Sustainable Living

- ekologiskt, närproducerat och klimatsmart!

hälsa

Att erkänna svaghet är en styrka

By Leave a Comment

ADHD är en superkraft. Envishet är en superkraft. Pannben är en superkraft. Carina, du är min idol. <3

Samma superkrafter kan också göra att man kanske lyssnar mindre på sin kropp och vilka signaler man får, både från sig själv, och sina nära & kära. Alla superkrafter har sitt kryptonit.

Mest troligt kommer jag nog aldrig erkänna, eller säga att jag nått någon gräns eller gått in i väggen, men däremot kan jag erkänna att jag under en väldigt lång tid nu har varit oerhört trött. Nästan letargisk (synonymt med sjukligt slö; slö, håglös, loj, apatisk, flegmatisk, energifattig, håglös, lat, likgiltig, nedstämd, trög, förslöad – ja ni fattar). 

Utmattad.

I vårvintras skrev jag första gången om min egen utmattning. Att ens skriva orden kändes lite konstigt. Jag? 

Då, i mars i år, tyckte jag att återhämtningen tog lång tid. Nu i december sover jag fortfarande 12-16 timmar per dygn. Då klarade jag bara av att hålla fokus korta stunder åt gången, och nu kan jag sitta fokuserad i timmar igen. Men sen måste jag sova. Men jag kan inte somna. Paradox. Så fort jag blundar börjar det snurra, det röda nystanet med alla lösa trådar som ingen reder ut längre. Utan medicin är det omöjligt att somna, men med medicin vaknar jag ofta och sover oroligt. Vaknar trött. Den värsta vrålångesten har försvunnit, nu är det en litet gnagande oro i bakgrunden, lättare hjärtklappning ibland, och framförallt sömnen som inte återgått till det nya normala. 

14 september förra året (2020) tvingades jag ringa 112 och låta Daniel skjutsa in mig till SÖS-akuten. Där fick jag ligga i fyra timmar, uppkopplad mot diverse maskiner som mätte puls och blodtryck, ultraljud av hjärtat och ekg. Jag var helt bortdomnad i benen och armarna och hade ett djupt, hårt, ont tryck över bröstet. Allt jag kunde tänkta på när jag låg där på britsen var vem som skulle berätta för Diesel hur mycket jag älskar honom. Vem ska pussa och krama om honom och hjälpa till med läxor och prata om stort och smått, och skratta åt alla hyss. Gud va jag älskar att skratta med Diesel. Vi gör det ofta. Asgarvar. 

Blodprover och alla tester visade att hjärtat var starkt. Friskt, på pappret i alla fall. 

Vad jag upplevde då var en vidrig ångestattack. Eftersom jag aldrig upplevt det tidigare hade jag ingen ANING om hur fysisk den smärtan är. Aldrig har jag varit så rädd för att dö, förutom på en flygresa mellan Chicago och Columbus, eller när vi höll på att drunkna i Surfers Paradise. Men det var INNAN Diesel. Då var jag ung och i princip odödlig. Nu, 45 år och inte i den bästa formen jag varit i, och vem ska ta hand om min son om jag dör? Diesel behöver mig. Jag måste leva.

I oktober gick flyttlasset upp hit, och jag började sova. Fick lämna det stora svarta hålet nedanför Dalälven, lämna några av alla de kamper vi var mitt uppe i då.

Vi hade förlorat min älskade Mami, och Roine, och Martin, och Mira, och Goblin., Daniels kollega dog i sömnen av diabetes.

Daniel fick sin egen diabetesdiagnos, och tog det tungt, så tungt, då hans pappa Sölve dog i diabetes.  En av våra närmsta vänner hade helt omänskligt överlevt en krasch då hon blev påkörd av en smitare. Hon är fortfarande inte återställd. Vi förlorade allt vi hade av värde i en mycket smärtsam process.

