalda ungdomar från Östersunds kommun med ledare till Auschwitz i ett projekt som heter Tolerans. De träffas regelbundet innan de åker och lär känna varandra, en brokig skara ungdomar, utvalda för att inte passa varandra särskilt väl, utan verkligen med alla olika tänkbara bakgrunder, pluggisar som stökisar, introverta och extroverta. Tillsammans får de lära sig historien, se Schindler’s List och sedan gå i hans fotspår i Krakow. Världens kanske i dagsläget mest aktuella och viktigaste lärdom.

Klicka på länken för att komma till mer info på Wikipedia.

Det är stort. Gigantonormt. Det är något jag själv verkligen skulle vilja få möjlighet att göra en dag, att få besöka koncentrationslägren Stammlager 1 och Birkenau, att få besöka Schindlers fabrik, gå på torget, och igenom gettot, allt jag sett i filmen, och verkligen få uppleva historien på plats.

Så i söndags ville jag bara veta att Diesel landat ordentligt. Ville inte jinxa något. Jag bad varenda kraft i hela universum hjälpa honom ner ordentligt på jorden igen. Hel och vid liv.

Han är klok min son (jaja, vår son då). Modig. Stark. Vettig. Otroligt fina värderingar. Vi har lyckats väl att uppfostra honom till en fin ung man som värnar om sina kamrater, hjälper till när han kan, står upp mot orättvisor och visar världen omtanke och empati. Jag VET att han kommer klara sig, förmodligen bättre än de flesta. Men han kan inte påverka planet. Själv är jag onödigt flygrädd men jag flyger ändå, om jag måste, med Diesel, och jag klimatkompenserar ALLTID.

Nåväl, vi hade sovit kanske 2,5 timme, till och från, innan jag skjutsade honom till bussen som tog honom till flygplatsen i Norge för att flyga vidare till Polen. Och under tiden jag väntade på besked att planet landat tryggt och säkert i Polen var jag ett nervöst vrak.

Söndagar är normalt städdag men det fick vänta.

Med den minsta, finaste lilla saxen i huset klippte jag meditativt örtstam för örtstam, blad för blad, på mina örter och la ut dem för att torka.

Jag förberedde byttor med jord där jag blandade gammal jord med lite ny jord som fått tina upp inne, och med aska och kaffesump, som jag skrev om häromsistens.

Lyckas jag med örterna nu har jag kryddor i all evinnerlighet. Jag ska stoppa ut i kryddlådorna när sista frosten är över, mest troligt efter midsommar. Sedan borde jag kunna skörda hela säsongen, torka, hänga upp, förvara. Ta in och plantera om i krukor igen i höst inför vintern.

Medan jag pysslar med örterna, och pysslar om blommorna, pratar jag för mig själv i diktafonen. Sjunger med Metallica i bakgrunden. Myser mitt i oron. Men jag vill inte kalla det oro direkt, bara 100% fokus på Diesel, och att få ner honom på marken. Bara jag vet att han landat ok kommer jag kunna andas lättare igen. Han kommer klara alla situationer han utsätts för. Han är stark, modig, klok och fantastisk.

Här har jag verkligen inte varje tanke på sin plats, det är fullkomligt kaos i huvudet, men jag tar djupa andetag och försöker hitta tillbaka till tankarna jag vill fokusera på.

Nedan kommer ett litet exempel på hur tankarna gick, och vad jag sa på diktafonen. Välkommen till min adhd hjärna, extra allt.

adhd rant [svammel]

”

Peanut har börjat sjunga, annorlunda, som en fralla-reel. Lite som ett kvitter som övergår till gutturalt yl, fast lågmält. Måste filma, hon kanske kan bli influencer? Har sett massor med frallor på insta.

På vilket sätt växer örterna? Vilka trivs tillsammans? I vilken gjord. Näring? Utöver aska och kaffesump. Gammal jord blandad med ny gjord och näring.

Alla behöver en mamma, som älskar sina barn lika mycket som jag älskar mina. Alla mina barn. Barnen kanske inte alltid håller med, då jag har en tendens att vara lite hönsig, (mother hen in English) men kärleken är ändå det som betyder mest.

Om alla fick lika mycket kärlek som mina barn får skulle det inte finnas några krig, terrorister, eller gangsters som livnär sig på våld.

