DIY

Bivaxdukar

21 mars, 2023 By El Leave a Comment

Nu när energin och kreativiteten vaknat igen dammar jag av gamla högar med garn, sysaker, gamla jeans, trasiga gamla kläder, gamla bomullslakan och örngott, oljor och örter. Gamla kameran plockas fram och laddas.

De gamla lakanen är noggrant tvättade med ättika och bikarbonat för att få bort eventuella rester av tvättmedel. I somras/höstas? köpte jag bivax av en lokal biodlare och har väntat in en pysseldag med några granntjejer, som aldrig blivit av.

Så häromkvällen fick jag ett infall och satte igång. Vid ett tillfälle i vintras förberedde jag ovan nämnda tjejkväll genom att klippa upp örngott i lagom stora bitar till bixaxdukar.

Vi använder oftast våra dukar till smörgåspaket, och över bunkar, och skålar med mat så jag utgick ifrån min favoritstorlek på våra köpedukar.

Färdiggjorda smörgåsar till mackjärnet, lindade i bixaxdukar.

Satte ugnen på 150 grader, tog fram några bakplåtspapper och en plåt och satte igång.

Så nu till knäckfrågan varför bivaxdukar?

<> Bivaxdukar används för att förvara mat – istället för plast- eller aluminiumfolie.

<> Bivax är bakteriedödande, antiseptiskt, antibakteriellt, miljövänligt.

<> Bivaxdukar är återanvändbara, komposterbara, och gjorda på naturliga råvaror – det vill säga miljövänliga och skadefria. Mina bivaxdukar innehåller bivax från en gård här i bygden och gamla bomullstyg, oftast gamla uttjänta lakan som varsamt tvättats med ättika och bikarbonat för att få bort rester av eventuella tvätt- och/eller sköljmedel. Återbruk i sitt esse. Giftfritt.

<> Bivaxduken värms upp med hjälp av händerna och formas sedan lätt runt maten. De är vattentäta, och läcker inte igenom.

Såååå mycket snyggare än en plastpåse kring osten.

Skötsel
Bästa sättet att sköta om bivaxdukar är genom att förvara dem på en sval plats, där de undviker direkt solljus. I ett skafferi, i en låda, eller på köksbänken.

De är lätta att rengöra. Skrubba bara försiktigt av bivaxduken under kallt eller ljummet vatten tillsammans med en droppe diskmedel. Låt dem sedan lufttorka på diskstället. Skrubba inte för hårt med en grov borste då kan du repa vaxet. Vik sedan och stoppa undan de torra dukarna på lämplig plats igen.

Hur länge håller en bivaxduk?
Bivaxdukar håller så länge man tar väl hand om dem. När bivaxduken börjar tappa sitt grepp kan man återimpregnera den genom att lägga den i ugnen på låg värme en stund, och se om man ser ”kala fläckar” eller så kan man stryka på lite mer smält bivax.

Tänk på
Bivax smälter vid höga temperaturer så man bör inte använda bivaxdukarna till rått kött, kyckling eller fisk. För att få ren duken efter användning måste man diska i för hög temperatur och då förlorar man en del av vaxet. All tillagad mat går bra, men inte råa animaliska produkter alltså.

Bivax är byggmaterialet som bin använder för att skapa sin bikupa. Det är ett slitstarkt material som både bevarar värme, är vattentätt, och skyddar mot fukt. Bivax har även antibakteriella egenskaper, och håller därför maten fräsch längre.

Biet i mittten har med sig lite vitt pollen som ska lagras som mat.

Detta bi, också i mitten har lite gulare pollen.

Här ser man tydligt hur bina skapar ett vaxtäcke över den glansiga honungen.

När de fyllt sitt förråd med färdig honung täcks cellerna med vax. Det här täckvaxet använder vi till våra bivaxdukar. Bivax används alltså även ursprungligen som matförvaring.

När honungen skördas tas vaxet omhand och skadar alltså varken kupa eller bi, en win-win där bikupan får en ren nystart inför vintervila, och man tar hand om allt material, honung och vax.

Propolis är en annan biprodukt (pun intended) som jag vill återkomma till när jag varit uppe på Mellestgården och hälsat på bilsamhällena.

När jag bodde på Värmdö hade jag den stora äran att få följa med en lokal biodlare och dokumentera hans arbete. Det finns här (klicka på länken) och det var då jag hade möjligheten att fotografera bina på så nära håll.

Ha en fin dag.

Kram,
El

Modern självhushållning

18 mars, 2023 By El Leave a Comment

Precis som jag skrev tidigare så är vår lilla stuga inte i någon egentlig mening ett torp, men det ligger ett härligt romantiskt skimmer över ordet som jag älskar.

Jag önskar att vår lilla stuga vore ett torp, så härmed bestämmer jag att vår stuga får kallas för torp. 🙂 Och därmed lever ju vi ett modernt torparliv. 😉

Vårvintern är här, Jämtlands femte säsong, tiden mellan vinter och vår, när solen värmer och gnistrar i den vita snön, isen och fåglarna sjunger om vårens annalkande, om vad som komma skall. Det droppar från taken och om man blundar och lyssnar kan man nästan höra hur naturen långsamt börjar röra sig lite i sömnen och sträcka på sig. Snart dags att vakna. Snart. Men emellanåt kommer det en horisontell snöstorm emellan som gör att jag ibland längtar lite extra till våren.

Det här är den tredje bostaden vi bor i tillsammans, Daniel och Diesel och jag.

Först bodde vi i Farstaviken, Gustavsberg, sedan i Älvsalaviken, typ längst ut på Värmdö, och nu…? I Hårkviken? Lilla böjen precis innan Hårkan går ut i Indalsälven, innanför inlandsbanan och den vackra järnvägsbron. Mitt i Jämtland

Vi har alltid haft bryggorna i vår omgivning extra varmt om hjärtat och nu har vi till och med en alldeles egen brygga.

Inte som den i Farstaviken som vi ”claimade” genom att ha vår första dejt på och sedan genom att gifta oss på, på vår ettårsdag, och inte som den i Älvsala som vi också nyttjade flitigt med bad och fiske. Utan det här är verkligen vår egen brygga. På vår tomt. Vid vårt torp. Yes!

Den sista tiden har jag skrivit oerhört mycket. Det är som att jag har vaknat upp igen efter en fyraårig dvala av kreativ torka. Försiktigt har jag börjat lufta penslar, pennor, färger och papper, projekt och planer, planteringar och skrivprojekt.

