Höst

De senaste månaderna har varit  sprängfyllda  av jobb, omorganiseringar, bokslut, årsredovisningar, deadlines, resor, ännu mer jobb, hälsoproblem, bruten fot, avbrutna resor, språkresor, planering, sjukhusbesök, fotografering, avslut av både jobb och kunder, ännu mer ohälsa, familj, vardag, tonåring, fralla, skäggubbe (make), femtio-års-present-planering, odling, skörd, torkning, förvaring. 

Jag har absolut inte hunnit med allt men tillslut lyckats strukturerat upp så det ”bara” är att sätta tänderna i listan direkt, och köra. 

Det kommer bli en spännande höst. En del nytt, en del gammalt & beprövat, en hel del favoriter, och en nygammal inriktning.

Otroligt många bilder kommer.

Blommor, örter och insekter.

En puppa.

Jag har fotograferat. Oj vad jag har fotograferat. Allt som fångat min blick och intresse, och jag har märkt att insekter är min nya grej. Just nu iallafall.

I sittande stund har jag nog inte mindre än ett gäng tusen bilder att gå igenom, sortera, slänga, klippa, redigera, och kanske publicera.

Vad är grejen med kameran och fotografierna? Egentligen inte något annat än tidigare intresse, bara att det är förnyat och laddat med energi. Positiv energi.

Jag har gjort mer tvål. Och salvor. Jag har odlat, skördat, och torkat örter till kommande projekt. Jag har sparat och förberett mängder med örtblandningar till kommande badbomber och tinkturer. Teer gör jag dagligen. Under hösten kommer det fler tips och recept på tvålar, salvor, cerat, disk- och tvättmedel, deo

Energi är ett viktigt ämne jag ofta återkommer till – ständigt fluktuerande och återkommande. Min energi senaste åren kan mest liknas vid en gammal bergochdalbana som är lite lagad och rostig här och där. Upp, upp, upp, ner, runt, uppochner, ner, ner, ner, runt, upp, puh!

I Spanien kom jag på att min hälsa är (relativt) bra – men skör. Skir. Som farmors virkade mellandukar till finporslinet. Som en elefant balanserande på en liten, liten spindeltråd. 

Jag återkommer med en återkoppling till 120 dagars hälsoprotokollet lite senare i höst. Men visst gör allt skillnad. Jag märker redan stor, stor skillnad. Nu gäller det bara att hålla i och fortsätta hålla uppe rutiner och det vi skapat.

Välkommen september och ljuva höst.

Jag vill stå upp mot alla orättvisor, och försöker påverka min värld åt det bättre hållet, och säger alltid vad jag tycker, om jag yttrar mig. Jag har hållit mig ganska tyst ett tag, men ärligheten tystnar aldrig, den sitter i ryggmärgen. Men det är verkligen inte alltid jag orkar säga nåt längre. 

När Putin började härja i Ukraina gick Daniel och jag är med i Hemvärnet, och jag gick med i Svenska Lottakåren, och nu ska jag gå militär grundutbildning i två veckor, i Härnösand i november. Ska bli SJUKT spännande och få göra mini-lumpen som trind 50-åring! Sen är tanken att jag ska utbilda mig vidare till stabsassistent. 

 Jag kan se mig stå som Pippi med händerna i sidan och flätorna på svaj, fast i M-90. Lite rebell, lite punkare och anarkist, men framförallt jäkligt stolt svensk, och jag kommer inte stillatigande se på när någon hotar vårt lands frihet, och våra mänskliga rättigheter. Men jag väljer mina strider. 

Jag älskar starka kvinnor som står upp för sin sak, och vill belysa, och djupdyka i, några starka kvinnor tror jag. Lyfta och göra några personporträtt av kvinnor jag respekterar och beundrar, som har betytt mycket för mig.

Feminist? Javisst. Men inte på det sättet som längst fram vid barrikaderna, trots att jag har märkt att det börjar behövas igen, för jag vet inte vart samhället är på väg. Feminist såtillvida att jag anser att jag kan göra allt (kanske lite bättre) som alla män kan göra, förutom vid vissa fysiska styrkeprov. 😉 

Men bara för att jag anser att jag kan, både göra och säga vad jag vill, så är det smärtsamt tydligt att många, många, många kvinnor runt om i/över vår värld inte har samma rättigheter.

Men jag avslutar dagens rant med några till av alla bilder.

Med barnböcker på gång så roar jag mig enormt med naturens magiska under.

Tills nästa gång .
Kärlek & respekt,
El