Jag pausade lite här och googlade mig fram till att oregano trivs med salvia, och timjan trivs med rosmarin, basilikan fick egen kruka och persiljan fick flytta ihop med citronmeliss och gurkört. Chilin fick näring och mer jord, aloe veran fick mer jord och Dr. Westerlund fick en större kruka. Ska be om hjälp att beskära den så man kan ta sticklingar. Orkidén behöver lite kärlek.

Skrattar lite för mig själv, Daniel sa könsord (gender words) till mig igår. Han hanterar sin stress på sitt sätt. 😉 Alltså, han svär oerhört sällan så när jag skriver att han sa könsord, så menar jag att han verkligen sa ordet ”könsord” till mig när jag fladdrade lite för långt i min nervositet.

Reflekterar över att några av låtarna på spellistan inte är mina favoriter, men lyssnar ändå. Ilandsproblem (first-world-problem) kan man kalla det när man har en ny, random playlist som inte går i ordningen jag är van vid i min egna playlist. Gamla Metallica ändå.

Visslar falskt, men i takt i alla fall, gamla skivorna, ber till Cliff att hjälpa Diesel på vägen. Tecken från Cliff att han ser till att Diesel landar ordentligt. Orion nu då? Nähä, seek and destroy, ändå rätt passande, hide and protect.

Det börjar värka i mammasjälen, nu borde de ha landat. Ovissheten är vidrig. Visslar med och gläds åt det familjära i vissa av låtarna jag känt i över trettio år. Okej, Daniel hade redan kollat, det är 40 minuter kvar tills de skulle vara framme. Skönt att veta. Vi sköter vår oro på varsitt håll, snyggt. Utan konflikter.

Jordförbättra. Gammal jord, ny jord, organiskt material, kaffesump, aska. Astma. Note to self, aska är torrt att inandas. Huvva, tänk er askregnen över Auschwitz. Ryser och skjuter bort tankarna.

Gruvsamt är var det är, förbannat tungt att bära. Agasamt. Älskar jämtska (local dialect in Northern Sweden). Förbannat humbling experience (älskar svengelska) att ha sonen på ett flygplan i luften på väg till Polen när Ryssland precis kränkt Polskt luftrum i några sekunder. Krakow ligger ganska nära gränsen till Ukraina.

Anna ringer, jag ber till Cliff Burton, Diesel landar när som helst.

Tappar svenskan. Det här är så viktigt, jag behöver det där, han behöver det här. Han kommer klara allt, det är jag som måste klara av det.

Såga isär navelsträngen.

Vilken erfarenhet. Han kommer växa så mycket, kommer komma hem som Barbapapa och spränga huset som blir för litet. Kommer hem med alla erfarenheter och har vuxit flera meter. Kommer hem som Gandalf, hos Bilbo.

Daniel kom in, följer planet i realtid. Ser när det landar. Vet inte om det är moderlig instinkt, eller faderlig, men han kommer i samma minut som planet landar så jag får se det, och kan andas ut. On ground. Lättnaden sköljde över mig som en vinterkräksjuka med instant illamående. Skulle kunna sova en halvtimme bara för lättnadens skull. Har jag sagt att jag är flygrädd? Hahahahahahaha.

Hysteriska mamman. Inombords.

Mer vin till folket. Häller upp ett stort glas. Mega pint. I thought it necessary. Han är i Polen, jag kan INTE köra och hämta honom. Tack Martin, morfar, Vicke, mami, mamma, mormor, farmor och farfar, Cliff, Chris, Chester, Jeff. Tack hela universum.

Ni skulle höra mina suckar. Daniel bara skakar på huvudet och går ut igen.

Diesl-ur [uttalas på isländska] mi amor. Älskade, älskade, älskade unge. Tack och lov.

Undrar hur det skulle vara med riktigt tegelgolv, som att bo i ett orangeri (conservatory in English)? Åter till projektet som Daniel inte vet om än. Måste bygga en ställning till fönstret vid soffan, för gurka, druvor, och melon, inomhus. Klätterställning, som Dogges kökshylla i nya lägenheten.