När jag kollar igenom bloggen ser jag att jag hade ett upphåll mellan 10 september 2018 och 19 juli 2020. Två mycket, mycket svåra år.

Oktober 2020 flyttade vi hit.

Ska jag summera de senaste åren så kan tiden mellan hösten 2018 och hösten 2020 för evigt dra åt helvete och stanna där utan att jag lägger mer energi på det. Punkt. Vi saknar de vi saknar, och de finns för alltid med oss.

2021 och 2022 har varit två mellanår, av vila och återhämtning. Några tappra försök till inlägg har det blivit, mest om återhämtning, vila och hushållning. Men inte mycket. Så himla ofta har jag velat göra något, känt på garn för att virka, pillat på penslar för att måla, öppnat datorn för att skriva, tagit fram en bok för att läsa. Sen har det tagit stopp. Ingen ro, ingen lust, ingen tid, ingenting. Ännu en kväll framför TVn eller datorn.

Runt årsskiftet 2023 vaknade jag, som pånyttfödd, med min gamla energi, den jag hade innan september 2018.

Den gamla drömmen om att skriva min bok liksom sträckte lite på sig och gäspade lojt. Är det dags nu? Under de här sista två åren i ide har jag gjort något särskilt? Vad har jag lärt mig? Vad har jag omvärderat? Hur ska jag gå vidare nu och vilken ny dörr ska jag välja?

Det här med dörrar kommer jag tillbaka till senare, när boken kommit lite längre i sin skepnad. Att välja riktning och dörr har alltid varit en stor grej i mitt liv.

Men nu är vi här, och jag är vaken.

I huset vid Hårkans strand. Vid bryggan där jag kan sitta och jobba, i kajaken som ger mig frihet att ge mig ut på vattnet och känna styrka från naturen. I gästhuset som blivit min älskade fristad och mitt magiska she-shed. Här sitter jag inte bara och jobbar utan här har jag äntligen dammat av penslar, böcker, garnnystan och sysaker.

Utanför finns en liten början till trädgård, och för första gången i mitt nästan halvsekel långa liv längtar jag efter våren. Hösten är annars min favotitårstid när naturen sprakar i färger och vrålar ut sin styrka genom hårda vindar och förändring.

Jag älskar förändring, när det behövs. Varje år på hösten är det som att vinden ropar på mig och pockar på förändring. Jag blir rastlös, lite edgy, möblerar om, om jag kan, startar ett nytt projekt. Den här hösten som gick var annorlunda. Det var också en första gång som jag kände vinden kalla, men läste den annorlunda.

När vi flyttade hit fanns det redan planterade och etablerade buskar av aroniabär, rabarber, svarta vinbär, röda vinbär och nypon. Vi har äppelträd, granar, tallar, björkar, och enar. Skogarna fulla med bär och svamp.

I fjol planetarde vi hallonbuskar, jordgubbar / smultron, två havtornsbuskar, en hane och en hona, sviskon och potatis i det gamla badkaret.

Chili och tomater har fått mogna inne i fönstret och nu, trots att snön ligger kvar överallt har jag börja längta efter våren, när snön smält och tjälen släppt.

Jag längtar efter nässlor, skira blad från hallon- och vinbärsbuskar, björksav och maskrosor.

I år har vi bestämt att vi ska plantera blåbärstry vid hallonen, björnbär / mullbär mot gästhuset, där jag ska hjälpa naturen lite med en gammal glasdörr för växthuseffekt.

Vi ska göra ett staket runt tomten av sly och störar, och har pratat med de närmaste grannarna om att rensa lite i deras skogsbryn. De blev glada att slippa själva och vi får material till hela staketet! Win-win. Mot vår slygärdsgård kan vi plantera humle som får klättra och förhoppningsvis ge oss mängder med kottar.

Vi har också fått lov av en av grannarna att gräva upp några syrenskott som ska få flytta hit och förhoppningsvis trivas.

Jag undrar om jag kommer kunna fixa en fläder? I år ska jag prova björnbär och mullbär och se hur de tar sig så får vi se hur havtorn och sviskon tar sig innan jag ger mig på något så svårt som fläder. I zon 6 – 7 i Jämtland.

Sedan blir det potatis, bönor, ärtor, örter och ätbara blommor som kanske inte växer naturligt runt knuten. Ringblomma, libbsticka, salvia?

I år ska vi också rensa upp bakom gästhuset där vi förvarat sånt som ingick i huset och trädgårdsmöbler etc och anlägga några komposter. På ena sidoväggen ordande vi en odlingsbänk av en gammal lår som stod kvar här när gamla ägaren flyttat.

I sista inlägget skrev jag om torparliv med en twist, och alla de projekt som ligger på lut och bara inväntar snö- och tjälfritt. Jag längtar verkligen till att få sätta igång och fira livet med naturen.

Jag nämnde ätbart ogräs och växter som naturen bjuder på och jag kommer läsa och lära mig mer om vad naturen kan hjälpa oss med. Vilka växter är ätbara, vilka är antiseptiska, vilka är helande och vilka ska vi hålla oss långt borta från.

https://www.sustainableliving.se/hemgjord-ekologisk-deodorant/

För länge sedan köpte jag på mig massor av oljor, sheasmör, kokosolja, bivax, och eteriska oljor som sedan fått stå och vänta i en flyttlåda i några år. Några av oljorna har tyvärr härsknat men det mesta var fortfarande användbart så jag ska ge mig på att göra egna hud- och hår- och tassvårdsprodukter. För skönhet och bad, avslappning och läkning.

Med min psoriasis och en fransk bulldogg ska jag först testa att göra olika vårdande oljor och salvor.

Med en tonåring i huset så ska jag testa att göra egen tvål, och riva ner i pumpflaska för flytande tvål.

Hemmagjort kuckilimuck som grannen på bettersia sa! Med några häxböcker i hyllan att läsa igenom och inspireras av längtar jag tills naturen vaknar och sträcker på sig.

Kommande projekt som ska hamna här:

Stöpa egna ljus
Bivaxdukar
Gör egen öl
Gör eget vin
Rabarber
Maskros
Syren
Tvål
Schampoo
Såpvatten
Tvättmedel
Sköljmedel
Fläckborttagningsmedel
Toalettbomber

Etc, etc, etc…

Hoppas du njuter av vårvinterns nyckfulla väder. Igår gjorde jag egna bivaxdukar så det inlägget kommer alldeles strax.

