Jag gjorde det! Jag klev ur ekorrhjulet. Kommer du ihåg när jag skrev listan på beställningen av mitt nya jobb? Se här: https://www.sustainableliving.se/jag-har-bestamt-mig/

Jag hade ett särkilt jobb i åtanke när jag skrev den beställningen, men jag fick det inte jobbet.

Jag visste inte då att det skulle vara mitt absoluta drömjobb. Det som får en att känna sig värdefull, behövd, och viktig. Det som gör att jag kan göra en skillnad som behövs, som ger mig kollegor, och ett sammanhang. Det som gör att jag får jobba med människor, främst unga människor, och med all typ av kreativitet, med konst, musik, skrivande, skapande.

När jag inte fick det jobbet gjorde jag det jag alltid gör när jag möter motgångar, jag testade en annan väg. En annan approach, och guess what? Universum, och karma, och alla fantastiska krafter gick ihop och hörde min önskan. Jobbet är mitt. DET jobbet. Det jag inte fick. Det är nu mitt. Nu hjular jag i huvet igen!

Jag är numer anställd som ny Samordnare på Gamla Tinghuset i Östersund. Och fritidsledare på Torvalla fritidsgård.

Gamla Tingshuset slog upp dörrarna 1991, och hade konserter med punk och hårdrock. Mina kompisar och jag hängde där ofta och gick på mängder med konserter, vi var/är ju både punkare och hårdrockare.

Idag, mer än trettio år senare, är det fortfarande en samlingsplats för unga.

Det finns replokaler, gamla tingssalen är konserthall precis som då, och används även till föreläsningar, körer, och danser, och disco, det finns DJ utrustning, mängder med instrument, ett café, en ateljé med både sysaker, träslöjd och konstmaterial, en biosalong, ett screentryckrum, mörkrum, material för inspelning av film och poddar, skrivarverkstad… allt riktat mot unga.

Vad sjutton gör en samordnare då, har jag fått frågan några gånger nu sedan jag fick jobbet. Och hur ska jag bäst beskriva jobbet? Precis som min beställning, jag jobbar främst med unga, i en kreativ miljö, många med diagnoser av alla de slag, och samordningen har med huset, och verksamheterna, att göra. Som en spindel i nätet ska jag föra samman verksamheter, föreningar, idéer, ungdomar, och se till att huset Gamla Tingshuset fortsätter vara en öppen plats för alla unga, med kreativitet, musik, öppenhet och kärlek.

Phoenix då? Goblin Academy? Sustainable Living? Barnböckerna? Jo allt har sin tid, och sin plats.

Jag har kvar några kunder i Phoenix, och kan se att det kommer bli en fin semesterkassa när tiden är kommen, och vad gäller Goblin Academy har jag redan gjort klart nästan allt material så nu ska jag ”bara” få till det sista, sedan ska jag testköra någon föreläsning innan jag hyr gamla tingssalen och anlitar personer i huset till att spela in mina webinars och onlinekurser.

Och bloggen kommer jag inte släppa, nu kommer det finnas mer tid att jobba med kreativiteten, och snart kommer våren med nya odlingar, örter, teer, tinkturer, dekokter, salvor, och tvålar. Jag har skapat en undersida här på bloggen som heter {Sustainable} Apothecary. Där kommer min örtmedicin få plats med tips och idéer och recept på hur vi kan använda naturen omkring oss och jobba med vår hälsa holisitskt. Hårdrockshippie sa bonussonen när han var liten. Jag säger hårdrockshippiehäxa. 😉

Barnböckerna då? Jo, en av de många fördelarna med att vara anställd kommunalt är jag helt plötsligt får ohemula mängder med fri tid och semester. Som ekonomichef i olika roller de senaste tjugo åren har jag som mest haft två veckors sammanhängande semester (med helt 100% ledigt) och det var när jag var med min syster och hennes familj i Thailand sjutton år sedan. Hennes yngsta låg i magen.

Nu kommer jag ha möjlighet att ta ut lång sammanhängande semester på somrarna, under sommarlovet. Och julledigt, och påskledigt eller ännu hellre tiden mellan all ledighet. Då finns det massor av tid att skriva. Sitta hemma på bryggan eller under mitt tak utanför mitt she-shed och skriva, måla, tänka, lyssna. Må bäst.

