• Skip to primary navigation
  • Skip to main content
  • Skip to primary sidebar
  • Skip to footer

Sustainable Living

- ekologiskt, närproducerat och klimatsmart!

  • Hem
  • Blogg
  • Recept
    • Örter & läkeväxter
    • Antiinflammatorisk kost
    • LCHF
    • Härliga grytor & Crock-Pot
    • Grillat
    • Smoothies
    • Soppa & smörgås
    • Svensk husman
    • Vegetariskt
    • Vilt
  • Inspiration
  • Säsongens råvaror
  • Sustainable Living
  • Om mig

ADHD

Återbruk och självhushåll

5 juni, 2022 By El Leave a Comment

Bryggan behövde, och fick lite kärlek i år, i form av underbart tjärdoftande bryggsmörja, från bästa Kulturarvet på Frösön. Kan va länets mysigaste och varmaste butik med blommor och färg och byggnadsvård med gamla & nya, fina, lokalproducerade bra-att-ha grejer.

Ett grannföretag i byn hade en mängd pallkragar som jag fick ta hand om, och även de fick sig en omgång av bryggsmörja för att passa in i miljön här vid Hårkans strand. Sedan var det bara att balansera med gamla pallar, klä med markduk och fylla. En annan granne har hästar och vi fick mängder med halm  som fick ligga i botten på de bubbla pallkragarna. Hon har även brunnen hästbajs som vi ska gödsla med när vi kommit igång mer.

Rabarbern fick lite mer jord förra året och i år kommer hästgödsel. Hoppas på storskörd i år. 🙂

”Immensely satisfying” var mitt mantra under tiden jag smörjde bryggan. Träet var så torrt att det knappt hann landa innan det var torrt. Vattnet tidig vår är så lågt att det är perfekt att ”laga” muren och pyssla med det som annars ligger under vatten.

Harley hjälpte förstås till!

Några av pallarna har reklamtryck, men det syns knappt under den pigmenterade bryggsmörjan.

Här har vi ställt ut kragarna för att se hur det kommer bli. Daniel fick stå och väga upp med pallar och stenar och grus för att det slutgiltiga resultatet skulle bli hyfsat jämnt.

Den gamla vintunnan från Nacka Byggnadsvård fick sig också lite smörj. Och en gammal trästege, och gamla tunnor med blommor i. Allt som var i närheten och var gammalt och torrt åkte in under penseln. 🙂

Eftersom marken inte var helt rak och sorkarna haft fest under jorden hela vintern valde vi att balansera kragarna med pallar under. Här har Daniel jobbat.

Eftersom både bryggan och alla fina attiraljer fick samma färg, så bad jag Daniel leta fram en kartong med gamla fiskegrejer från fiskeboden i Älvsala. På så vis fick Östkusten möta Västkusten vid Hårkans strand.

Harley tycker att alla mattor är toalett, så tills hon är helt rumsren får mattorna vara utomhus, och dem gamla kelimmattan passade perfekt på bryggan.

Alltid har jag velat odla och ha ett växthus, men de drömmarna får fortsätta vara just drömmar. Växthuset alltså. Det finns varken plats eller pengar till det så då får jag utnyttja det vi har maximalt istället. 

I år har jag för-sått och pysslat så snart är det dags att sätta ut alla växter.

Gästhuset har fått bli växthus också. Mitt underbara she-shed, där jag har fullkomlig harmoni och själsro. I vintras hade jag mitt kontor där, men nu har skrivbordet få ge plats åt ritbordet och hyllorna står fulla med plantor. Daniel, min älskling, kom hem med en fin liten gåva i form av växtbelysning och lillasyster yster har också beställt växtbelysning som inte kommit ännu.

Här har jag frösått tomater, gurka, krasse, chili, bönor, ärtor, bi-vänliga blå boll och gurkört, smultron och jordgubbar, popcorn och luktärter.

Det börjar bli trångt inne så jag väntar på lite mer värme och hoppas jag kan sätta ut det mesta inom kort. När nuvarande plantor fått flytta ut ska jag så och skörda örter inomhus året om. Läkeörter och medicinalväxter.

I fönstret mot Hårkan har jag mynta, rosmarin och lagerblad.

En underbart krispig liten ärta har vuxit upp inne hos mig.

ÄLSKAR bönor!

Här har jag fått halm av Anna och pysslar med att häfta fast markduken i pallkragarna.

Padrino kollar så det går rätt till och Diesel badar med Harley, i sexgradigt vatten. Faktiskt även jag! Kallbad ska vara bra säger de! Uppfriskande! 😀 Bildbevis längre ner.

Här ser man verkligen hur lågt vattnet var. Lite längre ner kommer bilder från nu, i början av juni när vattnet är hela vägen upp till gräskanten och till och med lite över.

När vi flyttade in i huset stod det ett gammalt badkar i badrummet som vi bytte ut mot ett större. Vi har försökt få grannen att ta det till hästarna men det har bara stått på tomten ett drygt år nu. Så såg jag på Pinterest att någon murat in ett gammalt badkar och gjort en damm av det så jag blev inspirerad och tänkte att det ska minsann vi också göra. Perfekt att odla potatis i. Och den förhatliga parksalladen rår inte på badkaret.

Så nu ska jag leta efter gamla tegelstenar att mura in det med. Har du kanske gamla stenar som bara ligger?

Sly och mossa fick ligga i botten i badkaret.

Vi har satt två sorters potatis, en röd och en blå, båda från Fröjas i Ås, en oas som odlar Jämtländska plantor. Det är första gången någonsin som jag själv odlar potatis så jag går och kikar till dem lite varje dag och ser hur de mår. Enligt gammal sed ska man sätta potatisen när maskrosorna blommar så i år väntade jag otåligt på de första gula rosorna.! 😉

Mamma, kom igen, vi gör det!

Japp, jag gjorde det!

Här ser man tydligt hur mycket högre vattnet är just nu. Det ska bli lite högre till innan det stannar upp och lugnar ner sig. Jag älskar hur det grönskar överallt just nu!

Gurkan, tomaterna och chilin kommer nog bara få stå ute när det är riktigt fint och varmt väder, annars får de bo kvar inne i min oas.

Pallarna som allt står på nu ska få lite färg och några dynor, sedan ska vi hänga upp dem på kedjor som en Amerikansk hängsoffa.

Jag har startat ett nytt projekt till bloggen som jag påbörjat nu under våren och kommer fortsätta med under en längre period. Nämligen att plocka och äta ogräs! 😉 Skrev om det tidigare när jag gick på vandring med Lisen Sundgren i Rosendals trädgård (länk) här. Hon har skrivit flera böcker om det vilda köket och att äta vilda växter. Jag älskar, älskar, älskar att ta vara på allt naturen har att erbjuda. Kika in hennes hemsida här Life by Lisen (klicka på länken för hennes hemsida.

Harley smakar på björklöv.

Här ska björklöven torkas och förvaras på burk till användning i smoothies och gröt.

Nu ska jag göra en älggryta och pyssla med inplockade granskott. Ser verkligen fram emot att få börja projektet örter och läkeväxter som kommer få en egen sida här.

Ta hand om er.

Kram,
El

Filed Under: ADHD, Återbruk, DIY, Hälsa, Klimatsmart, Medicinalväxt, Örter & läkeväxter, Säsongens livsmedel, Trädgård Tagged With: återbruk, bryggsmörja, ekologiskt, härodlat, inspiration, klimatsmart, läkeväxter, örter, recycle, remake, reuse, säsongens råvaror, självhushåll

Att erkänna svaghet är en styrka

13 december, 2021 By El Leave a Comment

ADHD är en superkraft. Envishet är en superkraft. Pannben är en superkraft. Carina, du är min idol. <3

Samma superkrafter kan också göra att man kanske lyssnar mindre på sin kropp och vilka signaler man får, både från sig själv, och sina nära & kära. Alla superkrafter har sitt kryptonit.

