Sustainable Living

- reduce, reuse, remake & recycle! -

Klimatsmart

Grönt är skönt och hemgjord hampatvål!

By Lämna en kommentar

Det är första gången jag gör egen hampatvål!

–Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Wexthuset.–

Får jag inte vår ute får jag skapa vår inne. Det börjar bli tröstlöst när asfalten tinar fram bara för att bli täckt av ett tjockt lager nysnö, igen, och igen, och igen, och igen. GAHHHH!

Jag VET att det är april, och typiskt aprilväder, men det är KALLT, och det är SNÖ! Tjockt med snö, och isen på Hårkan är minst en halvmeter tjock. Jag brukar inte gnälla på vädret, och jag älskar snö och vinter, men inte i april. Och alla mina vänner och familj söderöver – jag VET att jag valde att flytta norröver men kom igen!!

Nåväl, örterna verka ta sig ok, iallafall några av dem. Hot lemon chili är inne på andra året och har gett mer än god skörd. Den både blommar och levererar trots snön ute. Året runt.

Jag har också blivit godkänd av en ny annonsör – Wexhuset. Länk till deras Hot Lemon Chili hittar du här.

Har frösått lite sömntuta, en California Poppy, som jag hoppas tar sig så jag kan skörda och torka och göra te på. Kika genom att följa länkarna. Supersöta blommor, och som namnet suggest så är egensakerna lugnande. Älskar orter och naturmedicin!

Det här är en reklamlänk till just Wexthusets Sömntutor. Klicka gärna och kika lite. Klickar du på bilden nedan kommer du till just denna söta lilla sömnatuta.

Sömntuta 'Appleblossom Pink'

När vi flyttade upp till Östersund från Värmdö var jag i ett riktigt trasigt och dåligt skick, både fysiskt och mentalt. Men jag har läkt. Och jag har hittat ”tillbaka” till mitt nya jag. Det jag som snart fyller 50, som redan gått igenom klimakteriet (tidigt jag vet) och som ifrågasatt hela min gamla existens. Det jag som drömde stort i tonåren och som ville så mycket. Resor, utbildning, karriär, man och barn. Check. Jag har skrivit och checkat av ett flertal bucketlists och fortsätter skriva nya. Och bockar av även dem.

Min gammelfarmor blev 102 år, så jag tänker att jag just nu är typ ”mitt-i-livet”. 50 är det nya 30, osv, osv. Jag har aldrig haft åldersnoja utan njuter verkligen av vad varje tid erbjuder.

Det som jag tycker kanske är det absolut bästa med att vara nästan 50 är att det ger en trovärdighet som bara kan komma med en viss ålder, och framförallt erfarenhet. Många nickar bejakande och håller med, men det gör inte min son. Han kommer nog hålla med, kanske inte förrän han själv är nära 50, men iaf då. Utöver trovärdigheten så ger nuvarande ålder åtminstone mig ett skönt lugn. Jag behöver inte bevisa något längre. Inte för någon annan än mig själv, och min son, och eventuellt en handfull till.

Jag gör vad jag vill, jag går min egen väg, och jag väljer själv.

Den här veckan som gått har jag försökt frammana våren, helt utan framgång. Så jag har skapat vårkänslor inne istället. Lagat grön mat, en vårig grönsakspaj, recept på det kommer, den blev jättegod, och grekisk sallad med bifteki och tzatziki. Jag har gjort grönt te och olja av hampablad som fick bli till en härligt grön hampatvål.

Jag måste hitta ett sätt att lägga ut många inlägg utan att alla prenumeranter blir spammade av mail. Kollar på det just nu, och om du råkar vara en WordPressexpert som vet precis hur jag ska göra mailutskicken, pinga mig gärna! <3 Edit: receptet hittar ni här nu. (Klicka på länken)

Just nu går jag aktivt på två kurser utanför mitt ”dagjobb” – en kurs i naturmedicin (herbalism), och en kurs i att göra hemgjord tvål.

Ayurveda och holistiskt sätt att se på hälsa har intresserat mig länge, och att äta av det naturen runt omkring oss bjuder på har jag också vurmat för länge. Nu på ”sistone” har jag även börjat intressera mig för hemgjord kroppsvård, salvor, badprodukter, etc.

Igår (läs lördag, jag missade att lägga ut inlägget igår söndag) var vår granne Mia här och hjälpte mig göra tvål för första gången. Det var omåttligt befriande och mysigt, som en skön, grön stund. Och kemin bakom tvåltillverkningen på minsta centimalgram, och säkerhetsglasögon, och handskar, gjorde att vi kände oss lite som galna vetenskapsmän.

Jag gjorde ett hampate av destillerat vatten och industrihampa, som går att köpa på hälsokosten numer! Lät det sjuda 30 minuter och sedan svalna, och har tidigare gjort en hampaolja där jag värmde upp olivolja till 110 gr och hällde på en burk med torkade hampablad. Lät burken stå mörkt och svalt i 4 veckor och vände burken dagligen. Har gjort både timjan-, rosmarin-, och oregano-olja liknande tidigare.

Här har vi ställt fram alla tvålskaparprylar, kaffe och te så klart, alla oljor, verktyg, destillerat vatten till hampatet vi ska använda i tvålen och skyddsglasögon, lut, etc, etc.

Hampaoljan.

Både hampate:t och hampaoljan silas och vägs till rätt mängd enligt receptet.

Här har vi mätt upp oljor, vätskor och eteriska oljor och ska börja blanda ingredienserna till vår tvål.

Bivax, på grammet exakt mängd.

Handskar och skyddsglasögon på, just här är det ”bara” oljor, smör och vaxer i ett vattenbad, men lut ska hanteras med varsam respekt.

Mia hade fått ett tips om att blanda lut och vätska i en stängd behållare som klarar både tryck och värme för att minska riskerna att andas in ångorna från lutblandningen. Det viktiga här är att hela tiden hålla koll på värmen och kyla under rinnande vatten, eller i ett isbad.

Mia skakade och kylde, kylde och skakade, tills allt var upplöst och värmen var runt 30-35 grader.

Så till momentet jag längtat så efter, själva tvålblandningen. Lutblandningen med hampate blandades med de smälta oljorna, smören och vaxerna. Skillnaden i temperatur ska vara mindre än tio grader så när oljorna var på runt 30-35 och lutblandningen var runt detsamma blandade vi dem.

