Sustainable Living

- reduce, reuse, remake & recycle! -

Blogg

Kolbulle och äppeltider

By Lämna en kommentar

Skickar med ett inlägg som blev halvklart i slutet av augusti och som väntat sen dess. 😉

Vi har fått den stora äran att förvalta ett underbart litet äppelträd som står på vår tomt. Det är små, små äpplen, sötsyrliga i smaken med fast fruktkött.

Förra ägaren säger rescue-nånting-sort, en äppelgrupp på FB sa barnäpple resdue, men några håller inte med, det är inte tillräckligt rödrosa.

Äppelkaka deluxe, med sockerkaksbotten, socker- och kaneläpplen och ett havre-fras-crunch-smulpaj-täcke med nötter.
Hemkokt äppelmos med lite, lite socker och två kanelstänger. Frös in mängder med små burkar efter vi äter det så sällan.
Älskar kolbulle. Här är det preppat för kolbulle 4.0 med både jämtländskt fläsk och jämtländsk eldost. Eget mos och lingonsylt såklart.

Kolbullesmet

Standardsmeten är:
6 dl vatten
5 dl mjöl
1 tsk salt

Deluxe-smeten är:
6 dl vatten
5 dl olika mjölsorter, gärna lite fiberhusk och kruskakli
1 tsk salt
1 tsk mortlad anis och fänkål
1 tsk turkisk svart kummin, nigellafrön (finns i din närmaste mellanöstern affär)

Så här borde alla kunna laga mat. Enkelt, men åh så läckert. ALLT blir så mycket godare.
SÅ gott.

Nu har första snön kommit och det har varit minusgrader i över en vecka så vintern är här. Med vintern kommer snö och underbara utedagar och mängder av mat tillagad över eld.

Kram,
El

Goblin goes 100% digital

By Lämna en kommentar

Livet utanför bloggen. Jag lever som jag lär. Jobbar som egenföretagare och redovisningskonsult utanför bloggen. 100% frihet. 100% digitalt.

Covid-19 utbrottet har inte bara lett till negativa förändringar i samhället och på vår arbetsmiljö. Det har också lett till mängder av positiva förändringar.

5 mars 2020 gick Daniel och jag i karantän efter att ha sett Covid-19 utbrottet på nyheterna. Vi är högrisk bägge två (astma, kronisk bronkit, diabetes, högt blodtryck) så sedan dess har vi jobbat hemifrån. I skrivande stund är det 400 (FYRAHUNDRA) dagar. Ett år och 35 dagar. 13 månader. 56 veckor. Och än har vi inget vaccin i sikte. Ser du The Shining framför dig? Heeeeere’s Johnny! Nä, det har faktiskt gått bättre än jag någonsin kunnat föreställa mig. Vi har varandra och vi har naturen.

I somras sa jag upp kontorslokalerna jag hade på Värmdö och i höstas flyttade vi upp till Jämtland. I samband med att jag bara jobbade hemifrån behövdes inga lokaler eller stora kontorsmaskiner. Jag har inte träffat några kunder utanför Teams, Zoom, eller Messenger och allt kundmaterial har skickats digitalt.

Vad har jag för hjälpmedel/mojänger att kunna jobba 100% digitalt?

Internet (lääääääängtar efter fiber)
En bra dator med mic och kamera (har en Mac som jag ÄLSKAR)
En stor extern skärm (för i mitt fall redovisning)
En digital anteckningsbok (Remarkable2)
Dataprogram (Office, Firefox, Fortnox, TimeApp, Parallels Desktop, Wolters Kluwers Capego och Skatt, Teams, Zoom, Skype, Spotify, Trello, Adobe…)
E-post
E-signatur och bankID
Digital molnlösning för förvaring av dokument (iCloud, Dropbox, Google Drive, etc)

I flera år har jag sett i många kunders och partners mailfötter en uppmaning om att tänka på miljön och undvika att skriva ut i onödan. Som redovisningskonsult skrivs det ut ohemula mängder papper.

Balansrapporter, resultatrapporter, deklarationer, kvittenser, rapporter, avstämningar, huvudböcker, kontoanalyser, kontoutdrag, årsredovisningar, bokslutsbilagor, etc, etc, etc.

Tack vare att jag jobbar med en hel del kunder inom dataspelsbranschen har jag haft fördelen med att jobba med redan tekniskt kunniga personer som inte är främmande för den digitala utvecklingen. Det har tagit mig många steg framåt som jag även kan hjälpa mina andra kunder med. Win-win för alla.

