Sustainable Living

- reduce, reuse, remake & recycle! -

Okategoriserade

Hönshus av återbrukat material

By Lämna en kommentar

Har du kommit igång med hönseriet än, frågade en granne förra sommaren. Nej, svarade vi, men vi hade köpt böcker och läst på, och var redo.

”Bra! För Cati vill bli av med sina sommarhöns. De kommer på torsdag!”

SHIIIIT! Ääääälskling, jag raggar lite material så bygger du va? Det går fort, säger jag. Min älskling bara suckade och ryckte på axlarna. Han visste ju att om inte han hjälper till så gör jag det själv. Det blir sällan bra.

Det tog längre tid än jag trodde, för skillnaden mellan mig och min käre make är att han är noggrann. Det skulle mätas, och sågas, och vinklas, och ja… allt man gör. Inte bara slänga upp, som jag hade gjort. Det draget kommer från min pappa, by the way.

”Släng upp” några EU-pallar, och använda gammalt, återbrukat material. Det lilla fönstret satt i vårt badrum innan renoveringen.
Fäst takpapp under för fuktspärr.
Byggplyfa som tak.
Utsikten från vårt sovrum. Det var mycket kvar att göra.
Lappa och pussla, fönstret på plats.
Spillvirke från ena grannen fick bli golv och andra grannen hade kvar isolering.
Blivande hönslucka, spång och reden.
Här var det bråttom, hönsen var på väg med båt. Hönsgård med utvikt nät för rävskydd.
Alla hundar ska vara med och inspektera, och undrar vad sjutton som ska hända.
Innerväggar på plats.
Redet kommer på plats.
Här kommer de! Hemlevererade av Cati & Sven!
Välkomna till Hön Hilton tjejer!
Lille Padrino var mycket nyfiken.
Det luktar så spännande. Vi har med alla tre hundar kontrollerat rävsäkerheten. Flickorna är trygga i sitt bo.
Hjälper matte att måla panel.
Faluröd Padrino.
Fullkomligt utarbetad! 😀
Redet börjar bli klart.
Gamla vinlådor blir till reden.
Vinlådorna på plats fyllda med halm. Goblin inspekterar.
Nu börjar det likna ett riktigt hönshus.
En dörr blir till.
Panel på väg upp. Hundarna är hela tiden med och kollar så allt går rätt till.
Titta! Nästan klart. Dörren på plats.
Ibland kan man rymma till grannens tomt, bara för att säkerställa att gräset inte är grönare på andra sidan. Då hjälper Padrino till att valla hem flickorna. Och smaka på deras majs. (Något som vi en sommar senare ångrar bittert, då han svalde en bit majskolv och fick akutopereras.)
Tjejerna verkar trivas och vara nöjda. De heter Rödluvan, Snövit, Tvillingarna x2 och Tant Brun.
En gammal rostig eldkorg fungerar utmärkt som gräshållare.
De var inte ett dugg intresserade av gungan vi satte upp men det var ett trevligt barbord.
Livet på landet!
Det var en mild vinter, men vi hade så klart en värmelampa på plats.
En lite uteplats har kommit till, några skyltar och lite pynt. Det finns fortfarande massor att göra.
Hön Hilton!

Nu har det gått nästan ett helt år sedan de flyttade hit. Tyvärr är ingen av dem kvar hos oss, några har dött och någon har fått flytta till grannen, då det blev för ensamt att vara kvar här.

Men i augusti kommer det fem nya, när Cati flyttar in till stan igen. Då har de nya tjejerna ett färdigt Hön Hilton att flytta till. Men vinterbonad enplansvilla och stor uteplats i fridfullt område med mycket gott att äta.

Så här ser det ut just nu. Det är fortfarande långt ifrån klart, men fullt beboeligt.
En liten mur av återbrukat tegel som vi hittade på en gratisannons. Ölandssten vi fått av en granne på jobbet. Tomatplantor vi fått av en granne här ute och snart flyttar vi på vildhallonen som växer på tomten.
Björnbär och vackra gamla skidor hittade på en loppis.
Det är lite lummigare runt hönsgården just nu.
Uteplatsen.
  • Ledkryss är viktiga, så man inte tappar bort sig.
  • Här tänker vi en fläder.
Fler EU-pallar
Gamla fönster till vårt kommande växthus.
Gammalt tegel till vårt kommande växthus.
Skrot upphittat nedgrävt på tomten blir snygg inramning till örter i den nyanlagda köksträdgården.

Detta får avsluta bildserien om hönshuset och det framtida växthuset som sakta får ta form.

Varken hönshus, växthus, plattor eller mur har kostat mer än svett, svordomar och någon ynka hundralapp. Det passar inte alla, men vi älskar det.

Reduce, reuse, remake and recycle!

Kram,
El med familj

Padawan Daniels version av Master Johans dödssås

By Lämna en kommentar

Igår var vi hos Johan och Evelyn och Adela på middag med efterföljande bastu och dopp i vinterhav. Vi åt en magisk chili och fick med oss både citronhabanero och vitlök hem som Johan och Evelyn odlat själva. Johan har gjort en dödssås. Daniel har smakat denna sås och har länge velat göra en egen dödssås.  Igår fick han instruktioner över en 35 årig whiskey och idag satte han igång.