Nästa steg i vårt hem är att bygga en köksö. Jag har en ritning, eller egentligen en bild från Pinterest, som Daniel får följa när vi hittat en lada som vi får ta virke från. Jag skapar projekt, Daniel utför. 😉 Han har sin bod, och apropå julmust måste jag visa er hur fint han har renoverat sin bod med virket som Jämtkraft sågade ner första vintern vi bodde här. Det är ett separat inlägg som vi påbörjat för länge sen.

”

End of rant, Mic drop.

Om du har orkat läsa ända hit så måste du vara lika trött som jag blev när jag såg att Diesel landat ordentligt. Bara för mig att läsa igenom detta innan jag trycker på publicera gjorde mig alldeles matt.

Detta är ett exempel på min omedicinerade adhd, under ”extrem press”. Vid många andra tillfällen ser jag både min och Diesels diagnoser som superkrafter, men ibland är känslorna på utsidan och då är det bara att gilla läget, och göra det jag vet fungerar för stunden.

Ha en fantastiskt dag, ta hand om er, och ta hand om varandra. Krama om era nära och kära en extra gång.

Kärlek, respekt och massor med adhd kramar,
El

Quick tip no. 1 – ashes and coffee

By Lämna en kommentar

We try to minimize our negative footprints on this planet, by choices of lifestyle. By buying second hand, reducing, reusing, remaking and recycling, and all that. We also try to minimize our costs. By spending less, working less, living more.

I’ll start to put little Sörefors on the world map for you, it’s in Östersund, in Jämtland, in Sweden, in the North, in Scandinavia, in Europe, on Earth.


Roughly around there.

Here we do kilometers, and others do miles. We do metric, and others do – other.  😉  So I’ll measure the distance in hours driving. (I once drove from Cairo, through Suez, over the Sinai, across the Red Sea to Jordan, on to Syria, Turkey, and on through the Riviera, across Europe up to Östersund. It took a few weeks. Magic memories.)

It takes little over an hour from Sörefors to drive to Åre, which is one of Sweden’s most renowned ski resorts.

It takes little over six hours to drive to Stockholm, where almost all of my clients are.

It takes about thirteen hours to drive to Malmö, where the Nordic Games Conference is, that I was fortunate enough to visit last year.

Normally we go by train, but it’s impossible to measure distance in time nowadays, since the trains are often late, or cancelled. Sorry SJ.

It’s cold up here in the winters, temperatures outside (at least nighttime) are below freezing for almost six months. This winter it got as cold as -38°C (-36,4°F). Cold.

Colder than a witch’s tittie out there.

So we use wood fire to heat up our little cottage. It could definitely do a lot better with a little more isolation so that’s an upcoming project, but for now there is a fire going from early morning until we go to bed.

That makes a lot of ashes. We only use pure birch, fir or pine wood so the ashes are very clean. And full of calcium, magnesium and potassium for our plants and soil.

We also drink a lot of coffee. Not like the Fins I’m told, but close. We use a reusable coffee filter, or a French press, so our coffee grounds are also very clean and contain nitrogen, potassium and phosphorus. Where wood ash is reducing acidity coffee is acidic so I think they work well together. But I am no expert, just a happy cottage gardener trying my best to use natural ways.

To collect and save all ashes and coffee grounds for spring I use a really old metal bucket, to use on our flower beds when the snow melts. Ashes can also very effectively be used as anti-slip when temperatures vary and everything gets covered in ice.

A while back I shared how we use old pallets and pallet collars that we treated with a wonderfully tar smelling goo and filled with straw, horse poo and soil to create beds for our raspberries. Remember, this is written in Swedish, google translated to English, if something sounds weird. 🙂

Återbruk och självhushåll

Come spring, and time to pimp up the soil and compost again, we’ll have ashes and coffee grounds to add to the horse manure that we get from our neighbor. This can be sprinkled on top of the lawn, on flower beds, and sparingly around our berries. Not all berries and fruit like wood ash so especially blueberries and raspberries should have little to none, but since I mix with coffee a little goes a long way.

Only these past few weeks I’ve seen the word ”SUSTAINABLE” everywhere. In my social media flows, in different reports, and posts, and even in fashion magazines. I am thrilled! I have a dear, dear friend who works as a photographer for one of the larger fashion magazines here in Sweden and she just did a piece on sustainable fashion. I am beaming with pride and joy, for her, and the world. More sustainability for the people! Fist raised.

