adhd

Att erkänna svaghet är en styrka

13 december, 2021 By El Leave a Comment

ADHD är en superkraft. Envishet är en superkraft. Pannben är en superkraft. Carina, du är min idol. <3

Samma superkrafter kan också göra att man kanske lyssnar mindre på sin kropp och vilka signaler man får, både från sig själv, och sina nära & kära. Alla superkrafter har sitt kryptonit.

Mest troligt kommer jag nog aldrig erkänna, eller säga att jag nått någon gräns eller gått in i väggen, men däremot kan jag erkänna att jag under en väldigt lång tid nu har varit oerhört trött. Nästan letargisk (synonymt med sjukligt slö; slö, håglös, loj, apatisk, flegmatisk, energifattig, håglös, lat, likgiltig, nedstämd, trög, förslöad – ja ni fattar).

Utmattad.

I vårvintras skrev jag första gången om min egen utmattning. Att ens skriva orden kändes lite konstigt. Jag?

Då, i mars i år, tyckte jag att återhämtningen tog lång tid. Nu i december sover jag fortfarande 12-16 timmar per dygn. Då klarade jag bara av att hålla fokus korta stunder åt gången, och nu kan jag sitta fokuserad i timmar igen. Men sen måste jag sova. Men jag kan inte somna. Paradox. Så fort jag blundar börjar det snurra, det röda nystanet med alla lösa trådar som ingen reder ut längre. Utan medicin är det omöjligt att somna, men med medicin vaknar jag ofta och sover oroligt. Vaknar trött. Den värsta vrålångesten har försvunnit, nu är det en litet gnagande oro i bakgrunden, lättare hjärtklappning ibland, och framförallt sömnen som inte återgått till det nya normala.

14 september förra året (2020) tvingades jag ringa 112 och låta Daniel skjutsa in mig till SÖS-akuten. Där fick jag ligga i fyra timmar, uppkopplad mot diverse maskiner som mätte puls och blodtryck, ultraljud av hjärtat och ekg. Jag var helt bortdomnad i benen och armarna och hade ett djupt, hårt, ont tryck över bröstet. Allt jag kunde tänkta på när jag låg där på britsen var vem som skulle berätta för Diesel hur mycket jag älskar honom. Vem ska pussa och krama om honom och hjälpa till med läxor och prata om stort och smått, och skratta åt alla hyss. Gud va jag älskar att skratta med Diesel. Vi gör det ofta. Asgarvar.

Blodprover och alla tester visade att hjärtat var starkt. Friskt, på pappret i alla fall.

Vad jag upplevde då var en vidrig ångestattack. Eftersom jag aldrig upplevt det tidigare hade jag ingen ANING om hur fysisk den smärtan är. Aldrig har jag varit så rädd för att dö, förutom på en flygresa mellan Chicago och Columbus, eller när vi höll på att drunkna i Surfers Paradise. Men det var INNAN Diesel. Då var jag ung och i princip odödlig. Nu, 45 år och inte i den bästa formen jag varit i, och vem ska ta hand om min son om jag dör? Diesel behöver mig. Jag måste leva.

I oktober gick flyttlasset upp hit, och jag började sova. Fick lämna det stora svarta hålet nedanför Dalälven, lämna några av alla de kamper vi var mitt uppe i då.

Vi hade förlorat min älskade Mami, och Roine, och Martin, och Mira, och Goblin., Daniels kollega dog i sömnen av diabetes.

Daniel fick sin egen diabetesdiagnos, och tog det tungt, så tungt, då hans pappa Sölve dog i diabetes. En av våra närmsta vänner hade helt omänskligt överlevt en krasch då hon blev påkörd av en smitare. Hon är fortfarande inte återställd. Vi förlorade allt vi hade av värde i en mycket smärtsam process.

Att tillåta sig bli lite knäckt, att brytas ner, för att komma tillbaka är nog det viktigaste vi kan göra med några av motgångarna. Erkänna dem, för att fortsätta framåt, uppåt, utåt. Jag erkänner att jag hösten 2020 kraschade hårt. Då hade jag kämpat i tre svåra år med de största förlusterna i mitt liv. Av familj, vänner, kollegor, djur.

Sedan oktober förra året har vi inlett en ny epok i våra liv och jag vet inte riktigt vad jag ska kalla den ännu. Diesels småbarnsår är över, han går snart in i tonåren och har blivit en fantastisk ungdom. Det är turbulent ibland, men vi skrattar fortfarande. Vi har lämnat utredningar och utbildningar bakom oss. Jobba heltid och göra karriär samtidigt som jag skrev på bloggen, och gick Komet-kurser, och läste om ADHD. Vi slänger in lite dyslexi också, och en pandemi som gör att vi måste sitta i karantän och hemskola Diesel.

Att leva med barn som har, ja, vad kallas det nu då? Funktionsvariationer? Diagnoser, funktionsnedsättningar, neuropsykiatriska funktionshinder, kärt barn har många namn. Ja nåväl, så att leva med ett barn som har det i text beskrivet ovan, kan vara tufft i perioder.

Mer tufft för vissa och mindre tufft för andra, men jag tror att ALLA stöter på patrull med dessa diagnoser ibland. Nu har jag ju den egna fördelen att jag själv har diagnosen ADHD, så jag kan sätta mig in i och förstå Diesels.

Vi är så fantastiskt lika i personlighet och temperament att Daniel skrattar till alltsom oftast när vi gör något typiskt adhd-igt. Det brinner av en fyrfas och slocknar lika snabbt. Det går fort i hockey! Och i Bergströmska adhd-hörnan. När strömmen gått börjar vi skratta igen. Emellanåt går vi kurser och tar hjälp från proffsen. Vi går i samtalsstöd och lär oss hela tiden och utvecklas. Tillsammans som familj, och individuellt.

Här kommer vårt år i bilder!

Här hämtar vi vår styrka och vila.