Tomater, gul lök, citronhabanero, thaichili, anchochili, färsk chili som växer i vår egen kruka som vi fått av Karin och Olle, äppelcidervinäger från ön och vitlök som vuxit hos Johan och Evelyn. Härproducerat! Originalreceptet hittar du här.


Lök, vitlök och alla olika sorters chili finhackas och fräses i olja. Sedan hälles så tomater och vinäger på och får puttra i godan ro.


Glasflaskor och korkar får koka i tio minuter för att steriliseras.


Padawan Daniels version av Master Johans dödssås
 
Save Print
Ingredienser
  • 2 finhackade gula lökar
  • 1-2 hela vitlökar, finhackade
  • 4 habanero lemon från Johan och Evelyn, finhackade
  • 4 chili från Karin och Olle, finhackade
  • 1 stor torkad ancho chili,
  • 4 torkade chili från Thailand
  • 2 stora tomater, finhackade
  • 1 burk finkrossade tomater
  • 6 små cocktailtomater, finhackade
  • 2,5 dl äppelcidervinäger
  • 0,5 dl citronvinäger
  • 1 msk salt
  • 1 msk socker
  • 2 msk rapsolja
Gör så här
  1. OBS! Använd handskar och klia dig för guds skull inte i ögonen!!!
  2. Fräs lök, vitlök och chili i lite rapsolja i en stor gryta med tjock botten.
  3. Häll på tomater och vinäger och koka på svag värme i minst 1,5 timme.
  4. Sila av, häll upp på flaska, låt svalna, njut.
  5. Flaskorna ska vara kokade eller steriliserade i ugn för bästa möjliga hållbarhet. Gammal hederlig konserveringsmetod enligt mormor. Koka flaskor och lock i tio minuter eller värm ugnen till 125° och låt flaskor och lock stå i tio minuter. Fyll gärna på när flaskorna är varma och sätter du på locket när både flaskorna och innehållet är varmt bildas det ett vakuum. Rör inte insidan av lock eller flaskor. Använd gärna handskar när du hanterar flaskorna.
  6. May the force be with you

 


Efter dryga 90 minuter silas så chilin genom en finmaskig sil.


Inte bara en gång. Och alla rester sparas naturligtvis. Som en egen koncentrerad sambal oelek. 😉


Chilin hälls på de steriliserade flaskorna.


Chili och ”sambal”. Hemkokt. Härproducerat. Underbart!


Mäster Johans senaste chili till vänster. Padawan Daniels chili till höger.

Det var en subtil och fin ton av citron i chilin, vi sparade flera frön från alla stoderna, och hoppas verkligen på att kunna odla vår egen citronhabanero. Den var verkligen speciell. Vi använde äppelcidervinäger och en liten del citronvinäger som gjorde en angenäm citrussmak innan och efter sparken i magen av chilin.

Kram,
El

Fuck Cancer!

By Lämna en kommentar

En väldigt nära och högt älskad person i mitt liv har nyligen fått cancer.

Vi väntar på cellgiftsbehandling och senare operation.

Flera mycket nära personer i våra liv (Daniels och mitt) har nyligen fått och antingen bekämpat eller förlorat sin kamp mot cancern.

Ingens resa är den andres lik och ingen behandling är lika någon annans. Men jag tror ändå att det finns, jag HOPPAS att det finns, en hel del vi närstående kan göra.

Bland annat är vårt stöd, vår kärlek och våra positiva tankar en styrka våra kära kan ta med sig på sin resa.

Ingen kan göra allt, men kanske man kan ta sig tiden för det där korta lilla samtalet och bara säga; jag tänker på dig. Ibland kan det vara svårt nog, för ens egen rädsla och egna sorg och egna känslor står vägen, och det kan kännas svårt att vara stark för någon annan. Kanske ett litet SMS räcker till en början. 4 korta ord. Jag tänker på dig.

Ibland är det bara att bita ihop, och även att få bryta ihop, men att vara stark. Tillsammans är vi med på denna resa. I tanken, i känslan, i rädslan. I ovissheten, i den förbannade ovissheten. Men i ovissheten finns även hoppet. Gah!


Några är det som förlorat kampen mot denna hatade, äckliga, vidriga, satans, jävla, skit-cancer. Men allt fler är det som överlevt. Och trots att tårarna rinner nerför mina kinder när jag tänker på detta så är det saknaden av er som förlorat som gör så ont, så ont, och inte misströstan. Aldrig misströstan. Ge aldrig upp! Var stark. Var modig. Mod är att vara rädd men göra ändå. Kom ihåg Skorpan och Jonatan. ”Skorpan Lejonhjärta”, sa Jonatan, ”är du rädd?”
”Nej…jo, jag är rädd! Men jag gör det ändå”… Be Brave! Fuck cancer!