Jag älskar att skriva anteckningar, och har anteckningsbok efter anteckningsbok med anteckningar om kunders mål, budgetar, rapporteringar, policies, bokslut, investeringar, skatter, mötesnoteringar, påminnelser, notiser, to-do-listor…

Jag älskar verkligen känslan av papper och penna och vill gärna skriva ut alla viktiga dokument och göra anteckningar på dem. Varje bokslut skrivs det ut x-antal balansrapporter med anteckningar inför bokslutsbilagor. Nu skriver jag stolt att jag är 100% digital, då kan jag ju inte fortsätta att skriva ut rapport efter rapport.

Jag har löst det med en fiffig lite mojäng som heter Remarkable 2, som är en digital anteckningsbok som känns som papper och penna. (Det enda negativa är att jag inte kan använda min favoritpenna som Daniel köpte till mig när vi precis träffats och jag fått ett nytt jobb.)

Jag kan ladda ner alla balansrapporter och skriva mina anteckningar på dem som jag gjort i alla år, men istället för att slösa papper och skog kan jag helt enkelt slänga i digital papperskorg och börja om när ändringar görs, eller spara digitalt i mina kunders mappar i molnet. Inte bara kan jag anteckna som vanligt, jag slipper renskriva, scanna och sortera, jag sparar direkt i kundens mapp så har jag kvar alla mina anteckningar och hittar dem lätt när jag behöver dem i mitt arkivsystem i molnet.

Det är ingen iPad eller annan cool teknisk pryl, den kan faktiskt bara en sak och det är just anteckningar. Jag kan ligga i hängmattan, eller sitta på bryggan och jobba, i gassande sol, för skärmen reflekterar inte ljuset. Om jag vill sitta någon annanstans än hemma och jobba behöver jag inte packa ner alla kundmappar, kalendern, skrivboken och datorn och förbanna att det inte finns en skrivare på stället. Jag tar med mig dator, och mojäng. Alla anteckningar finns i mojängen och/eller i datorn. Jag kan ladda ner en pdf rakt ner i mojängen och skriva mina anteckningar på den, som jag ÄLSKAR!

Om jag har ett digitalt möte och ska förklara något för en kund, (alla älskar inte redovisning och skatt?!) så kan jag dela min mojängs skärm och visa när jag ritar och förklarar. Som en digital whiteboard. Eller projektor. Dataspelskunderna tycker det är skitcoolt, de mindre tekniska kunderna tycker att jag är ett tekniskt orakel. 😉

Detta har hittills bara handlat om ena företaget; Goblin Accounting. Det andra då? Goblin Creative. Även här är allt 100% digitalt, jag skriver mina inlägg, eller får de mailade till mig av William, eller Jimmie, fotar, och laddar ner och upp bilder, gör affiliate-(reklam-)länkar via Adtraction för olika produkter eller köpsidor, Googlar, ”Pinterestar”, planerar. I datorn och i mojängen. På bryggan, i hängmattan, i soffan eller vid skrivbordet.

Vi har gått från hyllmeter av pärmar i en bokhylla, till ett arkivskåp, till en Dropbox. Från att behöva skrivare och scanner till en dator och en mojäng. Jag älskar min mojäng. Alla träd som slipper slängas i min återvinning älskar min mojäng. Min man älskar min mojäng, för nu kanske vi kan återfordra gästhus och gästrum?
Min adhd älskar min mojäng, för den checkar alla mina boxar för det jag behöver för struktur och planering.

Den är snygg, den är ren, den är strukturerad, den har wifi, men inget internet, ingen mail som pingar, ingen facebook som stör. Jag tror inte att jag kommer kunna sluta skriva ut ALLT, men det kommer nog bara bli en bråkdel av alla tidigare dokument. Inget mer papperskaos, inga fler högar att sortera eller arkivera.

Det rena och minimalistiska gör mig så glad!
Det är rent. Snyggt. Min adhd jublar. INGET som stör.

Nu är det påsk. På pappret, pun intended, är det ledigt nu och påsklov nästa vecka. Men för mig är det högsäsong och jag har vilat tillräckligt. Nu kavlar jag upp ärmarna och maxar mina digitala prylar och spottar ut bokslut. Utan att skriva ut dem!

Med en önskan om en mycket glad och trevlig påsk!
Kram,
El

Utmattning och omega 3

By Lämna en kommentar

Nu har vi bott här uppe i Jämtland i nästan fem månader. Oktober till mars. Höst och vinter. Och vilken vinter sen! Vi har precis gått in i vårvintern när solen värmer, snön smälter, fåglarna leker febrilt och naturen vaknar sakta till liv efter en lång och välbehövlig vila. Både jag och naturen har sovit under hela vintern och nu är vi redo för nya tag med ny energi.