Att tillåta sig bli lite knäckt, att brytas ner, för att komma tillbaka är nog det viktigaste vi kan göra med några av motgångarna. Erkänna dem, för att fortsätta framåt, uppåt, utåt. Jag erkänner att jag hösten 2020 kraschade hårt. Då hade jag kämpat i tre svåra år med de största förlusterna i mitt liv. Av familj, vänner, kollegor, djur.

Sedan oktober förra året har vi inlett en ny epok i våra liv och jag vet inte riktigt vad jag ska kalla den ännu. Diesels småbarnsår är över, han går snart in i tonåren och har blivit en fantastisk ungdom. Det är turbulent ibland, men vi skrattar fortfarande. Vi har lämnat utredningar och utbildningar bakom oss. Jobba heltid och göra karriär samtidigt som jag skrev på bloggen, och gick Komet-kurser, och läste om ADHD. Vi slänger in lite dyslexi också, och en pandemi som gör att vi måste sitta i karantän och hemskola Diesel. 

Att leva med barn som har, ja, vad kallas det nu då? Funktionsvariationer? Diagnoser, funktionsnedsättningar, neuropsykiatriska funktionshinder, kärt barn har många namn. Ja nåväl, så att leva med ett barn som har det i text beskrivet ovan, kan vara tufft i perioder. 

Mer tufft för vissa och mindre tufft för andra, men jag tror att ALLA stöter på patrull med dessa diagnoser ibland. Nu har jag ju den egna fördelen att jag själv har diagnosen ADHD, så jag kan sätta mig in i och förstå Diesels. 

Vi är så fantastiskt lika i personlighet och temperament att Daniel skrattar till alltsom oftast när vi gör något typiskt adhd-igt. Det brinner av en fyrfas och slocknar lika snabbt. Det går fort i hockey! Och i Bergströmska adhd-hörnan. När strömmen gått börjar vi skratta igen. Emellanåt går vi kurser och tar hjälp från proffsen. Vi går i samtalsstöd och lär oss hela tiden och utvecklas. Tillsammans som familj, och individuellt. 

Här kommer vårt år i bilder!

Här hämtar vi vår styrka och vila.

Ta hand om er, och varandra.
Kram,
El

Vår stora livsresa

By Leave a Comment

2019 och 2020 kan för evigt försvinna och stanna i glömska. Så nu var det klart. Nu blickar vi framåt och gör som Hans Majestät Konungen; vi vänder blad. 😉

De vi förlorat kommer vi för all framtid älska, sakna och komma ihåg. Vila mjukt våra älskade vänner och familjemedlemmar som lämnat oss.

Det vi förlorat i materiella ting för stå för den gångna periodens märkliga svarta hål. Allt annat kan vi gräva ner och glömma bort.

I oktober 2020 vände vi våra liv. Kvar i den lilla familjen är jag, min man Daniel, vår son Diesel och vår Cane Corso Padrino. Vi har tyvärr förlorat både Mira och Goblin.

Denna magiska utsikt är från vår veranda. Front porch får en annan känsla här.

Vi sålde rubb och stubb i Stockholms skärgård och flyttade upp till Jämtland. Ett litet samhälle utanför Östersund som heter Lit. Några diagnoser rikare och materiellt oerhört mycket lättare.

Renar på tomten. Dasher, Dancer, Prancer, Vixen, Comet, Cupid, Donner och Blitzen… lagom till jul. Sa jag magiskt?

Vi kommer inte tråka er med alla negativa detaljer, jag tror efter det senaste året/åren har vi nog alla fått nog av det. Så vad har vi gjort; och varför väljer jag att skriva det här och damma av bloggen ytterligare en gång?

Att sitta vid älven och betrakta lågorna från eldtunnan i en iskall solnedgång?

Vi har gjort allt i vår makt att överleva och att leva vidare. Enklare.

Mindre hus, bara en bil (läs gammal, billig Volvo som går som tåget och alltid levererar), färre ägodelar. Att återbruka, återskapa, laga, återvinna har alltid varit vår melodi och nu gör vi det hela vägen. Förut har vi köpt hjälp när vi behövt, men nu ska vi göra det mesta själva. Inte att sluta be om hjälp utan bara att inte betala någon annan för att göra något vi kan göra själva.