Mitt sätt att hantera de flesta rädslor och kamper är att skriva om dem. Likaså nu.

Vicke. Morfar. Ni fattas mig! Men jag vill be er visa vägen i denna resa.

Jag tror att Vicke och Morfar symboliserar mina själsdjur som en Amerikansk shaman visade mig för många år sedan. Vare sig man tror på det eller inte så är likheten mellan min livsguide och min beskyddare så slående lika Vicke och morfar.

Min livsguide är en tvättbjörn, pigg, rask och lite spjuvrig, om ni förstår? Glad, positiv, busig och liksom ”tjattrar” i brist på ett bättre ord. Ni som kände Vicke ser detta framför er? Hans obotliga optimism och glädje, hans pigga äventyrslusta? Vickes oavkortade och gränslösa glädje och kärlek till livet, önskan om äventyr och skratt, den ungdomliga och underbara, högt unika medmänskligheten och den smittande optimismen och glädjen. Alltid en glimt i ögat. Aldrig har jag träffat någon som under så kort tid påverkat mig så oerhört mycket. Min saknad vet inga gränser.

Min beskyddare och mitt själsdjur är en örn. En klok, majestätisk örn. Som min morfar. Min älskade morfar. Genom hela mitt liv har jag alltid frågat mig; vad skulle morfar göra? Tycka? Tänka? Hur skulle morfar agera? Hantera? Min alldeles egna livslånga mentor och hjälte. Den vise. Han med alla svar. Han är med oss nu. Jag vet det. Jag känner det. Likaså känner jag Vickes lika positiva ”tjatter”!  Min örn och min tvättbjörn. Morfar och Vicke.

Jag har googlat, pinterestat, pratat, frågat, sökt och läst. Jag har satt ihop ett litet ”kick-in-the-ass-/get-well/fuck-cancer” kit till cellgiftsbehandlingarna med det jag har läst kan vara skönt att ha.


Varma, mysiga, mjuka yogabyxor i velour med bred linning som är skönt lösa runt magen. Det ska inte sitta åt någonstans. Bara vara mjukt och varmt.

En lika varm och mjuk hoodie till, i ekologisk bomull så klart, inget gift eller starka kemikalier närmast kroppen nu. Mjukt, lent, rent och friskt.

En mjuk t-shirt med attityd! Cancern kan kyssa din karma, min kära! Och min med för den delen!

Mjuka varma sockor.  De behövs.

Ekologisk ansiktskräm och läppbalsam, för cellgifterna går hårt åt alla celler, inte bara cancercellerna. Nagellack kan vara bra att ha innan behandlingarna för att undvika att naglarna tar stryk, men det är alltid bäst att kolla med läkarna först.


Kokosvatten, elektrolyter för att återställa vätskebalansen och salterna i kroppen. Kokosvatten är som naturens egen sportdryck.

En naturell att blanda med favoritsaften och en lemonad för det vet jag att du tycker om. När det är extra svårt att dricka, svälja så kan man med fördel frysa in kokosvattnet med alla elektrolyter till iskuber och suga på dem.

Vi vet inte hur starka vi är förrän stark är det ända alternativet vi har.

Min kärlek, mina tankar, min styrka. Jag ger dig allt! <3

Kram,
Eleonor, ditt alldeles egna troll

SparaSpara

Vegetariskt med ny energi

By Lämna en kommentar

2017 är ett förändringens år för många jag känner. Det är så otroligt häftigt och energigivande att prata med olika vänner och bekanta och entreprenörer och företagare jag möter som många står inför så häftiga utmaningar och tider. Jag har några veckor kvar av trygghet i min fasta anställning, sedan slänger jag mig rakt ut på okänt vatten och är 100% egenföretagare.

Jag har gått på work shops och företagarträffar och nätverksträffar och företagsmingel och jag smittas av den spännande entusiasm jag känner från så många runt om mig just nu. Energi göder energi och 2017 verkar vara ett år av kaos. Bra kaos. Till och med underbar kaos. Förändringar. Ny energi, nya konstellationer och nya samarbeten. Både betalda och pro bono. Härliga möten och entusiasmerande personligheter. Jag älskar’t!

Nyligen var jag på tjejmiddag och fick en vegetarisk gryta med superris, kokta rödbetor och sallad. Hur gott som helst, massor med kryddor och smaker. Massor med bubblor, rödvin och tjejsnack. Det kan ju inte bli annat än hur bra som helst! Med det färskt i åtanke vill jag fortsätta på det vegetariska temat och äta libanesisk meze.

Bulgur kokt i underbar lantbuljong med sting av chili, hummus, ugnsrostade kikärtor, haricots verts, bönor, sallad och rostade pinjenötter. 
Massor med smaker och texturer. Halloumi, groddar, rödkål, citronzest.

De ugnsrostade kikärtorna kommer jag behöva göra om, och om, och om igen för de var fantastiskt goda.

Värm ugnen till 200°.

1 tetra ekologiska kikärtor, sköljda och avtorkade.
Salt och avokadoolja.