Att ha stått med ett ben i utmattning och det andra i desperation gör att jag ser på livet och våra värderingar på ett helt annat sätt, än för bara ett halvår sedan. I december förra året fick jag min egen adhd-diagnos som jag i och för sig vetat om i princip hela mitt liv, och det blev mer eller mindre klarlagt under Diesels utredning att även jag har adhd. Men jag ville inte göra något åt det så jag behövde ingen egen diagnos. Efter min utmattning och långa, långa återhämtning tycker jag det är viktigt att veta och även hantera min egen adhd. Även superkraften kommer med kryptonit och akilleshäl.

Diesel äter inte sin adhd-medicin längre då han får för stora biverkningar av den. Har får ont i huvudet och tappar aptiten och får som följd ont i magen av hunger. Han har varit hemskolad i över ett år nu i väntan på vaccin så vi har inte behövt medicinen heller. Han klarar skolan utan några som helst problem. Själv väntar jag på att få tid här uppe i Jämtlands psykiatri, men covid-19 gör att det ligger nånstans lågt prioriterat och i framtiden. Och det är inte så att jag har bråttom, har jag levt hela livet utan, behöver jag inte hasta fram medicinen. Jag har däremot bestämt mig för att prova. När tiden är rätt.

En tid nu har jag tagit Zinzinos balansolja varje dag och vitaminer för immunförsvaret. (Klicka för länk till Zinzino.) Omega 3 och D-vitamin. Dagarna lunkar på i en ny sorts rutin. Vi vaknar, jobbar, går ut med Padrino och lagar mat. Äter, promenerar igen, eller åker skidor. Vi tränar utomhus med våra kroppar som redskap och vi äter kosttillskott. Jag kommer göra ett helt eget, separat, inlägg om vår balansolja och våra vitaminer av Zinzino som jag börjat jobba med. Vill du veta mer innan det publiceras är det bara att skicka ett mail.

Daniel jobbar nu heltid, från köksbordet, på distans, och jag har börjat komma tillbaka. Återhämtningen tar tid, men efter flera års kamp lyssnar jag på kroppen. Att KUNNA lyssna på kroppen och vila när jag behöver gör mig oerhört tacksam och ödmjuk. Jag är så lycklig att jag kan luta mig mot Daniel och låta honom bära vår börda ett litet tag till. Jag orkar mer och mer för varje vecka och i takt med ljusets återkomst bygger jag egen energi.

För att Daniel ska kunna försörja oss behöver vi leva billigt och enkelt. Det har jag skrivit tidigare och det lever vi efter. Att konsumera så lite som möjligt och göra det mesta av de få resurser vi har.

Vi vårdar och tar hand om det vi har, handlar närproducerat och Daniel har blivit expert på att leta extrapriser och bra dealar. Det finns så klart en stark önskan om att hans/vårt idoga fiskande ska ge oss tillskott i frysen, men än så länge har vi kommit hem tomhänt.

Min adhd till trots har jag alltid älskat att meta och pimpla. Jag kan sitta still och tyst i timmar. Kan inte greppa varför, och det är typ enda gången jag verkligen kan vara lugn. Brunkullans te i kåsan och en tunnbrödmacka i knät.
Daniel har aldrig haft problem att sitta still och tyst långa perioder. <3
Visst känner ni känslan? Lugnet. Balansen. Ron.

En vacker dag får vi upp en fisk, eller fler. Öring, röding, sik, harr, abborre. Målet är att vi inte ska behöva köpa nån fisk utan få upp vår egen. Till våren/sommaren kommer jag testa att lägga nät. För är det något vi har nu när vi inte konsumerar, så är det tid.

Som avslutning bjuder jag på lite inspiration till fiskrätter. Omega 3 i dess naturligaste form.

Röding med knaperstekt skinn, smörslungade (förblancherade) sparris och morötter, avokado och skagenröra.
Rökt röding från Börtnan. Nomnomnom
En wrap med kryddigt ris, rökt röding, vårlök- och tomatsallad, toppad med hemgjord chilimajo med soya.
Några krustader med skagenröra (såååå enkelt att göra egen) och en röra med rökt röding, äpple och pepparrot tillsammans med stekt röding och stekt citron.

Ha nu en skön söndag, vi behöver ta oss ut i friska luften och naturen, där återhämtning och energi tankning sker naturligt.