Vi blandade i en tesked spirulina för att förstärka den gröna färgen. Så här måste jag bara inflika en bild på mitt magiska skafferi som blev till av köket jag rev när Daniel var på resa, har berättat om det tidigare, och ni kommer få följa när hela köket får en kärleksfull renovering, men det är ett annat inlägg. Skafferiet är knökfullt och lite rörigt men det har plats för alla mina örter, och svampar, och pulver till smoothies, teer, badprylar, tvål och allt annat roligt och spännande man kan hitta på.

Jag älskar mitt skafferi! Det är rörigt, men det passar mig! 😉

Hulken!

En skön handduk och ett lock för att inte svalna för fort. Sen var det bar att vänta. Vi gjorde disktvål också, som får bli ett eget inlägg det med, men det värsta med tvåltillverkning för min adhd är att det tar tid. Det ska väntas. Det är fantastiskt meditativt och superviktigt med kemin att allt stämmer ner til minsta gram, men sedan ska det väntas minst ett dygn innan tvålen ska skäras, och sedan ska de kureras i 4-6 veckor så att lutet ”försvinner” innan den går att använda.

Så äntligen till momentet jag väntat på; att få skära upp tvålen och se hur den blivit.

Jag har en bageriställning ute i min bod där tvålarna kommer få vila under tiden de kureras. Så här har jag förberett plåtarna, med vilken tvål det är och vilket datum den är gjord så jag kan hålla koll på när de är klara.

För att vara första gången någonsin jag gör hemgjord tvål med ett recept där jag för första gången också använt en tvålkalkylator på nätet så är jag sjuuuuuukt nöjd. Lite grynigt, lite prickigt, lite askigt, helt perfekt om du frågar mig. 😉

Som jag längtat efter det här!

Ytan blev lite, lite ”rough” – kanske var tvålen inte tillräckligt hård, kanske hade jag lite för bråttom (Fru Fort&Fel) men kanske var skärverktyget lite för kraftigt. Ska kika på en trådskärare.

Jag ville ta en bild ute i naturligt ljus också, och visst ser ni mästerfotografen. 🫣

Peanut är alltid med och kollar läget.

Och nu? Bara att vänta. Självklart återkommer jag med ett testinlägg där jag recenserar tvålen. Doften är magisk. Hoppas tvålens egenskaper blir det också. Återkommer om 4-6 veckor.

För nu, ta ta.
Kärlek och respkt,
El

PS: gillar du inlägget och vill stötta bloggen finns det mängder av sätt att bidra, och den nyaste och roligaste i mitt tycke är den lilla knappen här till höger, på en kaffekopp. ——————————->

Buy me a coffee! Så roligt! Och det funkar. Det är enkelt och jag är så tacksam för de som swishar, och köper en kaffe, och handlar genom mina länkar så jag får provision! Jag har en femårig exitplan! Om fem år vill jag helst bara jobba med bloggen! Du kan hjälpa mig dit, genom att bjuda på en kaffe! ❤️ Kram!

Edit: Receptet kommer här:

Te gjort på ca 4 dl destillerat vatten och 1 dl torkade hampablad som fick sjuda 30 minuter och sedan svalna. Vätskan silades genom en ostduk och sparades.

Hampaoljan gjorde jag av ca 3 dl olivolja och 1 dl hampablad. Jag värmde oljan till 110 grader, hällde på bladen och lät stå i en burk i fyra veckor i ett mörkt och svalt skafferi. Skakade/vände burken dagligen och kramade sedan ur all olja genom en ostduk.

Så utifrån ovan är receptet:

190 g hampate, resten hamnade i ett bad.
62,3 g lut

200 g hampaolja enligt ovan, räcker det inte kan man fylla på med vanlig olivolja, viktigt att receptet följs till minsta gram. Ostduken med de oljiga hampabladen knöts ihop och fick hoppa ner i ett bad.
100 g ricinolja
92,5 g sheasmör
92,5 g kakaosmör
15 g bivax
15,5 g eteriska oljor, och 1 tsk spirulina för färgen.

För doft använde jag en blandning av apelsin, tall, rosmarin och tea tree.

Veckans Remake och återuppbyggnad av bloggen

By Lämna en kommentar

Söndag.

Städdag. Vilodag. Inläggsdag.

Diesel är hemma sedan i torsdags och har haft en helt fantastiskt lärorik och viktig resa som kommer ta tid att smälta, bearbeta och processa helt.

Våra vänner Jonas och Marie har varit upp (från Värmdö) och firat påsk med oss och har idag lämnat oss i ett varmt, positivt, kärleksfullt moln av skratt, prat, mys, mat och dryck.

Det var nog bara bra för Diesel att de kom upp i fredags eftersom det inte finns några andra som vi skrattar så mycket med som dem. Han behövde nog allt skratt, och allt prat, i vardaglig trygghet efter det mörka han fick uppleva i Auschwitz.

I fredags åt vi lamm, med ugnsrostade rotfrukter med getost och rödvinssås. Igår åt vi hemgjorda langos och en perfekt stekt köttbit. Tack Jonas! Älskar att umgås med gamla kockar! 😉 Nomnomnom. Vi har druckit massor med öl, vin- (-olad), bubblor, och spelat roliga spel, och verkligen tankat skratt och energi.

Marie har jag skrivit om massor med gånger förut, och kommer med jämna mellanrum skriva om, och med, henne igen. Marie har grundat Remake, Stockholms Stadsmissions avdelning för hållbart mode och design.

Klicka på länkarna nedan för att kika på vem hon är, och vad hon gjort.

https://www.remakestockholm.se/who-is-marie.html

https://www.stadsmissionen.se/vad-vi-gor/remake-hallbart-mode-och-design

https://www.remakestockholm.se/

https://www.instagram.com/remakesthlm/

När jag kollade på några av mina gamla inlägg så märkte jag att SVT tagit bort filerna från Go’ kväll där hon i TV visade mängder av härliga återbruk. Jag ska försöka se om jag kan hitta dem på YouTube och länka på nytt annars får jag försöka gräva efter gamla bilder från den tiden.

Jag har alltid kallat henne min Ordinary Mary eftersom jag alltid älskat Odd Molly och Marie ÄR liksom den mest kreativa, galnaste, argaste, positivaste, gladaste, spralligaste hippiepunkare jag någonsin träffat. Hon ÄR Odd Molly, därför är hon MIN Ordinary Mary. Paradox ja kanske.

Marie har sytt Diesels dopklänning, och säkert ett tjugotal av mina favorittunikor och klänningar, av mina favoritplagg som fått nytt liv igen. Hon har sytt min favoritkofta, av tre fantastiska lusekoftor, och min favoritklänning (som jag tyvärr inte kommer i längre) av mina gamla hårdrocks t-shirts. Hon har också både hjälpt mig att laga mina trasiga kläder och lärt mig att stoppa strumpor. Hon har också tatuerat två av mina tatueringar.