Have a wonderful weekend!
Love,
El
X.

Grön vårvintersmoothie med björklöv

By Lämna en kommentar

Nu vi är inne i den femte årstiden i Jämtland. Vårvintern.

Det är ömsom snö ömsom tö, det kom 20 fluffiga centimetrar nysnö för någon vecka sedan och tempen har legat under nollan stadigt, men så kom det regn på minusgraderna och den nya fluffiga snön. Glashalka som påföljd. Stapplande på isgatorna som en hundraåring, livrädd att ramla och bryta lårbenshalsen. 

Fnys, jag har ju inte ens fyllt 50 än! 😉 

Men så kommer solen fram igen, med takdropp och fågelkvitter och allt är glömt. Plockade  fram min gamla låda med frön från Älvsala och hoppas att det fortfarande finns lite liv i kompisarna. 

Planerar vårens sådd och trädgårdsprojekt och längtar till lite värme och att får börja påta lite.

Sen kom rysskylan tillbaka med under 20 graderssträcket på nätterna och över nollan på dagarna.

 ÅÅÅÅÅÅHHHHHH vad jag längtar efter våren nu. Helt galet att det nästan kan gå 50 år innan jag längtar till vår! Men det gör jag. Tänk att få öppna dörrarna på vid gavel och vädra ur ordentligt, plantera om blommor, så frön och driva upp små små små skira plantor som sedan ger oss glädje fram till hösten och längre ändå.

Vabruari är över, årets influensa var galen. I tre veckor låg jag med lunghosta och var svag som en bebis. Tänker att våra immunförsvar efter pandemins isolering är mycket, mycket svaga. Måste hjälpa immunförsvaret på traven.

Dagens gröna smoothie innehåller MÄNGDER med stärkande naturliga ingredienser som boostar allt. Energi, immunförsvar, själen, hälsan.
En näve torkade björklöv blötlagda i tyskt örtte, Tack Steffy!

Så fort snön smält helt och tjälen släppt ska vi tappa våra björkar på lite sav igen, men än så länge är det fjolårets löv som gäller.

Grön vårvintersmoothie med björklöv

1 liten näve torkade eller färska, späda björklöv
1 glas (pint, ca 4,,7 dl) kallt örtte
1 msk riven ingefära
1 msk riven gurkmeja
1 blodgrapefrukt filead för att undvika det bittra membranet mellan klyftorna
1 småcitrus, typ clementin
Juicen av en halv citron
0,5 gurka
1 grönt äpple
2 selleristjälkar

Mixa och njuuuuut!

Björk
Björken sägs vara Frejas träd och står för renhet, hälsa, visdom, ungdom, fruktbarhet och skydd vid nystart, styrka och mod.

Björkbladen är renande, immunförsvarsstärkande, antiinflammatoriska, bakteriedödande, urindrivande och kan användas mot njursten, reumatism, urinvägsbesvär.

Björksaven är sprängfylld med vitaminer och tappas så fort tjälen har släppt och innan löven slagit ut.

Källor: 
Häxans Årstider av Hella Nathorst-Böös
Vildvuxet – mat och huskurer från naturen av Lisen Sundgren och Nadia Nörbom

Här kommer några gamla gröna smoothies från förr.

Piggelin och sustainable strategy
Grön supersmoothie med vetegräs och bipollen
Smoothies

Njut av vårvintern, lapa sol om du kan och boosta energin med grönt!
Kram,
El

Modern självhushållning

By Lämna en kommentar

Precis som jag skrev tidigare så är vår lilla stuga inte i någon egentlig mening ett torp, men det ligger ett härligt romantiskt skimmer över ordet som jag älskar. 

Jag önskar att vår lilla stuga vore ett torp, så härmed bestämmer jag att vår stuga får kallas för torp.  🙂 Och därmed lever ju vi ett modernt torparliv. 😉

Vårvintern är här, Jämtlands femte säsong, tiden mellan vinter och vår, när solen värmer och gnistrar i den vita snön, isen och fåglarna sjunger om vårens annalkande, om vad som komma skall. Det droppar från taken och om man blundar och lyssnar kan man nästan höra hur naturen långsamt börjar röra sig lite i sömnen och sträcka på sig. Snart dags att vakna. Snart. Men emellanåt kommer det en horisontell snöstorm emellan som gör att jag ibland längtar lite extra till våren.