Nu ska vi investera i vår tid, och i oss själva. Inte springa i ekorrhjulet för att tjäna pengar som vi kan spendera på tjänster och varor andra använt sin tid att skapa.

Vad behöver vi egentligen för att vara mätta, varma, belåtna, trygga och nöjda?

Ja, här skulle jag vilja påstå att vår lilla familj har hittat precis den balansen. Vi har kvar en del av våra möbler, bor i ett litet hus som är precis så stort så vi kan få plats och ändå kunna gå undan. Ungefär hälften så stort som vårt förra drömhus på Värmdö. Här är de perfekta förutsättningarna att börja om.

Vi har en kamin för vedeldad värme, vi tar vatten från älven, vi räknar på framtida solceller på taket. Vi har en bil som tar oss runt i Jämtland när vi behöver men kan nu både gå, cykla, och sparka till affären, apoteket, skolan, vårdcentralen. Vi lagar mat från grunden och slänger ingenting. Svensk husman med lokala råvaror har det blivit mycket av sedan vi flyttade upp.

Slökokt ärtsoppa, sockerfria mini cupcakes och mormors pannkakor. Receptet på ärtsoppan finns här (klicka på bilden för länk).
Lenas tortellini i värmande buljong med riven parmesan. Enkel, billigt, gott, värmande, styrkande.
Farmors pannbiffar i sky med lök och potatis. Strunta i alla märkliga luftdrag som kommer efter. Det är det värt. 😉

Vi ska fortfarande jobba för att betala våra räkningar och skulder men vi ska sluta lägga pengar på onödig konsumtion. Observera onödig konsumtion. Vi ska inte jobba för att spendera.

Vi ska nu försöka leva så enkelt som möjligt, så billigt som möjligt, så hållbart som möjligt. För oss, vår hälsa, vårt välmående, och vår lycka, och – för vår natur. Vi ska leva i, och i samklang med, naturen.

Vi älskade alla att göra pepparkakor tillsammans igen. Julmusiken i bakgrunden och underbara dofter i huset. I år hittade vi tillbaka till julens sanna glädje; enligt oss är det glädjen att få spendera tiden tillsammans.
Vi (Diesel och jag) gillar inte russin. I år gjorde vi saffransknyten med mandelmassa, vallmo och flagad mandel istället. Supergoda. Minimalt med vitt raffinerat socker.

Under ganska många år har vi köpt på oss, dvs investerat i, det vi behöver. Vi har kunnat lägga ner tillräckligt med pengar för att köpa kvalitet. Det betyder att vi inte längre behöver köpa fler kastruller, stekpannor, köksmaskiner eller pryttlar utan vi har det som behövs för att kunna göra det mesta i ett kök. Vi älskar att laga och äta mat. Från grunden.

Vad menar vi då med att leva enkelt? Vi tänker reduce, reuse, recycle.
Laga, återanvända, återvinna, återbruka. Odla eget, salta, sylta, safta, torka.
Det tar tid att göra allt från grunden. Men just tid; det kommer vi för första gången på många, många år att ha mycket av.

Nu ska jag leta reda på lådan med kameran, stativet, och damma av mina gamla kunskaper. Lösenord måste hittas, nya rutiner återskapas och sättas igång. Vi lackar mot bokslutstider och jag är redo och peppad.

Sustainable Living (hållbart levnadssätt) handlar ju inte enbart om mat, även om det är en stor del av vårt klimatstöd, utan det handlar till stor del om hur vi lever. Hur vi handlar. Hur vi reser. Hur vi utnyttjar resurser.

Mat och dryck, el och hushållsnödvändiga varor och tjänster a part, klarar du en hel köpfri månad? Januari är för många en vit månad, en omstart, nyårslöften (som oftast bryts, haha), träning, dieter, etc. Månaden efter den ganska frossiga julen. Jag har ingen aning om jag kommer klara det. Men jag ska försöka. Jag tror jag kommer klara det. Jag ska inte köpa något som inte är absolut nödvändigt under januari månad.