Sedan, som hon är mest känd över förstås, så har ”hon” både designat och sytt kläder som vår kronprinsessa stolt burit, och dåvarande kulrturministerns nobelklänning, scenkläder till Felix Sandman och Oscar Zia. Med henne menar jag så klart hela Remake teamet, men i min värld är Remake Marie, och Marie ÄR Remake.

Alla bilder i galleriet är lånade från Remakes instagram.

Nu i helgen, när hon varit påskledig undrar ni förstås om hon fått vila? Det beror på vad man menar med vila. 😉 Hon har hjälpt mig att sy i knappar i ett hemmabygge helt inspirerat av Remake som jag har som terapiarbete (en kimono in progress sydd av gamla lakan och tunikor) och hon har på det snyggaste och proffsigaste sättet lagat en tunn bomullsklänning som fått sig en ordentlig reva. Och lagningen är så snygg att jag stolt vill visa upp den för alla! Så tack Elton för revan, och tack Marie för lagningen. <3

Så från och med nu kommer ni/vi kunna följa Marie och hennes projekt och återbruk, förhoppningsvis i alla fall en gång i veckan. Jag har bett henne skicka bilder och kanske lite skvaller på vilka underbara projekt som är på gång.

Bloggen är fortfarande under återuppbyggnad, fram tills augusti, när bloggen fyller tio år så då ska jag ha hittat den perfekta balansen mellan blogg, jobb och fritid. Så jag behöver kunna tjäna pengar på bloggen för att kunna ära mina åtaganden, och betala räkningar, och mat, etc etc etc.

Här vill jag be er om er feedback. Just idag, 24-03-31, når jag ett par tusen följare från egna kanaler och över 16 tusen följare genom Daniels kanaler, och jag vill naturligtvis nå ut till fler. För ju fler som följer och läser och engagerar sig desto fler når jag och även om bara några av er följare vill ”bjuda på en kaffe” så blir många bäckar små tillslut ett sätt att betala räkningar med.

Vad tror ni om en prenumeration?  Ett eget inlägg om detta kommer alldeles strax. Fram tills dess vill jag påminna om att alla annonser på den här sidan är samarbeten som jag valt utifrån ett hållbart sätt att leva, och jag har precis signat en ny deal med några nya annonsörer som jag samarbetar med. De kommer också få egna inlägg, för allt ni handlar på deras webshops om ni klickar på mina länkar eller annonser ger mig provision på era köp. Ingenting blir dyrare för er, jag kan lägga ut erbjudanden och rabattkoder, men jag vill inte bli en kommersiell sida som är överöst med annonser och länkar. Jag vill kunna tjäna pengar på ett mer hållbart sått så jag kan skriva det jag vill, när jag vill, hur jag vill och med de jag väljer.

Jag tänker mig ett framtida upplägg på bloggen så här. Varje vecka kommer det olika ämnen, teman, recept, bilder, tips, återbruk, aktiviteter, och ibland gästskrivare som jag hade några gånger förr.

Bloggen växer fram igen
Veckans 7:
1 recept/ätbara
ört/krydda
mat
bak
dryck
2 ämne/ledare/åsikt/rant
3 wellness, feelgood
4 återbruk/remake/renovering/lagning reduse, reuse, remake & recycle!
5 quick tips
6 aktivitet
7 trädgård/odling

Men som sagt, ett eget inlägg om det följer. Vill du tills dess och möjligheterna för prenumeration finns får du gärna ”köpa en kaffe”. Olika betalsätt finns till höger under annonserna. Swish, paypal eller Go Fund Me.

Imorgon är det röd dag, men det är bokslutstider så jag rasslar iväg några årsredovisningar innan jag fortsätter här.

Glad påsk och god fortsättning och tack för att ni läser!
Dela gärna!


Bjud gärna på en kaffe! 😉
Kärlek och respekt,
El

Quick tip no. 2 – dog SPA with pine oil soap

By Lämna en kommentar

Pine oil soap (tallsåpa) for dog SPA.

This quick tip is actually from my second cousin (tremänning) Anna. I went to the beautiful store Kulturarvet to order paint for our kitchen that is in dire need of a makeover. While chatting away about different paints, colors, techniques, and brushes we also got around to talking about cleaning and soaps.

The paint I have used on the wooden walls in my she shed (studio, office, guest house, haven, happy place) is linseed oil paint (linoljefärg) and I am going to use it in the kitchen as well.

I have until now also used linseed oil soap (linoljesåpa) when cleaning the house. Apparently this is a big no no, since linseed oil soap will dissolve paint made of linseed oil.

Pretty logical come to think about it. So, instead of the traditional linseed oil soap I’ve used so far she recommended I use pine oil soap (talloljesåpa).

And here is where the quick tip of the day comes in. She recommended I use the soap to clean Peanuts paws. Her colleague uses the soap to wash her dogs and horses due to its antiseptic and antibacterial characteristics. Naturally I had to google this.

Pine oil in itself is like I said antiseptic and antibacterial and it has qualities that can help troubled skin with eczema, psoriasis, acne, irritated and itchy skin. I have psoriasis, and it has started to flare up again, so I will not only try the soap on Peanut’s paws, I will also try it on my own hands.

This also made up my mind on which soap to try to create in my first attempt on cold process soap making. I will use pine, rosemary and tea tree oils to maximize all skin caring characteristics, together with some citrus for added fresh scent.

Anyhow, so how did the paw cleaning go? Excellent.

Since I absolutely adore my own spa rituals on Thursdays I figured Peanut is totally worth the same luxury.

I love incense, and lit candles, and beautiful sounds, and little beautiful things to look at. We thought for a while that spring was coming but it’s cold outside again so I wanted the experience to be as nice as possible for baby PP.

(Peanut Parabellum is her full name, para bellum is latin for prepare for war and the meaning of it is: to secure peace is to prepare for war. One of my life’s anthems is Don’t Tread on Me, from Metallica’s Black Album so I thought it absolutely epic in these times to name my baby PP. It’s sometimes pronounced PeePee, and sometimes Pippi. 😉

Anyway! Back to the topic again.

I put on a Japanese SPA playlist, lit some candles and incense, made an infusion of some pretty flowers for her bath (marigold, linden, elderflower, chamomile, dried orange, juniper, and lavender). I had the fire burning all day so the temperature in the house was warm and pleasant. I had prepared little ointments for her nose, paws, ears and udders, and took out the clippers. I wanted to give her the full treatment, including a nice massage.

