Goblin Accounting AB

Idag ringde fröken från skolan och berättade att det är lite tufft för Diesel just nu. Vi har ju valt att inte medicinera hans adhd utan ska försöka ge honom de verktyg han behöver för att lyckas med allt han vill och tar för sig, utan medicin.

Ibland är det tufft även för oss föräldrar, när vi ser hur han kämpar med något som kan verka så enkelt som att sitta still. Eller vara tyst. Eller tänka efter innan handling. Ibland är det helt enkelt bara jävligt svårt att vara Diesel. Och då är det också förbannat svårt att vara Diesels mamma. <3

Idag har jag investerat i en iPod och laddat ned några album som han ska få lyssna på när han jobbar i skolan och gör läxor hemma. Jag hoppas att musiken gör att han kan fokusera och kan lära sig att vänta med sina frågor och funderingar. Han har även fått en bok där han kan skriva ned sin frågor och tankar när de uppstår och sedan ta med sig boken och prata om det som står i den när det är bättre tillfällen. Istället för att haspla ur sig alla tankarna direkt.

Jag har även rensat upp alla tramsiga och onödiga spel på hans iPad och strukturerat upp den så han får mer speltid och mindre netflix/viasat tid.

Vi har alla haft en tuff period, och nu ska vi göra allt för att vi ska få det så bra som bara vi kan få det, för att vi är de bästa för varandra. Vi har varandra, vår kärlek och vår styrka i varandra. Vi ska använda vår adhd som den superkraft det är.

Vi har huset, vi har trädgårdsprojekten, vi har hundarna och vi har naturen.

Jag har valt att säga upp min anställning på Lemshaga. Det är en lång historia bakom, men jag väljer att fokusera på det fina, varma och ljusa, för att orka med att bära både mig själv, och även Diesel ibland, utan att för den skull ta av Daniels glädjekapital. Det är ju tyvärr oftast han som får ta mitt dåliga humör när jag inte orkar längre. Men nu ska han få tillbaka sin lyckliga och glada fru!

Jag har mina företag Goblin Creative och Goblin Accounting AB och jag har mina underbara fantastiska kunder som jag haft under några år och nu finns det alltså utrymme för fler kunder. 🙂 SPRID! Goblin Accounting is expanding!

Min hälsa, frihet, bloggen, konsultingen och familjen kommer först.

Karma, mina vänner!
Namaste!

När Diesel var lill-liten, när jag var mammaledig med honom, startade jag min första lilla enskilda firma; EB Accounting.

Diesel var lugn, tyst, trygg och nöjd med att bara vara nära mig. Jag hade, med ett isberg i magen, sagt upp mig från mitt dåvarande jobb som Business Controller på ett spelbolag, med licens på Malta. Jag ville inte resa i jobbet, med bebis hemma, och det var en del osäkerheter kring jobbet så jag tog det säkra före det osäkra; och sa upp mig, 6 månader gravid. (????)

Ja ja, sån var jag! 😉

I vilket fall som helst fick jag hjälp av några av Djurgården Ishockeys bästa datasnillen och skaffade mig en hemsida, en logga, visitkort, mm. Tack Jerker och Christopher! Sen var det bara att tuta och köra. Eller? Var var alla kunder som skulle komma tillströmmandes?

Daniel, min älskade, underbare, och kärleksfulle make, fick för sig att han skulle vara pappaledig! Vafalls? Skulle han vara en bra, och kärleksfull, och riktig pappa, och vara närvarande i vår sons uppväxt och liv? Jo, jag tackar, det var bara för mig att söka jobb minsann! Inte kunde jag opponera mig mot det? Att det var Fotbolls VM just den sommaren han valde att vara pappaledig var en slump, visst? 😉

Nåväl, jag träffade Magnus Jansson, VD för F12 Gruppen och kanske en av världens bästa chefer. Handen på hjärtat Magnus! Tack för ALLT du lärt mig!

Åh vad jag trivdes på F12 Gruppen. Jag fick göra det jag älskade mest i en koncern som var liksom en dröm för en gammal matälskande servitris att få jobba i. Med Melker Andersson och Danyel Couet. Med Jessica, Maria, Elin, Alexander, Katarina, Sofia, Margitha, Idun och Maria. Alla driftschefer, alla barchefer, kökschefer och hovmästare, alla servitriser, kockar, bartenders och nissar. Och alla underbara tjejer på bokningen! Åh, vad jag älskade att jobba på F12 Gruppen. Jag vet inte hur många gånger jag sa att jag hade kunnat tänka mig att jobba där till pension! Jag menade det verkligen!

Sen slutade Magnus och i vanlig ordning blev det en omorganisering. Det föll mig inte väl ut, nya ledningen och jag var inte som gamla ledningen och jag. Jag kommer alltid att ha Magnus, Melker och Danyel på ett speciellt ställe i mitt karriärshjärta. Det var en fantastisk tid och många av mina närmsta vänner idag träffade jag tack vare F12.

När jag slutade på F12 fick jag den stora möjligheten att få hoppa till Paradox Interactive; ett dataspelsföretag.

