Dagens rant. Jag är’s.
Jag hade ett supertrevligt, och världsomvälvande möte med en naturkraft för en minut sen. Det fick mig att fundera över något hon sa, som jag snappade upp, och har funderat på sedan dess.
Hon påpekade att jag uttryckte mig i ”jag är’s”. Känner mig lite som Johnny Depp här när jag smakar på orden: -”jag är’s”. Gärna med nån av alla hans grimaser och handrörelser. Lite som Jonas Gardell. Älskar’t!! Eller som Nathan Lane i The Bird Cage, underbart!
”Jag är”, är ett uttryck, tror jag myntat av boomers-arna, som i mångt och mycket identifierar sig med sitt yrkesval. ”Alla” mina föräldrar är boomers, så det är de som format mig mest.
Länge har jag fascinerats över de stora skillnaderna mellan våra generationer, och hur spännande det är att se på, hur, och när, de utvecklas. Vilka ord och begrepp som återanvänds eller förändras.
Snabb repetition av generationerna jag talar om, som jag har kontakt med och som jag älskar skillnaderna emellan:
- Den förlorade generationen, 1883-1900, konstnärer och bohemer, min gammelfarmors generation.
- Krigsgenerationen 1901-1927, härdade av strider, mormor & morfars, farmor & farfars generation. Astrid Lindgren.
- Tysta generationen, flitiga samhällsbyggare, 1928-1945.
- Baby Boomers, efterkrigstidens optimister, 1946-1964, mina föräldrars generation; framgångsrika, yrke definierar identitet, tid är pengar.
- Gen X 1965-1980, oberoende navigatörer, min generation; ”Slackers”, ironiska nomader, do or die, stå upp, påverka, förändra, yttra sig.
- Gen Y/Millenials – 1981-1997,min lillasysters generation; MTV-generationen, Peter Pan-generationen, in the moment, medvetna, rastlösa, influencers. Den digitala revolutionens barn.
- Gen Z 1998-2010, digitalt skickliga innovatörer, alla mina barns generation, från syskonbarnen, till gudbarnen, till bonusbarnen, egna barnen, och alla andra ”barn” i min närhet. Milleniumgenerationen, icke att förväxlas med millenials.
- Gen Alpha 2011-2024, digital teknik. ”deras barn”! Har inte så många här ännu. Mer ser fram emot att lära känna fler, och bli farmor själv en dag.
Källor på detta; google, wikipedia, nationalencyklopedien. 🙂
Tillbaka till ”jag är’s”.
Jag är civil- och marknadsekonom, bloggare, konsult.
Jag är gammal nu. Just nu, tillräckligt gammal, & ung, för att veta lite om en hel del, och för att vara tillräckligt pigg, och nyfiken på, att lära mig mer, och nytt, om massor. Nyfikenheten är fortfarande enorm.
Jag är en ganska dålig människokännare. Jag väljer att vara positiv, och fylld av kärlek och empati, så varenda narcissist gnuggar händerna, och hopar sig kring lovligt byte. Jag blir lurad, jag går in i fällor, jag blir så ledsen, men jag reser mig, skakar av mig skiten, och jag går vidare.
Jag är ganska trött, och lite bruten, men jag vägrar bekänna mig besegrad. Däremot försöker jag vara lite tystare numer. Jag tänker på vad jag säger, till vem. Alla är inte hederliga, och värderingar skiljer sig mer än antalet microorganismer i havet, och alla har så olika syn på vad man får, och kan, göra för att tjäna en slant, och vissa har inga skrupler alls, utan stjäl tveklöst framför ögonen på dig. Nåväl, vad är väl… tillbaka till slottet.
”Jag identifierar mig som” är också ett uttryck, och begrepp, som är relativt nytt, sprunget ur våra ungdomars brunnar. Z-generationen, som i Z-län.
Jag identifierar mig som en medelålders Pippi, autodidakt herbalist och häxa, rebell, patriot, regeringskritiker, urbota less på bittra vuxna, och författare.
När ”får” man egentligen börja kalla sig själv författare? När man skriver på sitt/sina första verk, eller sedan man blivit publicerad? Är författare en skyddad titel? Jag får kalla mig själv ekonom, det har jag på papper, både ett som säger civilekonom, och ett som säger marknadsekonom, beroende på inriktningar. Hur är det med advokat/jurist, journalist? Hur många poäng krävs för en viss titel? Efter fem och ett halvt år på universitet har jag en handfull poäng.
När jag ändå är inne på titlar så har jag haft alla jag velat ha i mitt liv. Jag har varit ekonomichef, vd och cfo. Det är inte så viktigt längre. Entreprenör, företagare, bartender, servitris, bloggare, chef, ledare, inspiratör.
Jag är nästan orimligt stolt över mitt första lilla företag Goblin, som är döpt efter min/vår första egna, gemensamma hund, en Cane Corso som hette Goblin.
Hade jag fattat andra beslut, anställt andra personer, valt att anlitas av andra kunder, kanske vårt liv sett helt annorlunda ut nu. Men sliding doors ledde till rättegångar, och konkurs, som i sin tur ledde till att jag startade Phoenix. Och ett uttalande från Högsta Domstolen att jag gjort rätt.
Och här är jag nu, så många år senare. Jag har nyligen skrivit om att jag bestämt mig för att hoppa ur ekorrhjulet och göra något annat än redovisning. Och det har jag gjort. Jag skrev ner en beställning på mitt nya kall. Och allt håller på att infrias.
Phoenix som företag erbjuder idag tre inriktningar;
- ekonomi i framförallt dataspelsbranschen, men med andra kreativa kunder;
- bloggen Sustainable Living som snart kommer öppna en webbshop; apothecary, om hälsa, hantverk, herbalism, och återbruk, cirkulär ekonomi;
- och ett äventyr som erbjuder föreläsningar, webinars, tutorials, focus groups, och litteratur.
E-publikationer och tryckt material kommer finnas både via webbshoppen, och via föreläsningar, och andra beställningskanaler. Mer info kommer, men nu kan jag nästan känna lukten av trycksvärtan. Och digitaliseringen som är på gång sedan länge.
Just nu fokuserar jag några procent av min tid på att vara en företagscoach, eller inspiratör och rådgivare, till yngre, kreativa förmågor i alla branscher som vill göra något eget. Som vill starta eget företag, eller förening, med kreativa inriktningar med immateriella tillgångar som konst, musik, ord, spel, kod, appar, etc.
Några procent går till sista handpåläggningen på en ekonomibok för just start ups inom kreativa yrken, så håll utkik. Den kommer att finnas till försäljning här på bloggen.
Jag har också skapat en större presentation för kommande föreläsningar i samma ämne, om att starta eget i en kreativ bransch, med en liten goodiebag till de första som… återkommer med mer info om det längre fram när alla detaljer är finslipade och vaxade.
Presentationen är en del av en ”pitch”, som också snart är klar att visa upp för några utvalda få om ett större barnboksprojekt som hittills måste hållas i dunkel för att inte någon annan ska hinna sno min idé.
Jag sitter fast mellan några stolar för tillfället som är svåra att vrida sig ur men det släpper nog alldeles strax.
Nu ska jag springa in till nästa roliga teamsmöte som handlar om några av de förändringarna som komma skall.
Härliga höst!
Kram
El
X.
