2019 och 2020 kan för evigt försvinna och stanna i glömska. Så nu var det klart. Nu blickar vi framåt och gör som Hans Majestät Konungen; vi vänder blad. 😉
De vi förlorat kommer vi för all framtid älska, sakna och komma ihåg. Vila mjukt våra älskade vänner och familjemedlemmar som lämnat oss.
Det vi förlorat i materiella ting för stå för den gångna periodens märkliga svarta hål. Allt annat kan vi gräva ner och glömma bort.
I oktober 2020 vände vi våra liv. Kvar i den lilla familjen är jag, min man Daniel, vår son Diesel och vår Cane Corso Padrino. Vi har tyvärr förlorat både Mira och Goblin.
Vi sålde rubb och stubb i Stockholms skärgård och flyttade upp till Jämtland. Ett litet samhälle utanför Östersund som heter Lit. Några diagnoser rikare och materiellt oerhört mycket lättare.
Vi kommer inte tråka er med alla negativa detaljer, jag tror efter det senaste året/åren har vi nog alla fått nog av det. Så vad har vi gjort; och varför väljer jag att skriva det här och damma av bloggen ytterligare en gång?
Vi har gjort allt i vår makt att överleva och att leva vidare. Enklare.
Mindre hus, bara en bil (läs gammal, billig Volvo som går som tåget och alltid levererar), färre ägodelar. Att återbruka, återskapa, laga, återvinna har alltid varit vår melodi och nu gör vi det hela vägen. Förut har vi köpt hjälp när vi behövt, men nu ska vi göra det mesta själva. Inte att sluta be om hjälp utan bara att inte betala någon annan för att göra något vi kan göra själva.
Nu ska vi investera i vår tid, och i oss själva. Inte springa i ekorrhjulet för att tjäna pengar som vi kan spendera på tjänster och varor andra använt sin tid att skapa.
Vad behöver vi egentligen för att vara mätta, varma, belåtna, trygga och nöjda?
Ja, här skulle jag vilja påstå att vår lilla familj har hittat precis den balansen. Vi har kvar en del av våra möbler, bor i ett litet hus som är precis så stort så vi kan få plats och ändå kunna gå undan. Ungefär hälften så stort som vårt förra drömhus på Värmdö. Här är de perfekta förutsättningarna att börja om.
Vi har en kamin för vedeldad värme, vi tar vatten från älven, vi räknar på framtida solceller på taket. Vi har en bil som tar oss runt i Jämtland när vi behöver men kan nu både gå, cykla, och sparka till affären, apoteket, skolan, vårdcentralen. Vi lagar mat från grunden och slänger ingenting. Svensk husman med lokala råvaror har det blivit mycket av sedan vi flyttade upp.
Vi ska fortfarande jobba för att betala våra räkningar och skulder men vi ska sluta lägga pengar på onödig konsumtion. Observera onödig konsumtion. Vi ska inte jobba för att spendera.
Vi ska nu försöka leva så enkelt som möjligt, så billigt som möjligt, så hållbart som möjligt. För oss, vår hälsa, vårt välmående, och vår lycka, och – för vår natur. Vi ska leva i, och i samklang med, naturen.
Under ganska många år har vi köpt på oss, dvs investerat i, det vi behöver. Vi har kunnat lägga ner tillräckligt med pengar för att köpa kvalitet. Det betyder att vi inte längre behöver köpa fler kastruller, stekpannor, köksmaskiner eller pryttlar utan vi har det som behövs för att kunna göra det mesta i ett kök. Vi älskar att laga och äta mat. Från grunden.
Vad menar vi då med att leva enkelt? Vi tänker reduce, reuse, recycle.
Laga, återanvända, återvinna, återbruka. Odla eget, salta, sylta, safta, torka.
Det tar tid att göra allt från grunden. Men just tid; det kommer vi för första gången på många, många år att ha mycket av.
Nu ska jag leta reda på lådan med kameran, stativet, och damma av mina gamla kunskaper. Lösenord måste hittas, nya rutiner återskapas och sättas igång. Vi lackar mot bokslutstider och jag är redo och peppad.
Sustainable Living (hållbart levnadssätt) handlar ju inte enbart om mat, även om det är en stor del av vårt klimatstöd, utan det handlar till stor del om hur vi lever. Hur vi handlar. Hur vi reser. Hur vi utnyttjar resurser.
Mat och dryck, el och hushållsnödvändiga varor och tjänster a part, klarar du en hel köpfri månad? Januari är för många en vit månad, en omstart, nyårslöften (som oftast bryts, haha), träning, dieter, etc. Månaden efter den ganska frossiga julen. Jag har ingen aning om jag kommer klara det. Men jag ska försöka. Jag tror jag kommer klara det. Jag ska inte köpa något som inte är absolut nödvändigt under januari månad.
Med förhoppning om en fantastisk fortsättning och ett underbart, gott, nytt, normalt år, avslutar jag med makens bild på aurora borealis som speglar sig i Hårkan.
Kram,
El