Ta hand om er, och varandra.
Kram,
El

Utmattning och omega 3

14 mars, 2021 By El Leave a Comment

Nu har vi bott här uppe i Jämtland i nästan fem månader. Oktober till mars. Höst och vinter. Och vilken vinter sen! Vi har precis gått in i vårvintern när solen värmer, snön smälter, fåglarna leker febrilt och naturen vaknar sakta till liv efter en lång och välbehövlig vila. Både jag och naturen har sovit under hela vintern och nu är vi redo för nya tag med ny energi.

Att ha stått med ett ben i utmattning och det andra i desperation gör att jag ser på livet och våra värderingar på ett helt annat sätt, än för bara ett halvår sedan. I december förra året fick jag min egen adhd-diagnos som jag i och för sig vetat om i princip hela mitt liv, och det blev mer eller mindre klarlagt under Diesels utredning att även jag har adhd. Men jag ville inte göra något åt det så jag behövde ingen egen diagnos. Efter min utmattning och långa, långa återhämtning tycker jag det är viktigt att veta och även hantera min egen adhd. Även superkraften kommer med kryptonit och akilleshäl.

Diesel äter inte sin adhd-medicin längre då han får för stora biverkningar av den. Har får ont i huvudet och tappar aptiten och får som följd ont i magen av hunger. Han har varit hemskolad i över ett år nu i väntan på vaccin så vi har inte behövt medicinen heller. Han klarar skolan utan några som helst problem. Själv väntar jag på att få tid här uppe i Jämtlands psykiatri, men covid-19 gör att det ligger nånstans lågt prioriterat och i framtiden. Och det är inte så att jag har bråttom, har jag levt hela livet utan, behöver jag inte hasta fram medicinen. Jag har däremot bestämt mig för att prova. När tiden är rätt.

En tid nu har jag tagit Zinzinos balansolja varje dag och vitaminer för immunförsvaret. (Klicka för länk till Zinzino.) Omega 3 och D-vitamin. Dagarna lunkar på i en ny sorts rutin. Vi vaknar, jobbar, går ut med Padrino och lagar mat. Äter, promenerar igen, eller åker skidor. Vi tränar utomhus med våra kroppar som redskap och vi äter kosttillskott. Jag kommer göra ett helt eget, separat, inlägg om vår balansolja och våra vitaminer av Zinzino som jag börjat jobba med. Vill du veta mer innan det publiceras är det bara att skicka ett mail.

Daniel jobbar nu heltid, från köksbordet, på distans, och jag har börjat komma tillbaka. Återhämtningen tar tid, men efter flera års kamp lyssnar jag på kroppen. Att KUNNA lyssna på kroppen och vila när jag behöver gör mig oerhört tacksam och ödmjuk. Jag är så lycklig att jag kan luta mig mot Daniel och låta honom bära vår börda ett litet tag till. Jag orkar mer och mer för varje vecka och i takt med ljusets återkomst bygger jag egen energi.

För att Daniel ska kunna försörja oss behöver vi leva billigt och enkelt. Det har jag skrivit tidigare och det lever vi efter. Att konsumera så lite som möjligt och göra det mesta av de få resurser vi har.

Vi vårdar och tar hand om det vi har, handlar närproducerat och Daniel har blivit expert på att leta extrapriser och bra dealar. Det finns så klart en stark önskan om att hans/vårt idoga fiskande ska ge oss tillskott i frysen, men än så länge har vi kommit hem tomhänt.

Min adhd till trots har jag alltid älskat att meta och pimpla. Jag kan sitta still och tyst i timmar. Kan inte greppa varför, och det är typ enda gången jag verkligen kan vara lugn. Brunkullans te i kåsan och en tunnbrödmacka i knät.

Daniel har aldrig haft problem att sitta still och tyst långa perioder. <3

Visst känner ni känslan? Lugnet. Balansen. Ron.

En vacker dag får vi upp en fisk, eller fler. Öring, röding, sik, harr, abborre. Målet är att vi inte ska behöva köpa nån fisk utan få upp vår egen. Till våren/sommaren kommer jag testa att lägga nät. För är det något vi har nu när vi inte konsumerar, så är det tid.

Som avslutning bjuder jag på lite inspiration till fiskrätter. Omega 3 i dess naturligaste form.

Röding med knaperstekt skinn, smörslungade (förblancherade) sparris och morötter, avokado och skagenröra.

En wrap med kryddigt ris, rökt röding, vårlök- och tomatsallad, toppad med hemgjord chilimajo med soya.

Några krustader med skagenröra (såååå enkelt att göra egen) och en röra med rökt röding, äpple och pepparrot tillsammans med stekt röding och stekt citron.

Ha nu en skön söndag, vi behöver ta oss ut i friska luften och naturen, där återhämtning och energi tankning sker naturligt.

Kram,
El

Vår stora livsresa

27 december, 2020 By El Leave a Comment

2019 och 2020 kan för evigt försvinna och stanna i glömska. Så nu var det klart. Nu blickar vi framåt och gör som Hans Majestät Konungen; vi vänder blad. 😉

De vi förlorat kommer vi för all framtid älska, sakna och komma ihåg. Vila mjukt våra älskade vänner och familjemedlemmar som lämnat oss.

Det vi förlorat i materiella ting för stå för den gångna periodens märkliga svarta hål. Allt annat kan vi gräva ner och glömma bort.

I oktober 2020 vände vi våra liv. Kvar i den lilla familjen är jag, min man Daniel, vår son Diesel och vår Cane Corso Padrino. Vi har tyvärr förlorat både Mira och Goblin.

Denna magiska utsikt är från vår veranda. Front porch får en annan känsla här.

Vi sålde rubb och stubb i Stockholms skärgård och flyttade upp till Jämtland. Ett litet samhälle utanför Östersund som heter Lit. Några diagnoser rikare och materiellt oerhört mycket lättare.

Renar på tomten. Dasher, Dancer, Prancer, Vixen, Comet, Cupid, Donner och Blitzen… lagom till jul. Sa jag magiskt?