I usually treat myself with some nice tea, wine, or sparkly water, and some berries, fruit or pieces of dark chocolate, and nuts. Peanut, of course, got some extra nice treats as well.

She loved it. Every second of it. I did too. We will do it again. Thank you SO MUCH Anna for the great tip!

I will continue using the soap washing my hands and see if I can see, and feel, a difference in my psoriasis.

Have a wonderful Sunday!

Love & respect,
El & Peanut
XX.

Leftover risotto arancini

By Lämna en kommentar

Would you buy me a coffee? It seems this is a popular way to ask for donations for the blog. Why not. I have 300 followers and 900 subscribers so even if only a few of you buy me a virtual coffee to support the blog it goes a long way. If you like it and would support it there are a few ways to go about it. It doesn’t need to be a fancy coffee! 😉 A dollar is a dollar is a dollar.

I recently read a Swedish book called Je m’appelle Agneta. It’s about a woman my age who quits her Swedish life and moves to France to care for an older demented man. I was so inspired!

Not that I don’t love my life, and I really don’t want to move, but I loved the way her new life was described and the new values she grew into.

The love she has for cheese, wine, the tiny French village, the local products, and the villagers. And ultimately for herself. <3

It’s just the same for me. I live in a tiny village, I love the same; bread, wine and cheese, and really good food, and after a few years living here I am treated with the same warmth she was. The villagers here don’t shout ”Bon Jour Anjetta” after me, but they smile and wave, and that is a really big thing for Northern Sweden.

We have an old car, from 2002, and it keeps breaking down. We don’t have the finances to buy a new car, not even a slightly newer one, but I also have this urgent wish to NOT have a car. Where we live we need one though. But we could try to minimize using it.

There will be times when we need to go to town, and do some real shopping; groceries, wine, beer, booze, (we still have a government monopoly on alcohol) dog food, clothes etc. But in our daily life we really shouldn’t use it.

There will also be times when we want to throw our kayaks on the roof and go to different lakes and rivers around Jämtland, or fill the car with friends, dogs and backpacks, to go hiking on a mountain.

But in my day-to-day-life I really don’t want to use a car. I have a bike, but I also have a French Bulldog. Can you see her trotting next to the bike? Well, yes I can, too.

But can you see her trotting by the bike when it rains?

There is a Swedish word describing this perfectly: tvärnit. I actually had to google this one, but the closest thing I came to describing it in English is when someone slams on the breaks. Sudden immediate stop. And the look! Can you see the look she gives me for even suggesting that she walks, or runs, the 20 minutes to work, in the rain? Oh dear, if she could she would point to the bedroom door and say sternly, and slowly GO. TO. YOUR. ROOM.

Another Swedish word really hard to translate is villhöver. It’s not an actual word, it’s a combination of two; ”vill ha” and ”behöver”; villhöver. In English that is a combination of want and need. Weed? No. Wand? No. Waneed? No. The sentiment is that you want something so bad it feels like you need it.

That’s exactly how I feel about a cargo bike.

There is plenty of room for Peanut, and my work bag with computer, gadgets, camera, lunchbox. Should I stop at the grocery store I can easily fit a few grocery bags in there as well. It has a hood for rainy days.

Anyway, while saving up for this we still live as simple and cheap as we can. 

We made risotto the other day and there was quite a lot left, so I went ahead and made Arancini, a Sicilian dish made with leftover risotto with cheese and jalapeños, like double breaded chili cheese rice balls. We also had half a loaf of stale sourdough bread that we made breadcrumbs of. We aim for zero waste.

So we made little balls of chopped up jalapeños and grated cheese, put these in little bigger balls of risotto and rolled them first in regular flour, whisked egg, and homemade breadcrumbs, then deep friend until golden, hot and delicious.

Just look at this juicy, hot, cheesy piece of leftover goodness. Crunchy, rich, salty, goodness. I love cheese! And I love taking care of leftovers.

Enjoy your Sunday. And remember, I’d love that coffee! 😉
Love and respect.
El
X.

Bath salt with orange, eucalyptus and rosemary

By Lämna en kommentar

One of my latest, but also longest running,  projects is making homemade bath and shower products made with organic, ecological ingredients and herbs, all natural, with no preservatives other than occasionally added citric acid.

I have been almost overly skeptical towards hard soap bars, thinking they will dry out my already dry skin, or make my hair dry and frizzy but I’ve given it a try and the results have kind of dumbfounded me. They’re not cheap, or at least I haven’t tried any cheap ones, so I am pleased to say that they last longer than normal schampoo and I don’t need to recycle ANY plastics! Win win. A full post on making soap is coming up shortly.

Both my husband Daniel and my son JD have shook their heads at me when I bring in herbs to dry, hanging on racks or flat on treys, to store in glas jars in out pantry. I have pine shoots in the freezer and birch leaves in jars. Nettles, dandelions, rosemary, rose hips, oregano, basil, thyme, marigold, elder flowers, linden, junipers, and much, much, more. I make teas, infusions, salts and oils.

Glass jars all over the pantry, which I made out of the old kitchen cabinets I happened to take down while Daniel was on one of his bearded brother trips. Oops-something-happened-while-you-were-gone type of thing. Always happens when he’s gone on trips. No wonder he always looks hesitant to walk through the door when he comes home. 😉  There is almost always a huge project started for him to (help me) finish.

Anyway, I’ll show you the pantry (and how I tore down the kitchen one weekend to make it) later on. Like I said this is a cottage that is in dire need of so much love and attention. But we’re going to live here until they carry us out so hopefully we’ll have plenty of time.

Every Thursday I have SPA day. Routines are crucial for my healing and wellbeing. SPA day means that I spend a few hours taking care of me. Hair, nails, skin, body and soul, inside and out. Treats like exquisite tea, dark chocolate, wine-olades (half wine – half something else, getting back to that later as well), lit candles, incense, oils and herbs.

Depending on the moment I love to mix my bath salts and oils right before I jump in, to get the exact right feeling, and scent. This is also a great way to make little gifts if I know someone is feeling a little under the weather. A bag of some nice tea and a little baggie or jar of bath salts, oils and herbs. Perhaps a home made candle and piece of chocolate? Who wouldn’t feel better?

Speaking of, or apropå julmust as my colleague says, I am now reading a really good ”feel good” book and I think that too is helping when spirits are low.

Tonight was Daniel’s night of the blues, due to a hurting shoulder, so I made him a nice bath salt with both Dead Sea salt and epsom salt, rosemary infused oil, eucalyptus and orange essential oils, and some dried orange slices.