Kram,
El

Torparliv med en twist

28 januari, 2023 By El Leave a Comment

Självhushållning och att minimera konsumtion har blivit vår nya sport. Nödvändig, då omvärlden och ekonomin är fruktansvärt påfrestande, och vi har tvingats tänka om, och göra annorlunda. Göra rätt.

Jag kommer nog att tjata till döddagar om hur mormor och morfar, och farmor och farfar, var tvungna att leva efter andra världskriget i Sverige. Att ransonera. Att sylta, safta, salta, torka. Plocka bär och svamp, förvälla, frysa in, spara på allt, göra nytt av gammalt och trasigt, och laga. Reduce, reuse, recycle, remake. 4 mycket starka R. Minska konsumtion, återanvända, återvinna och återskapa.

UTAN att tulla på kvalitet, smak, välmående och livsstil. Nja, till viss del livsstil.

Vi bor inte i ett torp, vi har en ombyggd sommarstuga vid Hårkans strand. Ett hus vid älven, med en brygga, ett gästhus, en snickaboa, och en jordkällare, som ännu inte fått sin rätta kärlek. Det kommer, vi har resten av livet på oss. Vi kallar det Hårklyckan.

Vi har börjat odla själva, i åkerbrukade pallkragar från ett grannföretag i byn och ett gammalt badkar som fanns i huset när vi flyttade in. Mer kommer, men allt får ha sin tid.

I fjol blev det potatis, bönor, ärtor, svarta & röda vinbär som fanns när vi flyttade hit, plus hallon, och jordgubbar, samt två nya havtornsbuskar från Oviken, och en krikonplanta som vi hoppas växer upp och levererar.

Jag frösådde en hel del tomatplantor och chili, och de tog sig fint men växte väldigt långsamt så de fick flytta in i huset. Gästhusets värme blev nedskruvat till minimalt för att spara el så där ute överlever inget levande i mörker och kyla.

Jag märker nu att ett torparliv klingar illa med heltidsjobb, karriär, hobbys och storstadsliv. Det är en livsstil. Man kan modernisera det en aning, men det är inte helt kompatibelt med ett modernt storstadsliv, mitt i karriären. Tur vi bor här och inte kvar i Stockholms skärgård! 🙂 Även om skärgården ligger en bit ifrån stan så ligger den alldeles för nära för min smak. 60 mil ifrån är lagom. 😉

Vi har skog, fjäll, sjöar, älvar, bygder, byar, lugn, ro, harmoni, kärlek, och lycka.

Vi kan lätt leva ett ”enkelt” torparliv med dagens hjälpsamma köksmaskiner. Annat var det ju förr. Vi har torkare, vaccare, skärare (läs skärmaskin), slökokare, primuskök, trangiakök, fonduegryta, grytor, stekpannor, hushållsassistenter, mixers, och en stor grill samt en platsbyggd grill där vi kan göra vedeldad utomhusmat. Vi älskar utomhus. Vi har knivar, sågar, yxor, gott om kokkärl för matlagning ute, och vi har ved. Massor med ved.

Lök och potatis kan vi odla själva. Fisken kan vi ”plocka upp” från nåt av vattendragen i närheten. Örter växer i fönstret mot Hårkan.

Vi kokar egen buljong (ibland 😉 ) och kokar soppa på en spik. Några svampar, några lökar, och några potatisar kokat till en riktigt god soppa, toppad med lite ost och baconströssel. Hembakt bröd till det.

Vi har fått ägg av underbara grannens lyckliga pullor och kan ju inte bli annat än lycklig av det vackra. Det enkla och det vackra.

Något jag har varit intresserad, och fascinerad, av länge är att äta vild mat, som naturen bjuder på naturligt. Ogräs, träd, buskar, och växter som växer vilt.

Foraging heter föga oväntat furagering på svenska, men det är det ju ingen som förstår, så helt enkelt; födosök. Att leta sin mat i naturen i närheten.

När vi fortfarande bodde på Värmdö gick jag en kurs med Lisen Sundgren, om att äta ogräs. Har flera av hennes böcker och jag har skrivit om det flera gånger förr. Jag kan varmt rekommendera hennes böcker och kurser.

Här dricker vi te med barr, enbär, och blommor.

Nu till våren ska jag förbereda en massa texter, inlägg, fakta, och inspiration, till vårens och sommarens skörd och tillvaratagande av de örter och råvaror som finns gratis i våra skogar och fält, som ingår i allemansrätten. Det finns massor med bra läsning och det kommer nya böcker om vad man kan hitta och göra med det naturen bjuder på. Såg i mitt flöde på sociala medier att det snart kommer en lokal bok om vad naturen bjuder på.

Solen lyser, det är några plusgrader, och även om vi önskar mer snö och längre vinter så njuter vi av fåglar, dropp och en aning värme.

Kram,
El

Återbruk och självhushåll

5 juni, 2022 By El Leave a Comment

Bryggan behövde, och fick lite kärlek i år, i form av underbart tjärdoftande bryggsmörja, från bästa Kulturarvet på Frösön. Kan va länets mysigaste och varmaste butik med blommor och färg och byggnadsvård med gamla & nya, fina, lokalproducerade bra-att-ha grejer.

Ett grannföretag i byn hade en mängd pallkragar som jag fick ta hand om, och även de fick sig en omgång av bryggsmörja för att passa in i miljön här vid Hårkans strand. Sedan var det bara att balansera med gamla pallar, klä med markduk och fylla. En annan granne har hästar och vi fick mängder med halm som fick ligga i botten på de bubbla pallkragarna. Hon har även brunnen hästbajs som vi ska gödsla med när vi kommit igång mer.

Rabarbern fick lite mer jord förra året och i år kommer hästgödsel. Hoppas på storskörd i år. 🙂

”Immensely satisfying” var mitt mantra under tiden jag smörjde bryggan. Träet var så torrt att det knappt hann landa innan det var torrt. Vattnet tidig vår är så lågt att det är perfekt att ”laga” muren och pyssla med det som annars ligger under vatten.

Harley hjälpte förstås till!

Några av pallarna har reklamtryck, men det syns knappt under den pigmenterade bryggsmörjan.