Vi kommer inte tråka er med alla negativa detaljer, jag tror efter det senaste året/åren har vi nog alla fått nog av det. Så vad har vi gjort; och varför väljer jag att skriva det här och damma av bloggen ytterligare en gång?

Att sitta vid älven och betrakta lågorna från eldtunnan i en iskall solnedgång?

Vi har gjort allt i vår makt att överleva och att leva vidare. Enklare.

Mindre hus, bara en bil (läs gammal, billig Volvo som går som tåget och alltid levererar), färre ägodelar. Att återbruka, återskapa, laga, återvinna har alltid varit vår melodi och nu gör vi det hela vägen. Förut har vi köpt hjälp när vi behövt, men nu ska vi göra det mesta själva. Inte att sluta be om hjälp utan bara att inte betala någon annan för att göra något vi kan göra själva.

Nu ska vi investera i vår tid, och i oss själva. Inte springa i ekorrhjulet för att tjäna pengar som vi kan spendera på tjänster och varor andra använt sin tid att skapa.

Vad behöver vi egentligen för att vara mätta, varma, belåtna, trygga och nöjda?

Ja, här skulle jag vilja påstå att vår lilla familj har hittat precis den balansen. Vi har kvar en del av våra möbler, bor i ett litet hus som är precis så stort så vi kan få plats och ändå kunna gå undan. Ungefär hälften så stort som vårt förra drömhus på Värmdö. Här är de perfekta förutsättningarna att börja om.

Vi har en kamin för vedeldad värme, vi tar vatten från älven, vi räknar på framtida solceller på taket. Vi har en bil som tar oss runt i Jämtland när vi behöver men kan nu både gå, cykla, och sparka till affären, apoteket, skolan, vårdcentralen. Vi lagar mat från grunden och slänger ingenting. Svensk husman med lokala råvaror har det blivit mycket av sedan vi flyttade upp.

Slökokt ärtsoppa, sockerfria mini cupcakes och mormors pannkakor. Receptet på ärtsoppan finns här (klicka på bilden för länk).

Lenas tortellini i värmande buljong med riven parmesan. Enkel, billigt, gott, värmande, styrkande.

Farmors pannbiffar i sky med lök och potatis. Strunta i alla märkliga luftdrag som kommer efter. Det är det värt. 😉

Vi ska fortfarande jobba för att betala våra räkningar och skulder men vi ska sluta lägga pengar på onödig konsumtion. Observera onödig konsumtion. Vi ska inte jobba för att spendera.

Vi ska nu försöka leva så enkelt som möjligt, så billigt som möjligt, så hållbart som möjligt. För oss, vår hälsa, vårt välmående, och vår lycka, och – för vår natur. Vi ska leva i, och i samklang med, naturen.

Vi älskade alla att göra pepparkakor tillsammans igen. Julmusiken i bakgrunden och underbara dofter i huset. I år hittade vi tillbaka till julens sanna glädje; enligt oss är det glädjen att få spendera tiden tillsammans.

Vi (Diesel och jag) gillar inte russin. I år gjorde vi saffransknyten med mandelmassa, vallmo och flagad mandel istället. Supergoda. Minimalt med vitt raffinerat socker.

Under ganska många år har vi köpt på oss, dvs investerat i, det vi behöver. Vi har kunnat lägga ner tillräckligt med pengar för att köpa kvalitet. Det betyder att vi inte längre behöver köpa fler kastruller, stekpannor, köksmaskiner eller pryttlar utan vi har det som behövs för att kunna göra det mesta i ett kök. Vi älskar att laga och äta mat. Från grunden.

Vad menar vi då med att leva enkelt? Vi tänker reduce, reuse, recycle.
Laga, återanvända, återvinna, återbruka. Odla eget, salta, sylta, safta, torka.
Det tar tid att göra allt från grunden. Men just tid; det kommer vi för första gången på många, många år att ha mycket av.

Nu ska jag leta reda på lådan med kameran, stativet, och damma av mina gamla kunskaper. Lösenord måste hittas, nya rutiner återskapas och sättas igång. Vi lackar mot bokslutstider och jag är redo och peppad.

Sustainable Living (hållbart levnadssätt) handlar ju inte enbart om mat, även om det är en stor del av vårt klimatstöd, utan det handlar till stor del om hur vi lever. Hur vi handlar. Hur vi reser. Hur vi utnyttjar resurser.

Mat och dryck, el och hushållsnödvändiga varor och tjänster a part, klarar du en hel köpfri månad? Januari är för många en vit månad, en omstart, nyårslöften (som oftast bryts, haha), träning, dieter, etc. Månaden efter den ganska frossiga julen. Jag har ingen aning om jag kommer klara det. Men jag ska försöka. Jag tror jag kommer klara det. Jag ska inte köpa något som inte är absolut nödvändigt under januari månad.

Med förhoppning om en fantastisk fortsättning och ett underbart, gott, nytt, normalt år, avslutar jag med makens bild på aurora borealis som speglar sig i Hårkan.

Norrskenet speglar sig i en spegelblank älv, i Hårkan, Jämtlands län, Östersunds kommun, Lit.

Kram,
El

Pest eller kolera?

18 januari, 2018 By El 2 Comments

Fan.

Pest eller kolera. Så känns det nu. Adhd, dyslexi, neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, svårigheter. Var är vår vanliga styrka och superkraft? Alla ni som slänger ur er att ”adhd finns inte” och att det är ”lama ursäkter för dålig uppfostran” och att ”alla har en släng av adhd” – släng er i väggen och dra dit pepparn växer!

Gå en dag i mina skor. Lev en dag i mitt mammahjärta. Upplev våra svårigheter. Inte mina för min egen adhd, utan mina som mamma till ett barn med adhd. Ett äpple som till viss del fortfarande sitter fast i trädet! Försök att se in i min sons ögon och känn hans smärta och sorg och besvikelse över hur orättvist han ibland tycker att det är.