It smells vibrant, and citrusy fresh. Easy way to feel a little better.

Lots of love and good vibes,
El
X.

Quick tip no. 1 – ashes and coffee

By Lämna en kommentar

We try to minimize our negative footprints on this planet, by choices of lifestyle. By buying second hand, reducing, reusing, remaking and recycling, and all that. We also try to minimize our costs. By spending less, working less, living more.

I’ll start to put little Sörefors on the world map for you, it’s in Östersund, in Jämtland, in Sweden, in the North, in Scandinavia, in Europe, on Earth.


Roughly around there.

Here we do kilometers, and others do miles. We do metric, and others do – other.  😉  So I’ll measure the distance in hours driving. (I once drove from Cairo, through Suez, over the Sinai, across the Red Sea to Jordan, on to Syria, Turkey, and on through the Riviera, across Europe up to Östersund. It took a few weeks. Magic memories.)

It takes little over an hour from Sörefors to drive to Åre, which is one of Sweden’s most renowned ski resorts.

It takes little over six hours to drive to Stockholm, where almost all of my clients are.

It takes about thirteen hours to drive to Malmö, where the Nordic Games Conference is, that I was fortunate enough to visit last year.

Normally we go by train, but it’s impossible to measure distance in time nowadays, since the trains are often late, or cancelled. Sorry SJ.

It’s cold up here in the winters, temperatures outside (at least nighttime) are below freezing for almost six months. This winter it got as cold as -38°C (-36,4°F). Cold.

Colder than a witch’s tittie out there.

So we use wood fire to heat up our little cottage. It could definitely do a lot better with a little more isolation so that’s an upcoming project, but for now there is a fire going from early morning until we go to bed.

That makes a lot of ashes. We only use pure birch, fir or pine wood so the ashes are very clean. And full of calcium, magnesium and potassium for our plants and soil.

We also drink a lot of coffee. Not like the Fins I’m told, but close. We use a reusable coffee filter, or a French press, so our coffee grounds are also very clean and contain nitrogen, potassium and phosphorus. Where wood ash is reducing acidity coffee is acidic so I think they work well together. But I am no expert, just a happy cottage gardener trying my best to use natural ways.

To collect and save all ashes and coffee grounds for spring I use a really old metal bucket, to use on our flower beds when the snow melts. Ashes can also very effectively be used as anti-slip when temperatures vary and everything gets covered in ice.

A while back I shared how we use old pallets and pallet collars that we treated with a wonderfully tar smelling goo and filled with straw, horse poo and soil to create beds for our raspberries. Remember, this is written in Swedish, google translated to English, if something sounds weird. 🙂

Återbruk och självhushåll

Come spring, and time to pimp up the soil and compost again, we’ll have ashes and coffee grounds to add to the horse manure that we get from our neighbor. This can be sprinkled on top of the lawn, on flower beds, and sparingly around our berries. Not all berries and fruit like wood ash so especially blueberries and raspberries should have little to none, but since I mix with coffee a little goes a long way.

Only these past few weeks I’ve seen the word ”SUSTAINABLE” everywhere. In my social media flows, in different reports, and posts, and even in fashion magazines. I am thrilled! I have a dear, dear friend who works as a photographer for one of the larger fashion magazines here in Sweden and she just did a piece on sustainable fashion. I am beaming with pride and joy, for her, and the world. More sustainability for the people! Fist raised.

Have a wonderful weekend!
Love,
El
X.

Sustainable puzzle

By Lämna en kommentar

Sustainable everything

What was I thinking? I got sidetracked!

That actually happens from time to time! I had a boss back in the day that used to say that one of my weaknesses (read challenges) was what he called  ”fort och fel”, or fast and wrong in English, but it just doesn’t sound as good as it does in Swedish. Thanks Magnus! 😉 I still snicker to myself at this almost daily, when I do ”fort och fel”. And yes, almost daily.

Some of you, who have been reading this blog and followed Sustainable Living since the get go, almost ten years ago, might wonder why I am doing this in English now?

Well, I am going to try to live on this. We are going to try to live on this. So I have to reach out to a larger audience and since English is my second language, as well as my day to day work language, it is very natural to me.

So with that said – drumrolls and fanfares – welcome to Sustainable Living 2.0.

All pieces of my life puzzle are slowly falling, or furiously whirling, into their right spaces and places.

I got smacked on the head by universe, asking me, in not so gentle terms, what in the world was I thinking, and doing?

Sometimes I literally stumble across, or over, possibilities that I find impossible to resist.

I am diagnosed with adhd. Those of you who know me personally, know this, and see this, and those of you who have followed Sustainable Living also know this.

When my husband and I were investigating our son’s adhd – his team of doctors asked when I got my diagnosis. At that time I hadn’t, but it was just too obvious to them. Some ten years ago. We all probably knew from the beginning, I was just never investigated and diagnosed as a child.

All this time since I have continued to remind my son that his adhd is a super power. That with all that extra focus, energy, and his extraordinary intelligence he can do, and be, anyone and anything he dreams of.

Next year is the big 50 for me (but please read it five-o) so it’s only natural that I have some sort of life change. I wouldn’t call it crisis, I’ve never had an age related crisis. Many different crises but never one related to age.

When I was just a kid I wrote journals, thoughts, poems.

When I started out on this little adventure with the blog, Sustainable Living, nearly a decade ago, I wrote all the time, and everywhere. I wrote on the bus, I wrote in front of the TV, I wrote in bed, by the pool, at the table, always and everywhere.

Then I got side tracked.

We sold our apartment, bought a house, got another dog, I quit my job, opened up a company, travelled and thrived. For a few years this went on. I think I let the hubris hat control me. Remember the hats, I will get back to them.

Then shit happened.

Several people really close to us died, and got really, really hurt, two of our three dogs died, my husband got diagnosed with diabetes a month before corona hit, and we were isolated for almost two full years. Our son, with his adhd, and dyslexia, was home schooled (doctors’ orders) for over a full year of school. Oh, my heartfelt overwhelming thanks goes out to all you beautiful, clever, patient people working with our kids.

At one point during this period in time I had to call 112 (911 in Sweden). I thought I was having a heart attack so I spent the better part of a day hooked up to different beeping machines and was pretty much drained of blood for all the different tests. I was ok, it turned out, it was only anxiety.

We had pretty much already lost everything we had at that point. And we suffered so many losses of loved ones. My business was gasping for air and all we could think of was how to survive.

Once again we sold our home. Big house. Big dept. Little left, but we decided to move up north.