Kram,
El

Mormors pannkakor

By Lämna en kommentar

Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Bagaren och Kocken.

Nå, vad har mormors pannkakor med hållbart levnadssätt att göra? Om jag går tillbaka i tiden, ca 40 år, till mormor och morfars gula kök så doftade det något alldeles speciellt.

Det låg tomater i fönstren för att mogna och hela trädgården var fylld med hemodlade grönsaker, bär och bönor. Det spritades, och pratades, och snoppades, och skrattades, och kokades, och syltades.

Mormor gjorde saft och sylt, och då var man inte rädd för socker. Särskilt utmärkande var mormors jordgubbssaft. Men jag, som inte är särskilt förtjust i sött, tyckte att rabarbern, hallonen, eller vinbären var godare. Mormors rabarberkräm. Nomnomnom. Skulle nog aldrig få för mig att göra det själv, men morfar älskade sin kräm, med lite grädde i. Det var lyx. Hemgjord nyponsoppa med mandelbiskvier och en skvätt grädde. Huvva, det skar sig så jag fick lite panik när jag tittade ner i tallriken, men morfar ÄLSKADE det. Jag kan fortfarande inte blanda glass i saftsoppor, eller kräm, eller sylt. Det är som nagelgnissel mot svarta tavlan. Jag får rysningar. Om jag nu skulle få för mig att äta kräm vill säga.

Pannkakor är inget jag bjuder på särskilt ofta heller, Diesel hade jättesvårt för konsistensen när han var liten så det är egentligen först nu på senare år som han har börjat tycka om och efterfrågat pannkakor. Och mormors pannkakor, och farmors pannkakor, är lite av det godaste som finns. Jag tar en tugga och blir liksom liten igen, sittandes på Nunnevägen eller Rådjursvägen.

Pannkakspannan är en gjutjärnspanna från Skeppshult som jag köpt på Bagaren & Kocken. (Reklamlänk till produkten här). Den blir bättre och bättre för varje gång den används och pannkakorna blir precis som jag kommer ihåg dem från mormor och farmor.

Socker och vanligt vetemjöl är något vi normalt skyr som pesten. När det dessutom kombineras med mängder av smör så chockar jag mig själv. Tur det händer så oerhört sällan! 🙂 Nåväl, håll till godo. Receptet gör ca 6-7 stycken så dubbla gärna, eller trippla, för det går åt.

Och går de inte åt kan de med fördel ”strimlas” eller ”tärnas”dagen efter, stekas upp med ytterligare smör och åtnjutas med lite lönnsirap och kanel. Hehehe, som sagt, vi äter de en gång varje blå måne ungefär och tur är väl det!

Mormors pannkakor 6-7 st

2 ägg
1 dl mjölk
2 dl vetemjöl
1 nypa socker
1 nypa salt
5-6 dl mjölk

Vispa äggen med 1 dl mjölk, tillsätt mjöl, socker och salt och vispa klumpfritt. Tillsätt sedan mjölk tills smeten är glansig och fin. Mängd efter behag.

Stek i smör. Om man vill kan man ”fuska” och smälta i lite smör i smeten, då behöver man inte tillsätta smör för varje pannkaka, men smöret gör kanterna sådär galet frasiga så man nästan dör av varje tugga.

Tänk dig ärtsoppa med fläsk, (klicka för recept) då passar receptet perfekt till tre personer, två pannkakor per skalle med lite sylt och grädde. Och sen en mil i spåret! Hehehe.

Ja det är nåt alldeles särkilt med den gamla svenska husmanskosten. Nostalgi. Nån gång ska jag dela farmors recept på pannbiffar också. Så det inte faller i glömska.

Kram,
El

Poké bowl är det nya svarta

By Lämna en kommentar

Japan möter Hawaii, eller tvärtom, om man nu vill. Eller för den delen hela världen i en liten skål, där endast fantasin sätter gränser.

Jag älskar poké bowls. Poké betyder att skära i bitar på hawaiianska. Jag såg ett program på någon av alla våra tv-kanaler som berättade att ursprungligen kom rätten till när fiskarna i Hawaii skulle ta rätt på renset/resterna/de överblivna fiskbitarna och marinerade dem och serverade med ris och grönsaker.

Japan ligger inte långt från Hawaii geografiskt och marinerad rå fisk till ris och grönsaker känns både japanskt och som en dekonstruerad sushi-rätt!

En helt vegetarisk variant av denna skål kallas buddha bowl.

För ett par år sedan blev poké bowls det nya svarta! Det var supertrendigt och det poppade upp både här och där.