Med förhoppning om en fantastisk fortsättning och ett underbart, gott, nytt, normalt år, avslutar jag med makens bild på aurora borealis som speglar sig i Hårkan.

Norrskenet speglar sig i en spegelblank älv, i Hårkan, Jämtlands län, Östersunds kommun, Lit.

Kram,
El

Nya tider

By 1 Comment

Idag ringde fröken från skolan och berättade att det är lite tufft för Diesel just nu. Vi har ju valt att inte medicinera hans adhd utan ska försöka ge honom de verktyg han behöver för att lyckas med allt han vill och tar för sig, utan medicin.

Ibland är det tufft även för oss föräldrar, när vi ser hur han kämpar med något som kan verka så enkelt som att sitta still. Eller vara tyst. Eller tänka efter innan handling. Ibland är det helt enkelt bara jävligt svårt att vara Diesel. Och då är det också förbannat svårt att vara Diesels mamma. <3


Idag har jag investerat i en iPod och laddat ned några album som han ska få lyssna på när han jobbar i skolan och gör läxor hemma. Jag hoppas att musiken gör att han kan fokusera och kan lära sig att vänta med sina frågor och funderingar. Han har även fått en bok där han kan skriva ned sin frågor och tankar när de uppstår och sedan ta med sig boken och prata om det som står i den när det är bättre tillfällen. Istället för att haspla ur sig alla tankarna direkt.

Jag har även rensat upp alla tramsiga och onödiga spel på hans iPad och strukturerat upp den så han får mer speltid och mindre netflix/viasat tid.

Vi har alla haft en tuff period, och nu ska vi göra allt för att vi ska få det så bra som bara vi kan få det, för att vi är de bästa för varandra. Vi har varandra, vår kärlek och vår styrka i varandra. Vi ska använda vår adhd som den superkraft det är.

Vi har huset, vi har trädgårdsprojekten, vi har hundarna och vi har naturen.

Jag har valt att säga upp min anställning på Lemshaga. Det är en lång historia bakom, men jag väljer att fokusera på det fina, varma och ljusa, för att orka med att bära både mig själv, och även Diesel ibland, utan att för den skull ta av Daniels glädjekapital. Det är ju tyvärr oftast han som får ta mitt dåliga humör när jag inte orkar längre. Men nu ska han få tillbaka sin lyckliga och glada fru!

Jag har mina företag Goblin Creative och Goblin Accounting AB och jag har mina underbara fantastiska kunder som jag haft under några år och nu finns det alltså utrymme för fler kunder.  🙂 SPRID! Goblin Accounting is expanding!

Min hälsa, frihet, bloggen, konsultingen och familjen kommer först.

Karma, mina vänner!
Namaste!

Livsstilsförändring. Är du med?

By Leave a Comment

Daniel och jag ska gå ner i vikt.

Gemensamt ska vi tappa 50 kilo. 50 KILO! Inte var och en dock, utan gemensamt! 😉 Det kommer att ta tid, och det kommer att vara jobbigt, under en första period. Men det handlar inte om en bantningskur, eller en viss diet, eller ett träningsschema. Det handlar om att vi ska byta livsstil. Och bryta gamla vanor.

Jag har en blogg som heter just SUSTAINABLE LIVING så nu måste jag ju för jösse namn också leva så – just hållbart. Vi lever hållbart för miljön, tänker ekologiskt och närproducerat, återanvänder, återvinner, återskapar och minskar svinn, men hur tar vi hand om våra egna kroppar? Min kropp är mitt tempel? Yeah right? Oj vad många spydiga kommentarer jag har om just det. Men jag håller dem inne. 🙂

GAH! Jaja, 50 kilo ska bort. Vi har startat med att kartlägga våra tankemönster för att kunna lägga om hur vi äter och dricker. Jag har tjuvstartat med en fyra-dagars-detox-kur och slutat snusa. Det gjorde under med energinivåerna i kroppen.