Mest troligt kommer jag nog aldrig erkänna, eller säga att jag nått någon gräns eller gått in i väggen, men däremot kan jag erkänna att jag under en väldigt lång tid nu har varit oerhört trött. Nästan letargisk (synonymt med sjukligt slö; slö, håglös, loj, apatisk, flegmatisk, energifattig, håglös, lat, likgiltig, nedstämd, trög, förslöad – ja ni fattar). 

Utmattad.

I vårvintras skrev jag första gången om min egen utmattning. Att ens skriva orden kändes lite konstigt. Jag? 

Då, i mars i år, tyckte jag att återhämtningen tog lång tid. Nu i december sover jag fortfarande 12-16 timmar per dygn. Då klarade jag bara av att hålla fokus korta stunder åt gången, och nu kan jag sitta fokuserad i timmar igen. Men sen måste jag sova. Men jag kan inte somna. Paradox. Så fort jag blundar börjar det snurra, det röda nystanet med alla lösa trådar som ingen reder ut längre. Utan medicin är det omöjligt att somna, men med medicin vaknar jag ofta och sover oroligt. Vaknar trött. Den värsta vrålångesten har försvunnit, nu är det en litet gnagande oro i bakgrunden, lättare hjärtklappning ibland, och framförallt sömnen som inte återgått till det nya normala. 

14 september förra året (2020) tvingades jag ringa 112 och låta Daniel skjutsa in mig till SÖS-akuten. Där fick jag ligga i fyra timmar, uppkopplad mot diverse maskiner som mätte puls och blodtryck, ultraljud av hjärtat och ekg. Jag var helt bortdomnad i benen och armarna och hade ett djupt, hårt, ont tryck över bröstet. Allt jag kunde tänkta på när jag låg där på britsen var vem som skulle berätta för Diesel hur mycket jag älskar honom. Vem ska pussa och krama om honom och hjälpa till med läxor och prata om stort och smått, och skratta åt alla hyss. Gud va jag älskar att skratta med Diesel. Vi gör det ofta. Asgarvar. 

Blodprover och alla tester visade att hjärtat var starkt. Friskt, på pappret i alla fall. 

Vad jag upplevde då var en vidrig ångestattack. Eftersom jag aldrig upplevt det tidigare hade jag ingen ANING om hur fysisk den smärtan är. Aldrig har jag varit så rädd för att dö, förutom på en flygresa mellan Chicago och Columbus, eller när vi höll på att drunkna i Surfers Paradise. Men det var INNAN Diesel. Då var jag ung och i princip odödlig. Nu, 45 år och inte i den bästa formen jag varit i, och vem ska ta hand om min son om jag dör? Diesel behöver mig. Jag måste leva.

I oktober gick flyttlasset upp hit, och jag började sova. Fick lämna det stora svarta hålet nedanför Dalälven, lämna några av alla de kamper vi var mitt uppe i då.

Vi hade förlorat min älskade Mami, och Roine, och Martin, och Mira, och Goblin., Daniels kollega dog i sömnen av diabetes.

Daniel fick sin egen diabetesdiagnos, och tog det tungt, så tungt, då hans pappa Sölve dog i diabetes.  En av våra närmsta vänner hade helt omänskligt överlevt en krasch då hon blev påkörd av en smitare. Hon är fortfarande inte återställd. Vi förlorade allt vi hade av värde i en mycket smärtsam process.

Att tillåta sig bli lite knäckt, att brytas ner, för att komma tillbaka är nog det viktigaste vi kan göra med några av motgångarna. Erkänna dem, för att fortsätta framåt, uppåt, utåt. Jag erkänner att jag hösten 2020 kraschade hårt. Då hade jag kämpat i tre svåra år med de största förlusterna i mitt liv. Av familj, vänner, kollegor, djur.

Sedan oktober förra året har vi inlett en ny epok i våra liv och jag vet inte riktigt vad jag ska kalla den ännu. Diesels småbarnsår är över, han går snart in i tonåren och har blivit en fantastisk ungdom. Det är turbulent ibland, men vi skrattar fortfarande. Vi har lämnat utredningar och utbildningar bakom oss. Jobba heltid och göra karriär samtidigt som jag skrev på bloggen, och gick Komet-kurser, och läste om ADHD. Vi slänger in lite dyslexi också, och en pandemi som gör att vi måste sitta i karantän och hemskola Diesel. 

Att leva med barn som har, ja, vad kallas det nu då? Funktionsvariationer? Diagnoser, funktionsnedsättningar, neuropsykiatriska funktionshinder, kärt barn har många namn. Ja nåväl, så att leva med ett barn som har det i text beskrivet ovan, kan vara tufft i perioder. 

Mer tufft för vissa och mindre tufft för andra, men jag tror att ALLA stöter på patrull med dessa diagnoser ibland. Nu har jag ju den egna fördelen att jag själv har diagnosen ADHD, så jag kan sätta mig in i och förstå Diesels. 

Vi är så fantastiskt lika i personlighet och temperament att Daniel skrattar till alltsom oftast när vi gör något typiskt adhd-igt. Det brinner av en fyrfas och slocknar lika snabbt. Det går fort i hockey! Och i Bergströmska adhd-hörnan. När strömmen gått börjar vi skratta igen. Emellanåt går vi kurser och tar hjälp från proffsen. Vi går i samtalsstöd och lär oss hela tiden och utvecklas. Tillsammans som familj, och individuellt. 

Här kommer vårt år i bilder!

Här hämtar vi vår styrka och vila.

Ta hand om er, och varandra.
Kram,
El

Filed Under: ADHD, Hälsa Tagged With: adhd, adhd - en superkraft, återhämtning, hälsa, kryptonit, natur, panikångest, styrka, superkraft, svaghet, utmattning, vandring, vila

Goblin goes 100% digital

2 april, 2021 By El Leave a Comment

Livet utanför bloggen. Jag lever som jag lär. Jobbar som egenföretagare och redovisningskonsult utanför bloggen. 100% frihet. 100% digitalt.

Covid-19 utbrottet har inte bara lett till negativa förändringar i samhället och på vår arbetsmiljö. Det har också lett till mängder av positiva förändringar.

5 mars 2020 gick Daniel och jag i karantän efter att ha sett Covid-19 utbrottet på nyheterna. Vi är högrisk bägge två (astma, kronisk bronkit, diabetes, högt blodtryck) så sedan dess har vi jobbat hemifrån. I skrivande stund är det 400 (FYRAHUNDRA) dagar. Ett år och 35 dagar. 13 månader. 56 veckor. Och än har vi inget vaccin i sikte. Ser du The Shining framför dig? Heeeeere’s Johnny! Nä, det har faktiskt gått bättre än jag någonsin kunnat föreställa mig. Vi har varandra och vi har naturen.

I somras sa jag upp kontorslokalerna jag hade på Värmdö och i höstas flyttade vi upp till Jämtland. I samband med att jag bara jobbade hemifrån behövdes inga lokaler eller stora kontorsmaskiner. Jag har inte träffat några kunder utanför Teams, Zoom, eller Messenger och allt kundmaterial har skickats digitalt.

Vad har jag för hjälpmedel/mojänger att kunna jobba 100% digitalt?

Internet (lääääääängtar efter fiber)
En bra dator med mic och kamera (har en Mac som jag ÄLSKAR)
En stor extern skärm (för i mitt fall redovisning)
En digital anteckningsbok (Remarkable2)
Dataprogram (Office, Firefox, Fortnox, TimeApp, Parallels Desktop, Wolters Kluwers Capego och Skatt, Teams, Zoom, Skype, Spotify, Trello, Adobe…)
E-post
E-signatur och bankID
Digital molnlösning för förvaring av dokument (iCloud, Dropbox, Google Drive, etc)

I flera år har jag sett i många kunders och partners mailfötter en uppmaning om att tänka på miljön och undvika att skriva ut i onödan. Som redovisningskonsult skrivs det ut ohemula mängder papper.

Balansrapporter, resultatrapporter, deklarationer, kvittenser, rapporter, avstämningar, huvudböcker, kontoanalyser, kontoutdrag, årsredovisningar, bokslutsbilagor, etc, etc, etc.