Får några månader sedan fick jag djup röd ångest när jag tänkte att det var minst femton år kvar till pension. Nu känner jag att jag kan jobba hela livet.

Min adhd jublar och jag gör saltomortaler i huvudet. Jag är så sjukt lycklig, igen! Jag gjorde det. Jag tog steget. Och jag lyckades. Igen. 😉 Karma babies!

Nu pysslar jag med ett nytt projekt jag ska starta, på Tingshuset, så jag ligger under min favoritfilt i soffan med Peanut i knät, tittar då och då mot den tända brasan och dricker en kopp te. Lycklig efter julen med mina nära och kära på Värmdö, lycklig i min livssituation, med min familj, och med mitt arbete. Lycklig punkt.

Jag önskar även dig all lycka.

Kram,
El

PS: Jag kommer släcka ner phoenix.se ett tag. Mitt första stora projekt för mitt nya jobb, det nya året, i mitt nygamla kall är ett projekt som jag passande nog döpt till Project Phoenix, så hemsidan kommer få en ny innebörd. Tills dess, KRAM!
X.

Rant är i det här inlägget engelska för svammel. 😉

Som jag skrev igår så är söndagar den dagen jag har bestämt att jag ska lägga ut veckans ”stora” inlägg.

Det kommer nog komma några korta, snabba, under veckorna också, men i alla fall ett som är veckans huvudinlägg på söndagar.

Men just i söndags. Mamma Bergström var mer än lagom stressad i söndags, när sonen satt på ett plan till Polen. Så välkommen in i min hjärna under några timmar. ADHD, extra allt. Verkligen extra allt.

För att hålla mig sysselsatt så jag inte skulle gå upp i atomer så skördade, torkade och omplanterade jag örter. Det var bra pris i en affär i närheten så jag passade på. Persilja, rosmarin, basilika, timjan, oregano, och salvia.

Jag har flera inlägg på gång, hit till bloggen, och samtidigt skriver jag på en bok, så jag har ofta, eller alltid, en diktafon med mig. Och varför jag inte använder mobilen är helt enkelt för att jag ibland inte vill bli störd så då får telefonen gå i flygplansläge och jag kan lyssna på musik och skapa bäst jag vill. I söndags använde jag mobilen till musik, uppdatering av Diesels whereabouts och google.

Känslorna jag hade när sonen var i luften kan beskrivas som panik men ändå inte. Varenda känsla var utanpå kroppen och jag behövde verkligen göra något, lyssna på något.

Jag satte på en ny spellista med Metallica, det är tryggt, familjärt, lugnt, får mig att slappna av lite grann. Lång historia för ett annat tillfälle, men Metallica får mig lugn, all ilska, frustration, oro, och stress rinner av som vatten på en gås.

Daniel var ute och våreldade, vi behövde verkligen inte vara i samma hus. Det var bra att vi hanterade vår stress på olika håll tills vi visste att Diesel var nere på marken igen.

Varför åkte sonen till Polen nu? Jo, varje år (under normala omständigheter vid sidan av pandemier och krig) åker några utvalda ungdomar från Östersunds kommun med ledare till Auschwitz i ett projekt som heter Tolerans. De träffas regelbundet innan de åker och lär känna varandra, en brokig skara ungdomar, utvalda för att inte passa varandra särskilt väl, utan verkligen med alla olika tänkbara bakgrunder, pluggisar som stökisar, introverta och extroverta. Tillsammans får de lära sig historien, se Schindler’s List och sedan gå i hans fotspår i Krakow. Världens kanske i dagsläget mest aktuella och viktigaste lärdom.

Klicka på länken för att komma till mer info på Wikipedia.

Det är stort. Gigantonormt. Det är något jag själv verkligen skulle vilja få möjlighet att göra en dag, att få besöka koncentrationslägren Stammlager 1 och Birkenau, att få besöka Schindlers fabrik, gå på torget, och igenom gettot, allt jag sett i filmen, och verkligen få uppleva historien på plats.

Så i söndags ville jag bara veta att Diesel landat ordentligt. Ville inte jinxa något. Jag bad varenda kraft i hela universum hjälpa honom ner ordentligt på jorden igen. Hel och vid liv.