Nu ska motion in och fett ut. Inte överdrivet, det ska vara långsiktigt och hållbart. Till en början kanske bara storleken på portionerna kommer att ändras och småätandet emellan och… ja vi får se.

Små enkla förändringar efter semestern gör sitt till den stora förändringen på sikt:
Ingen alkohol i veckorna.
Utökad vardagsmotion.
Mindre portioner på tallriken.
Skippa godis och snacks under veckorna. Jag gillar inte sött överhuvudtaget så för mig är det inga problem, men ett glas rött och en bit ost… mmmm…. Jag har aldrig ropat ”ÄNTLIGEN FREDAG” förut, men gissar att jag kommer börja göra det nu! 😉

Pö om pö kommer de första jobbiga kilona att försvinna så våra kroppar orka bära oss i joggingspåren och på gymmet. Lite i taget kommer vi märka förändringar i energi, hunger, irritation och vanor. Vi följer inga regler (ooohhhh vad jag älskar att skriva det skriker punkaren gömd inom mig!) utan vi tar det som det kommer. Ingen LCHF, ingen GI, ingen Atkins, ingen iTrim eller vad det nu heter och ingen kaloriräkning. Jag vet att det kliar i många av mina vänner som är självutnämnda tränings- och bantningsexperter nu, men vi ska tänka på detta som att vi investerar i vår pension och att få uppleva våra barnbarn och kunna vara friska och pigga då.

För inte alltför länge sedan fick vi ett abrupt uppvaknande när någon i vår närhet smällde i kaklet och fick åka ambulans till akuten och blev långtidssjukskriven. Oj vilka tankar det väckte. Vad håller vi på med? Vi har ju barn! Vi har faktiskt till och med barnbarn! (Iaf Daniel! 😉 )

Goblin Creative

Ingen av oss vill se ut som en atlet, eller bli pinnsmal eller springa ett maraton, men vi vill leva länge – för våra barn.

Det är egentligen ganska simpelt. Kroppen är uppbyggd på ett oerhört finurligt sätt, men för att gå ner i vikt är det fantastiskt enkelt, i teorin.

Intaget ska vara mindre än utgiften. Vi ska inte fylla på med mer energi än vi behöver. Jag är ekonomichef – jag sitter ner hela dagarna. Jag går ut med Goblin en promenad på lunchen, men sen sitter jag ner igen. Jag ska öka vardagsmotionen. Och minska portionerna och intaget i veckorna. På helgerna är vi ganska aktiva, vi är ute mycket med Diesel och Goblin och det finns tid för gympass. Nu ska vi bara se till att faktiskt pallra oss ut i skogen, eller upp till gymmet.

Så vad är planen?

Nu är det v 34, skolstart, rutiner och vardagsliv efter semestern. Perfekt utgångsläge. Inga tomma nyårslöften här inte. Är ni med oss? Morgonluften börjar blir frisk och krispig och ger löften om en annalkande höst. Detta är vecka 1. Vi har börjat med att mäta kroppsfett, vätskebalans, muskelmassa och vikt, sedan har vi mätt våra centimetrar på strategiska ställen.

Varje fredag kommer vi att väga och mäta in oss, för då har vi varit ”duktiga” i veckan som gått och kan ”synda” under helgen och har kommande vecka på oss att vara disciplinerade och ”duktiga” igen. 🙂

För hållbar viktnedgång som också sedan stannar borta räknar vi med ett halvt kilo i veckan. Vissa veckor mer, vissa veckor kanske mindre och om vi börjar träna kommer muskler ersätta fett och således kommer inte resultatet synas på vågen. Några veckor kommer resultatet kanske utebli, men vi ska inte ge upp för det, då får vi lägga i en högre växel kommande vecka.

Vill du vara med på vår resa? Både på Facebookgruppen och här kan vi peppa och tipsa varandra, kommentera gärna så kan vi göra denna livsstilsförändring tillsammans?

Nu kör vi!