Jag har mängder med varianter med ganska stabbiga grytbaser men håller inte riktigt med där.

En poké, eller buddha, bowl för mig är en liten skål med ris som toppas med fräscha, krispiga ingredienser som olika råa grönsaker, frukt, rå, marinerad fisk, eller tofu, eller hastigt frästa eller grillade köttbitar, fortfarande i små, trevliga kuber och toppade med sesamfrön, olika nötter och en dressing.

Det ska andas lätt och fräscht, det ska inte kännas tungt eller stabbigt.

Utöver det finns det ju mängder av rätter som med fördel kan serveras i en liten trevlig skål, som stabbiga grytor, en soppa, en kalops, en indisk dahl osv, men bara för att de serveras i en skål, så behöver de inte kallas bowls. 🙂

Nåväl,
Så här, efter ett par år, är det så min tur att bjuda på några varianter av dessa underbara skålar med hälsa och härliga, krispiga grönsaker och lite sting i dressingen. Två med lax och en med tofu.

Ha en fin kväll!
Kram,
El

Ärtsoppa med fläsk i Crock-Pot

By 7 kommentarer

Detta inlägg innehåller reklamlänkar för Bagaren och Kocken.

Här mina vänner ska ni få ett riktigt gammalt inlägg, som har legat på lur sedan jullovet, 2015! 🙂

Slökokt ärtsoppa! Dåvarande kollegans CrockPot användes flitigt under jullovet, men nu har hon fått tillbaka den, kanske med lite inspiration till lättlagade rätter? Ju fler rätter jag testar själv desto säkrare blir jag på att Crock-Pot

Några recept har vi hunnit med, med de lånade pottorna.

Lammstek i Crock Pot
Boeuf Bourguignon i CrockPot
Linsgryta i crockpot med surdegsbröd och ekologisk surdeg
Långkokt chili på högrev med ostronskivling
Kalops en vardag?

Jag har samlat alla recept på en egen sida med Härliga Grytor och Crock-Pot (klick). Kika gärna där. Och Frida, du använder väl din? Lena skulle väl också köpa en? Ni hittar några bra pottor här om ni är intresserade (reklamlänk till Bagaren och Kocken, klick).

Denna ärtsoppa blev tjock, och oerhört smakrik. Den räckte till oss tre och fyra ”matlådor”.

DSC_0055
Jag tog ett helt paket med torkade ärtor, la dem i blöt över natten och klämde ner allt i en Crock-Pot. Det fick precis plats så att jag kunde stänga locket så nästa gång får jag nog köra på mindre mängd ärtor.

DSC_0060

Ärtsoppa med fläsk i CrockPot
 
Save Print
Ingredienser
  • 1 kg torkade gula ärtor
  • 1 rimmat fläsklägg
  • 2 hela skalade morötter
  • 2 hela gula lökar
  • 2 kvistar timjan
  • 3-4 lagerblad
  • 2 kvistar mejram
  • 1-2 l vatten
Gör så här
  1. Lägg ärtorna i blöt över natten och skölj noggrant av dem på morgonen.
  2. Lägg ner i en Crock-Pot tillsammans med två hela, skalade lökar, 2 hela och skalade morötter, örter och vatten.
  3. Lägg ner ett helt fläsklägg í grytan och täck med vatten.
  4. Låt gå på låg i åtta timmar och ta sedan upp köttet.
  5. Skär bort svål och fett från köttet och dela i mindre bitar.
  6. Lägg tillbaka köttet i soppan och servera med lite senap.

DSC_0064
En klick senap, en kvist timjan, ett glas öl.

DSC_0074
Det här ett jättesmart tips om man som vi har en väldigt liten frys. Frys in portioner i platta påsar märkt med innehåll och datum. Det tar nästan ingen plats i frysen, blir inte frostskadat av en massa onödig luft, fryser snabbt då det är platt och tinar snabbt när det är dags. Ta med till jobbet och tina under dagen och värm upp till lunch.

DSC_0078

Nu ska jag inte låta mina inlägg ligga och damma i över två år igen! 😉
Ha en fin dag!
Kram,
El

Pest eller kolera?

By 2 kommentarer

Fan.

Pest eller kolera. Så känns det nu. Adhd, dyslexi, neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, svårigheter. Var är vår vanliga styrka och superkraft?  Alla ni som slänger ur er att ”adhd finns inte” och att det är ”lama ursäkter för dålig uppfostran” och att ”alla har en släng av adhd” – släng er i väggen och dra dit pepparn växer!