We found a little cottage by the water in a tiny village just outside of Östersund. We moved up in October 2020, and it turned out to be the best thing we’d done since producing our son. We will never again move voluntarily. They will have to carry us out, either on gurneys or pry our fingers from the door frames.

The first year of our new life up here was a year of continued struggle. With one foot in exhaustion and the other in desperation we did what we had to do, just to get by.

My husband, Daniel, started sharpening knives for our neighbors and the people in the village, and in return he got some fish, some meat, some bread, or some berries, or mushrooms, or whatever whomever had an abundance of. We had nothing so a piece of moose or reindeer meat, or a trout from the river outside, was more than welcome. Such a luxury.

Then came the big crash. I crashed and burned. Everything I had fought for was lost. So I allowed myself to crash, and I did.

But I had my family, our little cottage by the river, and the foods we got from Daniel’s knives, and whatever we could harvest, forage, or fish on our own. I still had most of my clients left, that stuck with me through all the hardships, and I started a new tiny little business.

I got myself a little Frenchie girl called Harley Quinn. She helped me smile and laugh when there was nothing to smile or laugh at. I sat, still like a rock, for hours, and hours, and hours, just quiet, listening to birds, the winds, the water, and Harley. We took long and short walks, up and down mountains, we kayaked upstream and downstream. We swam in the river and cooked outdoors.

We started little projects in the garden, we sat at the dock and watched the beaver as he swam past with logs for his big family house. There were five of them at one point but we haven’t seen them quite as regularly lately so they must have been driven to relocate upstream, but surely not by us. We love every sign we still see of them.

Anyway, by this point I had one foot in exhaustion and the other in depression, so I had no energy for struggle. I continued working with the few clients I still had in my tiny little business, and continued working in the garden, and taking long walks in the mountains, as well as long rides in the kayak. Always with Harley. We picked herbs, and mushrooms, and berries. We fished. I haven’t started hunting yet, but I want to. To get food, not for recreation.

Then our third dog died, Padrino. And not long after that Harley died too.

For the first time in over a decade our home was empty, without a dog.

The panic that I felt, not tripping over a dog in the kitchen, or stepping in pools of drool while cooking, or having company going to the bathroom, and not having a dog next to me in bed was the worst panic attack I have ever had.

I can crash, and burn, and rise. But I need a dog doing it.

This is Peanut.We stumbled over Peanut. Went and got her almost immediately after we saw her, and she has not left my side ever since.

She is also a Frenchie, only ten months, so we are working on everything but our bond. I think she just walked into my heart, made her room there, kind of like how she makes the bed, and she claimed her place, and I hope she can stay for a long, long, long, long time. I don’t know how many more times my heart can be broken.

But this leads me to where I am now.

Physically in our little cottage by the river in Northern Sweden. Mentally exactly here too. In our little garden, only now covered in a thick layer of beautiful glistening snow.

So I think, the first week of 2023, I woke up and started feeling a little more energetic, but really, really creative so I started writing again. I have made a few futile attempts at writing on the blog but strongly felt something was missing, and I really didn’t want to dwell on the past. I have been writing again, daily, weekly, since that first week of last year. A book started to take form. Thousands and thousands of words, stories, tales of the past, ideas of children’s books, recipes, texts, thoughts.

Back when I was just a kid my best friend and I said we were going to write a book together. We would call it The Great Misconception of Life. That book has been at the back of my head my whole life. Until now, when it suddenly moved forward to the front. The front, in front of everything else. I’ll get back to that as well.

I want to live right here, and right now. With the energy I got at the moment, somedays manically (not maniac-ally but mani-cally) energetic, somedays tiredly low. What makes me happy is here.

Somedays I medicate, somedays I don’t. Somedays I meditate. Somedays I still sit for hours not being able to get myself to do anything, and I let myself do nothing. I let myself listen to the water, and the birds.

The life change I wrote about, the side tracking and the focus I have regained is all about making the choices, and changes, that will allow me to do what I love. To do what I started out with almost ten years ago.

I want to write, I want to learn, and I want to teach. And I want to do it together with the people, and the nature, that surround me, and support me.

With all the experience I have there is so much to share. And with the curiosity I still have there is so much to learn.

So, today, I have one working foot in finance, in the games and interactive media industries, and the other foot in writing. All the lectures, tutorials, presentations, webinars and teachings, in the business of games, I have created and started planning will continue this spring, all throughout our long country, and I will never give up my loyal clients, for anything in the world. But I will allow myself time to write. And try to, if not make living of it, at least earn a few bucks.

For all posts from this day forward I will use the following tools, my computer, my little camera, my little voice recorder, my little smart phone, and my tiny earbuds, as well as good old fashioned pen and paper.

Feel free to reach out if you want me to write something for you or your business.

This blog has been my sidekick for almost a decade and I have had another tiny little business for it, aside from the finance one, hardly making any money at all, but a few bucks here and there have rolled in.

All the ads on this site are ads I have chosen, that are in line with my beliefs and the way we live.

If you click on any of the ads on this page and happen to buy something I get affiliate cash. If you click on any of the links in any of my posts that takes you to an affiliate shop will also get me cash. All sponsored posts will have this clearly stated at the top of the post.

We also humbly and gratefully accept donations in order to finance the writing and our future projects. So if you like what you read – any amount to my GoFundMe, PayPal, or Swish goes a long way!

Our coming posts will be about how to make your own soap with what nature provides, how to cook with weeds, not weed-weed in Sweden, but weeds that grow abundantly around us (currently under a think layer of snow). I have dried and frozen plenty to cook with.

We will also share photographs of all things gorgeous in our day to day life as well as little tips and tricks on how to live with adhd after exhaustion and depression. Oh and let’s now forget about menopause! Ha, I am almost fifty!

It’s also time to spend a few minutes introducing my husband Daniel. We’re going on fifteen years together, and more than one lifetime of memories already. We met, we kissed, we got pregnant, got married, and got a dog, then three, and then.

He, too, knows all to well what it’s like to literally hit the floor. He crashed onto the stone floor and got picked up by an ambulance, spent a day at the hospital, and a year recovering from exhaustion. Changed careers, from having spent almost twenty years working with security to property management. He picked up a hobby making and sharpening knives. He makes and uses his own fishing lures, and he is a really handy man.