Rosta i ugn tills varma, torra och knapriga, gyllene och fina. Blanda kryddorna i en skål och häll över kikärtorna medan de är varma och se till att alla får ett ordentligt lager med kryddor.

1 tsk rostad och mortlad kummin
1 tsk gurkmeja
0,5 tsk cayenne
0,5 tsk rökt paprika
zest av en ekologisk citron

Smaklig spis!
Kram,
El

Otur och rysk kaviar

By 2 kommentarer

Nu var det riktigt, riktigt länge sedan jag var här sist! 🙁

Vi har ÄNTLIGEN flyttat in i nya, gamla, huset och har boat in oss ordentligt. Vi har dessutom tagit hem en omplacingshund. En Cane Corso till, en liten 1,5 årig prinsessa som heter Mira.

Vi har hunnit med att flytta in, renovera badrummet, och tvättstugan, och tagit hem Mira, kastrerat Kung Goblin och firat jul och nyår. Puh, Vi har packat upp alla kartonger och lämnat över nycklarna till vår gamla lägenhet. Januari är snart över och det finns hopp om våren.

Den stora diamanten i min förlovningsring gick sönder i flytten! En diamant?!! Jag kan fortfarande inte förstå att det är möjligt att chippa en diamant, men vi har haft maximal otur. Så vi har även lämnat in ringen hos en juvelerare som har bytt ut mittendiamanten så får vi se vad försäkringsbolaget säger om den trasiga.

Dessutom, som om inte det vore nog, skadade Mira en klo under lovet så hon har opererats och fick ta bort hela klokapseln. Det är som att olyckorna och extrautgifterna bara hopar sig. Suck! Men pulpan har torkat fint och nu väntar vi på att en ny klo ska växa ut.

Men före jul lovade vi Diesel, som sett ett program där de åt rysk kaviar, att han skulle få smaka på riktigt fin och dyr kaviar.

Men först efter vi fått slutköpeskillingen på lägenheten! 😉 Så trots att pengarna rinner iväg åt olika oförutsedda håll som känns riktigt sura så hade vi ju lovat sonen rysk kaviar. Så rysk kaviar ska han få. Fast den är så klart inte rysk, utan italiensk, men det är rysk störrom. Ja ja, semantics.

 

Så, rysk kaviar, champagne (så klart!), piggvar med vitvinssås och forellrom, och en passions fromage från Melanders Fisk i Söderhallarna fick bli Diesels otroliga lyxmiddag.  Helt enligt sonens val! Har jag nämnt att han är 7? Shit! William, min brorsson, är den enda andra unge (fast han är snart 17) jag känner som är en sådan otrolig gourmand som Diesel. Det är inget jag klagar över dock.

Jag älskar fisk. Det är så oerhört gott i så många former, grillad, halstrad, kokt, ångad, ja till och med rå! 😉

Piggvarfiléer, vitvinssås med forellrom, pressad potatis, dill och citron. Perfektion på en tallrik.

Januari till mars är det bokslutstider på både jobb och konsultbasis och med allt extra jobb med att röja upp på tomten, såga och klyva ved, och med två hundar så behöver jag strukturera upp fritiden lite extra. På jobbet har jag mina listor, mina kalendrar och mina rutiner.

I egna företaget, Goblin Accounting, har jag också listor, kalendrar och rutiner. Så för att jag ska kunna behålla min älskade blogg levande behöver jag skapa listor, kalendrar och rutiner även för bloggen. I’m on it!

Eftersom vi ÄNTLIGEN flyttat till hus med stor trädgård så kommer fokus att skifta, över tid, till mer och mer egenproducerade grödor, och tillagning av dessa, men vägen dit innehåller småprojekt som bokashi, växthus, byggen, etc… sådd, grodd. plantering och skörd. Över tid. Just nu är tomten 3000 kvm totalt negligerad natur. Men det ska vi bli två om. Eller förhoppningsvis fler!

Ha en underbar helg, mina vänner! Nu ska jag ut och lära mig motorsågen! 😉
Kram,
El

Nya gamla huset

By 2 kommentarer

Inatt har vi sovit första natten i vårt nya gamla hus. Det var en märkligt sagolik känsla att vakna till ett vackert vitt landskap i en total tystnad. Det surrar och brummar lite i huset från olika mackapärer men när jag tog morgonrundan med hundarna så var det som att snötäcket gjort omvärlden stum. Ända tills Mira försökte få igång Goblin med sina gremlinläten och gutturala vrål.  Grannarna har en del att vänja sig vid. Men vi har mött några på våra rundor och alla verkar vara trevliga och tar våra nyinflyttade bestar med ro.

Daniel sover fortfarande, Diesel äter frukost och har kopplat upp min Mac mot mobila internet och kollar Netflix och jag njuter av en kopp kaffe på nedervåningen. Vi har inte fått hit möblerna än, de kommer nästa helg, men vi har ett stort matsalsbord som förra ägaren lämnade kvar. Här sitter jag nu med brasan tänd med en kopp ekologiskt kaffe och kan inte annat än njuta av stunden och vill dela med mig till er! 🙂


Via paddan så ursäkta kvaliteten på bilden! 😉 och PS: kapslarna är biologiskt nedbrytbara och hamnar på komposten! Ska undersöka möjligheterna till bokashi, någon som vet?