Tack vare att jag jobbar med en hel del kunder inom dataspelsbranschen har jag haft fördelen med att jobba med redan tekniskt kunniga personer som inte är främmande för den digitala utvecklingen. Det har tagit mig många steg framåt som jag även kan hjälpa mina andra kunder med. Win-win för alla.

Jag älskar att skriva anteckningar, och har anteckningsbok efter anteckningsbok med anteckningar om kunders mål, budgetar, rapporteringar, policies, bokslut, investeringar, skatter, mötesnoteringar, påminnelser, notiser, to-do-listor…

Jag älskar verkligen känslan av papper och penna och vill gärna skriva ut alla viktiga dokument och göra anteckningar på dem. Varje bokslut skrivs det ut x-antal balansrapporter med anteckningar inför bokslutsbilagor. Nu skriver jag stolt att jag är 100% digital, då kan jag ju inte fortsätta att skriva ut rapport efter rapport.

Jag har löst det med en fiffig lite mojäng som heter Remarkable 2, som är en digital anteckningsbok som känns som papper och penna. (Det enda negativa är att jag inte kan använda min favoritpenna som Daniel köpte till mig när vi precis träffats och jag fått ett nytt jobb.)

Jag kan ladda ner alla balansrapporter och skriva mina anteckningar på dem som jag gjort i alla år, men istället för att slösa papper och skog kan jag helt enkelt slänga i digital papperskorg och börja om när ändringar görs, eller spara digitalt i mina kunders mappar i molnet. Inte bara kan jag anteckna som vanligt, jag slipper renskriva, scanna och sortera, jag sparar direkt i kundens mapp så har jag kvar alla mina anteckningar och hittar dem lätt när jag behöver dem i mitt arkivsystem i molnet.

Det är ingen iPad eller annan cool teknisk pryl, den kan faktiskt bara en sak och det är just anteckningar. Jag kan ligga i hängmattan, eller sitta på bryggan och jobba, i gassande sol, för skärmen reflekterar inte ljuset. Om jag vill sitta någon annanstans än hemma och jobba behöver jag inte packa ner alla kundmappar, kalendern, skrivboken och datorn och förbanna att det inte finns en skrivare på stället. Jag tar med mig dator, och mojäng. Alla anteckningar finns i mojängen och/eller i datorn. Jag kan ladda ner en pdf rakt ner i mojängen och skriva mina anteckningar på den, som jag ÄLSKAR!

Om jag har ett digitalt möte och ska förklara något för en kund, (alla älskar inte redovisning och skatt?!) så kan jag dela min mojängs skärm och visa när jag ritar och förklarar. Som en digital whiteboard. Eller projektor. Dataspelskunderna tycker det är skitcoolt, de mindre tekniska kunderna tycker att jag är ett tekniskt orakel. 😉

Detta har hittills bara handlat om ena företaget; Goblin Accounting. Det andra då? Goblin Creative. Även här är allt 100% digitalt, jag skriver mina inlägg, eller får de mailade till mig av William, eller Jimmie, fotar, och laddar ner och upp bilder, gör affiliate-(reklam-)länkar via Adtraction för olika produkter eller köpsidor, Googlar, ”Pinterestar”, planerar. I datorn och i mojängen. På bryggan, i hängmattan, i soffan eller vid skrivbordet.

Vi har gått från hyllmeter av pärmar i en bokhylla, till ett arkivskåp, till en Dropbox. Från att behöva skrivare och scanner till en dator och en mojäng. Jag älskar min mojäng. Alla träd som slipper slängas i min återvinning älskar min mojäng. Min man älskar min mojäng, för nu kanske vi kan återfordra gästhus och gästrum?
Min adhd älskar min mojäng, för den checkar alla mina boxar för det jag behöver för struktur och planering.

Den är snygg, den är ren, den är strukturerad, den har wifi, men inget internet, ingen mail som pingar, ingen facebook som stör. Jag tror inte att jag kommer kunna sluta skriva ut ALLT, men det kommer nog bara bli en bråkdel av alla tidigare dokument. Inget mer papperskaos, inga fler högar att sortera eller arkivera.

Det rena och minimalistiska gör mig så glad!
Det är rent. Snyggt. Min adhd jublar. INGET som stör.

Nu är det påsk. På pappret, pun intended, är det ledigt nu och påsklov nästa vecka. Men för mig är det högsäsong och jag har vilat tillräckligt. Nu kavlar jag upp ärmarna och maxar mina digitala prylar och spottar ut bokslut. Utan att skriva ut dem!

Med en önskan om en mycket glad och trevlig påsk!
Kram,
El

Filed Under: ADHD, Hälsa, Karriär, Klimatsmart Tagged With: 100% digital redovisning, bokslut, bokslutstider, deklaration, digitalt, goblinaccounting, mojäng, påsklov, remarkable 2

Utmattning och omega 3

14 mars, 2021 By El Leave a Comment

Nu har vi bott här uppe i Jämtland i nästan fem månader. Oktober till mars. Höst och vinter. Och vilken vinter sen! Vi har precis gått in i vårvintern när solen värmer, snön smälter, fåglarna leker febrilt och naturen vaknar sakta till liv efter en lång och välbehövlig vila. Både jag och naturen har sovit under hela vintern och nu är vi redo för nya tag med ny energi.

Att ha stått med ett ben i utmattning och det andra i desperation gör att jag ser på livet och våra värderingar på ett helt annat sätt, än för bara ett halvår sedan. I december förra året fick jag min egen adhd-diagnos som jag i och för sig vetat om i princip hela mitt liv, och det blev mer eller mindre klarlagt under Diesels utredning att även jag har adhd. Men jag ville inte göra något åt det så jag behövde ingen egen diagnos. Efter min utmattning och långa, långa återhämtning tycker jag det är viktigt att veta och även hantera min egen adhd. Även superkraften kommer med kryptonit och akilleshäl.

Diesel äter inte sin adhd-medicin längre då han får för stora biverkningar av den. Har får ont i huvudet och tappar aptiten och får som följd ont i magen av hunger. Han har varit hemskolad i över ett år nu i väntan på vaccin så vi har inte behövt medicinen heller. Han klarar skolan utan några som helst problem. Själv väntar jag på att få tid här uppe i Jämtlands psykiatri, men covid-19 gör att det ligger nånstans lågt prioriterat och i framtiden. Och det är inte så att jag har bråttom, har jag levt hela livet utan, behöver jag inte hasta fram medicinen. Jag har däremot bestämt mig för att prova. När tiden är rätt.

En tid nu har jag tagit Zinzinos balansolja varje dag och vitaminer för immunförsvaret. (Klicka för länk till Zinzino.) Omega 3 och D-vitamin. Dagarna lunkar på i en ny sorts rutin. Vi vaknar, jobbar, går ut med Padrino och lagar mat. Äter, promenerar igen, eller åker skidor. Vi tränar utomhus med våra kroppar som redskap och vi äter kosttillskott. Jag kommer göra ett helt eget, separat, inlägg om vår balansolja och våra vitaminer av Zinzino som jag börjat jobba med. Vill du veta mer innan det publiceras är det bara att skicka ett mail.

Daniel jobbar nu heltid, från köksbordet, på distans, och jag har börjat komma tillbaka. Återhämtningen tar tid, men efter flera års kamp lyssnar jag på kroppen. Att KUNNA lyssna på kroppen och vila när jag behöver gör mig oerhört tacksam och ödmjuk. Jag är så lycklig att jag kan luta mig mot Daniel och låta honom bära vår börda ett litet tag till. Jag orkar mer och mer för varje vecka och i takt med ljusets återkomst bygger jag egen energi.

För att Daniel ska kunna försörja oss behöver vi leva billigt och enkelt. Det har jag skrivit tidigare och det lever vi efter. Att konsumera så lite som möjligt och göra det mesta av de få resurser vi har.

