höns

Hönshus av återbrukat material

19 juli, 2020 By El Lämna en kommentar

Har du kommit igång med hönseriet än, frågade en granne förra sommaren. Nej, svarade vi, men vi hade köpt böcker och läst på, och var redo.

”Bra! För Cati vill bli av med sina sommarhöns. De kommer på torsdag!”

SHIIIIT! Ääääälskling, jag raggar lite material så bygger du va? Det går fort, säger jag. Min älskling bara suckade och ryckte på axlarna. Han visste ju att om inte han hjälper till så gör jag det själv. Det blir sällan bra.

Det tog längre tid än jag trodde, för skillnaden mellan mig och min käre make är att han är noggrann. Det skulle mätas, och sågas, och vinklas, och ja… allt man gör. Inte bara slänga upp, som jag hade gjort. Det draget kommer från min pappa, by the way.

”Släng upp” några EU-pallar, och använda gammalt, återbrukat material. Det lilla fönstret satt i vårt badrum innan renoveringen.

Utsikten från vårt sovrum. Det var mycket kvar att göra.

Spillvirke från ena grannen fick bli golv och andra grannen hade kvar isolering.

Här var det bråttom, hönsen var på väg med båt. Hönsgård med utvikt nät för rävskydd.

Alla hundar ska vara med och inspektera, och undrar vad sjutton som ska hända.

Här kommer de! Hemlevererade av Cati & Sven!

Det luktar så spännande. Vi har med alla tre hundar kontrollerat rävsäkerheten. Flickorna är trygga i sitt bo.

Vinlådorna på plats fyllda med halm. Goblin inspekterar.

Nu börjar det likna ett riktigt hönshus.

Panel på väg upp. Hundarna är hela tiden med och kollar så allt går rätt till.

Ibland kan man rymma till grannens tomt, bara för att säkerställa att gräset inte är grönare på andra sidan. Då hjälper Padrino till att valla hem flickorna. Och smaka på deras majs. (Något som vi en sommar senare ångrar bittert, då han svalde en bit majskolv och fick akutopereras.)

Tjejerna verkar trivas och vara nöjda. De heter Rödluvan, Snövit, Tvillingarna x2 och Tant Brun.

En gammal rostig eldkorg fungerar utmärkt som gräshållare.

De var inte ett dugg intresserade av gungan vi satte upp men det var ett trevligt barbord.

Det var en mild vinter, men vi hade så klart en värmelampa på plats.

En lite uteplats har kommit till, några skyltar och lite pynt. Det finns fortfarande massor att göra.

Nu har det gått nästan ett helt år sedan de flyttade hit. Tyvärr är ingen av dem kvar hos oss, några har dött och någon har fått flytta till grannen, då det blev för ensamt att vara kvar här.

Men i augusti kommer det fem nya, när Cati flyttar in till stan igen. Då har de nya tjejerna ett färdigt Hön Hilton att flytta till. Men vinterbonad enplansvilla och stor uteplats i fridfullt område med mycket gott att äta.

Så här ser det ut just nu. Det är fortfarande långt ifrån klart, men fullt beboeligt.

En liten mur av återbrukat tegel som vi hittade på en gratisannons. Ölandssten vi fått av en granne på jobbet. Tomatplantor vi fått av en granne här ute och snart flyttar vi på vildhallonen som växer på tomten.

Björnbär och vackra gamla skidor hittade på en loppis.

Det är lite lummigare runt hönsgården just nu.

Ledkryss är viktiga, så man inte tappar bort sig.

Gamla fönster till vårt kommande växthus.

Gammalt tegel till vårt kommande växthus.

Skrot upphittat nedgrävt på tomten blir snygg inramning till örter i den nyanlagda köksträdgården.

Detta får avsluta bildserien om hönshuset och det framtida växthuset som sakta får ta form.

Varken hönshus, växthus, plattor eller mur har kostat mer än svett, svordomar och någon ynka hundralapp. Det passar inte alla, men vi älskar det.

Reduce, reuse, remake and recycle!

Kram,
El med familj

Western Our Way på Beatelund

10 juli, 2016 By El Lämna en kommentar

Jag har väl berättat om mina kollegor och våra vänner Camilla och Tomas förut? De har haft sina hästar på Bergvik och där har de även haft höns, så vi har med jämna mellanrum fått köpa härliga ägg från riktigt glada och frigående höns från nästgårds.

De är inte ens blyga för hästarna! Och hästarna verkar inte ha nåt emot att dela sin yta med dessa kacklande tjejer! Här kan vi verkligen snacka frigående höns! 🙂 Och det här är min vackra brorsdotter Tilde som myser lite med Broadway.