Han är klok min son (jaja, vår son då). Modig. Stark. Vettig. Otroligt fina värderingar. Vi har lyckats väl att uppfostra honom till en fin ung man som värnar om sina kamrater, hjälper till när han kan, står upp mot orättvisor och visar världen omtanke och empati. Jag VET att han kommer klara sig, förmodligen bättre än de flesta. Men han kan inte påverka planet. Själv är jag onödigt flygrädd men jag flyger ändå, om jag måste, med Diesel, och jag klimatkompenserar ALLTID.

Nåväl, vi hade sovit kanske 2,5 timme, till och från, innan jag skjutsade honom till bussen som tog honom till flygplatsen i Norge för att flyga vidare till Polen. Och under tiden jag väntade på besked att planet landat tryggt och säkert i Polen var jag ett nervöst vrak.

Söndagar är normalt städdag men det fick vänta.

Med den minsta, finaste lilla saxen i huset klippte jag meditativt örtstam för örtstam, blad för blad, på mina örter och la ut dem för att torka.

Jag förberedde byttor med jord där jag blandade gammal jord med lite ny jord som fått tina upp inne, och med aska och kaffesump, som jag skrev om häromsistens.

Lyckas jag med örterna nu har jag kryddor i all evinnerlighet. Jag ska stoppa ut i kryddlådorna när sista frosten är över, mest troligt efter midsommar. Sedan borde jag kunna skörda hela säsongen, torka, hänga upp, förvara. Ta in och plantera om i krukor igen i höst inför vintern.

Medan jag pysslar med örterna, och pysslar om blommorna, pratar jag för mig själv i diktafonen. Sjunger med Metallica i bakgrunden. Myser mitt i oron. Men jag vill inte kalla det oro direkt, bara 100% fokus på Diesel, och att få ner honom på marken. Bara jag vet att han landat ok kommer jag kunna andas lättare igen. Han kommer klara alla situationer han utsätts för. Han är stark, modig, klok och fantastisk.

Här har jag verkligen inte varje tanke på sin plats, det är fullkomligt kaos i huvudet, men jag tar djupa andetag och försöker hitta tillbaka till tankarna jag vill fokusera på.

Nedan kommer ett litet exempel på hur tankarna gick, och vad jag sa på diktafonen. Välkommen till min adhd hjärna, extra allt.

adhd rant [svammel]

”

Peanut har börjat sjunga, annorlunda, som en fralla-reel. Lite som ett kvitter som övergår till gutturalt yl, fast lågmält. Måste filma, hon kanske kan bli influencer? Har sett massor med frallor på insta.

På vilket sätt växer örterna? Vilka trivs tillsammans? I vilken gjord. Näring? Utöver aska och kaffesump. Gammal jord blandad med ny gjord och näring.

Alla behöver en mamma, som älskar sina barn lika mycket som jag älskar mina. Alla mina barn. Barnen kanske inte alltid håller med, då jag har en tendens att vara lite hönsig, (mother hen in English) men kärleken är ändå det som betyder mest.

Om alla fick lika mycket kärlek som mina barn får skulle det inte finnas några krig, terrorister, eller gangsters som livnär sig på våld.

Jag pausade lite här och googlade mig fram till att oregano trivs med salvia, och timjan trivs med rosmarin, basilikan fick egen kruka och persiljan fick flytta ihop med citronmeliss och gurkört. Chilin fick näring och mer jord, aloe veran fick mer jord och Dr. Westerlund fick en större kruka. Ska be om hjälp att beskära den så man kan ta sticklingar. Orkidén behöver lite kärlek.

Skrattar lite för mig själv, Daniel sa könsord (gender words) till mig igår. Han hanterar sin stress på sitt sätt. 😉 Alltså, han svär oerhört sällan så när jag skriver att han sa könsord, så menar jag att han verkligen sa ordet ”könsord” till mig när jag fladdrade lite för långt i min nervositet.

Reflekterar över att några av låtarna på spellistan inte är mina favoriter, men lyssnar ändå. Ilandsproblem (first-world-problem) kan man kalla det när man har en ny, random playlist som inte går i ordningen jag är van vid i min egna playlist. Gamla Metallica ändå.