Kika gärna på Sjöstrand Coffe för mer information. Just nu har de flera bra julkampanjer och allt kaffe är ekologiskt och alla kapslar komposterbara! I love it!

Snart är det lov och då bor vi här och har kommit i ordning, så nu planerar jag en massa kommande inlägg. Allt fantastiskt man kan hitta på med ett gammalt hus, som uppskattar miljövänliga, moderna lösningar men på ett gammaldags sätt.
Detta är i princip längst ut på ön, mina vänner. En kort promenad till havet. Lugn. Tystnad. Lisa för själen. Här kommer vi finna ro.

Ha en fin dag!
Kram, E

Goblin Accounting AB och ADHD

By Lämna en kommentar

När Diesel var lill-liten, när jag var mammaledig med honom, startade jag min första lilla enskilda firma; EB Accounting.

Diesel var lugn, tyst, trygg och nöjd med att bara vara nära mig. Jag hade, med ett isberg i magen, sagt upp mig från mitt dåvarande jobb som Business Controller på ett spelbolag, med licens på Malta. Jag ville inte resa i jobbet, med bebis hemma, och det var en del osäkerheter kring jobbet så jag tog det säkra före det osäkra; och sa upp mig, 6 månader gravid. (????)

Ja ja, sån var jag! 😉

eb-accounting
I vilket fall som helst fick jag hjälp av några av Djurgården Ishockeys bästa datasnillen och skaffade mig en hemsida, en logga, visitkort, mm. Tack Jerker och Christopher! Sen var det bara att tuta och köra. Eller? Var var alla kunder som skulle komma tillströmmandes?

Daniel, min älskade, underbare, och kärleksfulle make, fick för sig att han skulle vara pappaledig! Vafalls? Skulle han vara en bra, och kärleksfull, och riktig pappa, och vara närvarande i vår sons uppväxt och liv? Jo, jag tackar, det var bara för mig att söka jobb minsann! Inte kunde jag opponera mig mot det? Att det var Fotbolls VM just den sommaren han valde att vara pappaledig var en slump, visst? 😉

Nåväl, jag träffade Magnus Jansson, VD för F12 Gruppen och kanske en av världens bästa chefer. Handen på hjärtat Magnus! Tack för ALLT du lärt mig!

Åh vad jag trivdes på F12 Gruppen. Jag fick göra det jag älskade mest i en koncern som var liksom en dröm för en gammal matälskande servitris att få jobba i. Med Melker Andersson och Danyel Couet.  Med Jessica, Maria, Elin, Alexander, Katarina, Sofia, Margitha, Idun och Maria.  Alla driftschefer, alla barchefer, kökschefer och hovmästare, alla servitriser, kockar, bartenders och nissar. Och alla underbara tjejer på bokningen! Åh, vad jag älskade att jobba på F12 Gruppen. Jag vet inte hur många gånger jag sa att jag hade kunnat tänka mig att jobba där till pension! Jag menade det verkligen!

Sen slutade Magnus och i vanlig ordning blev det en omorganisering. Det föll mig inte väl ut, nya ledningen och jag var inte som gamla ledningen och jag. Jag kommer alltid att ha Magnus, Melker och Danyel på ett speciellt ställe i mitt karriärshjärta. Det var en fantastisk tid och många av mina närmsta vänner idag träffade jag tack vare F12.

När jag slutade på F12 fick jag den stora möjligheten att få hoppa till Paradox Interactive; ett dataspelsföretag.

Här, återigen, fick jag en otrolig resa där jag lärde känna en ny typ av människor. Jag älskar mitt jobb, som ekonom, och jag älskar mina siffror, och kalkyler, och rapporter. Men i en tråkig bransch blir siffrorna också tråkiga. I en rolig bransch, på ett roligt företag, blir det en win-win situation! På Paradox, var, och är det, en kakafoni av olika människor. En mångfald som på ett otroligt häftigt sätt hittar en gemensam plattform och jobbar tillsammans för att uppnå och skapa det bästa av alla världar.

Diesel, älskade lilla unge, var tio månader när jag började på F12, och dryga tre år när jag började på Paradox. Diesel har sedan han började gå varit oerhört energisk. Hyper, till och med. Jag har fått stångas på vårdcentral och sjukhus när läkare menar att han inte är ett dugg allmän-påverkad medan jag hävdar att han är mer eller mindre apatisk. På Paradox träffade jag så otroligt många kollegor, med en eller annan diagnos, som lärt mig så oerhört mycket om ADHD, Aspergers, autism och annat smått och gott. Framför allt har jag min fd kollega Mattias Lilja att tacka för så otroligt mycket insikt i ledarskap. Och psykologi. Och hjälp till självhjälp, och tips på böcker ,och kurser och så mycket annat. Mattias hade jobbat med en man som skrivit en bok, som han tipsade mig om, sedan läste jag fler och fler böcker. Och gick på kurser. Och fick en helt ny, och egen, insikt. Tack Mattias. Du är en mycket vis man!