Gå en dag i mina skor. Lev en dag i mitt mammahjärta. Upplev våra svårigheter.  Inte mina för min egen adhd, utan mina som mamma till ett barn med adhd. Ett äpple som till viss del fortfarande sitter fast i trädet! Försök att se in i min sons ögon och känn hans smärta och sorg och besvikelse över hur orättvist han ibland tycker att det är.

Skolan kräver, omgivningen kräver, resurser sätts in, till slut står vi vid branten och måste fatta beslutet – medicin eller inte.  Hoppa eller inte.

Här är det som gör ondast. Här är det som är svårast för mig, som mamma. När min son, mitt allt, mitt universum och raison d’être, tittar på mig med fullkomlig otro i ögonen, som snabbt fylls med tårar, när han säger ”du kan inte älska mig, du vill att jag ska vara annorlunda”.

Fan.

Fan fan fan.

Ingenting kunde vara mer fel.

Nu är det meningen att jag ska vara stark. Titta honom i ögonen och säga; ”självklart inte älskling, jag älskar dig precis som du är och vill inte ha dig på något annat sätt”.  Och det säger jag naturligtvis också. Och menar det lika naturligtvis också.

”Men då skulle du inte vilja att jag tog medicin. För medicinen gör mig annorlunda”, kontrar han.

Jag är inte helt övertygad själv. Jag har samma tankar och tvivel som han har. Jag lyckas ändå vara stark och trygg i mitt samtal med honom och vi kommer överens om att vi ska prova. Vi gör det tillsammans, precis som allt annat. Hans första steg, hans första cykeltur, parkour, judo, kung fu, hans första… …medicin.

Nu är jag där igen. Med den där tonåriga punkaren inom mig som vrålar mot alla orättvisor som gör att jag måste tvinga en del av mig själv till konformitet.

Jag sitter ensam på mitt kontor, tårarna vägrar sluta rinna och det är tur att jag känner tangentbordet för jag ser ingenting. Både Goblin och Mira kommer och tittar till mig ibland och buffar med nosen. Går sedan och lägger sig beklämda och undrar vad som är fel.

Ja vad är fel.

Det är inte en kort och snabb resa till den här branten. Den är lång och krokig och kantad med utredningar, adhd-center, komet, hamnen, böcker, kost, motion, möten och åter möten med skola, psykologer, läkare,  sköterskor, specialpedagoger, lärarteam och fritidspersonal. Åtgärdsprogram, orosanmälningar, anpassningar.

Vi har dragit jackpot vad gäller skola och skolpersonal. Det är inte bara en eller ett par eldsjälar i Diesels skola som kämpar för honom. De är ett helt gäng från olika avdelningar som försöker hitta lösningar som passar för just honom. De gör verkligen allt de kan, och anpassar allt de kan, för honom. Det är nu vår roll kommer in, min och Daniels. Beslutet att när alla individanpassningar gjorts och det ÄNDÅ inte räcker, behöver vi dra diskussionen ett varv till. Medicin eller inte.

Jag har skrivit om det här ett helt gäng gånger tidigare. Min inre dialog.

NYA TIDER
14 februari, 2017 

GOBLIN ACCOUNTING AB OCH ADHD
21 november, 2016 

ADHD – EN SUPERKRAFT
30 september, 2016 

ENERGI OCH HÅLLBARHET FÖR SJÄLEN
20 september, 2016 

SKOLSTART OCH HÄLSOBOOST MED MEGA-SUPERHJÄLTE BLÅBÄRSSMOOTHIE
23 augusti, 2016 

UNDERBARA ADHD
6 juni, 2016 

ENERGITJUVAR, ADHD & SESAMDRESSING
2 maj, 2016 

HÄLSA & KOST ≠ HÄLSOKOST!
17 januari, 2016

BÖCKER
21 mars, 2015 

Det är nu nästan fyra år sedan som vi började förstå att Diesel inte passar in i samhällets handske. Jag har själv aldrig gjort det så det är inte särskilt viktigt för mig. Att ”passa in”. Jag har själv alltid levt med adhd, så jag har ryckt på axlarna och sagt att ja? Man blir det man vill. Utbildning, och självförverkligande, och självkänsla, är förbaskat viktigt, för mig. Ungen ska följa sina drömmar och göra det han vill. Just nu vill han bli vetenskapsman och blanda olika DNA och ta fram nya superhjältar, och framförallt dinosaurier. Då är det självklart att han ska bli det. Och att göra det han vill.