Vi vårdar och tar hand om det vi har, handlar närproducerat och Daniel har blivit expert på att leta extrapriser och bra dealar. Det finns så klart en stark önskan om att hans/vårt idoga fiskande ska ge oss tillskott i frysen, men än så länge har vi kommit hem tomhänt.

Min adhd till trots har jag alltid älskat att meta och pimpla. Jag kan sitta still och tyst i timmar. Kan inte greppa varför, och det är typ enda gången jag verkligen kan vara lugn. Brunkullans te i kåsan och en tunnbrödmacka i knät.
Daniel har aldrig haft problem att sitta still och tyst långa perioder. <3
Visst känner ni känslan? Lugnet. Balansen. Ron.

En vacker dag får vi upp en fisk, eller fler. Öring, röding, sik, harr, abborre. Målet är att vi inte ska behöva köpa nån fisk utan få upp vår egen. Till våren/sommaren kommer jag testa att lägga nät. För är det något vi har nu när vi inte konsumerar, så är det tid.

Som avslutning bjuder jag på lite inspiration till fiskrätter. Omega 3 i dess naturligaste form.

Röding med knaperstekt skinn, smörslungade (förblancherade) sparris och morötter, avokado och skagenröra.
Rökt röding från Börtnan. Nomnomnom
En wrap med kryddigt ris, rökt röding, vårlök- och tomatsallad, toppad med hemgjord chilimajo med soya.
Några krustader med skagenröra (såååå enkelt att göra egen) och en röra med rökt röding, äpple och pepparrot tillsammans med stekt röding och stekt citron.

Ha nu en skön söndag, vi behöver ta oss ut i friska luften och naturen, där återhämtning och energi tankning sker naturligt.

Kram,
El

Filed Under: ADHD, Antiinflammatorisk kost, Fisk, Hälsa Tagged With: adhd, adhd - en superkraft, återhämtning, balansolja, d-vitamin, isfiske, omega 3, pimpla, utmattning, xtend, Zinzino

Välkommen tillbaka!

19 juli, 2020 By El 2 Comments

10 september 2018 skrev jag mitt senaste inlägg. Det är snart två år sedan. OMG!, som ungarna säger! 😉

Mycket har hänt, och mycket har vi utvecklats, men jag ska inte tråka er med ett två år långt inlägg. Det skulle bli låååååååååååååååååååångt.

De senaste två åren har varit bland de svåraste i mitt liv, utan överdrift.
Men även de mest tankeväckande och självförverkligande.
För en lite tid sedan skrev jag ett inlägg på Facebook, när vi hade gått ut och offentligt bett om hjälp. Det kommer här nedanför som enda inlägget om det som varit.

Den närmsta tiden kommer jag i ganska snabb takt lägga ut några inlägg som legat och dammat på hårddisken.
Sedan kommer jag att berätta om en spännande nyhet som kommer om några veckor. Jag är sämst i hela världen på hemligheter, men det är värt att vara tyst och sedan bara öppna ridån.

Privat och personligt

Det finns en gräns för alla människor. För vissa ligger den gränsen långt, långt bort. För andra kan den ligga nära. Några kan långsamt ha närmat sig gränsen under en väldigt lång tid, men för vissa kan det gå oerhört snabbt. Ingens gräns går att jämföra med någon annans. Alla gränser är individuella.

I mitt liv har jag aldrig trott att jag ens skulle komma i närheten av min gräns. Med adhd och superkrafter och outtröttlig energi och tro på människan, och karma, har jag liksom dansat mig igenom de flesta svårigheter som kommit min väg. Vissa förluster av nära har slagit extremt hårt, men de har inte påverkat min gräns. Det som inte dödar – härdar. Jag har nästan skrattat fram den klyschan och dansat vidare. Ibland snabbt, ibland långsamt.

Är man stor och stark måste man vara snäll. Det har jag sagt till min son sen han var lill-liten. Kan man hjälpa – så ska man, har jag också tjatat. Använd inte våld, och bemöt elakheter som en gås. Använd inte ord som vapen, och tala inte i affekt.

Jag har trott på karma länge. Jag väljer att fortsätta tro på karma. Jag har haft många fantastiska människor i mitt liv som visat vägen, ställt upp, rättat fel, tagit hand, älskat och vårdat. Jag har också vänt tillbaka det, för att när jag kunnat, hjälpa andra. Pay it forward är något fantastiskt. Jag älskar att kunna göra något för andra. Jag har ett ömt hjärta. ”Kan jag hjälpa till?” -ligger alltid längst fram på tungan.

När det har gått bra för oss har vi delat med andra. Vi tänker att det kanske är vi som behöver något nångång. Eller så får vi helt enkelt fluffigare moln att sitta på. Delad glädje är dubbel glädje.

Vi har kämpat med vår sons adhd och dyslexi i många år nu, med utredningar, mediciner, oförstående omgivning, trött och ledsen son, med konstant oro, pepp och kärlek.

Vi har kämpat med en av våra allra närmsta som alldeles för tidigt förlorade sin kamp mot cancer.

Vi har kämpat med min mans kollaps och utbrändhet, början till ett nytt liv, med ny karriär och utbildning

Vi har kämpat tillsammans med min mami som förlorade sin kamp mot cancer, vi har kämpat med nära som förlorat sina närmaste anhöriga, och vi har kämpat med arbetsteam som förlorat en nära kollega.

Vi har kämpat med vår nära i hennes kamp efter en obeskrivlig olycka, med ofattbar smärta och livslång rehabilitering.

Vi har kämpat med vår tik som blev så sjuk att vi var tvungna att avliva henne.

På det ekonomiska planet har vi kämpat länge.

Alldeles nyss fick jag ett sånt otroligt fint meddelande av en tidigare kollega om den svåraste tiden i mitt lilla företag. ”Du ville just då värna om din personal som fick ta för stort ansvar. Du hade själv inte den tiden och var redan då så överbelastad.” Ja, så var det.

Detta var när företaget gick bra. Sedan råkade vi ut för några kundförluster, och några konflikter, och något som resulterat i, just nu pågående, rättsprocesser.

Mitt lilla företag upplevde på oerhört kort tid enorma förluster och jag tvingades säga upp min personal, säga upp flera avtal, och minimera alla kostnader. Företaget drogs med miljonförluster och stora, stora skulder.

Vi fortsatte kämpa, och lyckades vända allt. Företaget är på väg åt rätt håll igen. Från att hela tiden ligga under strecket har vi på senare månader lyckas vända resultatet så vi har kunnat beta av smått och lite, lite, lite på alla ohemula skulder.

Hela tiden med inkassobolag, och kronofogde ,och skatteverk, och fordringsägare i hasorna. Vi har fortsatt kämpat på. Vi har fått hotfulla samtal från fordringsägare men lyckas ändå kämpa vidare.

Då händer Corona.

Vi blir sjuka, hela familjen, men jobbar hemifrån till en början. Vi är hemma från den 5 mars. Vi bunkrade konserver och pasta. Vi fyllde frysboxen och skafferiet med stapelvaror. Vi lever enkelt. Vi har inga krediter, bara stora lån. Vi har ingen kreditvärdighet på grund av de historiska händelserna och förloppen i mitt företag.

Vi hemskolar sonen hela vårterminen. På grund av, eller nu rättare sagt, tack vare, att han har dyslexi får vi massor av hjälpmedel. Han har dator, inläsningstjänst, uppläsningstjänst, etc, etc. Men han ska ha hjälp med allt. Han har dessutom svår adhd. Precis som jag. Han blir lätt stressad och frustrerad. Vi klarar engelska, matte, svenska, teknik, slöjd, religion, allt. Han får godkänt i alla ämnen. Han har inte satt sin fot i skolan sedan 5 mars.

Under samma period som vi hemskolar sonen, och jag jobbar så mycket jag kan hemifrån, får maken en diabetesdiagnos med skyhögt blodtryck. Han blir sjukskriven. Vi tappar en livsviktig del av vår privata ekonomi. Mitt företag ligger ju redan och flämtar på botten. Äh, vi kämpar. Jag jobbar lite mer. Hemifrån. I pyjamas, med förmodad covid-19, och andnöd. (Testar mig för antikroppar på nu torsdag).