Skolan kräver, omgivningen kräver, resurser sätts in, till slut står vi vid branten och måste fatta beslutet – medicin eller inte. Hoppa eller inte.

Här är det som gör ondast. Här är det som är svårast för mig, som mamma. När min son, mitt allt, mitt universum och raison d’être, tittar på mig med fullkomlig otro i ögonen, som snabbt fylls med tårar, när han säger ”du kan inte älska mig, du vill att jag ska vara annorlunda”.

Fan.

Fan fan fan.

Ingenting kunde vara mer fel.

Nu är det meningen att jag ska vara stark. Titta honom i ögonen och säga; ”självklart inte älskling, jag älskar dig precis som du är och vill inte ha dig på något annat sätt”. Och det säger jag naturligtvis också. Och menar det lika naturligtvis också.

”Men då skulle du inte vilja att jag tog medicin. För medicinen gör mig annorlunda”, kontrar han.

Jag är inte helt övertygad själv. Jag har samma tankar och tvivel som han har. Jag lyckas ändå vara stark och trygg i mitt samtal med honom och vi kommer överens om att vi ska prova. Vi gör det tillsammans, precis som allt annat. Hans första steg, hans första cykeltur, parkour, judo, kung fu, hans första… …medicin.

Nu är jag där igen. Med den där tonåriga punkaren inom mig som vrålar mot alla orättvisor som gör att jag måste tvinga en del av mig själv till konformitet.

Jag sitter ensam på mitt kontor, tårarna vägrar sluta rinna och det är tur att jag känner tangentbordet för jag ser ingenting. Både Goblin och Mira kommer och tittar till mig ibland och buffar med nosen. Går sedan och lägger sig beklämda och undrar vad som är fel.

Ja vad är fel.

Det är inte en kort och snabb resa till den här branten. Den är lång och krokig och kantad med utredningar, adhd-center, komet, hamnen, böcker, kost, motion, möten och åter möten med skola, psykologer, läkare, sköterskor, specialpedagoger, lärarteam och fritidspersonal. Åtgärdsprogram, orosanmälningar, anpassningar.

Vi har dragit jackpot vad gäller skola och skolpersonal. Det är inte bara en eller ett par eldsjälar i Diesels skola som kämpar för honom. De är ett helt gäng från olika avdelningar som försöker hitta lösningar som passar för just honom. De gör verkligen allt de kan, och anpassar allt de kan, för honom. Det är nu vår roll kommer in, min och Daniels. Beslutet att när alla individanpassningar gjorts och det ÄNDÅ inte räcker, behöver vi dra diskussionen ett varv till. Medicin eller inte.

Jag har skrivit om det här ett helt gäng gånger tidigare. Min inre dialog.

NYA TIDER
14 februari, 2017

GOBLIN ACCOUNTING AB OCH ADHD
21 november, 2016

ADHD – EN SUPERKRAFT
30 september, 2016

ENERGI OCH HÅLLBARHET FÖR SJÄLEN
20 september, 2016

SKOLSTART OCH HÄLSOBOOST MED MEGA-SUPERHJÄLTE BLÅBÄRSSMOOTHIE
23 augusti, 2016

UNDERBARA ADHD
6 juni, 2016

ENERGITJUVAR, ADHD & SESAMDRESSING
2 maj, 2016

HÄLSA & KOST ≠ HÄLSOKOST!
17 januari, 2016

BÖCKER
21 mars, 2015

Det är nu nästan fyra år sedan som vi började förstå att Diesel inte passar in i samhällets handske. Jag har själv aldrig gjort det så det är inte särskilt viktigt för mig. Att ”passa in”. Jag har själv alltid levt med adhd, så jag har ryckt på axlarna och sagt att ja? Man blir det man vill. Utbildning, och självförverkligande, och självkänsla, är förbaskat viktigt, för mig. Ungen ska följa sina drömmar och göra det han vill. Just nu vill han bli vetenskapsman och blanda olika DNA och ta fram nya superhjältar, och framförallt dinosaurier. Då är det självklart att han ska bli det. Och att göra det han vill.

Men för att kunna bli det måste han gå i skolan och lära sig. Åh vad jag känner igen min egen barndom och jag hör verkligen morfar traggla om skola och utbildning, skola och utbildning. Ja, morfar. Jag hör dig! <3

För att kunna göra allt man vill och är bra på behöver man kämpa med det andra. Det har jag själv upprepat som ett mantra för både mig och Diesel. Och nu står vi där. Där skolan har gett resurser och verktyg och anpassat. Men Diesel fortfarande inte alltid mår så bra. Och det här är nyckeln. När Diesel inte mår bra, då försöker vi hitta en lösning. Vi provar nya vägar och nya sätt.

Är du inte rädd Skorpan? Jo, fullkomligt jäkla vettskrämd. Men vi måste göra det ändå.

Fan!

Imorgon börjar vi med medicin. En ny resa. Precis som de sa på rock klassiker imorse, att Ebba Någon sagt; alla barn är som snöflingor, ingen är den andra lik. Precis så fungerar inte all medicin lika på alla, så vi måste prova ut vad som passar för Diesel. Om något passar. Min lilla snöflinga. …”du kan inte älska mig, du vill att jag ska vara annorlunda…” Du kan inte ha mer fel älskling. Ingen kan älska dig som jag!

Vi provar. Funkar det inte skiter vi i det.
All kärlek,
El

Nya tider

14 februari, 2017 By El 1 Comment

Idag ringde fröken från skolan och berättade att det är lite tufft för Diesel just nu. Vi har ju valt att inte medicinera hans adhd utan ska försöka ge honom de verktyg han behöver för att lyckas med allt han vill och tar för sig, utan medicin.

