Sedan årets början (2023) har jag skrivit spaltmeter med text och material, över 25 000 ord, bara inte här på bloggen. Kan vara ett bokprojekt på gång.
När jag började den här bloggen för nio plus år sedan så kollade jag upp en massa [data]program, olika bloggare, researchade metoder och arbetssätt. Googlade timmar i sträck på ljus, bakgrunder, fotografering, detaljer. Hade en liten iPad som jag hade några favorittidningar på som inspiration. Pysslade med layouter och lärde mig photoshop.
Att skriva har länge varit en viktig ventil för mig. Jag började skriva redan när jag var tonåring, bok efter bok, efter bok med dikter, dagböcker, tankar och skisser. Jag har alltid haft ett väldigt stort behov av att uttrycka mina känslor och tankar i ord eller bilder. Och orden i sig har varit väldigt viktiga. Orden kan inte bara väljas slumpmässigt, eller på måfå, utan varje ord är viktigt. Fördelen med att vara tvåspråkig är att jag kan välja vilket ord i vilket språk som passar mig bäst för stunden så ofta blir mitt eget språk ett sammelsurium av ord och fraser på mest svenska och engelska, men ibland kommer det nåt spanskt, eller franskt, eller italienskt. Jag älskar språk, och kommunikation.
Och bilder! Jag älskar att stanna upp och se på detaljerna i ett daggtäckt spindelnät, en fågelförälder som matar sina ungar, iskristaller på nyis eller när rimfrosten pyntar den gråaste gren till ett sagolikt landskap av former, toppar och dalar. Vårens första tussilago eller den första humlan som sömnigt letar efter mat.
Musik! Jag älskar musik. Toner kan förföra, trollbinda, väcka avsky och kärlek, ilska eller sprudlande glädje. Jag har märkt att jag börjat röra mig mer till musiken när den är medryckande. Som att även rytmen har vaknat efter en lång dvala. Det ser inte riktigt klokt ut och jag har aldrig haft någon taktkänsla överhuvudtaget så det får mig nästan alltid att skratta förläget för mig själv, men då är ju syftet uppnått. Musiken ryckte med mig och jag skrattade. Win win.
Återhämtningen från vad jag väljer att kalla mina stora krasch har tagit väldigt lång tid. Delar av mig kommer aldrig att bli desamma igen. Kraschen i sig har mängder av orsaker som stor stor sorg, utmattning, till viss del outlevd frustration.
Sedan en tid tillbaka har jag försökt bygga upp och följa nya rutiner. Det fungerar för det mesta och jag älskar att jag kan upprätthålla ett visst mönster och hittar glädjen i det upprepade, i det trygga, i vanan. Med eller utan diagnoser så är rutiner viktigt för välmåendet. Med dokumenterad adhd och pågående utredning för andra diagnoser så vet jag vad mina styrkor och svagheter är. Jag är en väldigt impulsiv person men jag mår väldigt bra av rutiner och efter kraschen har jag blivit världssämst på att hantera stress. Så jag skulle vilja vara ”lagom” impulsiv inom nya ramar.
Men, tillbaka till tråden. 1 augusti 2024 har Sustainable Living varit en del av våra liv i tio år! Ett helt decade (gillar inte ordet årtionde)!
Det ska firas! I januari kommer jag börja posta en del inlägg som redan är förberedda och påbörjade. Det kommer i sinom tid även en webshop. Det är så spännande!
Fram tills dess vill jag dela små glimtar av vad jag pysslat med kreativt, utanför jobbet.
Redan i ett inlägg från 2016 (!!!) började jag experimentera med att göra egna lotionbars, och deo bland annat. Sedan dess har jag ibland blandat örter, salter och eteriska oljor till magiska badupplevelser. På torsdagar har jag SPA-dag. Varje torsdag. Jag återkommer till det senare.
Men det innebär ju så klart tvålar, schampoo, balsam, lotions, badbomber och annat roligt som jag gör/gjort själv. 100% giftfritt. Plastfritt.
Det var då, detta är nu! 😉
Jag har gjort badsalter, teer, tinkturer och dekokter! Gått kurser i herbalism, ätbart ogräs och holistisk naturmedicin. Skulle kunna säga att jag i mitten av livet (snart 50) skolar om mig. Till häxa? Ja varför inte. Har blivit kallad värre. 😉
Juligt värre! <3
Måste avbryta här för att jobba lite, men återkommer. Snart! 10 år.
Wow.
Kram,
El