Det här är den tredje bostaden vi bor i tillsammans, Daniel och Diesel och jag. 

Först bodde vi i Farstaviken, Gustavsberg, sedan i Älvsalaviken, typ längst ut på Värmdö, och nu…? I Hårkviken? Lilla böjen precis innan Hårkan går ut i Indalsälven, innanför inlandsbanan och den vackra järnvägsbron. Mitt i Jämtland

Vi har alltid haft bryggorna i vår omgivning extra varmt om hjärtat och nu har vi till och med en alldeles egen brygga.

Inte som den i Farstaviken som vi ”claimade” genom att ha vår första dejt på och sedan genom att gifta oss på, på vår ettårsdag, och inte som den i Älvsala som vi också nyttjade flitigt med bad och fiske. Utan det här är verkligen vår egen brygga. På vår tomt. Vid vårt torp. Yes!

Den sista tiden har jag skrivit oerhört mycket. Det är som att jag har vaknat upp igen efter en fyraårig dvala av kreativ torka. Försiktigt har jag börjat lufta penslar, pennor, färger och papper, projekt och planer, planteringar och skrivprojekt.

När jag kollar igenom bloggen ser jag att jag hade ett upphåll mellan 10 september 2018 och 19 juli 2020. Två mycket, mycket svåra år.

Oktober 2020 flyttade vi hit.

Ska jag summera de senaste åren så kan tiden mellan hösten 2018 och hösten 2020 för evigt dra åt helvete och stanna där utan att jag lägger mer energi på det. Punkt. Vi saknar de vi saknar, och de finns för alltid med oss.

2021 och 2022 har varit två mellanår, av vila och återhämtning. Några tappra försök till inlägg har det blivit, mest om återhämtning, vila och hushållning. Men inte mycket. Så himla ofta har jag velat göra något, känt på garn för att virka, pillat på penslar för att måla, öppnat datorn för att skriva, tagit fram en bok för att läsa. Sen har det tagit stopp. Ingen ro, ingen lust, ingen tid, ingenting. Ännu en kväll framför TVn eller datorn.

Runt årsskiftet 2023 vaknade jag, som pånyttfödd, med min gamla energi, den jag hade innan september 2018. 

Den gamla drömmen om att skriva min bok liksom sträckte lite på sig och gäspade lojt. Är det dags nu? Under de här sista två åren i ide har jag gjort något särskilt? Vad har jag lärt mig? Vad har jag omvärderat? Hur ska jag gå vidare nu och vilken ny dörr ska jag välja? 

Det här med dörrar kommer jag tillbaka till senare, när boken kommit lite längre i sin skepnad. Att välja riktning och dörr har alltid varit en stor grej i mitt liv.

Men nu är vi här, och jag är vaken. 

I huset vid Hårkans strand. Vid bryggan där jag kan sitta och jobba, i kajaken som ger mig frihet att ge mig ut på vattnet och känna styrka från naturen. I gästhuset som blivit min älskade fristad och mitt magiska she-shed. Här sitter jag inte bara och jobbar utan här har jag äntligen dammat av penslar, böcker, garnnystan och sysaker.

Utanför finns en liten början till trädgård, och för första gången i mitt nästan halvsekel långa liv längtar jag efter våren. Hösten är annars min favotitårstid när naturen sprakar i färger och vrålar ut sin styrka genom hårda vindar och förändring.

Jag älskar förändring, när det behövs. Varje år på hösten är det som att vinden ropar på mig och pockar på förändring. Jag blir rastlös, lite edgy, möblerar om, om jag kan, startar ett nytt projekt. Den här hösten som gick var annorlunda.  Det var också en första gång som jag kände vinden kalla, men läste den annorlunda.

När vi flyttade hit fanns det redan planterade och etablerade buskar av aroniabär, rabarber, svarta vinbär, röda vinbär och nypon. Vi har äppelträd, granar, tallar, björkar, och enar. Skogarna fulla med bär och svamp.