Ibland är det tufft även för oss föräldrar, när vi ser hur han kämpar med något som kan verka så enkelt som att sitta still. Eller vara tyst. Eller tänka efter innan handling. Ibland är det helt enkelt bara jävligt svårt att vara Diesel. Och då är det också förbannat svårt att vara Diesels mamma. <3

Idag har jag investerat i en iPod och laddat ned några album som han ska få lyssna på när han jobbar i skolan och gör läxor hemma. Jag hoppas att musiken gör att han kan fokusera och kan lära sig att vänta med sina frågor och funderingar. Han har även fått en bok där han kan skriva ned sin frågor och tankar när de uppstår och sedan ta med sig boken och prata om det som står i den när det är bättre tillfällen. Istället för att haspla ur sig alla tankarna direkt.

Jag har även rensat upp alla tramsiga och onödiga spel på hans iPad och strukturerat upp den så han får mer speltid och mindre netflix/viasat tid.

Vi har alla haft en tuff period, och nu ska vi göra allt för att vi ska få det så bra som bara vi kan få det, för att vi är de bästa för varandra. Vi har varandra, vår kärlek och vår styrka i varandra. Vi ska använda vår adhd som den superkraft det är.

Vi har huset, vi har trädgårdsprojekten, vi har hundarna och vi har naturen.

Jag har valt att säga upp min anställning på Lemshaga. Det är en lång historia bakom, men jag väljer att fokusera på det fina, varma och ljusa, för att orka med att bära både mig själv, och även Diesel ibland, utan att för den skull ta av Daniels glädjekapital. Det är ju tyvärr oftast han som får ta mitt dåliga humör när jag inte orkar längre. Men nu ska han få tillbaka sin lyckliga och glada fru!

Jag har mina företag Goblin Creative och Goblin Accounting AB och jag har mina underbara fantastiska kunder som jag haft under några år och nu finns det alltså utrymme för fler kunder. 🙂 SPRID! Goblin Accounting is expanding!

Min hälsa, frihet, bloggen, konsultingen och familjen kommer först.

Karma, mina vänner!
Namaste!

Goblin Accounting AB och ADHD

21 november, 2016 By El Leave a Comment

När Diesel var lill-liten, när jag var mammaledig med honom, startade jag min första lilla enskilda firma; EB Accounting.

Diesel var lugn, tyst, trygg och nöjd med att bara vara nära mig. Jag hade, med ett isberg i magen, sagt upp mig från mitt dåvarande jobb som Business Controller på ett spelbolag, med licens på Malta. Jag ville inte resa i jobbet, med bebis hemma, och det var en del osäkerheter kring jobbet så jag tog det säkra före det osäkra; och sa upp mig, 6 månader gravid. (????)

Ja ja, sån var jag! 😉

I vilket fall som helst fick jag hjälp av några av Djurgården Ishockeys bästa datasnillen och skaffade mig en hemsida, en logga, visitkort, mm. Tack Jerker och Christopher! Sen var det bara att tuta och köra. Eller? Var var alla kunder som skulle komma tillströmmandes?

Daniel, min älskade, underbare, och kärleksfulle make, fick för sig att han skulle vara pappaledig! Vafalls? Skulle han vara en bra, och kärleksfull, och riktig pappa, och vara närvarande i vår sons uppväxt och liv? Jo, jag tackar, det var bara för mig att söka jobb minsann! Inte kunde jag opponera mig mot det? Att det var Fotbolls VM just den sommaren han valde att vara pappaledig var en slump, visst? 😉

Nåväl, jag träffade Magnus Jansson, VD för F12 Gruppen och kanske en av världens bästa chefer. Handen på hjärtat Magnus! Tack för ALLT du lärt mig!

Åh vad jag trivdes på F12 Gruppen. Jag fick göra det jag älskade mest i en koncern som var liksom en dröm för en gammal matälskande servitris att få jobba i. Med Melker Andersson och Danyel Couet. Med Jessica, Maria, Elin, Alexander, Katarina, Sofia, Margitha, Idun och Maria. Alla driftschefer, alla barchefer, kökschefer och hovmästare, alla servitriser, kockar, bartenders och nissar. Och alla underbara tjejer på bokningen! Åh, vad jag älskade att jobba på F12 Gruppen. Jag vet inte hur många gånger jag sa att jag hade kunnat tänka mig att jobba där till pension! Jag menade det verkligen!

Sen slutade Magnus och i vanlig ordning blev det en omorganisering. Det föll mig inte väl ut, nya ledningen och jag var inte som gamla ledningen och jag. Jag kommer alltid att ha Magnus, Melker och Danyel på ett speciellt ställe i mitt karriärshjärta. Det var en fantastisk tid och många av mina närmsta vänner idag träffade jag tack vare F12.

När jag slutade på F12 fick jag den stora möjligheten att få hoppa till Paradox Interactive; ett dataspelsföretag.

Här, återigen, fick jag en otrolig resa där jag lärde känna en ny typ av människor. Jag älskar mitt jobb, som ekonom, och jag älskar mina siffror, och kalkyler, och rapporter. Men i en tråkig bransch blir siffrorna också tråkiga. I en rolig bransch, på ett roligt företag, blir det en win-win situation! På Paradox, var, och är det, en kakafoni av olika människor. En mångfald som på ett otroligt häftigt sätt hittar en gemensam plattform och jobbar tillsammans för att uppnå och skapa det bästa av alla världar.

Diesel, älskade lilla unge, var tio månader när jag började på F12, och dryga tre år när jag började på Paradox. Diesel har sedan han började gå varit oerhört energisk. Hyper, till och med. Jag har fått stångas på vårdcentral och sjukhus när läkare menar att han inte är ett dugg allmän-påverkad medan jag hävdar att han är mer eller mindre apatisk. På Paradox träffade jag så otroligt många kollegor, med en eller annan diagnos, som lärt mig så oerhört mycket om ADHD, Aspergers, autism och annat smått och gott. Framför allt har jag min fd kollega Mattias Lilja att tacka för så otroligt mycket insikt i ledarskap. Och psykologi. Och hjälp till självhjälp, och tips på böcker ,och kurser och så mycket annat. Mattias hade jobbat med en man som skrivit en bok, som han tipsade mig om, sedan läste jag fler och fler böcker. Och gick på kurser. Och fick en helt ny, och egen, insikt. Tack Mattias. Du är en mycket vis man!