Här har vi ställt ut kragarna för att se hur det kommer bli. Daniel fick stå och väga upp med pallar och stenar och grus för att det slutgiltiga resultatet skulle bli hyfsat jämnt.

Den gamla vintunnan från Nacka Byggnadsvård fick sig också lite smörj. Och en gammal trästege, och gamla tunnor med blommor i. Allt som var i närheten och var gammalt och torrt åkte in under penseln. 🙂

Eftersom marken inte var helt rak och sorkarna haft fest under jorden hela vintern valde vi att balansera kragarna med pallar under. Här har Daniel jobbat.

Eftersom både bryggan och alla fina attiraljer fick samma färg, så bad jag Daniel leta fram en kartong med gamla fiskegrejer från fiskeboden i Älvsala. På så vis fick Östkusten möta Västkusten vid Hårkans strand.

Harley tycker att alla mattor är toalett, så tills hon är helt rumsren får mattorna vara utomhus, och dem gamla kelimmattan passade perfekt på bryggan.

Alltid har jag velat odla och ha ett växthus, men de drömmarna får fortsätta vara just drömmar. Växthuset alltså. Det finns varken plats eller pengar till det så då får jag utnyttja det vi har maximalt istället.

I år har jag för-sått och pysslat så snart är det dags att sätta ut alla växter.

Gästhuset har fått bli växthus också. Mitt underbara she-shed, där jag har fullkomlig harmoni och själsro. I vintras hade jag mitt kontor där, men nu har skrivbordet få ge plats åt ritbordet och hyllorna står fulla med plantor. Daniel, min älskling, kom hem med en fin liten gåva i form av växtbelysning och lillasyster yster har också beställt växtbelysning som inte kommit ännu.

Här har jag frösått tomater, gurka, krasse, chili, bönor, ärtor, bi-vänliga blå boll och gurkört, smultron och jordgubbar, popcorn och luktärter.

Det börjar bli trångt inne så jag väntar på lite mer värme och hoppas jag kan sätta ut det mesta inom kort. När nuvarande plantor fått flytta ut ska jag så och skörda örter inomhus året om. Läkeörter och medicinalväxter.

I fönstret mot Hårkan har jag mynta, rosmarin och lagerblad.

En underbart krispig liten ärta har vuxit upp inne hos mig.

ÄLSKAR bönor!

Här har jag fått halm av Anna och pysslar med att häfta fast markduken i pallkragarna.

Padrino kollar så det går rätt till och Diesel badar med Harley, i sexgradigt vatten. Faktiskt även jag! Kallbad ska vara bra säger de! Uppfriskande! 😀 Bildbevis längre ner.

Här ser man verkligen hur lågt vattnet var. Lite längre ner kommer bilder från nu, i början av juni när vattnet är hela vägen upp till gräskanten och till och med lite över.

När vi flyttade in i huset stod det ett gammalt badkar i badrummet som vi bytte ut mot ett större. Vi har försökt få grannen att ta det till hästarna men det har bara stått på tomten ett drygt år nu. Så såg jag på Pinterest att någon murat in ett gammalt badkar och gjort en damm av det så jag blev inspirerad och tänkte att det ska minsann vi också göra. Perfekt att odla potatis i. Och den förhatliga parksalladen rår inte på badkaret.

Så nu ska jag leta efter gamla tegelstenar att mura in det med. Har du kanske gamla stenar som bara ligger?

Sly och mossa fick ligga i botten i badkaret.

Vi har satt två sorters potatis, en röd och en blå, båda från Fröjas i Ås, en oas som odlar Jämtländska plantor. Det är första gången någonsin som jag själv odlar potatis så jag går och kikar till dem lite varje dag och ser hur de mår. Enligt gammal sed ska man sätta potatisen när maskrosorna blommar så i år väntade jag otåligt på de första gula rosorna.! 😉

Mamma, kom igen, vi gör det!

Japp, jag gjorde det!

Här ser man tydligt hur mycket högre vattnet är just nu. Det ska bli lite högre till innan det stannar upp och lugnar ner sig. Jag älskar hur det grönskar överallt just nu!

Gurkan, tomaterna och chilin kommer nog bara få stå ute när det är riktigt fint och varmt väder, annars får de bo kvar inne i min oas.

Pallarna som allt står på nu ska få lite färg och några dynor, sedan ska vi hänga upp dem på kedjor som en Amerikansk hängsoffa.

Jag har startat ett nytt projekt till bloggen som jag påbörjat nu under våren och kommer fortsätta med under en längre period. Nämligen att plocka och äta ogräs! 😉 Skrev om det tidigare när jag gick på vandring med Lisen Sundgren i Rosendals trädgård (länk) här. Hon har skrivit flera böcker om det vilda köket och att äta vilda växter. Jag älskar, älskar, älskar att ta vara på allt naturen har att erbjuda. Kika in hennes hemsida här Life by Lisen (klicka på länken för hennes hemsida.

Harley smakar på björklöv.

Här ska björklöven torkas och förvaras på burk till användning i smoothies och gröt.

Nu ska jag göra en älggryta och pyssla med inplockade granskott. Ser verkligen fram emot att få börja projektet örter och läkeväxter som kommer få en egen sida här.

Ta hand om er.

Kram,
El

2022, Harley Quinn, och livet

23 maj, 2022 By El Leave a Comment

Nytt år, nya möjligheter, och nya utmaningar. Inga nyårslöften är avlagda, men däremot har vi i familjen diskuterat en ambition, och en strategi, för 2022, så vi kan leva ut våra några av våra nya drömmar 2023.

Några av våra kära, gamla grannar från Älvsala var här och firade nyår, och vilken härlig nystart på året och livet det blev!

Helena sa helt enkelt som det var, utan krusiduller. Ta er i kragen, ni har blivit helt förslappade!

På Helenas egna, helt fantastiskt, underbara, rättframma, omtänksamma sätt. Inte ta er i kragen jobbmässigt, eller karriärmässigt, eller livsmässigt, utan damma av er det gamla och börja om på nytt. Tack för det Helena, vi behövde den påminnelsen.

Ja, så Daniel och jag satt i badet härom..månaden och pratade om hur vi skulle se 2022 framför oss. Vi är rörande överens om att vi lämnar nu tre års kamp, och ett års vila och återhämtning, bakom oss. Vi ska ta oss i kragen och gå med raska steg rakt in i framtiden. Inte se tillbaka på det som varit, utan försöka se en ny framtid som kanske kommer bli ljusare och enklare.