Jag gör allt jag kan för att få fler kunder, göra fler timmar, och tjäna mer pengar. Men alla kunder kan inte betala. Några verksamheter lider av Corona-helvetets sviter.

Min man är sjukskriven till slutet av augusti. Sedan 9 april då han fick veta att han har diabetes. Hans pappa dog i diabetes. Det var tufft för honom att få den diagnosen. Vi peppar varandra, kämpar på. Nya mediciner, nya rutiner, ny kost. Han får kanske gå tillbaka till att jobba 25% i höst. Vi får se.

Sommarlovet kommer äntligen! Sonen slipper traggla hemskolning. VI slipper traggla hemskolning. Det är varmt och det går att cykla, och simma, och springa, och hänga med kompisar utomhus. Jag kan inte ta någon semester för jag måste jobba varje timme jag kan få, men min man är hemma, sjukskriven. Vi kan unna oss glassbilen. Men vi kan inte åka till mina hemtrakter i Jämtland. Eller till makens hemtrakter på Västkusten. Varken Corona eller ekonomin tillåter det. Men vi mår bra hemma.

Padrino

Vi grillar.

Padrino glufsar i sig majskolvar som han snott från sopkorgen. Han spyr upp tre stycken delar. Alltså, en hel majskolv – delad i tre delar. Vi håller koll och tror att han fick upp allt. Dagen efter blir han lite låg, kräks en massa, och tuggar gräs. Får sparris och kokt ris. Kräks. Blir sämre. Blir trött och låg. Vi ringer vår uppfödare som alltid svarar och är ett orakel, och världens bästa stöd. ÅK IN, säger hon! Vi åker till lokala veterinären och hoppas på akuttid och ultraljud för att säkerställa att inget är kvar. Vi hoppas att det ”bara” är en magsjuka eller dålig mat.
Vi får åka till Bagarmossen. Resten har jag skrivit massor om sista dygnen.

Jag tror att många av våra vänner och nära förstår hur otroligt jobbigt det var för oss att be om den här hjälpen. Att svälja varje uns av stolthet och öppet, på Facebook, erkänna. Vi har inte råd. Vi har inga pengar just nu. Vad ska vi göra? Och för er som inte förstår, alternativet var att avliva en ett år gammal fullt frisk fullblodshane med gudomliga linjer. För att vi inte hade råd med veterinärkostnaderna? Det var inget alternativ.

Vi har alltid försökt hjälpa andra, när helst vi har kunnat. Nu bad vi om hjälp.

Ni är så oerhört många, som kämpar precis som vi, som har det ekonomiskt jobbigt efter uppsägningar, varsel, permitteringar, konkurser etc etc etc. Alla ni som gett oss pengar nu har verkligen räddat oss. Räddat Padrino. Alla ni som tog av det lilla ni har, för att rädda oss! Högt och lågt. Vi har fått mycket och lite och allt betyder så oerhört mycket.

Vi kommer ALLTID att sträva efter att återgälda och fortsätta hjälpa andra.

Tack.

Vi har ny energi nu. Vi kommer tillbaka, långsamt och hållbart!
Kram,
El

Filed Under: ADHD, Okategoriserade

Pest eller kolera?

18 januari, 2018 By El 2 Comments

Fan.

Pest eller kolera. Så känns det nu. Adhd, dyslexi, neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, svårigheter. Var är vår vanliga styrka och superkraft?  Alla ni som slänger ur er att ”adhd finns inte” och att det är ”lama ursäkter för dålig uppfostran” och att ”alla har en släng av adhd” – släng er i väggen och dra dit pepparn växer!

Gå en dag i mina skor. Lev en dag i mitt mammahjärta. Upplev våra svårigheter.  Inte mina för min egen adhd, utan mina som mamma till ett barn med adhd. Ett äpple som till viss del fortfarande sitter fast i trädet! Försök att se in i min sons ögon och känn hans smärta och sorg och besvikelse över hur orättvist han ibland tycker att det är.

Skolan kräver, omgivningen kräver, resurser sätts in, till slut står vi vid branten och måste fatta beslutet – medicin eller inte.  Hoppa eller inte.

Här är det som gör ondast. Här är det som är svårast för mig, som mamma. När min son, mitt allt, mitt universum och raison d’être, tittar på mig med fullkomlig otro i ögonen, som snabbt fylls med tårar, när han säger ”du kan inte älska mig, du vill att jag ska vara annorlunda”.

Fan.

Fan fan fan.

Ingenting kunde vara mer fel.

Nu är det meningen att jag ska vara stark. Titta honom i ögonen och säga; ”självklart inte älskling, jag älskar dig precis som du är och vill inte ha dig på något annat sätt”.  Och det säger jag naturligtvis också. Och menar det lika naturligtvis också.

”Men då skulle du inte vilja att jag tog medicin. För medicinen gör mig annorlunda”, kontrar han.

Jag är inte helt övertygad själv. Jag har samma tankar och tvivel som han har. Jag lyckas ändå vara stark och trygg i mitt samtal med honom och vi kommer överens om att vi ska prova. Vi gör det tillsammans, precis som allt annat. Hans första steg, hans första cykeltur, parkour, judo, kung fu, hans första… …medicin.

Nu är jag där igen. Med den där tonåriga punkaren inom mig som vrålar mot alla orättvisor som gör att jag måste tvinga en del av mig själv till konformitet.

Jag sitter ensam på mitt kontor, tårarna vägrar sluta rinna och det är tur att jag känner tangentbordet för jag ser ingenting. Både Goblin och Mira kommer och tittar till mig ibland och buffar med nosen. Går sedan och lägger sig beklämda och undrar vad som är fel.

Ja vad är fel.

Det är inte en kort och snabb resa till den här branten. Den är lång och krokig och kantad med utredningar, adhd-center, komet, hamnen, böcker, kost, motion, möten och åter möten med skola, psykologer, läkare,  sköterskor, specialpedagoger, lärarteam och fritidspersonal. Åtgärdsprogram, orosanmälningar, anpassningar.

Vi har dragit jackpot vad gäller skola och skolpersonal. Det är inte bara en eller ett par eldsjälar i Diesels skola som kämpar för honom. De är ett helt gäng från olika avdelningar som försöker hitta lösningar som passar för just honom. De gör verkligen allt de kan, och anpassar allt de kan, för honom. Det är nu vår roll kommer in, min och Daniels. Beslutet att när alla individanpassningar gjorts och det ÄNDÅ inte räcker, behöver vi dra diskussionen ett varv till. Medicin eller inte.

Jag har skrivit om det här ett helt gäng gånger tidigare. Min inre dialog.

NYA TIDER
14 februari, 2017 

GOBLIN ACCOUNTING AB OCH ADHD
21 november, 2016 

ADHD – EN SUPERKRAFT
30 september, 2016 

ENERGI OCH HÅLLBARHET FÖR SJÄLEN
20 september, 2016 

SKOLSTART OCH HÄLSOBOOST MED MEGA-SUPERHJÄLTE BLÅBÄRSSMOOTHIE
23 augusti, 2016 

UNDERBARA ADHD
6 juni, 2016 

ENERGITJUVAR, ADHD & SESAMDRESSING
2 maj, 2016 

HÄLSA & KOST ≠ HÄLSOKOST!
17 januari, 2016

BÖCKER
21 mars, 2015 

Det är nu nästan fyra år sedan som vi började förstå att Diesel inte passar in i samhällets handske. Jag har själv aldrig gjort det så det är inte särskilt viktigt för mig. Att ”passa in”. Jag har själv alltid levt med adhd, så jag har ryckt på axlarna och sagt att ja? Man blir det man vill. Utbildning, och självförverkligande, och självkänsla, är förbaskat viktigt, för mig. Ungen ska följa sina drömmar och göra det han vill. Just nu vill han bli vetenskapsman och blanda olika DNA och ta fram nya superhjältar, och framförallt dinosaurier. Då är det självklart att han ska bli det. Och att göra det han vill.