Hur ska detta då fungera i ett liv där två föräldrar jobbar heltid, ett barn går i skolan och ska hämtas och lämnas, skjutsas till Judoträning och en hund ska rastas och underhållas?

Så här tänker vi att dagarna kommer se ut framöver.

Söndag till torsdag:
Frukost;
En kopp kaffe, ett glas hett vatten med en pressad citron, riven ingefära, gurkmeja och cayenne.

Lunch;
Grön juice 5 dl, grön smoothie 5 dl, eller en grön sallad.

Middag;
Valfritt, men TÄNK på storleken! 🙂 Har du tagit stora portioner minska ner dem rejält. Okynnesät inte bara för att det är gott. Ät långsamt och våga lämna mat om du är mätt.
Jag har övergått till att äta helt vegetariskt i veckorna, men Daniel äter fortfarande kött eller kyckling till middag några dagar i veckan. Diesel äter det mesta med glädje. 🙂

Kvällssnack;
Råa grönsaker, knapra morötter, rädisor, gurka, tomat, ät ingenting efter kl 20 men drick mycket vatten, drick grönt iste, eller annat osötad dryck.

Fredag och lördag;
Ät och drick vad du vill, men gör det med måtta! Gå inte bananas bara för att du kan eller ”får”! 🙂

Glöm inte vardagsmotionen! Kör ett eller flera RIKTIGA pass i veckan. All motion som blir av är bra!

Uppdatering kommer varje fredag om hur veckan innan sett ut, första uppdateringen kommer nu på fredag. Sedan kommer vi uppdatera varje fredag tills vi gått ner våra 50 kg, men börjar med 40 veckor som start. Kanske går det fortare, kanske tar det längre tid. 1 december har det gått halvvägs så då hoppas jag att vi nått långt med tanke på julen som kommer emellan.  Vecka 40 är fredagen den 20:e maj, så kanske är vi fit-for-beach-2016? 🙂

Är du med?

Kram/El & Daniel

 

Så jäkla snygga smycken!

By Leave a Comment

Är man hårdrockare så är man! 😉 Sahara Silver har en selektion med smycken som är galet snygga! Jag har alltid varit hårdrockare, och kommer alltid att älska, njuta av och minnas hårdrockens glansdagar under tidigt nittiotal när jag stod längst fram på Guns n´ Roses, Skid Row och Metallica konserter och har ett otaligt nummer andra härliga minnen från andra hårdrocksband. Festivaler med Rage against the machine, Panthera, Clawfinger, Iron Maiden…. Idag 20talet år senare är känslan densamma! Med nostalgiska inslag…

Mina favoriter ser du här, men vill du se hela sortimentet kolla in hemsidan. http://www.saharasilver.se/

IMG_0371.JPGElina_600px_213Forever_600px_134

Vill ha!
Det finns en helt selektion med BARA hårdrockssmycken här! 🙂

Rock on friends!
El

Fanfarer, bubbel och tomtebloss!

By

Detta är mitt första inlägg på nya sidan! Jag var i Uppsala tidigare idag och missade att jag hade en tid att passa då Tess skulle vara här kl 16 och hjälpa mig med hemsidan. Men vi kom för sent så jag har fått klara mig själv! (Som tur är kommer hon på söndag och hjälper till om jag har förstört något!)  Jag har varken bilder eller recept idag, däremot har jag uppdaterat texten under flikarna på hemsidan och och filat på det som komma skall!

Idag tackar jag padboxer.wordpress.com för den tid som varit, för allt jag lärt mig om bloggande och skrivande och hälsar alla läsare därifrån välkomna hit istället. Från och med idag, den 1 augusti 2014, kommer jag bara att skriva här! Jag hoppas ni vill följa med?

Jag lär mig fortfarande detta och tycker att det är superskoj att ni hittat hit och läser. För att hitta fler läsare behöver jag använda etiketter… Jag ska bara lära mig hur!

Välkomna hit! Lämna gärna en kommentar och titta in titt som tätt!

Kram/El