superfood

Jag har länge nördat loss fullkomligt på bin, honung och bisamhällen.

På mitt jobb finns det två stycken stora biodlingar som jag varit nyfiken på sedan jag började där i december. Som tur är så fanns där en skylt med kontaktinformation till biodlaren som jag ringde upp. Det visade sig vara Wermdö Skeppslags Biodlareförenings ordförande Göran Frick som ansvarade för bina ute på Lemshaga. Och som tur är för mig så är han en mycket intresserad och passionerad biodlare som gärna tar sig tid att träffas och prata och berätta om bina. 🙂

Bin har funnits på vår planet i nästan 100 miljoner år. Honungsbiet (Apis Mellifera) har nyttjats av människan länge och finns på grottmålningar som funnits i Aranagrottan i Spanien.

Bildkälla: http://global.britannica.com/EBchecked/topic/376759/Mesolithic-Period

Bin och deras pollinering av växter är en viktig del av det ekologiska systemet. Pollinering ger mer blommor, större skördar av frukt och bär samt bidrar till att djur, fåglar, insekter och växter lever vidare.

Globalt sett är ungefär en tredjedel av den mat vi äter helt beroende av pollinerande insekter och ungefär 85 % av pollineringen görs av honungsbin. Tyvärr har både vildlevande pollinerare (vilda bin, humlor etc) och tambin minskat i antal under senare tid i såväl Sverige som övriga delar av världen varför vi behöver både fler bin och biodlare. Dessutom råder det brist på honung i Sverige och för att täcka behovet får vi importera ungefär lika mycket som vi producerar själva. Det gynnar inte pollineringen av våra svenska grödor och växter.

Källa: Wermdö Skeppslags Biodlareförening

Pollen är det frömjöl som bina hämtar hem från olika växter. Pollen från olika växter har ganska naturligt olika färger.

Här syns ett väldigt klargult pollen.

Och här ett mer benvitt pollen.

Pollenet är honungsbinas källa till proteiner och mineraler m.m. som de samlar i sina s.k. pollensäckar på bakbenen. Detta pollen sitter fast i blomman och vid insamlandet pollinerar biet växten som ger en större fruktkropp tex. hallon/äpplen/vinbär och andra bär, frukter och inte att förglömma blåbär och lingon i skogen samt en mängd andra blommande växter.
Källa: http://alltombiodling.se

Bin är fredliga så länge de inte blir störda eller hotade och sticker endast för att försvara sig själva eller sin kupa. Göran var tydlig med att jag hela tiden skulle behålla lugnet när vi stod vid de öppna kuporna. Man ska inte vifta och tänka på att andas lugnt. Lätt! med flera hundra bin som surrade runt hela mig! Några satte sig på händerna som var det enda som inte var täckt av skyddsdräkt när jag fotograferade, men jag tänkte på min systerdotter Felicia som modigt lät en geting krypa längs hennes arm i somras, så jag var lugn. I alla fall utåt, men jag tror varenda bi kunde höra mitt hjärta dunka! 🙂

Göran in action.

Göran antecknar och räknar och rabblar siffror och följer ofta upp hur bina mår, hur mycket mat de har, hur drottningarna mår, etc.

Den här lilla kompisen var fylld med kottar och kvistar som brann. Röken gör att bina tror att det är skogsbrand så de skyndar sig att äta för att klara sig och är fullt koncentrerade på annat medan vi kan titta och kontrollera och fotografera.

Ett par puffar rök!

Här pekar Göran på propolis. Propolis anses ha hälsofrämjande egenskaper och äts därför av människan som hälsokost. De hälsobefrämjande egenskaperna består bl.a. i en antibiotisk verkan. Till exempel mot streptokocker som kan ge halsont.Bina använder det bland annat för att fylla igen springor. Råvaran till biets produktion av propolis är kåda från barrträd och harts som finns utanpå knopparna hos vissa lövträd.

Och här har bina täckt hålorna med vax. Bivax avsöndras från fyra par körtlar som sitter på undersidan av binas bakkropp. Vaxet används för att bygga vaxkakor som blir barnkammare samt förråd för honung och pollen.

Vax smälter vid ca 63 grader och används bl. a. till kosmetiska produkter som krämer och läppstift, ljustillverkning, formar för precisionsgjutning, batikfärgning av tyger och i läkemedel.

Varje bisamhälle, eller kupa, har en drottning, ett gäng tusen drönare och 20-70 000 arbetsbin. Drönarnas uppgift är att para sig med drottningen, medan arbetsbina ska städa, mata yngel, bygga vaxkakor, vakta bikupan, och samla honung. Drottningen är störst och drönarna aningen mindre medan arbetsbina är markant mycket mindre.

Den här gamla drottningen, som är märkt med en 4:a, är dryga 80 människorår! Hon är vingklippt men det gör inte ont.
Det är för att hon inte ska kunna flyga bort om hon vill svärma och bygga bo någon annanstans. En bra biodlare kan alltid sköta sina bin så de inte svärmar.

Här syns drönarlarver som hamnat galet. Larver ska egentligen läggas i hålorna men blir det fullt så hamnar de galet som här på bilden.

Jag tog över 450 bilder när jag träffade Göran, och jag har suttit i timmatals och tittat på dem. Förstora, zoomat, bläddrat. SÅ många olika utseenden, ansiktsuttryck, hakor, tungor, ögon, vingar… så många detaljer.

Bina omvandlar den nektar som de får från blommor till honung.

Det här härliga glansiga är färsk underbar honung.

3 kg nektar blir ca 1 kg honung. Det beror på att nektarn innehåller mycket mer vatten än honungen.

Vår svenska honung innehåller ca 40 % Fruktsocker (Fruktos), ca 30 % Druvsocker (Glukos), ca 17 % vatten, ca 10 % sammansatta sockerarter och ca 3 % enzymer. Resterande del är mineraler, spårämnen, syror, vitaminer och aromämnen.

Här är en burk med härligt mörk Lemshagahonung. Närproducerat! 😉 Ju mörkare desto nyttigare berättade Göran, den mörkare honungen innehåller fler mineraler. Honung som kommer från vårt närområde hjälper till att bygga upp immunförsvaret mot det specifika pollen som finns just här då bina får med sig det in i kupan. Perfekt!

Snart ska vi bygga ett bibatteri, ett insektshotell. En litet bo för solitärbin som inte bor i samhällen och bikupor. Där kan de göra små bon till sina larver, fylla med nektar så de har mat och täppa till. Så kommer det nya bin när de är klara. Vi har gamla bambupinnar från vår grind som ska kapas i 25-30 cm stavar och sedan monteras ihop med skyddande träbitar och sättas upp i söderläge. Men tänk på att välja ett ställe som inte har sol hela dagen så de inte blir brända där inne!

Sen ska vi göra några fjärilsbarer så jag hoppas det kommer fladdras och surras mycket i vår trädgård i sommar!

Tills nästa gång!
Kram/El