Men för att kunna bli det måste han gå i skolan och lära sig. Åh vad jag känner igen min egen barndom och jag hör verkligen morfar traggla om skola och utbildning, skola och utbildning. Ja, morfar. Jag hör dig! <3

För att kunna göra allt man vill och är bra på behöver man kämpa med det andra. Det har jag själv upprepat som ett mantra för både mig och Diesel. Och nu står vi där. Där skolan har gett resurser och verktyg och anpassat. Men Diesel fortfarande inte alltid mår så bra. Och det här är nyckeln. När Diesel inte mår bra, då försöker vi hitta en lösning. Vi provar nya vägar och nya sätt.

Är du inte rädd Skorpan? Jo, fullkomligt jäkla vettskrämd. Men vi måste göra det ändå.

Fan!

Imorgon börjar vi med medicin. En ny resa. Precis som de sa på rock klassiker imorse, att Ebba Någon sagt; alla barn är som snöflingor, ingen är den andra lik. Precis så fungerar inte all medicin lika på alla, så vi måste prova ut vad som passar för Diesel. Om något passar. Min lilla snöflinga. …”du kan inte älska mig, du vill att jag ska vara annorlunda…” Du kan inte ha mer fel älskling. Ingen kan älska dig som jag!

Vi provar. Funkar det inte skiter vi i det.
All kärlek,
El

Filed Under: ADHD Tagged With: adhd, barn med adhd, medicin

Nya tider

14 februari, 2017 By El 1 Comment

Idag ringde fröken från skolan och berättade att det är lite tufft för Diesel just nu. Vi har ju valt att inte medicinera hans adhd utan ska försöka ge honom de verktyg han behöver för att lyckas med allt han vill och tar för sig, utan medicin.

Ibland är det tufft även för oss föräldrar, när vi ser hur han kämpar med något som kan verka så enkelt som att sitta still. Eller vara tyst. Eller tänka efter innan handling. Ibland är det helt enkelt bara jävligt svårt att vara Diesel. Och då är det också förbannat svårt att vara Diesels mamma. <3


Idag har jag investerat i en iPod och laddat ned några album som han ska få lyssna på när han jobbar i skolan och gör läxor hemma. Jag hoppas att musiken gör att han kan fokusera och kan lära sig att vänta med sina frågor och funderingar. Han har även fått en bok där han kan skriva ned sin frågor och tankar när de uppstår och sedan ta med sig boken och prata om det som står i den när det är bättre tillfällen. Istället för att haspla ur sig alla tankarna direkt.

Jag har även rensat upp alla tramsiga och onödiga spel på hans iPad och strukturerat upp den så han får mer speltid och mindre netflix/viasat tid.

Vi har alla haft en tuff period, och nu ska vi göra allt för att vi ska få det så bra som bara vi kan få det, för att vi är de bästa för varandra. Vi har varandra, vår kärlek och vår styrka i varandra. Vi ska använda vår adhd som den superkraft det är.

Vi har huset, vi har trädgårdsprojekten, vi har hundarna och vi har naturen.

Jag har valt att säga upp min anställning på Lemshaga. Det är en lång historia bakom, men jag väljer att fokusera på det fina, varma och ljusa, för att orka med att bära både mig själv, och även Diesel ibland, utan att för den skull ta av Daniels glädjekapital. Det är ju tyvärr oftast han som får ta mitt dåliga humör när jag inte orkar längre. Men nu ska han få tillbaka sin lyckliga och glada fru!

Jag har mina företag Goblin Creative och Goblin Accounting AB och jag har mina underbara fantastiska kunder som jag haft under några år och nu finns det alltså utrymme för fler kunder.  🙂 SPRID! Goblin Accounting is expanding!

Min hälsa, frihet, bloggen, konsultingen och familjen kommer först.

Karma, mina vänner!
Namaste!

Filed Under: ADHD, Hälsa, Karriär Tagged With: adhd, fokus, goblin accounting, Goblin Accounting AB, hälsa, välbefinnande

Goblin Accounting AB och ADHD

21 november, 2016 By El Leave a Comment

När Diesel var lill-liten, när jag var mammaledig med honom, startade jag min första lilla enskilda firma; EB Accounting.

Diesel var lugn, tyst, trygg och nöjd med att bara vara nära mig. Jag hade, med ett isberg i magen, sagt upp mig från mitt dåvarande jobb som Business Controller på ett spelbolag, med licens på Malta. Jag ville inte resa i jobbet, med bebis hemma, och det var en del osäkerheter kring jobbet så jag tog det säkra före det osäkra; och sa upp mig, 6 månader gravid. (????)

Ja ja, sån var jag! 😉

eb-accounting
I vilket fall som helst fick jag hjälp av några av Djurgården Ishockeys bästa datasnillen och skaffade mig en hemsida, en logga, visitkort, mm. Tack Jerker och Christopher! Sen var det bara att tuta och köra. Eller? Var var alla kunder som skulle komma tillströmmandes?

Daniel, min älskade, underbare, och kärleksfulle make, fick för sig att han skulle vara pappaledig! Vafalls? Skulle han vara en bra, och kärleksfull, och riktig pappa, och vara närvarande i vår sons uppväxt och liv? Jo, jag tackar, det var bara för mig att söka jobb minsann! Inte kunde jag opponera mig mot det? Att det var Fotbolls VM just den sommaren han valde att vara pappaledig var en slump, visst? 😉

Nåväl, jag träffade Magnus Jansson, VD för F12 Gruppen och kanske en av världens bästa chefer. Handen på hjärtat Magnus! Tack för ALLT du lärt mig!

Åh vad jag trivdes på F12 Gruppen. Jag fick göra det jag älskade mest i en koncern som var liksom en dröm för en gammal matälskande servitris att få jobba i. Med Melker Andersson och Danyel Couet.  Med Jessica, Maria, Elin, Alexander, Katarina, Sofia, Margitha, Idun och Maria.  Alla driftschefer, alla barchefer, kökschefer och hovmästare, alla servitriser, kockar, bartenders och nissar. Och alla underbara tjejer på bokningen! Åh, vad jag älskade att jobba på F12 Gruppen. Jag vet inte hur många gånger jag sa att jag hade kunnat tänka mig att jobba där till pension! Jag menade det verkligen!

Sen slutade Magnus och i vanlig ordning blev det en omorganisering. Det föll mig inte väl ut, nya ledningen och jag var inte som gamla ledningen och jag. Jag kommer alltid att ha Magnus, Melker och Danyel på ett speciellt ställe i mitt karriärshjärta. Det var en fantastisk tid och många av mina närmsta vänner idag träffade jag tack vare F12.

När jag slutade på F12 fick jag den stora möjligheten att få hoppa till Paradox Interactive; ett dataspelsföretag.

Här, återigen, fick jag en otrolig resa där jag lärde känna en ny typ av människor. Jag älskar mitt jobb, som ekonom, och jag älskar mina siffror, och kalkyler, och rapporter. Men i en tråkig bransch blir siffrorna också tråkiga. I en rolig bransch, på ett roligt företag, blir det en win-win situation! På Paradox, var, och är det, en kakafoni av olika människor. En mångfald som på ett otroligt häftigt sätt hittar en gemensam plattform och jobbar tillsammans för att uppnå och skapa det bästa av alla världar.

Diesel, älskade lilla unge, var tio månader när jag började på F12, och dryga tre år när jag började på Paradox. Diesel har sedan han började gå varit oerhört energisk. Hyper, till och med. Jag har fått stångas på vårdcentral och sjukhus när läkare menar att han inte är ett dugg allmän-påverkad medan jag hävdar att han är mer eller mindre apatisk. På Paradox träffade jag så otroligt många kollegor, med en eller annan diagnos, som lärt mig så oerhört mycket om ADHD, Aspergers, autism och annat smått och gott. Framför allt har jag min fd kollega Mattias Lilja att tacka för så otroligt mycket insikt i ledarskap. Och psykologi. Och hjälp till självhjälp, och tips på böcker ,och kurser och så mycket annat. Mattias hade jobbat med en man som skrivit en bok, som han tipsade mig om, sedan läste jag fler och fler böcker. Och gick på kurser. Och fick en helt ny, och egen, insikt. Tack Mattias. Du är en mycket vis man!