A few years back, when we moved up north he started growing a beard. He’s always had a beard, or a goatee, the whole time I have known him, but I mean he started growing a real beard. He joined the Swedish chapter of the brotherhood of Bearded Villains, (click on the link for more info) and from being a grumpy old fart, jaded by the violence of his former work, he’s like a natural born lumberjack, shuffling around in his flannel shirts and hiking boots, sharpening knives, flirting with the old ladies, smoking a cigar on the dock, downing a bourbon, and humming to the birdsongs. He also managed to win a huge giveaway and a feature on his cigar clubs front page Ash Hole Cigar Club, (click on the link for more info).

He went and got himself an instagram account and overnight became an influencer! He has over 16k followers and gets sponsored for beard stuff, tattoos, travels, cigars and such. He wins competitions and what not and he will be a very large part of this blog, finishing all the projects I start! 😉

You can check his instagram out here https://www.instagram.com/devilianos/.

In our endeavors to live sustainably we have committed to make and create everything we can from scratch, in a way that leaves almost to zero waste, and if possible we will always reduce, reuse, remake and recycle.

Respect and love,
El & Daniel
X.

Sneak peek – Sustainable Living fyller 10 år!

By Lämna en kommentar

Sedan årets början (2023) har jag skrivit spaltmeter med text och material, över 25 000 ord, bara inte här på bloggen. Kan vara ett bokprojekt på gång.

När jag började den här bloggen för nio plus år sedan så kollade jag upp en massa [data]program, olika bloggare, researchade metoder och arbetssätt. Googlade timmar i sträck på ljus, bakgrunder, fotografering, detaljer. Hade en liten iPad som jag hade några favorittidningar på som inspiration. Pysslade med layouter och lärde mig photoshop.

Att skriva har länge varit en viktig ventil för mig. Jag började skriva redan när jag var tonåring, bok efter bok, efter bok med dikter, dagböcker, tankar och skisser. Jag har alltid haft ett väldigt stort behov av att uttrycka mina känslor och tankar i ord eller bilder. Och orden i sig har varit väldigt viktiga. Orden kan inte bara väljas slumpmässigt, eller på måfå, utan varje ord är viktigt. Fördelen med att vara tvåspråkig är att jag kan välja vilket ord i vilket språk som passar mig bäst för stunden så ofta blir mitt eget språk ett sammelsurium av ord och fraser på mest svenska och engelska, men ibland kommer det nåt spanskt, eller franskt, eller italienskt. Jag älskar språk, och kommunikation.

Och bilder! Jag älskar att stanna upp och se på detaljerna i ett daggtäckt spindelnät, en fågelförälder som matar sina ungar, iskristaller på nyis eller när rimfrosten pyntar den gråaste gren till ett sagolikt landskap av former, toppar och dalar. Vårens första tussilago eller den första humlan som sömnigt letar efter mat.

Musik! Jag älskar musik. Toner kan förföra, trollbinda, väcka avsky och kärlek, ilska eller sprudlande glädje.  Jag har märkt att jag börjat röra mig mer till musiken när den är medryckande.  Som att även rytmen har vaknat efter en lång dvala. Det ser inte riktigt klokt ut och jag har aldrig haft någon taktkänsla överhuvudtaget så det får mig nästan alltid att skratta förläget för mig själv, men då är ju syftet uppnått. Musiken ryckte med mig och jag skrattade. Win win.

Återhämtningen från vad jag väljer att kalla mina stora krasch har tagit väldigt lång tid. Delar av mig kommer aldrig att bli desamma igen. Kraschen i sig har mängder av orsaker som stor stor sorg, utmattning, till viss del outlevd frustration.

Sedan en tid tillbaka har jag försökt bygga upp och följa nya rutiner. Det fungerar för det mesta och jag älskar att jag kan upprätthålla ett visst mönster och hittar glädjen i det upprepade, i det trygga, i vanan. Med eller utan diagnoser så är rutiner viktigt för välmåendet. Med dokumenterad adhd och pågående utredning för andra diagnoser så vet jag vad mina styrkor och svagheter är. Jag är en väldigt impulsiv person men jag mår väldigt bra av rutiner och efter kraschen har jag blivit världssämst på att hantera stress. Så jag skulle vilja vara ”lagom” impulsiv inom nya ramar.

Men, tillbaka till tråden. 1 augusti 2024 har Sustainable Living varit en del av våra liv i tio år! Ett helt decade (gillar inte ordet årtionde)!

Det ska firas! I januari kommer jag börja posta en del inlägg som redan är förberedda och påbörjade. Det kommer i sinom tid även en webshop. Det är så spännande!

Fram tills dess vill jag dela små glimtar av vad jag pysslat med kreativt, utanför jobbet.

Hemgjord ekologisk deodorant

Redan i ett inlägg från 2016 (!!!) började jag experimentera med att göra egna lotionbars, och deo bland annat. Sedan dess har jag ibland blandat örter, salter och eteriska oljor till magiska badupplevelser. På torsdagar har jag SPA-dag. Varje torsdag. Jag återkommer till det senare.

Men det innebär ju så klart tvålar, schampoo, balsam, lotions, badbomber och annat roligt som jag gör/gjort själv. 100% giftfritt. Plastfritt.

Det var då, detta är nu! 😉 

Jag har gjort badsalter, teer, tinkturer och dekokter! Gått kurser i herbalism, ätbart ogräs och holistisk naturmedicin. Skulle kunna säga att jag i mitten av livet (snart 50) skolar om mig. Till häxa? Ja varför inte. Har blivit kallad värre. 😉

Juligt värre! <3

Måste avbryta här för att jobba lite, men återkommer. Snart! 10 år.

Wow.

Kram,
El

Grön vårvintersmoothie med björklöv

By Lämna en kommentar

Nu vi är inne i den femte årstiden i Jämtland. Vårvintern.

Det är ömsom snö ömsom tö, det kom 20 fluffiga centimetrar nysnö för någon vecka sedan och tempen har legat under nollan stadigt, men så kom det regn på minusgraderna och den nya fluffiga snön. Glashalka som påföljd. Stapplande på isgatorna som en hundraåring, livrädd att ramla och bryta lårbenshalsen. 

Fnys, jag har ju inte ens fyllt 50 än! 😉 

Men så kommer solen fram igen, med takdropp och fågelkvitter och allt är glömt. Plockade  fram min gamla låda med frön från Älvsala och hoppas att det fortfarande finns lite liv i kompisarna. 

Planerar vårens sådd och trädgårdsprojekt och längtar till lite värme och att får börja påta lite.

Sen kom rysskylan tillbaka med under 20 graderssträcket på nätterna och över nollan på dagarna.