I fjol planetarde vi hallonbuskar, jordgubbar / smultron, två havtornsbuskar, en hane och en hona, sviskon och potatis i det gamla badkaret.

Chili och tomater har fått mogna inne i fönstret och nu, trots att snön ligger kvar överallt har jag börja längta efter våren, när snön smält och tjälen släppt. 

Jag längtar efter nässlor, skira blad från hallon- och vinbärsbuskar, björksav och maskrosor.  

I år har vi bestämt att vi ska plantera blåbärstry vid hallonen, björnbär / mullbär mot gästhuset, där jag ska hjälpa naturen lite med en gammal glasdörr för växthuseffekt.

Vi ska göra ett staket runt tomten av sly och störar, och har pratat med de närmaste grannarna om att rensa lite i deras skogsbryn. De blev glada att slippa själva och vi får material till hela staketet! Win-win. Mot vår slygärdsgård kan vi plantera humle som får klättra och förhoppningsvis ge oss mängder med kottar.

Vi har också fått lov av en av grannarna att gräva upp några syrenskott som ska få flytta hit och förhoppningsvis trivas. 

Jag undrar om jag kommer kunna fixa en fläder? I år ska jag prova björnbär och mullbär och se hur de tar sig så får vi se hur havtorn och sviskon tar sig innan jag ger mig på något så svårt som fläder. I zon 6 – 7 i Jämtland.                                                                                                                                                                      

Sedan blir det potatis, bönor, ärtor, örter och ätbara blommor som kanske inte växer naturligt runt knuten. Ringblomma, libbsticka, salvia?

I år ska vi också rensa upp bakom gästhuset där vi förvarat sånt som ingick i huset och trädgårdsmöbler etc och anlägga några komposter. På ena sidoväggen ordande vi en odlingsbänk av en gammal lår som stod kvar här när gamla ägaren flyttat.

I sista inlägget skrev jag om torparliv med en twist, och alla de projekt som ligger på lut och bara inväntar snö- och tjälfritt. Jag längtar verkligen till att få sätta igång och fira livet med naturen.

Jag nämnde ätbart ogräs och växter som naturen bjuder på och jag kommer läsa och lära mig mer om vad naturen kan hjälpa oss med. Vilka växter är ätbara, vilka är antiseptiska, vilka är helande och vilka ska vi hålla oss långt borta från.

https://www.sustainableliving.se/hemgjord-ekologisk-deodorant/

För länge sedan köpte jag på mig massor av oljor, sheasmör, kokosolja, bivax, och eteriska oljor som sedan fått stå och vänta i en flyttlåda i några år. Några av oljorna har tyvärr härsknat men det mesta var fortfarande användbart så jag ska ge mig på att göra egna hud- och hår- och tassvårdsprodukter. För skönhet och bad, avslappning och läkning. 

Med min psoriasis och en fransk bulldogg ska jag först testa att göra olika vårdande oljor och salvor.

Med en tonåring i huset så ska jag testa att göra egen tvål, och riva ner i pumpflaska för flytande tvål. 

Hemmagjort kuckilimuck som grannen på bettersia sa! Med några häxböcker i hyllan att läsa igenom och inspireras av längtar jag tills naturen vaknar och sträcker på sig. 

Kommande projekt som ska hamna här:

Stöpa egna ljus
Bivaxdukar
Gör egen öl
Gör eget vin
Rabarber
Maskros
Syren
Tvål
Schampoo
Såpvatten
Tvättmedel
Sköljmedel
Fläckborttagningsmedel
Toalettbomber

Etc, etc, etc…

Hoppas du njuter av vårvinterns nyckfulla väder. Igår gjorde jag egna bivaxdukar så det inlägget kommer alldeles strax.

Kram,
El

Torparliv med en twist

By Lämna en kommentar

Självhushållning och att minimera konsumtion har blivit vår nya sport. Nödvändig, då omvärlden och ekonomin är fruktansvärt påfrestande, och vi har tvingats tänka om, och göra annorlunda. Göra rätt.

Jag kommer nog att tjata till döddagar om hur mormor och morfar, och farmor och farfar, var tvungna att leva efter andra världskriget i Sverige. Att ransonera. Att sylta, safta, salta, torka. Plocka bär och svamp, förvälla, frysa in, spara på allt, göra nytt av gammalt och trasigt, och laga. Reduce, reuse, recycle, remake. 4 mycket starka R. Minska konsumtion, återanvända, återvinna och återskapa.