Och sedan blev jag uppringd av Frida. Och Hans. Och här är jag nu. Jag jobbar åt Peder Wallenberg. Med några av hans bolag. Som ekonomichef. Jag fick en titel som var fin, en hyfsad lön, bra villkor, bra pension, 10 minuter till jobbet hemifrån. Peder är en filantrop. En visionär. Det är oerhört spännande att jobba med, och för, en människa som jobbar så energiskt med att göra världen till en bättre plats. Jag jobbar på en geografisk plats som i det närmaste kan beskrivas som magisk. Med en helt ny typ av kollegor.

Det här kan verka som väldens längsta inlägg, om min karriär, och vad har det med Sustainable Living att göra?

Jo, under de sista två åren, när jag jobbat på Lemshaga så har vi utrett och gått kurser och fått en ADHD diagnos på Diesel. Diesels psykolog sa även att äpplet inte faller långt från trädet. Med det sagt, och med de intervjuer jag fick genomgå, visar det sig att även jag har ADHD. Surprise? Nej inte direkt. Jag har jättesvårt att slappna av och att inte göra någonting. När Daniel har jobbat kvällar, på Djurgårdens alla matcher, har jag alltid haft en massa annat för mig. Jag har haft ett tiotal pro bono uppdrag, en massa kassörs-jobb och ideella uppdrag. Jag har startat en, och till och med två, bloggar, skapat hemsidor, och hjälpt föreningar med sin ekonomi.

goblin-creative
Med min lilla enskilda firma. Nu ska vi flytta till hus, så jag blir av med några uppdrag, som har tagit mycket tid och energi på kvällar och helger. Nu jobbar inte Daniel på Djurgården längre, och är hemma kvällar och helger. Men det innebär inte att jag tycker att det är enklare att sitta i soffan och titta på TV. Jag sitter gärna där, bredvid honom, men med dator i knät och antingen bokföringsprogrammet, excel, eller bloggen uppe. En heltidstjänst är bara en heltidstjänst. Resten av tiden, när Diesel har somnat, ägnar jag gärna åt annat, och kan jag tjäna pengar på det? Win-win!

Jag tänker så här; Jag kommer att jobba kvar, med och för Peder, så länge han vill, och orkar. Jag kommer inte frivilligt att ge mig av från denna fantastiska arbetsplats. Men när han inte längre orkar, utan önskar sig en lugnare tillvaro, önskar jag inte ta en till anställning, någon annanstans. Jag kommer göra det jag kan för att detta är min sista anställning. Vill man anlita mina tjänster går det jättebra, via mitt eget företag.

goblin-logga-vit-bakgrund
Mitt egna aktiebolag. Jag kommer att bli min egna arbetsgivare, och ta de uppdrag som är roliga, meningsfulla och givande. Dataspelsbranschen. Lokala Värmdö-företag. Jag vill helst inte lämna min ö! 😉 Jag ser detta som ett långsiktigt projekt, men jag behöver påbörja min resa.

Jag kanske inte kan hjälpa dig och ditt företag just nu, om jag inte hittar tid, men jag känner fantastiskt duktiga, kunniga, och professionella, kollegor i branschen som jag kan hänvisa dig till.

Behöver du hjälp med bokföring, redovisning, deklarationer, rapporter, rutiner, policies, you name it – maila mig så kan jag hjälpa dig. Om inte själv så genom några av de fantastiska samarbeten jag har.

Kika gärna på min nya hemsida; www.goblinaccounting.se

Carpe Vitam betyder Fånga Livet. Absolut. Lev livet. Gör det du vill. Uppfyll dina drömmar. Det gör jag.

Kram/
El

Filed Under: ADHD, DIY, Okategoriserade Tagged With: adhd, eb accounting, Goblin Accounting AB, goblin creative

Adhd – en superkraft

30 september, 2016 By El 2 Comments

Superkraft, superenergi, superfokus, superintelligens, superpositiv, det är lite av det positiva med Diesels adhd.

Den andra sidan, som är minst lika viktig, är hans spretiga tankar, hans svårigheter att; sitta still; behålla fokus på ”tråkiga” saker;  starta och avbryta aktiviteter, hans väldigt låga arbetsminne (dvs förmågan att komma ihåg flera steg i instruktioner), den sociala stigmatiseringen, ”stämpeln”, hans bristande självkänsla, känslan av att vara ”annorlunda” och hans väldigt lågt utvecklade impulskontroll, som kan vara mycket, mycket farligt.

Jag tycker mig vara en mycket klok och förstående mor, fast jag är en ko, :), och låter honom sitta under sin korkek.

Namnlöst-1 Namnlöst-2
(Klicka på böckerna för att läsa mer om dem, länkar till bokus.)

Jag har gått en Komet-kurs, nio veckor, läst oändliga mängder böcker; fem gånger mer kärlek, samlat strategier och verktyg. Grundkurs för föräldrar med små barn med adhd, psykologbesök, bup, utredningar och diagnoser. Vi har tagit oss igenom svårigheter socialt, med inlärning, dyslexi-funderingar, och negativa spiraler.

Istället för att fokusera på kärlek och att förstärka det positiva är det ibland lätt att hamna i skäll-fällan om skolan inte hjälper till och drar sitt strå. Daniel och jag behöver inte alltid veta allt som händer. Vi behöver kanske inte prata med honom om petitesser som kan lösas direkt i skolan.

Det värsta, tycker jag personligen, är den negativa stämpeln. Samhällets blickar och kommentarer om man inte passar in i normen och följer mönstret. Om man syns och hörs och är annorlunda. Omvärlden är snabb att döma, och ”väluppfostrade”, ”välmenande” kommentarer sticker ytterligare hål i den redan så ansträngda och sårade fasaden.

Både Diesel och jag blir sårade men oftast kan vi skaka av oss kommentarerna och tittar på varandra och viskar ”karma” och ler med intern förståelse. Vi pratar om det med varandra och bandet mellan oss förstärks ytterligare. Vi mot resten av världen. Vi har kommit överens om att vi inte tycker att det är värt att ta fighten eller att bemöta de negativa kommentarerna med annat än ett leende och någon passande artig fras. Karma baby!

Vi låter karma ta hand om de stressade, otrevliga personer som anser sig ha rätt att öppet kritisera en 7-åring och hans mamma, för att 7-åringen springer fram istället för går, snurrar i kön, pratar oavbrutet, pratar med främlingar, erbjuder sin hjälp att packa kassarna i affären, snurrar nervöst när sociala situationer ”kräver ett visst beteende”, har så bråttom att han råkar knuffa till någon men vänder sig om direkt med ett omedelbart;-”förlåt, hur gick det?” eller ”gick det bra?”

Oftast kan vi titta på varandra och nicka lite i samförstånd, men ibland rinner det över. Ibland för Diesel, då fräser han ifrån och tittar ledset och sårat på mig och Daniel. Ibland säger han inget men jag ser att det gör ont. Då behöver jag säga ifrån. Sen när Diesel har lagt sig vill jag gråta en skvätt och samlar mer energi och styrka hos Daniel. Jag måste ju vara stark, hela tiden så stark.

Vi har valt att inte medicinera vår oslipade diamant med amfetamin-liknade mediciner för att passa in i ett normativt samhälle som kräver konformitet. Som gammal punkare och hårdrockare vill jag vråla och tjatar mig blå om att individualism är bra, men man lär sig spela samhällets spel för att komma långt och måste lära sig lagspel för att glänsa själv. Man behöver veta om sina styrkor och svagheter och man behöver veta vad det finns för verktyg. Men man behöver INTE vara som alla andra.