Och sedan blev jag uppringd av Frida. Och Hans. Och här är jag nu. Jag jobbar åt Peder Wallenberg. Med några av hans bolag. Som ekonomichef. Jag fick en titel som var fin, en hyfsad lön, bra villkor, bra pension, 10 minuter till jobbet hemifrån. Peder är en filantrop. En visionär. Det är oerhört spännande att jobba med, och för, en människa som jobbar så energiskt med att göra världen till en bättre plats. Jag jobbar på en geografisk plats som i det närmaste kan beskrivas som magisk. Med en helt ny typ av kollegor.

Det här kan verka som väldens längsta inlägg, om min karriär, och vad har det med Sustainable Living att göra?

Jo, under de sista två åren, när jag jobbat på Lemshaga så har vi utrett och gått kurser och fått en ADHD diagnos på Diesel. Diesels psykolog sa även att äpplet inte faller långt från trädet. Med det sagt, och med de intervjuer jag fick genomgå, visar det sig att även jag har ADHD. Surprise? Nej inte direkt. Jag har jättesvårt att slappna av och att inte göra någonting. När Daniel har jobbat kvällar, på Djurgårdens alla matcher, har jag alltid haft en massa annat för mig. Jag har haft ett tiotal pro bono uppdrag, en massa kassörs-jobb och ideella uppdrag. Jag har startat en, och till och med två, bloggar, skapat hemsidor, och hjälpt föreningar med sin ekonomi.

Med min lilla enskilda firma. Nu ska vi flytta till hus, så jag blir av med några uppdrag, som har tagit mycket tid och energi på kvällar och helger. Nu jobbar inte Daniel på Djurgården längre, och är hemma kvällar och helger. Men det innebär inte att jag tycker att det är enklare att sitta i soffan och titta på TV. Jag sitter gärna där, bredvid honom, men med dator i knät och antingen bokföringsprogrammet, excel, eller bloggen uppe. En heltidstjänst är bara en heltidstjänst. Resten av tiden, när Diesel har somnat, ägnar jag gärna åt annat, och kan jag tjäna pengar på det? Win-win!

Jag tänker så här; Jag kommer att jobba kvar, med och för Peder, så länge han vill, och orkar. Jag kommer inte frivilligt att ge mig av från denna fantastiska arbetsplats. Men när han inte längre orkar, utan önskar sig en lugnare tillvaro, önskar jag inte ta en till anställning, någon annanstans. Jag kommer göra det jag kan för att detta är min sista anställning. Vill man anlita mina tjänster går det jättebra, via mitt eget företag.

Mitt egna aktiebolag. Jag kommer att bli min egna arbetsgivare, och ta de uppdrag som är roliga, meningsfulla och givande. Dataspelsbranschen. Lokala Värmdö-företag. Jag vill helst inte lämna min ö! 😉 Jag ser detta som ett långsiktigt projekt, men jag behöver påbörja min resa.

Jag kanske inte kan hjälpa dig och ditt företag just nu, om jag inte hittar tid, men jag känner fantastiskt duktiga, kunniga, och professionella, kollegor i branschen som jag kan hänvisa dig till.

Behöver du hjälp med bokföring, redovisning, deklarationer, rapporter, rutiner, policies, you name it – maila mig så kan jag hjälpa dig. Om inte själv så genom några av de fantastiska samarbeten jag har.

Kika gärna på min nya hemsida; www.goblinaccounting.se

Carpe Vitam betyder Fånga Livet. Absolut. Lev livet. Gör det du vill. Uppfyll dina drömmar. Det gör jag.

Kram/
El

Energi och hållbarhet för själen

20 september, 2016 By El Leave a Comment

Idag är jag hemma och vabbar och har vilat en massa bredvid Diesel som känner sig hängig och snorig. Vi har varsin padda i sängen och dricker te och myser. Ett doftljus, fördragna gardiner och lugn och skön tystnad.

Men wordpress verkar inte alls vilja samarbeta idag. Jag har testat på både .com och .org och i appen och på nätet och ingenting lirar. Tillslut har jag envist fått gå in i koden! I’m in the Matrix! 😉

Det har inte varit nån hemlighet att vi haft ett ganska tufft år. En älskad familjemedlem och mycket nära vän har gått bort och en grundlöst djup sorg som inte vet något slut har slagit oss. Hårt. Konflikter har kantat detta och Daniel har bytt jobb. Igen. Diesel har varit på utredning och fått sin ADHD diagnos. Han har bytt lärare och fått en mängd nya klasskompisar. Jag har haft en långdragen hosta sedan i somras med astma som satt sig i en mycket svårläkt infammation i lungor och luftrör.

Vissa människor som tyvärr måste vara i ens liv tar så enormt mycket energi. Bara tar, och tar, och tar, och tillför ingenting av värde. Ibland KAN man helt enkelt inte välja bort dem, hur mycket man än skulle önska. Oftast brukar jag kunna skaka av mig andra människors negativa energi och bara fokusera inåt, på min egen lycka och min egen energi, men ibland, Hujeda mig, ibland räcker inte det och så mörknar allting i ett tråkigt dunkel, av andra människors dåliga energi.

Men så måste man skaka av sig det där negativa och tråkiga och jobbiga och suga åt sig allt det bara går av det ljusa, och det vackra, och det positiva. Tanka energi av de i vår närhet som bara ger, och ger, och ger. Åh vad jag älskar och vördar er. Tack för att ni finns!

Vackra detaljer i naturen ger mig energi.