2022 ska vi fortsätta med det vi började förra året, att leva billigt, och enkelt, och ta tillvara på det naturen förser oss med.

Vi har bunkrat kött, fisk, svamp, bär och bröd i frysarna, vi har torkat kött och svamp, och torrvaror. Vi behöver bara det enklaste av allt ,och lever gott ,och äter gott, med minimalistiska medel.

När jag startade skriva på den här bloggen, 2014, för 7,5 år sedan, jobbade jag på Paradox, numer börsnoterad dataspelsjätte. Det har hänt så fantastiskt, oerhört mycket sedan dess. Några av mitt livs största milstolpar, vinster, förluster, resor, minnen, och också djupa sår och ärr för livet.

Allt finns dokumenterat, så ingen mening att dr det igen, så vad kan vi göra för att använda de här erfarenheterna till vår fördel? Vilken lärdom kan vi ta till oss av våra erfarenheter och gå visare framåt?

Sustainable Living, ett hållbart levnadssätt. Inte mycket har förändrats sedan 2014 i hur vi tänker kring mat och när- och härproducerat, vilt, säsongens grödor, klimatsmart, återbruk, att vörda och ta vara på naturen. Vi har plastbantat över åren och bytt ut det mesta till trä, glas och metall, vi förbrukar mindre el och återanvänder, lagar och återbrukar allt vi kan. Vi har gjort en sport av att slänga så lite som möjligt.

Att laga mat från grunden med härproducerade råvaror, som oftast är utbytta mot tjänster, är liksom hjärtat i vårt leverne. Vi kan cykla eller ta sparken till affären, vi kan odla på tomten, vilket vi kommer sätta igång med ordentligt till våren då jag ska anlägga en terass med odlingslådor bakom huset. Vi jobbar hemifrån, kör sällan in till stan, åker längdskidor, tar långa promenader, cyklar, paddlar kajak, simmar…

Tempot här, i lilla Sörefors, i Lit, utanför Östersund, i Jämtland, är som ett magiskt ultrarapid. Utan att jag ens är uttråkad. Det finns ingen hets. Det finns ingen stress. Och den stress som skulle kunna finnas har jag ganska effektivt dövat med promenader i naturen, i regn och rusk, ur och skur, i solsken som månsken som norrsken. Längdskidor när underlag medger.

Padrino fyller tre i år, 21 maj, och han har blivit en ren fröjd att vara med. Han är fortfarande väldigt skarp, sin mamma Miras största stolthet skulle jag gissa. Han kan inte umgås med alla, och får inte heller träffa alla vi umgås med då han inte accepterar alla som Goblin gjorde. Till och med Mira var enklare att introducera till nya människor, men hon var svårare på andra sätt.

Padrino har sin tomt, sin familj, några få människor i vår närhet, och nu också lilla Harley. Precis som med Mira så hände karma, det bara hände, och det fanns inga som helst tvivel alls om att lilla Harley skulle flytta hem till oss.

Harley Quinn, eller Fontvisho’s Jasmine Harlequin, kom till oss innan jul. Som det perfekta lilla julklappen, det lille gossebarnet i vassen, eller vänta nu, den lilla frallan från Sälen.

5 kg ren attityd, när hennes kullsyskon sprang åt ett håll, tog hon en annan väg. Självständig, tuff som ingen annan, lyhörd, lättlärd, klok, och helt enkelt underbar. Mira i ett nötskal, utan Miras dåliga erfarenheter och rädslor.

Mira har fattats mig, mer än jag kunnat tro, då vi fick ha henne alldeles för kort stund. En omplacering som ändå var ämnad att leva med oss. Harley, är som Mira reincarnated.

Lilla tuffa Mira, sälpälsen, älskvärda, kloka Mira. Hon skrämde slag på de flesta hon träffade, men de hon släppte inpå livet älskade henne, och förstod henne. Hon var liten och tuff. Men skadad. Hon hade fått några jobbiga, tråkiga erfarenheter som gjorde henne lite ”svår”. Jag älskar svår. Jag är svår. Diesel är svår. Mira var svår. Padrino är svår.

Harley är enkel. Som Mira utan det trasiga bagaget. Harley är som Mira. Fast enkel. Harley fyller en abyss av saknad, och äntligen kan jag skratta åt alla Miras egenheter och typiska särskiljaktigheter, utan att känna den isande saknaden. Hon kommer för all tid vara saknad, men det gör inte lika ont längre, och redan när jag såg Harley första gången visste jag att det var meningen att hon skulle flytta hem till oss. Det fanns liksom inget annat alternativ. Karma.

Nu har hon tagit hela familjen med storm och hon bossar runt Padrino like a Queen. Like a Boss! Como la Reina del Sörefors!

Vi ska ha kul, Harley och jag, vi ska gå på valpkurs, som Daniel gjorde med Padrino. Vi ska gå på tur med Ullis och Elton, och njuta av den Jämtländska naturen.

Tillbaka till bloggen. Ungefär samtidigt som jag startade och började skriva snubblade jag på en publikation som jag har haft med mig hela tiden och som ligger mig varmt om hjärtat. LeAnne Brown (klicka här för hemsidan) har skrivit en bok/pdf som hon sprider gratis och som laddats ner men än 15 miljoner gånger. Den heter Good and Cheap, Eat well on $4 / Day. Du kan ladda ner den här (klicka här för att ladda ner).

USA har ett food stamp system till de som lever på existensminimum, i Sverige kallas det förbehållsbelopp, det man får behålla om Kronofogden gör en utmätning av lön.

Normalbeloppet för en ensamstående vuxen är 5 157 kr och det ska täcka mat, kläder, hygien, telefon, hushållsel, försäkringar, andra mindre utgifter för tillfälliga behov. (Saxat från Kronofogdens hemsida.) 8 520 för makar och 3 150 för barn över sju år.

Enligt Konsumentverket är matkostnaderna för oss tre beräknade till 8 020 kr per månad, dvs 267 kr per dag eller 89 kr per dag och person. Tre mål mat, så 30 kr per mål mat om dagen. $4 om dagen är ca 40 kr så vi har det betydligt bättre i Sverige.