Men för att kunna bli det måste han gå i skolan och lära sig. Åh vad jag känner igen min egen barndom och jag hör verkligen morfar traggla om skola och utbildning, skola och utbildning. Ja, morfar. Jag hör dig! <3

För att kunna göra allt man vill och är bra på behöver man kämpa med det andra. Det har jag själv upprepat som ett mantra för både mig och Diesel. Och nu står vi där. Där skolan har gett resurser och verktyg och anpassat. Men Diesel fortfarande inte alltid mår så bra. Och det här är nyckeln. När Diesel inte mår bra, då försöker vi hitta en lösning. Vi provar nya vägar och nya sätt.

Är du inte rädd Skorpan? Jo, fullkomligt jäkla vettskrämd. Men vi måste göra det ändå.

Fan!

Imorgon börjar vi med medicin. En ny resa. Precis som de sa på rock klassiker imorse, att Ebba Någon sagt; alla barn är som snöflingor, ingen är den andra lik. Precis så fungerar inte all medicin lika på alla, så vi måste prova ut vad som passar för Diesel. Om något passar. Min lilla snöflinga. …”du kan inte älska mig, du vill att jag ska vara annorlunda…” Du kan inte ha mer fel älskling. Ingen kan älska dig som jag!

Vi provar. Funkar det inte skiter vi i det.
All kärlek,
El

Marockansk kyckling i Crock-pot med gröna bönor och couscous

By Lämna en kommentar

Det har blivit en hel del ”pinterestande” på sistone. Jag älskar att sitta och kika på inspirerande bilder och recept och planera måltider och inlägg. Just nu är balansen mellan jobb och fritid lite skev, men jag har gett mig den på att hitta tid till lugn och ro varje dag, om så för en liten stund. En stund i fåtöljen framför brasan. Ett bad. En stund i bubbelkoppen. En mysig promenad med hundarna.

Igår spenderade Daniel och jag precis hela dagen i köket. Med Daniels version av Johans dödssås som jag la ut igår. Och med denna kulinariska kycklingrätt som blev så god att vi blev förvånade bägge två. Och det händer inte ofta. 😀


Vi började med att rubba kycklinglårfiléerna med kryddblandningen och sedan fick de vila en halvtimme. Under tiden kycklingen marinerades så förberedde vi kryddblandningen till pottan.

Marockansk kyckling i Crock-pot
 
Save Print
Ingredienser
  • 5-6 kycklinglårfiléer från reko eller liknande
  • 1 tsk salt
  • 1 tsk finriven ingefära
  • 1 tsk finriven gurkmeja
  • 1-2 klyftor finriven eller pressad vitlök
  • 1 tsk spiskummin
  • 1 tsk rökt paprika
  • 2 msk oliv- eller rapsolja
  • 1 tsk malen koriander
  • 3-4 pressade vitlöksklyftor
  • 2-3 cm rinriven ingefära
  • 2 cm rinriven gurkmeja
  • 1 tsk spiskummin
  • 2 lagerblad
  • 0,5 tsk rökt paprika
  • 1 msk sambal
  • 1 skivad gul lök
  • 1 burk krossade tomater
  • 2 burkar kikärtor
  • 1,5 dl kyckling buljong
Gör så här
  1. Blanda alla kryddorna till rubben i en stor skål.
  2. Lägg ner kycklingen och blanda väl så alla kyckling delar är täckta av kryddorna.
  3. Ställ åt sidan och marinera i minst en halvtimme.
  4. Häll ner de krossade tomaterna i pottan.
  5. Bryn kycklingen runt om i olja i en het panna i ca 3-5 minuter.
  6. Ställ kycklingen åt sidan och fräs lök, vitlök, ingefära och kryddor i någon minut.
  7. Häll ner i pottan och deglacera pannan med kycklingbuljongen. Eller bara lite vatten så du får med alla smakerna så lägger du i en tärning kycklingbuljong direkt i pottan.
  8. Häll i kikärtor.
  9. Toppa med kycklingen och stäng locket.
  10. Kör på hög i 3-4 timmar.
  11. Servera med gröna bönor med tahinidressing och couscous.


Vi tjoffade ner krossade tomater, kikärtor, lök och kryddor i pottan och rörde om ordentligt. Sedan la vi i/på kycklingen och lät den gå på låg i fyra timmar.


Under tiden grytan/pottan gick på sista refrängen rostade vi lite sesamfrön och gjorde en egen tahinidressing.

