Min fina, underbara, älskade unge! Min brorson William, 16 år! Daniel och jag är så stolta över William att vi spricker lite bägge två. Tänk vilken fin kille han är! Lugn, trygg, kärleksfull, glad och rolig. Han gillar att hänga med oss gamlingar! <3 Och han älskar att laga mat!
För några månader sedan bad William sin pappa Pier om några ingredienser som Pier med glädje köpte hem. Så William lagade en trerätters lyxmiddag till Pier och Janna som la ut det på Facebook.
Vi med, vi med, vi med! Daniel och jag hoppade lite i soffan när vi såg bilderna och bad att få göra samma sak. William bestämmer meny, skickar inköpslista, vi handlar, han lagar.
Nu var det äntligen vår tur! William sommarjobbar som kock på Restaurang Le Golf på Wermdö Golkfklubb och har lärt sig massor. Han har fått bra stöd och fin hjälp av de erfarna kockarna och verkar trivas som fisken i vattnet. I höst börjar han på internationella restaurangskolan och om några år kommer vi få njuta av hans mat på någon härlig restaurang, förhoppningsvis i närheten.
Mina förra chefer Melker och Danyel var med på en fin studentpresent till William i början av sommaren när han gick ut nian och skulle ta första stegen ut i sitt egenvalda liv. Av dessa bägge rutinerade stjärnkockar och krögare fick han en signerad kokbok för finlirare, F12: Fredsgatan 12 skinnbunden med box (klicka för länk). Med ett motiverande meddelande förstås, och en inbjudan att komma och jobba på någon av deras krogar! 😉
Av mig och Daniel fick han ett startset från Global (klicka för länk) med tre knivar och ett knivfordral (klick). Alla kockar har egna knivar, eller hur?!
Hur som helst använde han våra, gamla, knivar igår så han fick börja med att slipa kniven! Global diamantskärpstav (klick). Vi behöver skicka in våra knivar för slipning för de är duktigt slöa just nu, men med lite kärlek så klarar de biffen, pun intended! 😉
Förrätten: Asiatisk bifftartar med vitlöks- och chilimajonäs och ingefärsolja med sesamfrön, ruccola och krasse.
Svensk, ekologisk, hängmörad biff. Jag brukar normalt inte gilla råbiff och har aldrig testat tartar och kan knappt njuta av en carpaccio om den är för tjockt skuren och inte utbankad ordentligt.
Här har William skurit biffen tunt, tunt i små, små tärningar och lindat in det tight i plastfolie och kylt ”korven” innan servering. Han har gjort en ingefärsolja till och en dressing med majonäs, créme fraîche, chili och vitlök.
Han har skurit biff-”korven” i tunna skivor och lagt en liten gömma flingsalt under dressingen. Serverat med ruccola, och krasse och sesamfrön. Spritsat dressing och klickat olja. Wow, jag säger bara- wow. Den här rätten kan man förädla, förfina, förändra, säkert också förbättra, men wow, igen. Vilka underbara smakkombinationer med den peppriga ruccolan och krassen mot det milda köttet och stinget från ingefäran och rondören från dressingen och stinget från chilin och sältan, och…. wow!
Bra jobbat William! Ingen dålig inledning på middagen! Vi vuxna drack en ekologisk Châteauneuf-du-Pape till.
Nu till huvudrätten! Fjällröding från pappas hemby Börtnan i Jämtland. Smörslungad färskpotats, morötter och rädisor med gräslök och krasse, rödbetschips och en gräddig vitvinssås med hummerfond.
Förkokta morötter, potatis och rödbetor. Tunt hyvlade/mandolinade rädisor, och rödbetor som friterades i 160° till perfekt krisp. En gräddig vitvinssås med hummerfond, smörslungade potatisar, rädisor och morötter. Gräslök och krasse. Wow! Igen! Mannerström hade gett full poäng för den till perfektion stekta rödingen. Skinnet var perfekt krispigt och fisken så mjuk och saftig! Åh va gott! Till den drack vi en kall, ekologisk Chablis, som passade perfekt till. Loka crush med citron som alkoholfritt.
Så till efterrätten. Vi googlade oss fram till ett bra recept på crème brûlée, men vi hade nog för små äggulor. Hönsen på Beatelund måste växa på sig lite! 🙂 Det tog flera timmar att stelna i ugn men smakerna satt som en smäck.
William brände ett fint knäcktäcke med gasolbrännaren och serverade med hallon. Han hade velat haft hallonsorbet till men eftersom jag tänkte att vi också skulle göra sorbeten från grunden så hade jag inte köpt någon färdig, och våran fina sorbet hann aldrig frysa klart. Men den blev också oerhört god.
Efterrätten; crème brûlée med färska hallon och hallonsorbet som inte hann bli klar! En Tokaji dry till den.
Mätta, belåtna och inte så lite starstruck begav vi oss alla ut på en liten promenad med Goblin. Eller var det en Pokemon Go runda? Alla var nöjda i alla fall. Tusen tack William för en jättefin kväll, med massor av god mat och härliga smakkombinationer.
William, du är välkommen att göra om samma upplägg, när du vill!
PS; Han har moppe och kan ta sig runt själv så om du bor i närheten kan han kanske göra samma upplägg hos dig? En egen blivande mästerkock i ditt kök? Skicka meddelande till mig så kan jag förmedla kontakten! 😉
Stor kram från en mäkta stolt faster Nor
Lämna ett svar