Och sedan blev jag uppringd av Frida. Och Hans. Och här är jag nu. Jag jobbar åt Peder Wallenberg. Med några av hans bolag. Som ekonomichef. Jag fick en titel som var fin, en hyfsad lön, bra villkor, bra pension, 10 minuter till jobbet hemifrån. Peder är en filantrop. En visionär. Det är oerhört spännande att jobba med, och för, en människa som jobbar så energiskt med att göra världen till en bättre plats. Jag jobbar på en geografisk plats som i det närmaste kan beskrivas som magisk. Med en helt ny typ av kollegor.

Det här kan verka som väldens längsta inlägg, om min karriär, och vad har det med Sustainable Living att göra?

Jo, under de sista två åren, när jag jobbat på Lemshaga så har vi utrett och gått kurser och fått en ADHD diagnos på Diesel. Diesels psykolog sa även att äpplet inte faller långt från trädet. Med det sagt, och med de intervjuer jag fick genomgå, visar det sig att även jag har ADHD. Surprise? Nej inte direkt. Jag har jättesvårt att slappna av och att inte göra någonting. När Daniel har jobbat kvällar, på Djurgårdens alla matcher, har jag alltid haft en massa annat för mig. Jag har haft ett tiotal pro bono uppdrag, en massa kassörs-jobb och ideella uppdrag. Jag har startat en, och till och med två, bloggar, skapat hemsidor, och hjälpt föreningar med sin ekonomi.

goblin-creative
Med min lilla enskilda firma. Nu ska vi flytta till hus, så jag blir av med några uppdrag, som har tagit mycket tid och energi på kvällar och helger. Nu jobbar inte Daniel på Djurgården längre, och är hemma kvällar och helger. Men det innebär inte att jag tycker att det är enklare att sitta i soffan och titta på TV. Jag sitter gärna där, bredvid honom, men med dator i knät och antingen bokföringsprogrammet, excel, eller bloggen uppe. En heltidstjänst är bara en heltidstjänst. Resten av tiden, när Diesel har somnat, ägnar jag gärna åt annat, och kan jag tjäna pengar på det? Win-win!

Jag tänker så här; Jag kommer att jobba kvar, med och för Peder, så länge han vill, och orkar. Jag kommer inte frivilligt att ge mig av från denna fantastiska arbetsplats. Men när han inte längre orkar, utan önskar sig en lugnare tillvaro, önskar jag inte ta en till anställning, någon annanstans. Jag kommer göra det jag kan för att detta är min sista anställning. Vill man anlita mina tjänster går det jättebra, via mitt eget företag.

goblin-logga-vit-bakgrund
Mitt egna aktiebolag. Jag kommer att bli min egna arbetsgivare, och ta de uppdrag som är roliga, meningsfulla och givande. Dataspelsbranschen. Lokala Värmdö-företag. Jag vill helst inte lämna min ö! 😉 Jag ser detta som ett långsiktigt projekt, men jag behöver påbörja min resa.

Jag kanske inte kan hjälpa dig och ditt företag just nu, om jag inte hittar tid, men jag känner fantastiskt duktiga, kunniga, och professionella, kollegor i branschen som jag kan hänvisa dig till.

Behöver du hjälp med bokföring, redovisning, deklarationer, rapporter, rutiner, policies, you name it – maila mig så kan jag hjälpa dig. Om inte själv så genom några av de fantastiska samarbeten jag har.

Kika gärna på min nya hemsida; www.goblinaccounting.se

Carpe Vitam betyder Fånga Livet. Absolut. Lev livet. Gör det du vill. Uppfyll dina drömmar. Det gör jag.

Kram/
El

Tålamod och husköp

By Lämna en kommentar

Hej, och tack för allt tålamod!

Vi har köpt hus!!!!! 😀

18-fasad
En totalrenoverad ”lada” från mitten/slutet av 1800-talet som använts som sädesförråd och under senare tid som kontor.

Under 2012/2013 till idag totalrenoverades huset och all el byttes, alla rör är bytta, nytt kök, nytt badrum, kamin installerades, ny bergvärmepump, luftflödes-nånting. Det finns så klart massor kvar att göra för att sätta vår prägel på huset, och vi har lovat Diesel en pool, eftersom han flyttar från alla sina kompisar i området. För att locka dem till nya huset! 😉

Jag har googlat, det finns eco-pooler som värms upp med hjälp av solpanel! Jag älskar’t!

Jag har också hittat eko-parkett och miljövänligt material till lister och foder till övervåningen. Vi ska måla med kalklitir från Island och ta vara på det gamla och återbruka så mycket vi bara kan.

Huset bara öppnade upp sig och sa att här ska ni bo! Det här är ni! Det här är Sustainable Living. Toppmoderna och miljövänliga val i ett underbart hus med massor av historia och känsla. I ett område med värme och kärlek till sina medmänniskor och gångavstånd till havet, stranden och vår egna båtplats.