UTAN att tulla på kvalitet, smak, välmående och livsstil. Nja, till viss del livsstil.

Vi bor inte i ett torp, vi har en ombyggd sommarstuga vid Hårkans strand. Ett hus vid älven, med en brygga, ett gästhus, en snickaboa, och en jordkällare, som ännu inte fått sin rätta kärlek. Det kommer, vi har resten av livet på oss. Vi kallar det Hårklyckan.

Vi har börjat odla själva, i åkerbrukade pallkragar från ett grannföretag i byn och ett gammalt badkar som fanns i huset när vi flyttade in. Mer kommer, men allt får ha sin tid.

I fjol blev det potatis, bönor, ärtor, svarta & röda vinbär som fanns när vi flyttade hit, plus hallon, och jordgubbar, samt två nya havtornsbuskar från Oviken, och en krikonplanta som vi hoppas växer upp och levererar.

Jag frösådde en hel del tomatplantor och chili, och de tog sig fint men växte väldigt långsamt så de fick flytta in i huset. Gästhusets värme blev nedskruvat till minimalt för att spara el så där ute överlever inget levande i mörker och kyla.

Jag märker nu att ett torparliv klingar illa med heltidsjobb, karriär, hobbys och storstadsliv. Det är en livsstil. Man kan modernisera det en aning, men det är inte helt kompatibelt med ett modernt storstadsliv, mitt i karriären.  Tur vi bor här och inte kvar i Stockholms skärgård! 🙂 Även om skärgården ligger en bit ifrån stan så ligger den alldeles för nära för min smak. 60 mil ifrån är lagom. 😉

Vi har skog, fjäll, sjöar, älvar, bygder, byar, lugn, ro, harmoni, kärlek, och lycka.

Vi kan lätt leva ett ”enkelt” torparliv med dagens hjälpsamma köksmaskiner. Annat var det ju förr. Vi har torkare, vaccare, skärare (läs skärmaskin), slökokare, primuskök, trangiakök, fonduegryta, grytor, stekpannor, hushållsassistenter, mixers, och en stor grill samt en platsbyggd grill där vi kan göra vedeldad utomhusmat. Vi älskar utomhus. Vi har knivar, sågar, yxor, gott om kokkärl för matlagning ute, och vi har ved. Massor med ved.

Lök och potatis kan vi odla själva. Fisken kan vi ”plocka upp” från nåt av vattendragen i närheten. Örter växer i fönstret mot Hårkan.

Vi kokar egen buljong (ibland 😉 ) och kokar soppa på en spik. Några svampar, några lökar, och några potatisar kokat till en riktigt god soppa, toppad med lite ost och baconströssel. Hembakt bröd till det.

Vi har fått ägg av underbara grannens lyckliga pullor och kan ju inte bli annat än lycklig av det vackra. Det enkla och det vackra.

Något jag har varit intresserad, och fascinerad, av länge är att äta vild mat, som naturen bjuder på naturligt. Ogräs, träd, buskar, och växter som växer vilt.

Foraging heter föga oväntat furagering på svenska, men det är det ju ingen som förstår, så helt enkelt; födosök. Att leta sin mat i naturen i närheten.

När vi fortfarande bodde på Värmdö gick jag en kurs med Lisen Sundgren, om att äta ogräs. Har flera av hennes böcker och jag har skrivit om det flera gånger förr. Jag kan varmt rekommendera hennes böcker och kurser.

Här dricker vi te med barr, enbär, och blommor.

Nu till våren ska jag förbereda en massa texter, inlägg, fakta, och inspiration, till vårens och sommarens skörd och tillvaratagande av de örter och råvaror som finns gratis i våra skogar och fält, som ingår i allemansrätten. Det finns massor med bra läsning och det kommer nya böcker om vad man kan hitta och göra med det naturen bjuder på. Såg i mitt flöde på sociala medier att det snart kommer en lokal bok om vad naturen bjuder på.

Solen lyser, det är några plusgrader, och även om vi önskar mer snö och längre vinter så njuter vi av fåglar, dropp och en aning värme.

Kram,
El