Här, återigen, fick jag en otrolig resa där jag lärde känna en ny typ av människor. Jag älskar mitt jobb, som ekonom, och jag älskar mina siffror, och kalkyler, och rapporter. Men i en tråkig bransch blir siffrorna också tråkiga. I en rolig bransch, på ett roligt företag, blir det en win-win situation! På Paradox, var, och är det, en kakafoni av olika människor. En mångfald som på ett otroligt häftigt sätt hittar en gemensam plattform och jobbar tillsammans för att uppnå och skapa det bästa av alla världar.

Diesel, älskade lilla unge, var tio månader när jag började på F12, och dryga tre år när jag började på Paradox. Diesel har sedan han började gå varit oerhört energisk. Hyper, till och med. Jag har fått stångas på vårdcentral och sjukhus när läkare menar att han inte är ett dugg allmän-påverkad medan jag hävdar att han är mer eller mindre apatisk. På Paradox träffade jag så otroligt många kollegor, med en eller annan diagnos, som lärt mig så oerhört mycket om ADHD, Aspergers, autism och annat smått och gott. Framför allt har jag min fd kollega Mattias Lilja att tacka för så otroligt mycket insikt i ledarskap. Och psykologi. Och hjälp till självhjälp, och tips på böcker ,och kurser och så mycket annat. Mattias hade jobbat med en man som skrivit en bok, som han tipsade mig om, sedan läste jag fler och fler böcker. Och gick på kurser. Och fick en helt ny, och egen, insikt. Tack Mattias. Du är en mycket vis man!

Och sedan blev jag uppringd av Frida. Och Hans. Och här är jag nu. Jag jobbar åt Peder Wallenberg. Med några av hans bolag. Som ekonomichef. Jag fick en titel som var fin, en hyfsad lön, bra villkor, bra pension, 10 minuter till jobbet hemifrån. Peder är en filantrop. En visionär. Det är oerhört spännande att jobba med, och för, en människa som jobbar så energiskt med att göra världen till en bättre plats. Jag jobbar på en geografisk plats som i det närmaste kan beskrivas som magisk. Med en helt ny typ av kollegor.

Det här kan verka som väldens längsta inlägg, om min karriär, och vad har det med Sustainable Living att göra?

Jo, under de sista två åren, när jag jobbat på Lemshaga så har vi utrett och gått kurser och fått en ADHD diagnos på Diesel. Diesels psykolog sa även att äpplet inte faller långt från trädet. Med det sagt, och med de intervjuer jag fick genomgå, visar det sig att även jag har ADHD. Surprise? Nej inte direkt. Jag har jättesvårt att slappna av och att inte göra någonting. När Daniel har jobbat kvällar, på Djurgårdens alla matcher, har jag alltid haft en massa annat för mig. Jag har haft ett tiotal pro bono uppdrag, en massa kassörs-jobb och ideella uppdrag. Jag har startat en, och till och med två, bloggar, skapat hemsidor, och hjälpt föreningar med sin ekonomi.

Med min lilla enskilda firma. Nu ska vi flytta till hus, så jag blir av med några uppdrag, som har tagit mycket tid och energi på kvällar och helger. Nu jobbar inte Daniel på Djurgården längre, och är hemma kvällar och helger. Men det innebär inte att jag tycker att det är enklare att sitta i soffan och titta på TV. Jag sitter gärna där, bredvid honom, men med dator i knät och antingen bokföringsprogrammet, excel, eller bloggen uppe. En heltidstjänst är bara en heltidstjänst. Resten av tiden, när Diesel har somnat, ägnar jag gärna åt annat, och kan jag tjäna pengar på det? Win-win!

Jag tänker så här; Jag kommer att jobba kvar, med och för Peder, så länge han vill, och orkar. Jag kommer inte frivilligt att ge mig av från denna fantastiska arbetsplats. Men när han inte längre orkar, utan önskar sig en lugnare tillvaro, önskar jag inte ta en till anställning, någon annanstans. Jag kommer göra det jag kan för att detta är min sista anställning. Vill man anlita mina tjänster går det jättebra, via mitt eget företag.

Mitt egna aktiebolag. Jag kommer att bli min egna arbetsgivare, och ta de uppdrag som är roliga, meningsfulla och givande. Dataspelsbranschen. Lokala Värmdö-företag. Jag vill helst inte lämna min ö! 😉 Jag ser detta som ett långsiktigt projekt, men jag behöver påbörja min resa.

Jag kanske inte kan hjälpa dig och ditt företag just nu, om jag inte hittar tid, men jag känner fantastiskt duktiga, kunniga, och professionella, kollegor i branschen som jag kan hänvisa dig till.

Behöver du hjälp med bokföring, redovisning, deklarationer, rapporter, rutiner, policies, you name it – maila mig så kan jag hjälpa dig. Om inte själv så genom några av de fantastiska samarbeten jag har.

Kika gärna på min nya hemsida; www.goblinaccounting.se

Carpe Vitam betyder Fånga Livet. Absolut. Lev livet. Gör det du vill. Uppfyll dina drömmar. Det gör jag.

Kram/
El