Vi har besiktigat och här är vi nu. Vi behöver göra en större renovering innan vi flyttar in, men vi har gott mod och massor med inspiration.

I det stora förrådet på den stora tomten finns röjsåg, vedklyv, motorsåg, frysbox. ÅH vad jag längtar efter att få lära mig använda alla dessa verktyg och gå loss på tomten, och vad jag längtar efter att få fylla frysboxen med egenfångad fisk och viltkött. Ja alltså, köttet köper vi av en kompis som jagar, men det vore ju verkligen nåt om Daniel kunde ta jaktlicens och dra ut och ta hem vårt egna vilt också! Jag längtar efter att plocka bär och svamp och att HA PLATS i frysen! Idag har vi en minimal ”halv” frys, och vi bor på 66,5 kvadrat och flyttar till 192! SPACE! Jag kan dansa genom hela nedervåningen utan att slå i något! Inte för att jag dansar, men jag skulle kunna. Om jag ville. 😉

Jag längtar efter att få ta med mig Goblin och upptäcka omgivningarna, alla nya stigar och platser och dofter och grannar. Tvåbenta som fyrbenta.

Jag behöver tips och hjälp nu! Jag behöver era bästa tips på allt miljövänligt; bets, färg, golv, gips, foder, pool, bastu, badkar, attefallshus, trallvirke, kompost. Bokashi nämnde Bella, det ska vi så klart testa. En köksträdgård och växthus står högt på priolistan, men vi har begränsad budget så vi kan inte göra allt på en gång. Suck!

Alla tips är varmt välkomna.
Kram,
El

Adhd – en superkraft

By 2 kommentarer

Superkraft, superenergi, superfokus, superintelligens, superpositiv, det är lite av det positiva med Diesels adhd.

Den andra sidan, som är minst lika viktig, är hans spretiga tankar, hans svårigheter att; sitta still; behålla fokus på ”tråkiga” saker;  starta och avbryta aktiviteter, hans väldigt låga arbetsminne (dvs förmågan att komma ihåg flera steg i instruktioner), den sociala stigmatiseringen, ”stämpeln”, hans bristande självkänsla, känslan av att vara ”annorlunda” och hans väldigt lågt utvecklade impulskontroll, som kan vara mycket, mycket farligt.

Jag tycker mig vara en mycket klok och förstående mor, fast jag är en ko, :), och låter honom sitta under sin korkek.

Namnlöst-1 Namnlöst-2
(Klicka på böckerna för att läsa mer om dem, länkar till bokus.)

Jag har gått en Komet-kurs, nio veckor, läst oändliga mängder böcker; fem gånger mer kärlek, samlat strategier och verktyg. Grundkurs för föräldrar med små barn med adhd, psykologbesök, bup, utredningar och diagnoser. Vi har tagit oss igenom svårigheter socialt, med inlärning, dyslexi-funderingar, och negativa spiraler.

Istället för att fokusera på kärlek och att förstärka det positiva är det ibland lätt att hamna i skäll-fällan om skolan inte hjälper till och drar sitt strå. Daniel och jag behöver inte alltid veta allt som händer. Vi behöver kanske inte prata med honom om petitesser som kan lösas direkt i skolan.

Det värsta, tycker jag personligen, är den negativa stämpeln. Samhällets blickar och kommentarer om man inte passar in i normen och följer mönstret. Om man syns och hörs och är annorlunda. Omvärlden är snabb att döma, och ”väluppfostrade”, ”välmenande” kommentarer sticker ytterligare hål i den redan så ansträngda och sårade fasaden.

Både Diesel och jag blir sårade men oftast kan vi skaka av oss kommentarerna och tittar på varandra och viskar ”karma” och ler med intern förståelse. Vi pratar om det med varandra och bandet mellan oss förstärks ytterligare. Vi mot resten av världen. Vi har kommit överens om att vi inte tycker att det är värt att ta fighten eller att bemöta de negativa kommentarerna med annat än ett leende och någon passande artig fras. Karma baby!

Vi låter karma ta hand om de stressade, otrevliga personer som anser sig ha rätt att öppet kritisera en 7-åring och hans mamma, för att 7-åringen springer fram istället för går, snurrar i kön, pratar oavbrutet, pratar med främlingar, erbjuder sin hjälp att packa kassarna i affären, snurrar nervöst när sociala situationer ”kräver ett visst beteende”, har så bråttom att han råkar knuffa till någon men vänder sig om direkt med ett omedelbart;-”förlåt, hur gick det?” eller ”gick det bra?”

Oftast kan vi titta på varandra och nicka lite i samförstånd, men ibland rinner det över. Ibland för Diesel, då fräser han ifrån och tittar ledset och sårat på mig och Daniel. Ibland säger han inget men jag ser att det gör ont. Då behöver jag säga ifrån. Sen när Diesel har lagt sig vill jag gråta en skvätt och samlar mer energi och styrka hos Daniel. Jag måste ju vara stark, hela tiden så stark.