Att köpa i storpack och göra storkok och frysa in är ett sätt att äta billigt och ekonomiskt. Att handla efter säsong är ett annat. Att jaga, fiska, samla är så klart optimalt. Att ta tillvara på ALLT är ett måste. Istället för att slänga ben, skal och blast, och örtstjälkar i komposten kan det frysas in för att samlas ihop och koka buljong på. Att idka byteshandel är något vi verkligen brinner för, att slipa en kniv mot en limpa bröd eller en köttaskank till exempel, att främja de lokala producenterna. Att bo lantligt och kunna odla på en liten lott är guld värt.

Vi ska ha kul. Vi ska må bra. Allt annat är mindre viktigt.

Kram,
El & Harley <3

Matt-tvätt i snön

15 januari, 2022 By El Leave a Comment

När det kommit några decimeter iskall nysnö måste vi passa på att tvätta mattorna!

Nu har det både regnat och kommit blötsnö, så jag är glad att vi tvättade mattorna i veckan som gick.

Det är superenkelt. Skaka av torra mattor och lägg ner dem i ren och kall snö.

Trampa ner ordentligt i snön, men se till att du vet att det inte ligger något vasst under som kan förstöra mattan.

Täck mattan helt med pudersnö och låt den ligga ett tag, det fanns ingen risk för tö så de fick ligga ute en dryg timme under snön.

Vänd, piska, vänd piska, vänd, piska, skaka av. Häng upp inne på tork, lite snö stannar

Boden, som står så naken renoverades i somras. Jämtkraft tog ner några stadiga granar förra vintern då en storm riskerade att fälla dem över elledningen, och de har legat på tork ett år så när våren kommer ska Daniel såga brädor av våra granar som naturpanel på snickarboa. Fint, och gratis! 😉

Den lilla jordkällaren ska också få lite kärlek till våren. Vi ”hann” inte året som gick. Så mycket annat var viktigare. Som hälsa och vila. Men nu ser jag fram emot vårens planteringar och projekt med ny energi.

Men det är en stund kvar till våren, så nu får vi njuta av vinter och snö.

Kram,
El

Pippi är sakletare och städar

21 mars, 2021 By El Leave a Comment

”Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Bagaren och kocken och Åhléns”.

Sustainable Living och hållbart levnadsätt handlar ju inte bara om mat utan om alla val vi gör i livet. Hur vi väljer att konsumera, att resa, att använda det vi konsumerar, slit och släng, eller återbruk.

Vi har väldigt länge varit väldigt medvetna om vår miljöpåverkan genom våra val, men sedan vi flyttade till Jämtland har vi lärt oss så mycket mer.

Framförallt har vi fått en helt annan förståelse för de produkter vi spolar ner eller använder när vi diskar och städar.

På andra sidan järnvägsbron går Hårkan ut i Indalsälven.

Vi bor precis intill Hårkan, en fjällälv som rinner 184 km från Norge till där vi bor, alldeles precis innan den förenar sig med Indalsälven i Lit. Hårkan är känd för sitt flugfiske i toppklass, och sin fiskrikedom. Harr och öring dominerar men det finns även sik, gädda och abborre. När Hårkan sedan förenat sig med Indalsälven fortsätter den hela vägen från Lit till Bottenhavet i Timrås kommun. Från Norge till Bottenviken, via de svenska fjällen och förbi oss i Sörefors. Vårt lilla hus precis vid Hårkans strand både påverkar och påverkas av vattnets friskhet. Vi tar vårt vatten från älven, och när vårt lilla reningsverk gjort sitt så släpps vattnet tillbaka till Hårkan.

Ni förstår vårt ansvar? Och vår oerhörda ödmjukhet inför vår påverkan av kvalitet och friskhet på vattnet och allt liv som påverkas längs dessa magnifika älvar. Var det nån som sa Klorin? Tror inte det va?!

När vi bodde i Älvsala med egen brunn och delat reningsverk förstod vi vikten av att hushålla med vattnet, som kan sina och därmed orsaka saltvattensinträngning. Dessutom fick vi en djupare förståelse för det som händer i ett reningsverk innan vattnet släpps tillbaka till naturen. Men det här är ett EXTREMT känsligt kretslopp. Det som går in ska komma ut.

Vad spolar du ner i toaletten egentligen? Krasst ska det vara tre saker; kiss, bajs och toapapper. ABSOLUT INGET ANNAT! Inga bindor, tamponger, tops eller sminkborttagningsprodukter, eller stjärtlappar eller våtservetter. Det förstör bara reningsverken. Och miljön.

Vad häller du av i diskhon? Det som hamnar i våra avlopp hamnar i naturen. PUNKT. Vad använder du för diskmedel? På ett av våra största diskmedelsmärken i Sverige står detta på flaskan: ”Varning” och ett stort utropstecken som inte går att missa. Orsakar allvarlig ögonirritation, skadliga långtidseffekter för vattenlevande organismer, förvaras oåtkomligt för barn. Hur får detta ens säljas i Sverige?

Se nu att jag inte bara pekar lite försynt med ett finger här utan jag viftar med hela handen. Det som hamnar i våra avlopp hamnar i vår natur och i vara vattendrag och påverkar ALLT LEVANDE.

Så nu har jag skrikit klart. Jag sansar mig och andas djupt. Jag brinner för detta! Vi borde ALLA brinna för detta.

Vad kan vi göra? Utan att ge avkall på kvalitet eller behöva leva som stenåldersmänniskor? (Även om det har sin charm.) Oavsett om vi har kommunalt vatten och avlopp eller egna brunnar och reningsverk så påverkar VI ALLA våra vattendrag och allt levande genom de val vi gör och vad som spolas ned.

Det finns en anledning till varför det är förbjudet att tvätta bilar på egna uppfarter för de miljögifter som finns ska tas upp och tas om hand på tvättstationer, inte rinna ner i våra dagvatten.

Kan du med gott samvete använda ett diskmedel där det står klart och tydligt på flaskan att det ger: skadliga långtidseffekter för vattenlevande organismer!

Vi har inte använt det diskmedlet på många, många år och vår disk är ren.

Välj städ-, tvätt- och diskprodukter med STOR omsorg. Titta på varningstexten. Jämför, titta efter bra miljöval. Det är ett första, ganska litet, men så ofantligt viktigt steg för miljön, vårt vatten och våra fiskar.