 ÅÅÅÅÅÅHHHHHH vad jag längtar efter våren nu. Helt galet att det nästan kan gå 50 år innan jag längtar till vår! Men det gör jag. Tänk att få öppna dörrarna på vid gavel och vädra ur ordentligt, plantera om blommor, så frön och driva upp små små små skira plantor som sedan ger oss glädje fram till hösten och längre ändå.

Vabruari är över, årets influensa var galen. I tre veckor låg jag med lunghosta och var svag som en bebis. Tänker att våra immunförsvar efter pandemins isolering är mycket, mycket svaga. Måste hjälpa immunförsvaret på traven.

Dagens gröna smoothie innehåller MÄNGDER med stärkande naturliga ingredienser som boostar allt. Energi, immunförsvar, själen, hälsan.
En näve torkade björklöv blötlagda i tyskt örtte, Tack Steffy!

Så fort snön smält helt och tjälen släppt ska vi tappa våra björkar på lite sav igen, men än så länge är det fjolårets löv som gäller.

Grön vårvintersmoothie med björklöv

1 liten näve torkade eller färska, späda björklöv
1 glas (pint, ca 4,,7 dl) kallt örtte
1 msk riven ingefära
1 msk riven gurkmeja
1 blodgrapefrukt filead för att undvika det bittra membranet mellan klyftorna
1 småcitrus, typ clementin
Juicen av en halv citron
0,5 gurka
1 grönt äpple
2 selleristjälkar

Mixa och njuuuuut!

Björk
Björken sägs vara Frejas träd och står för renhet, hälsa, visdom, ungdom, fruktbarhet och skydd vid nystart, styrka och mod.

Björkbladen är renande, immunförsvarsstärkande, antiinflammatoriska, bakteriedödande, urindrivande och kan användas mot njursten, reumatism, urinvägsbesvär.

Björksaven är sprängfylld med vitaminer och tappas så fort tjälen har släppt och innan löven slagit ut.

Källor: 
Häxans Årstider av Hella Nathorst-Böös
Vildvuxet – mat och huskurer från naturen av Lisen Sundgren och Nadia Nörbom

Här kommer några gamla gröna smoothies från förr.

Piggelin och sustainable strategy
Grön supersmoothie med vetegräs och bipollen
Smoothies

Njut av vårvintern, lapa sol om du kan och boosta energin med grönt!
Kram,
El

Bivaxdukar

By Lämna en kommentar

Nu när energin och kreativiteten vaknat igen dammar jag av gamla högar med garn, sysaker, gamla jeans, trasiga gamla kläder, gamla bomullslakan och örngott, oljor och örter. Gamla kameran plockas fram och laddas.

De gamla lakanen är noggrant tvättade med ättika och bikarbonat för att få bort eventuella rester av tvättmedel. I somras/höstas? köpte jag bivax av en lokal biodlare och har väntat in en pysseldag med några granntjejer, som aldrig blivit av.

Så häromkvällen fick jag ett infall och satte igång. Vid ett tillfälle i vintras förberedde jag ovan nämnda tjejkväll genom att klippa upp örngott i lagom stora bitar till bixaxdukar.

Vi använder oftast våra dukar till smörgåspaket, och över bunkar, och skålar med mat så jag utgick ifrån min favoritstorlek på våra köpedukar.

Färdiggjorda smörgåsar till mackjärnet, lindade i bixaxdukar.

Satte ugnen på 150 grader, tog fram några bakplåtspapper och en plåt och satte igång.

Så nu till knäckfrågan varför bivaxdukar?

<> Bivaxdukar används för att förvara mat – istället för plast- eller aluminiumfolie.

<> Bivax är bakteriedödande, antiseptiskt, antibakteriellt, miljövänligt.

<> Bivaxdukar är återanvändbara, komposterbara, och gjorda på naturliga råvaror – det vill säga miljövänliga och skadefria. Mina bivaxdukar innehåller bivax från en gård här i bygden och gamla bomullstyg, oftast gamla uttjänta lakan som varsamt tvättats med ättika och bikarbonat för att få bort rester av eventuella tvätt- och/eller sköljmedel. Återbruk i sitt esse. Giftfritt.

<> Bivaxduken värms upp med hjälp av händerna och formas sedan lätt runt maten. De är vattentäta, och läcker inte igenom.

Såååå mycket snyggare än en plastpåse kring osten.

Skötsel
Bästa sättet att sköta om bivaxdukar är genom att förvara dem på en sval plats, där de undviker direkt solljus. I ett skafferi, i en låda, eller på köksbänken.

De är lätta att rengöra. Skrubba bara försiktigt av bivaxduken under kallt eller ljummet vatten tillsammans med en droppe diskmedel. Låt dem sedan lufttorka på diskstället. Skrubba inte för hårt med en grov borste då kan du repa vaxet. Vik sedan och stoppa undan de torra dukarna på lämplig plats igen.

Hur länge håller en bivaxduk?
Bivaxdukar håller så länge man tar väl hand om dem. När bivaxduken börjar tappa sitt grepp kan man återimpregnera den genom att lägga den i ugnen på låg värme en stund, och se om man ser ”kala fläckar” eller så kan man stryka på lite mer smält bivax.

Tänk på
Bivax smälter vid höga temperaturer så man bör inte använda bivaxdukarna till rått kött, kyckling eller fisk. För att få ren duken efter användning måste man diska i för hög temperatur och då förlorar man en del av vaxet. All tillagad mat går bra, men inte råa animaliska produkter alltså. 

Bivax är byggmaterialet som bin använder för att skapa sin bikupa. Det är ett slitstarkt material som både bevarar värme, är vattentätt, och skyddar mot fukt. Bivax har även antibakteriella egenskaper, och håller därför maten fräsch längre.

Biet i mittten har med sig lite vitt pollen som ska lagras som mat.
Detta bi, också i mitten har lite gulare pollen.
Här ser man tydligt hur bina skapar ett vaxtäcke över den glansiga honungen.

När de fyllt sitt förråd med färdig honung täcks cellerna med vax. Det här täckvaxet använder vi till våra bivaxdukar. Bivax används alltså även ursprungligen som matförvaring.

När honungen skördas tas vaxet omhand och skadar alltså varken kupa eller bi, en win-win där bikupan får en ren nystart inför vintervila, och man tar hand om allt material, honung och vax.

Propolis är en annan biprodukt (pun intended) som jag vill återkomma till när jag varit uppe på Mellestgården och hälsat på bilsamhällena. 

När jag bodde på Värmdö hade jag den stora äran att få följa med en lokal biodlare och dokumentera hans arbete. Det finns här (klicka på länken) och det var då jag hade möjligheten att fotografera bina på så nära håll.

Ha en fin dag.

Kram,
El