Nu har de flyttat till Beatelund (Camilla och Tomas och hela gänget, alltså) och driver där stallet med en del omgivande mark och har både inackorderade islänningar (den fyrbenta varianten), egna westernhästar, höns, kalkoner, och numer även kor!

Jag har fått det stora nöjet och äran att hjälpa Camilla och Tomas med Western Our Way’s (klick) ekonomi/redovisning och fått möjligheten att rida ut i skogarna kring Beatelund på deras fina hästar.

Innan vi började umgås med Camilla och Tomas hade jag ridit en handfull gånger i mitt liv (senast på Nya Zeeland för 22 år sedan) och var livrädd för hästar. Jag menar verkligen LIVRÄDD! De är stora, lynniga, rädda, och gud vet vad de kan tänkas få för sig. Allergisk är jag ju dessutom och tycker att det är en fullgod ursäkt att slippa träffa hästar.

Sedan träffade jag Leo, en Lilla Gubben. Och Blue. Jag är lite kär i Blue efter våra senaste turer tillsammans. Camilla på sin Lukas, Emmie på Leo och jag på Blue. Eller som idag; Camilla på Lukas, Tilde på Broadway, Tess på Leo och jag på Blue.

Först tänkte jag att Blue var ett passande namn och associerade honom med en av Owens fyra raptorer i Jurassic World. Men inte nu. Blue är jättemysig. Vi har roligt! Han är busig, men verkar förstå att jag tycker att det är lite läskigt. Han är liksom ”försiktigt busig”! Jag har en bit kvar att gå innan jag släpper rädslan för Lukas, han är sjuuuuukt stor. Men söt! 😉

Diesel och jag har pratat mången gång om att övervinna sina rädslor, och vad händer? Vi flyger till London, jag går frivilligt in till en tarantella på zoo och jag rider och tycker till och med om hästarna?! 🙂 Embrace change my friends.

Som ett led i vårt nya lantliga liv fick vi vara med på ”kosläppet” när Western Our Way’s kor kom till Storholmen. Spännande och nervkittlande med en hel lastbil full med Highland Cattle med stora horn och långt hår.

Här är hela glada gänget som var med på kosläppet! Camilla och Tomas längst till höger!

Är man och hälsar på på Beatelund få får man busa, leka, stoja, mysa och vara precis så barnslig som man kan vara. Köra upp och ner? Why not! Hästarna ska ju ha vatten!

Diesel har också ridit på Blue!

Och han har fått hälsa på korna, up close and personal. Camilla kan va en av de coolaste människor jag nånsin har träffat. Snacka om pondus!

Western Our Way (klicka för deras hemsida) har fem stycken western hästar.

I westernsadlar sitter man stadigt, de är bekväma för både ryttare och häst. Och det finns hästar för alla kunskapsnivåer, till och med livrädda nybörjare som jag själv! 😉

Här är världens bästa Camilla! Världens bästa och lugnaste och tryggaste ridlärare och guide. Och underbara Leo, en fantastisk häst för alla nybörjare.

Min underbara brorsdotter Tilde med fina Broadway! Det var första gången Tilde följde med och det var första gången vi träffade Broadway och jag hoppas verkligen att det inte var sista för de var väldigt fina ihop och passade varandra på ett väldigt fint sätt!

Antingen kan du hyra en häst och dra ut till skogs själv, eller så kan du hyra Camilla eller Tomas som turguider och rida på en guidad tur. Det gör jag, Camilla är lugn och trygg och smittar av sig med sitt bestämda lugn.

Har du tur kan du få köpa ett tjog ägg från de närgångna hönsen! <3

Vill du boka en egen tur i skogen med antingen Camilla eller Tomas, eller har du tillräckligt med erfarenhet att hyra en häst ett par timmar och dra ut på en tur på egen hand så ska du inte tveka att höra av dig till Camilla eller Tomas och boka direkt.

Western Our Way (klicka för deras hemsida)

”Uthyrning: Du eller ni kan hyra en häst och rida ut på fina ridstigar i en vacker omgivning, bland småsjöar och skog. 5 hästar finns tillgängliga.
Pris: 380:-/60 minuter ridning
580:-/120 minuter ridning

Turridning: Vi rider ut tillsammans, antingen ett kompisgäng eller överraska dina anställda med en rolig upplevelse. På den längre turen stannar vi halvvägs för att fika vid en vacker sjö och kokar vårt kaffe över elden. Vid ösregn eller åska bokar vi om tiden. Självkart så kan vi ordna valfri längd på turer eller annat efter era önskemål, bara ring.
Pris: 490:-/60 minuter
850:-/2,5 timmar

Välkomna! Tomas och Camilla”

Jag hoppas verkligen att ni vågar lyfta luren eller maila och testa för wow, vilken upplevelse!