Gröna bönor med tahinidressing
 
Save Print
Ingredienser
  • 500 g haricots verts
  • 1 msk salt
  • 1 dl torrostade sesamfrön
  • 2 msk citronjuice
  • 1 dl riktigt god olivolja
  • Vatten till önskad konsistens
  • Salt efter smak
  • 1 dl torrostade pinjenötter
Gör så här
  1. Blanchera bönorna i 3-4 minuter i saltat vatten.
  2. Häll av och skölj med kallt vatten så de inte fortsätter att koka på eftervärmen.
  3. Rosta sesamfröna i en torr het panna.
  4. Låt svalna en stund och mal sedan helt i en matberedare.
  5. Häll på olja, vatten och kör tills du fått den konsistens du vill ha.
  6. Smaka av med salt
  7. Toppa med rostade pinjenötter

 


Blancherade gröna bönor med tahinidressing, citron och rostade pinjenötter.


När det nästan var dags att servera reducerade jag såsen lite i en kolstålspanna, som kan gå klart i ugnen för att få lite yta på kycklingen.


Marockansk kyckling i Crock-pot med gröna bönor och couscous med persilja.


Gott över förväntan.

Smaklig måltid.
Kram,
El

Välkommen 2018!

By 2 kommentarer

90 kg plus?! WHAT????

Jag vägde 72 samma morgon som jag åkte in till BB med Diesel i magen. Mitt mål senaste år…ehum, åren… har varit att gå ner till under 70 kg, men jag verkar bara lyckas med att gå upp. Mediciner, kortisol,kortinson, sjukdomar, och ren och skär lathet, och en smula frossa, gör att jag nu har en ganska tung uppförsbacke. Och ingen sablarns disciplin…

Jag har gett mig själv ett par nyårslöften. Inget så luddigt som att jag ska ”börja träna”, eller ”gå ner i vikt”, eller ”leva hälsosammare”.  Fast kontentan blir precis den sagda!

Nope, jag har mätbara, kvantifierbara, löften! Tack Charlie!

  1.  Jag ska lära mig att springa (jogga) en mil. Detta är inte något nytt mål direkt. Ett av mina livsmål har alltid varit att kunna springa en mil. Och med att springa så menar jag jogga. Jag har en romantisk bild av att det ska vara så skönt att rensa hjärnan i skogen, á la värsta FBI-agenten i nån film jag sett som fastnat i minnet.Nåväl, 2018 är året då jag ska jogga min mil. Har ni tips på bra appar till Apple Watch och iPhone så kommentera gärna!
  2. Jag ska gå ner till 69 kg, alltså under 70, så 69,9 är helt ok med mig! 😀 Detta ska jag göra genom att använda mig av min nya äppelklocka och appen Lifesum (klicka för länk till deras sida), dra ner på vinet, äta lite mindre och börja jogga. Jag vill bli bättre på att ta med mig matlådor. Ska jobba på det.


Jag har dammat av kameran och stativet. Jag har organiserat ett nytt skafferi, under trappen, jag har sorterat och inventerat alla mina hushållsapparater och köksgadgetar. Jag kommer göra många smoothies igen, många olika typer av smaksatta”detoxvatten”, sallader, poké bowls, kommer ibland väga maten, kommer ibland använda mig av handflata och knytnäve för att mäta portionsstorlek.


Åh vad jag har längtat efter detta, att kicka igång bloggen igen och hitta energin att göra det jag älskar mest, att laga och äta mat, och skriva! 😉
Här bjuder jag på en klassisk fransk löksoppa med kantarell- och gruyeretoast. Receptet på löksoppan finns här (klicka på länken).

Gympadojjorna står i hallen i sin färggranna prakt och väntar på årets första runda. Boxningshandskarna och boxkudden är avdammade och yogamattorna utrullade.

2018, nu KÖR vi!

Kram,
El

Revben i Crock-Pot

By Lämna en kommentar

Nu har det blivit dags att damma av pottan och slökoka ett kilo ribs som legat i frysen och suktat ett tag. Det är så enkelt att bara tina upp, torka av, krydda och slänga ner i pottan med lite bbq sås och lite vatten och göra en massa annat under tiden de blir underbart möra och mjälla och till slut nästan ramlar av benet.


Torka av ordentligt med hushållspapper innan du kryddar.

 Krydda rejält!


Några lökar i botten, en hel chili, en deciliter vatten, klippta ribs och bbq sås. Jag körde på låg i fyra timmar.

Pensla på lite mer glace eller bbq sås och bränn av i ugnen en stund innan servering. Minimal effort för maximal njutning. Perfekt att äta framför TV och glo på hockeyn.

Kram,
El