Vi är lyckligt lottade med några starka människor runt omkring oss, som betyder allt och mer därtill, som förstår, stöttar, hjälper till eller ibland bara ger en kram. Jag tycker mig vara starkare än Hulken och låter nästan alltid allt rinna av, och för min son? Jo, det finns ingenting jag inte klarar av. Men om det varit tufft längre perioder på flera plan, så räcker jag helt enkelt inte till för allt. Då räcker jag bara till för Diesel. Alltid.

DSC_0008
Både Daniel, Diesel och jag måste tanka energi och styrka ibland. Jag får oftast allt jag behöver bara genom att vara nära Diesel. Att höra hans pladder och funderingar och kloka slutsatser och bubblande skratt. Att se hans livsglädje och upptäckarlust och enorma energi och driv. Hans naiva och underbara syn på livet. Hans fantastiska vilja att göra rätt och göra oss stolta och glada. Och Daniel ger med sitt lugn och sin trygghet mer kärlek och styrka.

Har man små barn med adhd finns det massor av hjälp att få, om man vill ha den. Men det finns också en mängd frågor som man måste hitta svar på som man kan plocka fram i olika vardagssituationer.

Hur bemöter vi?

Hur klarar vi?

Hur tacklar vi?

Hur vänder vi?

Hur stoppar vi?

Hur orkar vi?

Hur fortsätter vi?

Var hittar vi ro?

Var hittar vi ny energi när någon ”välmenande” person kränker oss?

Var hittar vi mer tålamod?

Var hittar vi strategier och verktyg?

Var hittar vi mod att prova igen?

Var hittar vi kärlek och renhet?

Vem hjälper oss?

Vem förstår?

Vem bidrar?

Vem tar?

Vem dömer?

Vem ska vi bry oss om?

Vem ska vi strunta i?

I slutet av varje dag, och i början av varje ny ska känslan vara en känsla av glädje, och tillförsikt. En spänning och en belåtenhet. Svårigheter bemöter vi men i slutändan ska känslan av kärlek vara större än summan av allt annat.

Har du svaret på någon av våra frågor, eller tips och idéer? Dela gärna! Vi tar all hjälp vi kan få att förbättra vår vardag! Kommentera här eller privat!

Ha en fin dag!
Kram/El

 

 

Filed Under: ADHD, Okategoriserade Tagged With: adhd - en superkraft, Fem gånger mer kärlek, Jag törs inte men gör det ändå, komet-kurs, små barn med adhd, superenergi, superfokus, superkraft

Energi och hållbarhet för själen

20 september, 2016 By El Leave a Comment

Idag är jag hemma och vabbar och har vilat en massa bredvid Diesel som känner sig hängig och snorig. Vi har varsin padda i sängen och dricker te och myser. Ett doftljus, fördragna gardiner och lugn och skön tystnad.

Men wordpress verkar inte alls vilja samarbeta idag. Jag har testat på både .com och .org och i appen och på nätet och ingenting lirar. Tillslut har jag envist fått gå in i koden! I’m in the Matrix! 😉

Det har inte varit nån hemlighet att vi haft ett ganska tufft år. En älskad familjemedlem och mycket nära vän har gått bort och en grundlöst djup sorg som inte vet något slut har slagit oss. Hårt. Konflikter har kantat detta och Daniel har bytt jobb. Igen. Diesel har varit på utredning och fått sin ADHD diagnos. Han har bytt lärare och fått en mängd nya klasskompisar. Jag har haft en långdragen hosta sedan i somras med astma som satt sig i en mycket svårläkt infammation i lungor och luftrör.

Vissa människor som tyvärr måste vara i ens liv tar så enormt mycket energi. Bara tar, och tar, och tar, och tillför ingenting av värde. Ibland KAN man helt enkelt inte välja bort dem, hur mycket man än skulle önska. Oftast brukar jag kunna skaka av mig andra människors negativa energi och bara fokusera inåt, på min egen lycka och min egen energi, men ibland, Hujeda mig, ibland räcker inte det och så mörknar allting i ett tråkigt dunkel, av andra människors dåliga energi.

Men så måste man skaka av sig det där negativa och tråkiga och jobbiga och suga åt sig allt det bara går av det ljusa, och det vackra, och det positiva. Tanka energi av de i vår närhet som bara ger, och ger, och ger. Åh vad jag älskar och vördar er. Tack för att ni finns!

img_6662
Vackra detaljer i naturen ger mig energi.

I eftermiddag ska jag åka in till stan och gå på en första träff på ADHD-center där Daniel och jag sedan ska gå på en kurs i höst, för föräldrar till små barn med ADHD. Det ska bli mycket intressant och spännande och jag behöver all energi och styrka nu för att orka ta till mig och vara en bra förälder.

Vad brukar du göra för att tanka energi? Kommentera gärna och ge mig tips!
Kram,
El

Filed Under: ADHD, Okategoriserade, Yoga & wellness Tagged With: adhd, energi, hållbarhet för själen, naturen, tanka energi

  • Go to page 1
  • Go to page 2
  • Go to Next Page »

Primary Sidebar

Sustainable Living

Sustainable Living handlar om vårt försök till en hållbar livsstil; klimatsmarta val, hälsa, ekologiska och närproducerade livsmedel.

Vi vill inte bidra till djurens ohälsa eller plåga så vi väljer vårt kött med stor omsorg. Vi vill heller inte bidra till vår egen ohälsa så vi vi väljer ekologiskt och närproducerat. Vilt är alltid välkommet!

Fisk väljer vi utifrån Världsnaturfondens gröna lista för fiske med hållbart bestånd. Vi köper bara fiskar med miljöcertifiering eller KRAV märkning. .

Grönsaker väljer vi utifrån säsong. Ekologiskt och närproducerat är våra ledord och då får vi hela tiden inspireras av det som växer i vår egen natur och på gårdarna runt om i Sverige.

SÖK

Hitta oss på Facebook

Hitta oss på Facebook

Prenumerera på bloggen via epost

Sociala medier

  • Visa Sustainable-Living-1515678651980632s profil på Facebook
  • Visa padboxers profil på Twitter
  • Visa sustainableliving.ses profil på Instagram
  • Visa eleonorbergstrms profil på Pinterest
  • Visa sustainableliving1s profil på LinkedIn
Follow

Annonser

Hitta recept

hittarecept.se
Matklubbens Topplista
Integritet och cookies: Den här webbplatsen använder cookies. Genom att fortsätta använda den här webbplatsen godkänner du deras användning.
Om du vill veta mer, inklusive hur du kontrollerar cookies, se: Cookie-policy

Tailsweep

Matklubbens Topplista

Mina annonser

Bagaren & Kocken

Hildur.se

Bodystore

Sportamore

Footer

COPYRIGHT © 2021, Sustainable Living by Goblin Creative

Mina bilder är skyddade av upphovsrättslagen och får inte kopieras eller användas på andra ställen utan skriftligt godkännande. Låna gärna mina recept, men länka hit och berätta varifrån receptet kommer. En del av mina länkar är så kallade affiliatelänkar, vilket innebär att jag kan få en viss ersättning för köp gjorda genom mina länkar.

My photos, pictures and illustrations are protected by copyright laws and cannot be copied and used elsewhere without my written permission. NO stealing please. Some of my links are so called affiliate links, meaning I can receive commission based on sales made through my links.

Copyright © 2023 · [SUSTAINABLE LIVING by GOBLIN CREATIVE]

Please wait...

HEJ OCH VÄLKOMMEN!

Sustainable Living handlar om vårt försök till en hållbar livsstil; klimatsmarta val, hälsa, ekologiska och närproducerade livsmedel. Missa inga inlägg, registrera dig här.
Warning: Undefined array key "show_name_field" in /customers/a/4/5/sustainableliving.se/httpd.www/wp-content/plugins/email-subscribe/wp-email-subscription.php on line 1055 Warning: Undefined array key "show_agreement" in /customers/a/4/5/sustainableliving.se/httpd.www/wp-content/plugins/email-subscribe/wp-email-subscription.php on line 1060 REGISTRERA DIG!
 

Laddar in kommentarer …