Här finns mängder med bra tips på städprodukter som är miljövänliga.

https://www.jordklok.se/sv/articles/95/stad

Det finns de som bara använder tvättnötter, och galltvål, och bikarbonat, och jag kan nämna ett par grannar jag hade för länge sen som vi lite skämtsamt kallade för ”Greenpeace” och de hade bruna manchesterbyxor och gick all in (jag hoppas ni förstår att jag raljerar nu?). Man behöver inte vara extrem för att göra en förändring. Börja litet. Skippa produkter där det faktiskt VARNAS för negativ miljöpåverkan.

Börja smått. Babysteps. Börja med diskmedlet, tvättmedlet och städprodukterna. Titta i din lokala närbutik. Jag LOVAR att det finns bra miljöval även på den hyllan.

Själv var jag in till Östersund häromdagen och passade på att besöka en av mina favoritbutiker Kulturarvet på Frösön. Kulturarvet Blommor & Byggnadsvård (länk) är för dig som är intresserad av byggnadsvård med traditionsenlig och människovänlig inriktning samt vill bygga med minimal miljöpåverkan. Ni hör ju. -Älskar’t!

Visst är det fint! Disk och städ blir lite romantiskt. Längtar faktiskt till sommaren nu när jag får hänga upp våra lakan på tork utomhus.

Passade på att köpa nya diskborstar och diskmedel. Vi har haft ett kaffefilter i guld tidigare som vi använt dagligen i drygt femton år. Men efter femton år och vårdslös bankning mot komposthinken var det så stora hål i filtret att det var som att sila kaffet mellan tänderna. Tips på olika flergångsfilter finns här nedan.

Goldfilter — Guldfilter, klicka på bilden för länk.

GEFU Återanvändbart kaffefilter strl. 4 — Kaffefilter, klicka på bilden för länk.

Hittade också en vitkantad Dr Westerlund som fick flytta hem till en större kruka. Och det lilla sopsetet är alldeles utmärkt om man får för sig att plantera om växter inomhus. 😉 Klicka på bilden för länk till Iris Sopset hos Bagaren och Kocken.

Rotfruktsborsten är perfekt att skrubba krukor med utan att de tappar patina. Den fina lilla örtsaxen kan man använda när man ska klippa bort döda blad.

Så här kan det se ut i vårt badkar när plantorna får nya större krukor inför våren.

Växbo Lin Kaffefilter i Lin — På Kulturarvet har de flergångskaffefilter i lin som vi ska testa. Vi kokade innan användning och jag kan ju verkligen inte känna någon smakpåverkan. Gillar’t. Finns också att beställa hos Jordklok, länk om du klickar på bilden.

Eftersom vi har en hel del gjutjärn- och kolstålspannor älskar jag att diska ur dem med en disktvaga av risborst eller en retro diskborste av trä med naturborst. Det känns gediget, äkta, och jag älskar det rustika och den gammaldags känslan.

Iris Rotfruktsborste, klicka på bilden för länk

Diskborste, Vardag — Diskborste i trä, klicka på bilden för länk

Toalettborste i trä, grå — Toaborste i trä, klicka på bilden för länk

Skurduk Våfflad, 59x47,5 cm, cremefärgad — Skurduk, klicka på bilden för länk

Och här finns massor med naturvänliga städprodukter som kan inspirera till miljövänligare städprodukter. https://www.jordklok.se/sv/articles/95/stad

Du vet den där känslan när man är på ett lantställe, eller i ett torp, och man städar och diskar i baljor för det finns inte rinnande vatten. Det blir nästan lite romantiskt att städa och det doftar barndom. Det är hållbart. Det kan till och med vara roligt!

6:40 in i klippet 😀 Klicka på bilden för länk till SVT Play.

Avslutar med det bästa som finns. Astrid Lindgrens fantastiska värld som jag för alltid vill leva i.

Kram,
El

Hönshus av återbrukat material

19 juli, 2020 By El Leave a Comment

Har du kommit igång med hönseriet än, frågade en granne förra sommaren. Nej, svarade vi, men vi hade köpt böcker och läst på, och var redo.

”Bra! För Cati vill bli av med sina sommarhöns. De kommer på torsdag!”

SHIIIIT! Ääääälskling, jag raggar lite material så bygger du va? Det går fort, säger jag. Min älskling bara suckade och ryckte på axlarna. Han visste ju att om inte han hjälper till så gör jag det själv. Det blir sällan bra.

Det tog längre tid än jag trodde, för skillnaden mellan mig och min käre make är att han är noggrann. Det skulle mätas, och sågas, och vinklas, och ja… allt man gör. Inte bara slänga upp, som jag hade gjort. Det draget kommer från min pappa, by the way.

”Släng upp” några EU-pallar, och använda gammalt, återbrukat material. Det lilla fönstret satt i vårt badrum innan renoveringen.

Utsikten från vårt sovrum. Det var mycket kvar att göra.

Spillvirke från ena grannen fick bli golv och andra grannen hade kvar isolering.

Här var det bråttom, hönsen var på väg med båt. Hönsgård med utvikt nät för rävskydd.

Alla hundar ska vara med och inspektera, och undrar vad sjutton som ska hända.

Här kommer de! Hemlevererade av Cati & Sven!

Det luktar så spännande. Vi har med alla tre hundar kontrollerat rävsäkerheten. Flickorna är trygga i sitt bo.

Vinlådorna på plats fyllda med halm. Goblin inspekterar.

Nu börjar det likna ett riktigt hönshus.

Panel på väg upp. Hundarna är hela tiden med och kollar så allt går rätt till.

Ibland kan man rymma till grannens tomt, bara för att säkerställa att gräset inte är grönare på andra sidan. Då hjälper Padrino till att valla hem flickorna. Och smaka på deras majs. (Något som vi en sommar senare ångrar bittert, då han svalde en bit majskolv och fick akutopereras.)

Tjejerna verkar trivas och vara nöjda. De heter Rödluvan, Snövit, Tvillingarna x2 och Tant Brun.

En gammal rostig eldkorg fungerar utmärkt som gräshållare.

De var inte ett dugg intresserade av gungan vi satte upp men det var ett trevligt barbord.

Det var en mild vinter, men vi hade så klart en värmelampa på plats.

En lite uteplats har kommit till, några skyltar och lite pynt. Det finns fortfarande massor att göra.

Nu har det gått nästan ett helt år sedan de flyttade hit. Tyvärr är ingen av dem kvar hos oss, några har dött och någon har fått flytta till grannen, då det blev för ensamt att vara kvar här.