Kram/El

Närproducerade ägg hemma hos Mamarazza’s

29 juli, 2015 By El 2 kommentarer

Igår var vi hemma hos Pia och Conny Hamberg och hälsade på, Ceasar var tyvärr inte hemma. De har en Cane Corso kennel som heter Mamarazza’s Cane Corso utanför Nynäshamn och de har en tik som både Daniel och jag blev kära i när vi träffade henne första gången. De har i dagsläget sex vuxna Cane Corsi, och en 5,5 veckors valp. De har en hane som heter Gioberto, och fem tikar som heter Jazzi, Jolie, Grazia, Roxy, och Zuza. Och så har de lilla mirakelvalpen Mira, Jazzis dotter på 5,5 veckor.

Jazzi är en av de coolaste och vackraste hundar (alla raser) jag har träffat (någonsin), och har en blick och ett temperament som påminner mycket om pappas gamla hund Nitro. Vakt i kropp och själ! En hetlevrad krutdurk som inte viker en millimeter. Björnmamma? Släng dig i väggen!

Både Daniel och jag förälskade oss helt i henne första gången vi träffade henne och för varje gång jag ser henne tycker jag hon är lite coolare, lite vackrare, och lite tuffare.

Nu har hon dessutom fått en valp! WOW! En valp blev det, ett mirakel. Det är inte min historia att berätta, men jag ryser när jag tänker på hela historien om Jazzis valpning och det akuta kejsarsnittet, på midsommarafton, och det underbara miraklet, Mira. Igår fick vi äntligen träffa den nyblivna mamman och hennes mirakel. Och inte en enda bild på vare sig mamma eller barn blev det, men oh så mycket underbar kärlek.

Dessa tre bilder har jag fått låna av Pia Hamberg. Jag älskar den här bilden! Kolla in Jazzis blick! Skulle du våga dig fram till hennes valp? Tryggare kan ingen vara än Jazzis lilla barnaskara…

Vill du veta mer om rasen Cane Corso kan du kika lite på Ras och Avelsföreningen för Cane Corsos hemsida. RACC.nu. Jag vill också passa på att varna lite för rasen, den är inte för alla. Det är väldigt mycket hund. I stor och muskulös kropp. Med mycket vaktinstinkt och personskydd.

Min rekommendation är att du ringer flera kennlar, och pratar, frågar, undrar, pratar och träffar – inte bara en utan mängder med Cane Corsi OCH kennlar – innan du bestämmer dig. Ibland känns det rätt, och då kan du få resa land och rike runt för att hämta hem din nya livskamrat. Som när vi träffade Goblin första gången. Han är det underbaraste vi vet.

Olika kennlar har olika inriktningar. Du måste ta reda på vad som passar dig bäst. Och, återigen, Cane Corso är INTE för alla, det kanske inte alls passar dig och din livsstil och din familjesituation. Då kan du komma på Cane Corso träffar och få en massa kärlek istället. 😉

Nåja, nog om hundarna. Pia, Conny och Ceasar har en himla massa höns, tuppar, kalkoner och en kanin också.

Höns och tuppar njuter av livet på landet. Bröderna Heavy och Metal dominerar! 🙂

Vi tyckte att Metals klor var jävligt coola! Han var väldigt snäll som lät oss klappa honom och känna på hans haklappar. 🙂

Det här är Heavy! Tupparnas tupp! Så otroligt vacker och stolt. Vilka färger!

Diesel var inte så lite nöjd när han fick följa med in och hämta de nyvärpta äggen!

Det var lite smuts och en del fjädrar kvar, men killen som vägrar äta ägg blev frälst.

Denna helt svarta stridstupp från Indonesien blir snart huvudingrediens i en helsvart coq au vin om jag ska tro på Pia, han gal hela tiden! Från 3:40 – 22:00!

Allt är svart – hud, fjädrar, kött och – själ? Han heter Darth Vader och backar inte för sex fullvuxna Cane Corsi som kastar sig mot staketet! Åh vad jag skulle vilja laga en magisk gryta på denna vackra tupp! 😉

Nåja, vi nöjer oss med äggen! De gröna äggen är pojkägg sa Pia. De ville Diesel ha helt själv!

Han och Conny plockade ihop en hel kartong med ägg som Diesel fick ta med sig. Och lillkillen som avskyr ägg lovade att äta upp dem. 🙂

Daniel och jag älskar ägg så vi fick en hel del med oss hem också. Igår gjorde vi något så enkelt – men oh så uppskattat – som äggröra med knaperstekt bacon till våra gäster till förrätt. Idag gjorde vi våfflor med Pias hemgjorda jordgubbssylt till Diesel (och oss) och våfflor med löjrom och crème fraîche och salladslök till oss.