I eftermiddag ska jag åka in till stan och gå på en första träff på ADHD-center där Daniel och jag sedan ska gå på en kurs i höst, för föräldrar till små barn med ADHD. Det ska bli mycket intressant och spännande och jag behöver all energi och styrka nu för att orka ta till mig och vara en bra förälder.

Vad brukar du göra för att tanka energi? Kommentera gärna och ge mig tips!
Kram,
El

Skolstart och hälsoboost med mega-superhjälte blåbärssmoothie

23 augusti, 2016 By El 1 Comment

Nu är skolan i full gång. Andra veckan. Jag har haft svår hosta de senaste två veckorna och vi bara väntar på att Diesel ska komma hem med både det ena och det andra från skola och fritids. Både bra och dåligt. Nya kunskaper, nya kompisar, nya erfarenheter och nya baciller. Sorry, I AM a party pooper, men skolstart = bacillkrig!

Diesel brukar klara sig finfint och är oerhört sällan förkyld, eller blir drabbad av magsjuka. Men ibland händer det, och i vår lilla familj, precis lika säkert som i din, så går det runt till oss alla. Utom Goblin, the lucky bastard! 😉

Vi har fyllt frysen med blåbär i sommar. Perfekta små antioxidantrika immun-mega-superhjältar. Diesel gillar inte smoothies till min stora sorg, men han älskar slushies. Ok, då byter jag bara namnet på smoothien till slushy, eller?

Vi testar, några deciliter frysta blåbär, lite matcha te, en handfull frusen mango, för sötma, annars blir det för syrligt. Och ner i mixern.

Han bara skrattade och sa att det där är en smoothie, men han gillade den som tur är!

Mega-superhjälte bläbärssmoothie

4,5 dl frysta blåbär
1 dl frusen mango
4,5 dl vatten
1 dl kokosmjölk
1 liten burk naturell kvarg
1 krm vanilj
1 tsk matcha te
1 tsk vetegräs
1 msk chiafrön

Gör så här:

Mixa blåbär och mango med vatten och kokosmjölk tills det är slätt.
Tillsätt allt annat och mixa en liten stund till.
Häll upp i glas och njut medan smoothien är kall, eller ställ i kylen till senare.

Så nu vidare till kosttillskotten för att riktigt powerboosta immunförsvar och balansera kropp och knopp för skolstarten. De markerade länkarna nedan är sk affiliate-länkar, vilket innebär att jag kan få betalt för att du klickar på länken, eller, om du handlar efter att ha klickat på en av mina länkar så kan jag få provision på ditt köp. Det påverkar inte priset för dig eller dina rabatter, utan jag får bara ett litet tack för att ha hänvisat dig till hemsidan och produkterna. 😉

Matcha te är ett grönt te som malts ned till ett mycket fint pulver som är rikt på vitamin A, C och E och har mycket hög koncentration av antioxidanter, mycket mer än våra små antioxidantrika immun-mega-superhjältar i frysen. Tillsammans med våra blåbär maxar vi intaget med antioxidanter. Hade det här varit en serietidning hade det varit en pratbubbla med ett stort POW i nu! Kan du se det? 😉 Diesel tindrar med ögonen, han ser det! (Den här superhjälten är ganska dyr så det kan löna sig att kika runt lite, men om man ändå gör en beställning på Bodystore så kan man köpa den där, annars finns fler alternativ på Tekungen.se.)

Vetegräs är rikt på vitamin E, kalcium, zink, järn och koppar. OBS! Glutenfritt! Minskar trötthet och balanserar syra och bas i kroppen.

Chiafrön ska ha använts av inkaindianerna för styrka och uthållighet. De är rika på omega 3, fiber, kalium, kalcium, fosfor, magnesium och järn. Magnesium och järn bidrar till kroppens förmåga att stå emot trötthet och utmattning. Chiafrön hjälper också till att balansera blodsockernivån och vätskebalansen i kroppen.

Blåbärspulver är en nio gånger så koncentrerad variant av vår frysta mega-superhjälte.

Om man har ADHD har jag läst att man kan få tydligare kärnsymptom om man äter mycket inflammatorisk kost som till exempel socker, gluten, mejerier, transfetter och omega 6 (kött). Min son till exempel blir oerhört speedad av snabba kolhydrater och socker och får mycket svårt att fokusera och kontrollera sina rörelser.

Omvänt kan man bli hjälpt av, och kan få mindre uttalade kärnsymptom, om man äter mycket antiinflammatorisk kost som till exmepel D-vitamin, ingefära, gurkmeja, mörkgröna bladgrönsaker, chili, vitlök, citron, grapefrukt, omega 3, kokosolja.

Starkt antiinflammatoriskt är både D-vitamin och Omega 3!

Idag har det gått troll i wordpress för detta är säkert den sjunde varianten av detta inlägg och länkarna fungerar inte och kortkommandon fungerar inte och den sparar inte när jag vill så jag håller tummarna allt jag har nu när jag ska trycka på ”publicera” för jag törs inte spara innan.

Håller tummarna!
Kram,
El

OBS! Texten är redigerad efter att jag formulerat mig klumpigt om ADHD som antiinflammatorisk ”sjukdom”. Jag ber om ursäkt om jag hann trampa på några tår, för det var verkligen inte min mening.

Underbara ADHD

6 juni, 2016 By El Leave a Comment

Vi har nyligen fått vår återgivning efter Diesels ADHD-utredning. Han har svår ADHD med väldigt tydliga kärnsymptom, lågt utvecklad impulskontroll och ligger långt under genomsnittet i arbetsminne. Däremot visade det sig att han ligger långt över genomsnittet i verbal förmåga, allmänbildning och kreativitet. Jag är så stolt att jag spricker! Hans absoluta styrkor är intelligensen, lättlärdheten, allmänbildningen, kreativiteten och den verbala förmågan. Hans absoluta svagheter är impulskontroll och arbetsminne.
Ok bra! Då vet vi!