Men i augusti kommer det fem nya, när Cati flyttar in till stan igen. Då har de nya tjejerna ett färdigt Hön Hilton att flytta till. Men vinterbonad enplansvilla och stor uteplats i fridfullt område med mycket gott att äta.

Så här ser det ut just nu. Det är fortfarande långt ifrån klart, men fullt beboeligt.

En liten mur av återbrukat tegel som vi hittade på en gratisannons. Ölandssten vi fått av en granne på jobbet. Tomatplantor vi fått av en granne här ute och snart flyttar vi på vildhallonen som växer på tomten.

Björnbär och vackra gamla skidor hittade på en loppis.

Det är lite lummigare runt hönsgården just nu.

Ledkryss är viktiga, så man inte tappar bort sig.

Gamla fönster till vårt kommande växthus.

Gammalt tegel till vårt kommande växthus.

Skrot upphittat nedgrävt på tomten blir snygg inramning till örter i den nyanlagda köksträdgården.

Detta får avsluta bildserien om hönshuset och det framtida växthuset som sakta får ta form.

Varken hönshus, växthus, plattor eller mur har kostat mer än svett, svordomar och någon ynka hundralapp. Det passar inte alla, men vi älskar det.

Reduce, reuse, remake and recycle!

Kram,
El med familj

Padawan Daniels version av Master Johans dödssås

6 januari, 2018 By El Leave a Comment

Igår var vi hos Johan och Evelyn och Adela på middag med efterföljande bastu och dopp i vinterhav. Vi åt en magisk chili och fick med oss både citronhabanero och vitlök hem som Johan och Evelyn odlat själva. Johan har gjort en dödssås. Daniel har smakat denna sås och har länge velat göra en egen dödssås. Igår fick han instruktioner över en 35 årig whiskey och idag satte han igång.

Tomater, gul lök, citronhabanero, thaichili, anchochili, färsk chili som växer i vår egen kruka som vi fått av Karin och Olle, äppelcidervinäger från ön och vitlök som vuxit hos Johan och Evelyn. Härproducerat! Originalreceptet hittar du här.

Lök, vitlök och alla olika sorters chili finhackas och fräses i olja. Sedan hälles så tomater och vinäger på och får puttra i godan ro.

Glasflaskor och korkar får koka i tio minuter för att steriliseras.

Padawan Daniels version av Master Johans dödssås

Save Print

Ingredienser

2 finhackade gula lökar
1-2 hela vitlökar, finhackade
4 habanero lemon från Johan och Evelyn, finhackade
4 chili från Karin och Olle, finhackade
1 stor torkad ancho chili,
4 torkade chili från Thailand
2 stora tomater, finhackade
1 burk finkrossade tomater
6 små cocktailtomater, finhackade
2,5 dl äppelcidervinäger
0,5 dl citronvinäger
1 msk salt
1 msk socker
2 msk rapsolja

Gör så här

OBS! Använd handskar och klia dig för guds skull inte i ögonen!!!
Fräs lök, vitlök och chili i lite rapsolja i en stor gryta med tjock botten.
Häll på tomater och vinäger och koka på svag värme i minst 1,5 timme.
Sila av, häll upp på flaska, låt svalna, njut.
Flaskorna ska vara kokade eller steriliserade i ugn för bästa möjliga hållbarhet. Gammal hederlig konserveringsmetod enligt mormor. Koka flaskor och lock i tio minuter eller värm ugnen till 125° och låt flaskor och lock stå i tio minuter. Fyll gärna på när flaskorna är varma och sätter du på locket när både flaskorna och innehållet är varmt bildas det ett vakuum. Rör inte insidan av lock eller flaskor. Använd gärna handskar när du hanterar flaskorna.
May the force be with you

Efter dryga 90 minuter silas så chilin genom en finmaskig sil.

Inte bara en gång. Och alla rester sparas naturligtvis. Som en egen koncentrerad sambal oelek. 😉

Chilin hälls på de steriliserade flaskorna.

Chili och ”sambal”. Hemkokt. Härproducerat. Underbart!

Mäster Johans senaste chili till vänster. Padawan Daniels chili till höger.

Det var en subtil och fin ton av citron i chilin, vi sparade flera frön från alla stoderna, och hoppas verkligen på att kunna odla vår egen citronhabanero. Den var verkligen speciell. Vi använde äppelcidervinäger och en liten del citronvinäger som gjorde en angenäm citrussmak innan och efter sparken i magen av chilin.

Kram,
El

Växthusdrömmar

15 april, 2017 By El Leave a Comment

Solen skiner, fåglarna kvittrar och almen är helt uppsågad och halva skräpskjulet är uppeldat.

Jag drömmer om mitt kommande växthus och har tagit kontakt med ett företag som jobbar med att byta ut fönster och jag har fått ett löfte om att få hämta gamla tvåglasfönster när de byter till modernare sort. Smart, klimatsmart, vi återbruka gamla fönster som annars hamnar på soptippen och får ett underbart växthus. Dörrarna har jag redan köpt, antika gamla pardörrar som är fantastiskt vackra. De ska få slipas och målas och få nya fönster. Hela växthuset får växa fram kring dessa dörrar och idag har jag suttit och skissat lite på hur jag vill att växthuset ska se ut, och måttat, mätt och räknat på materialåtgång.

Pier, du vet att du kommer få hjälpa till här va?! 😉

Här ska vi odla våra grönsaker och anlägga en köksträdgård framför i härliga pallkragar som också är gamla, återbrukade pallkragar som vi ska piffa till lite.

Sedan ska jag bygga en pergola och en hängsäng. Kommer ni ihåg när vi var på Ulriksdals Slottsträdgård, när Diesel och jag myste i hängsängen och jag drömde mig bort till ett hus, med stor tomt…

Vet ni, två år senare så är vi här. Vi har huset vi drömde om. Och vi har tomten vi drömde om. Nu ska alla drömmar gå i uppfyllelse. Kika lite om ni vill, receptet på den vegetariska lasagnen kan jag också varmt rekommendera. Super gott.

Nu ska vi grilla påskmiddag och sedan ska jag sjunka ner i fåtöljen och kika lite på Pinterest!

Varma påskkramar,
El

DIY

Footer

COPYRIGHT © 2023, Sustainable Living

HEJ OCH VÄLKOMMEN!