Visslar falskt, men i takt i alla fall, gamla skivorna, ber till Cliff att hjälpa Diesel på vägen. Tecken från Cliff att han ser till att Diesel landar ordentligt. Orion nu då? Nähä, seek and destroy, ändå rätt passande, hide and protect.

Det börjar värka i mammasjälen, nu borde de ha landat. Ovissheten är vidrig. Visslar med och gläds åt det familjära i vissa av låtarna jag känt i över trettio år. Okej, Daniel hade redan kollat, det är 40 minuter kvar tills de skulle vara framme. Skönt att veta. Vi sköter vår oro på varsitt håll, snyggt. Utan konflikter.

Jordförbättra. Gammal jord, ny jord, organiskt material, kaffesump, aska. Astma. Note to self, aska är torrt att inandas. Huvva, tänk er askregnen över Auschwitz. Ryser och skjuter bort tankarna.

Gruvsamt är var det är, förbannat tungt att bära. Agasamt. Älskar jämtska (local dialect in Northern Sweden). Förbannat humbling experience (älskar svengelska) att ha sonen på ett flygplan i luften på väg till Polen när Ryssland precis kränkt Polskt luftrum i några sekunder. Krakow ligger ganska nära gränsen till Ukraina.

Anna ringer, jag ber till Cliff Burton, Diesel landar när som helst.

Tappar svenskan. Det här är så viktigt, jag behöver det där, han behöver det här. Han kommer klara allt, det är jag som måste klara av det.

Såga isär navelsträngen.

Vilken erfarenhet. Han kommer växa så mycket, kommer komma hem som Barbapapa och spränga huset som blir för litet. Kommer hem med alla erfarenheter och har vuxit flera meter. Kommer hem som Gandalf, hos Bilbo.

Daniel kom in, följer planet i realtid. Ser när det landar. Vet inte om det är moderlig instinkt, eller faderlig, men han kommer i samma minut som planet landar så jag får se det, och kan andas ut. On ground. Lättnaden sköljde över mig som en vinterkräksjuka med instant illamående. Skulle kunna sova en halvtimme bara för lättnadens skull. Har jag sagt att jag är flygrädd? Hahahahahahaha.

Hysteriska mamman. Inombords.

Mer vin till folket. Häller upp ett stort glas. Mega pint. I thought it necessary. Han är i Polen, jag kan INTE köra och hämta honom. Tack Martin, morfar, Vicke, mami, mamma, mormor, farmor och farfar, Cliff, Chris, Chester, Jeff. Tack hela universum.

Ni skulle höra mina suckar. Daniel bara skakar på huvudet och går ut igen.

Diesl-ur [uttalas på isländska] mi amor. Älskade, älskade, älskade unge. Tack och lov.

Undrar hur det skulle vara med riktigt tegelgolv, som att bo i ett orangeri (conservatory in English)? Åter till projektet som Daniel inte vet om än. Måste bygga en ställning till fönstret vid soffan, för gurka, druvor, och melon, inomhus. Klätterställning, som Dogges kökshylla i nya lägenheten.

Nästa steg i vårt hem är att bygga en köksö. Jag har en ritning, eller egentligen en bild från Pinterest, som Daniel får följa när vi hittat en lada som vi får ta virke från. Jag skapar projekt, Daniel utför. 😉 Han har sin bod, och apropå julmust måste jag visa er hur fint han har renoverat sin bod med virket som Jämtkraft sågade ner första vintern vi bodde här. Det är ett separat inlägg som vi påbörjat för länge sen.

”

End of rant, Mic drop.

Om du har orkat läsa ända hit så måste du vara lika trött som jag blev när jag såg att Diesel landat ordentligt. Bara för mig att läsa igenom detta innan jag trycker på publicera gjorde mig alldeles matt.

Detta är ett exempel på min omedicinerade adhd, under ”extrem press”. Vid många andra tillfällen ser jag både min och Diesels diagnoser som superkrafter, men ibland är känslorna på utsidan och då är det bara att gilla läget, och göra det jag vet fungerar för stunden.

Ha en fantastiskt dag, ta hand om er, och ta hand om varandra. Krama om era nära och kära en extra gång.

Kärlek, respekt och massor med adhd kramar,
El