Fast vi har egentligen alltid vetat. 🙂

Vi kommer inte medicinera, och häromdagen fick jag min egna tankar bekräftade, återigen, av två mycket lärda individer som stöttade vårt val att inte medicinera Diesel.

I första läget måste vi lära oss hur vi ska öva på impulskontrollen och arbetsminnet. Den höga energin är bara en tillgång. I nästa steg ska vi öva på alla svårigheter och traggla igenom allt ”tråkigt” så det finns massor av tid över för det som han är bäst på och tycker är allra roligast.

Vi vet att i många fall är medicinen ett nödvändigt ont och att många barn blir hjälpta av det och kanske inte heller skulle klara av sin vardag utan den. Vi rynkar inte på näsan eller kritiserar någon utan menar att det helt enkelt inte finns någon universallösning eftersom det är individer, och inte skolboksexempel, vi har att göra med. Min mening är INTE att stöta mig med någon eller att kritisera någon som har valt att medicinera. Det är helt enkelt bara inte vårt val. Vi anser inte att det behövs i just vårt fall.

För oss handlade aldrig utredningen om att försöka få Diesel att anpassa sig efter någon samhällsbestämd norm om hur man är ”normal” eller att för få honom att passa in i en viss form. Vi vill ge honom de allra bästa förutsättningarna att bli och göra precis vad han vill med de allra bästa grunderna från skola och uppväxt. Vi vill veta om hans styrkor och svagheter så vi kan hjälpa honom att traggla igenom och klara av det svåra för att sedan glänsa och skina i det han tycker är lätt och roligt.

Jag har själv aldrig varit som ”alla andra”. Jag tycker inte det är nödvändigt att passa in i en förutbestämd form, eller norm. Vi älskar Diesel för den han är. Med sin höga intelligens, sin fantastiska kreativitet, sin oerhörda verbala förmåga och sin stora allmänbildning. Vi älskar honom även för sin impulsivitet och kommer hjälpa honom att stanna upp och tänka lite på konsekvenser. Vi känner vår son väl, så ingenting från återgivningen kändes som några aha-upplevelser. Vi älskar alla hans galna upptåg och kommer alltid att finnas bakom honom om och när det behövs.

Varför ska man simma ovanför vattenytan?

Varför ska man inte köra parkour utanför Buckingham Palace? Victoria statyn är ju som gjord för trix.

Varför ska man inte klappa vilda djur? De är ju så söta?

Han pratar från morgon till kväll så den verbala förmågan är vi väl bekanta med! 😉 Att han har lätt att lära vet vi också och att han hittar kreativa lösningar till allt har vi också fått lära oss genom åren då han inte alltid väljer samma väg som alla andra!

Varför gå genom hela lägenheten och gå ut genom dörren när det går fortare att klättra ut genom fönstret?

Varför ska man inte använda mammas långa rad av krukor med örter till djungel för Star Wars gubbarna? Man kan ju både gömma sig i oreganon och äta upp den för överlevnad? Och varför ska inte Turtles klättra i pappas bonsai?

Varför ska man inte klippa upp tröjan när den sitter för snävt?

Varför ska man inte klättra längst upp i trädet när det är bäst utsikt därifrån?

Varför ska man inte klättra på hyllplanen i skafferiet för att nå det som står längst upp?

Dessa två troll hänger ihop och hittar på bus!

Det syns nog inte för den oinvigde, men här har han över 40 graders feber och har precis fått en glass. Det har gett oss problem fler än en gång på besök hos doktorn när de inte anser att han är det minsta allmänpåverkad och jag får kämpa för att de ska tro mig när jag anser att han är i det närmaste apatisk. :O

Varför ska man inte leka med igelkotten? Den vill ju också kolla på Leatherhead?

Varför ska man inte blockera sovrumsdörren med alla kuddar och gosedjur? Det blir ju världens bästa koja?

Varför ska man inte köra sexhjuling upp-och-ner?

Varför ska man inte stoppen tummen i lammets mun?

En iPad och ett par hörlurar så kan han faktiskt sitta (nästan) helt stilla i långa perioder. Det har han kunnat i fler år! 😉

Konsekvenserna är vi vuxna mycket väl medvetna om, och ibland har det inte alltid gått helt bra. Mången blåtira, skrubbsår, välta hyllor och mikrovågsugnar, blåmärken, skärsår, etc har vi fått plåstra om. Vi har som tur är bara behövt besöka sjukhus ett fåtal gånger och han har aldrig skadat sig allvarligt. Tar i trä.

Men Diesels psykolog lugnade oss med att just impulskontrollen och förmågan att stanna upp en nanosekund och hinna tänka ”vänta, vad var det nu de sa?” utvecklas genom åren och blir bara bättre och bättre. Arbetsminnet finns det hjälpmedel att använda för att öva upp, som olika påminnelser på mobilen, bilder på dörren för att komma ihåg ryggsäck, nycklar, mobil, etc.

Nu väntar en tid med utbildningar, föreläsningar, timmatals genomplöjning av böcker i ämnet och att hitta de verktyg som hjälper Diesel i hans vardag och med skolan.

Om några år fortsätter utredningen och då får vi se hur vi utvecklats och vad vi blivit bättre på och vad vi behöver jobba mer på.

Jag kan varmt rekommendera böckerna Fem gånger mer kärlek och Jag törs inte men gör det ändå av Martin Forster. Samt Komet-kursen som bygger på dessa som jag fick gå på i Hamnen förra hösten/vintern. Så lärorikt! Perfekta hjälpmedel i vardagen om man har ett barn som samhället anser sticker ut lite. 😉

Och vet ni vad? Jag älskar olika. Diesel är perfekt. Han är min största stolhet och kärlek. Jag vill inte ha honom på något annat sätt. Så länge han är lycklig och mår bra och känner sig trygg.

Kärlek till er alla,
Kram,
El & Diesel (som godkänt både text och bilder)

adhd

Footer

COPYRIGHT © 2023, Sustainable Living

HEJ OCH VÄLKOMMEN!