En väldigt nära och högt älskad person i mitt liv har nyligen fått cancer.
Vi väntar på cellgiftsbehandling och senare operation.
Flera mycket nära personer i våra liv (Daniels och mitt) har nyligen fått och antingen bekämpat eller förlorat sin kamp mot cancern.
Ingens resa är den andres lik och ingen behandling är lika någon annans. Men jag tror ändå att det finns, jag HOPPAS att det finns, en hel del vi närstående kan göra.
Bland annat är vårt stöd, vår kärlek och våra positiva tankar en styrka våra kära kan ta med sig på sin resa.
Ingen kan göra allt, men kanske man kan ta sig tiden för det där korta lilla samtalet och bara säga; jag tänker på dig. Ibland kan det vara svårt nog, för ens egen rädsla och egna sorg och egna känslor står vägen, och det kan kännas svårt att vara stark för någon annan. Kanske ett litet SMS räcker till en början. 4 korta ord. Jag tänker på dig.
Ibland är det bara att bita ihop, och även att få bryta ihop, men att vara stark. Tillsammans är vi med på denna resa. I tanken, i känslan, i rädslan. I ovissheten, i den förbannade ovissheten. Men i ovissheten finns även hoppet. Gah!
Några är det som förlorat kampen mot denna hatade, äckliga, vidriga, satans, jävla, skit-cancer. Men allt fler är det som överlevt. Och trots att tårarna rinner nerför mina kinder när jag tänker på detta så är det saknaden av er som förlorat som gör så ont, så ont, och inte misströstan. Aldrig misströstan. Ge aldrig upp! Var stark. Var modig. Mod är att vara rädd men göra ändå. Kom ihåg Skorpan och Jonatan. ”Skorpan Lejonhjärta”, sa Jonatan, ”är du rädd?”
”Nej…jo, jag är rädd! Men jag gör det ändå”… Be Brave! Fuck cancer!
Mitt sätt att hantera de flesta rädslor och kamper är att skriva om dem. Likaså nu.
Vicke. Morfar. Ni fattas mig! Men jag vill be er visa vägen i denna resa.
Jag tror att Vicke och Morfar symboliserar mina själsdjur som en Amerikansk shaman visade mig för många år sedan. Vare sig man tror på det eller inte så är likheten mellan min livsguide och min beskyddare så slående lika Vicke och morfar.
Min livsguide är en tvättbjörn, pigg, rask och lite spjuvrig, om ni förstår? Glad, positiv, busig och liksom ”tjattrar” i brist på ett bättre ord. Ni som kände Vicke ser detta framför er? Hans obotliga optimism och glädje, hans pigga äventyrslusta? Vickes oavkortade och gränslösa glädje och kärlek till livet, önskan om äventyr och skratt, den ungdomliga och underbara, högt unika medmänskligheten och den smittande optimismen och glädjen. Alltid en glimt i ögat. Aldrig har jag träffat någon som under så kort tid påverkat mig så oerhört mycket. Min saknad vet inga gränser.
Min beskyddare och mitt själsdjur är en örn. En klok, majestätisk örn. Som min morfar. Min älskade morfar. Genom hela mitt liv har jag alltid frågat mig; vad skulle morfar göra? Tycka? Tänka? Hur skulle morfar agera? Hantera? Min alldeles egna livslånga mentor och hjälte. Den vise. Han med alla svar. Han är med oss nu. Jag vet det. Jag känner det. Likaså känner jag Vickes lika positiva ”tjatter”! Min örn och min tvättbjörn. Morfar och Vicke.
Jag har googlat, pinterestat, pratat, frågat, sökt och läst. Jag har satt ihop ett litet ”kick-in-the-ass-/get-well/fuck-cancer” kit till cellgiftsbehandlingarna med det jag har läst kan vara skönt att ha.
Varma, mysiga, mjuka yogabyxor i velour med bred linning som är skönt lösa runt magen. Det ska inte sitta åt någonstans. Bara vara mjukt och varmt.
En lika varm och mjuk hoodie till, i ekologisk bomull så klart, inget gift eller starka kemikalier närmast kroppen nu. Mjukt, lent, rent och friskt.
En mjuk t-shirt med attityd! Cancern kan kyssa din karma, min kära! Och min med för den delen!
Mjuka varma sockor. De behövs.
Ekologisk ansiktskräm och läppbalsam, för cellgifterna går hårt åt alla celler, inte bara cancercellerna. Nagellack kan vara bra att ha innan behandlingarna för att undvika att naglarna tar stryk, men det är alltid bäst att kolla med läkarna först.
Kokosvatten, elektrolyter för att återställa vätskebalansen och salterna i kroppen. Kokosvatten är som naturens egen sportdryck.
En naturell att blanda med favoritsaften och en lemonad för det vet jag att du tycker om. När det är extra svårt att dricka, svälja så kan man med fördel frysa in kokosvattnet med alla elektrolyter till iskuber och suga på dem.
Vi vet inte hur starka vi är förrän stark är det ända alternativet vi har.
Min kärlek, mina tankar, min styrka. Jag ger dig allt! <3
Kram,
Eleonor, ditt alldeles egna troll