Vi har valt att inte medicinera vår oslipade diamant med amfetamin-liknade mediciner för att passa in i ett normativt samhälle som kräver konformitet. Som gammal punkare och hårdrockare vill jag vråla och tjatar mig blå om att individualism är bra, men man lär sig spela samhällets spel för att komma långt och måste lära sig lagspel för att glänsa själv. Man behöver veta om sina styrkor och svagheter och man behöver veta vad det finns för verktyg. Men man behöver INTE vara som alla andra.

Vi är lyckligt lottade med några starka människor runt omkring oss, som betyder allt och mer därtill, som förstår, stöttar, hjälper till eller ibland bara ger en kram. Jag tycker mig vara starkare än Hulken och låter nästan alltid allt rinna av, och för min son? Jo, det finns ingenting jag inte klarar av. Men om det varit tufft längre perioder på flera plan, så räcker jag helt enkelt inte till för allt. Då räcker jag bara till för Diesel. Alltid.

DSC_0008
Både Daniel, Diesel och jag måste tanka energi och styrka ibland. Jag får oftast allt jag behöver bara genom att vara nära Diesel. Att höra hans pladder och funderingar och kloka slutsatser och bubblande skratt. Att se hans livsglädje och upptäckarlust och enorma energi och driv. Hans naiva och underbara syn på livet. Hans fantastiska vilja att göra rätt och göra oss stolta och glada. Och Daniel ger med sitt lugn och sin trygghet mer kärlek och styrka.

Har man små barn med adhd finns det massor av hjälp att få, om man vill ha den. Men det finns också en mängd frågor som man måste hitta svar på som man kan plocka fram i olika vardagssituationer.

Hur bemöter vi?

Hur klarar vi?

Hur tacklar vi?

Hur vänder vi?

Hur stoppar vi?

Hur orkar vi?

Hur fortsätter vi?

Var hittar vi ro?

Var hittar vi ny energi när någon ”välmenande” person kränker oss?

Var hittar vi mer tålamod?

Var hittar vi strategier och verktyg?

Var hittar vi mod att prova igen?

Var hittar vi kärlek och renhet?

Vem hjälper oss?

Vem förstår?

Vem bidrar?

Vem tar?

Vem dömer?

Vem ska vi bry oss om?

Vem ska vi strunta i?

I slutet av varje dag, och i början av varje ny ska känslan vara en känsla av glädje, och tillförsikt. En spänning och en belåtenhet. Svårigheter bemöter vi men i slutändan ska känslan av kärlek vara större än summan av allt annat.

Har du svaret på någon av våra frågor, eller tips och idéer? Dela gärna! Vi tar all hjälp vi kan få att förbättra vår vardag! Kommentera här eller privat!

Ha en fin dag!
Kram/El

 

 

Energi och hållbarhet för själen

By Lämna en kommentar

Idag är jag hemma och vabbar och har vilat en massa bredvid Diesel som känner sig hängig och snorig. Vi har varsin padda i sängen och dricker te och myser. Ett doftljus, fördragna gardiner och lugn och skön tystnad.

Men wordpress verkar inte alls vilja samarbeta idag. Jag har testat på både .com och .org och i appen och på nätet och ingenting lirar. Tillslut har jag envist fått gå in i koden! I’m in the Matrix! 😉

Det har inte varit nån hemlighet att vi haft ett ganska tufft år. En älskad familjemedlem och mycket nära vän har gått bort och en grundlöst djup sorg som inte vet något slut har slagit oss. Hårt. Konflikter har kantat detta och Daniel har bytt jobb. Igen. Diesel har varit på utredning och fått sin ADHD diagnos. Han har bytt lärare och fått en mängd nya klasskompisar. Jag har haft en långdragen hosta sedan i somras med astma som satt sig i en mycket svårläkt infammation i lungor och luftrör.

Vissa människor som tyvärr måste vara i ens liv tar så enormt mycket energi. Bara tar, och tar, och tar, och tillför ingenting av värde. Ibland KAN man helt enkelt inte välja bort dem, hur mycket man än skulle önska. Oftast brukar jag kunna skaka av mig andra människors negativa energi och bara fokusera inåt, på min egen lycka och min egen energi, men ibland, Hujeda mig, ibland räcker inte det och så mörknar allting i ett tråkigt dunkel, av andra människors dåliga energi.

Men så måste man skaka av sig det där negativa och tråkiga och jobbiga och suga åt sig allt det bara går av det ljusa, och det vackra, och det positiva. Tanka energi av de i vår närhet som bara ger, och ger, och ger. Åh vad jag älskar och vördar er. Tack för att ni finns!

img_6662
Vackra detaljer i naturen ger mig energi.

I eftermiddag ska jag åka in till stan och gå på en första träff på ADHD-center där Daniel och jag sedan ska gå på en kurs i höst, för föräldrar till små barn med ADHD. Det ska bli mycket intressant och spännande och jag behöver all energi och styrka nu för att orka ta till mig och vara en bra förälder.

Vad brukar du göra för att tanka energi? Kommentera gärna och ge mig tips!
Kram,
El