Okategoriserade

Strömavbrott

16 januari, 2021 By El Leave a Comment

På förekommen anledning behöver jag skriva det här inlägget. Det kom upp till 80 cm nysnö under snöovädret i veckan. Snöröjarna i trakten har aldrig sett en liknande snösmocka på decennier. Vi hade tur som fick behålla strömmen under hela tiden men väldigt många hushåll var strömlösa under en lång period. 72 timmar räknar myndigheterna med att vi ska klara oss själva utan ström. Skulle du klara dig?

Vi hade förberett oss inför snöovädret, med att hälla upp vatten i alla flaskor vi hade hemma och i alla stora kastruller, samt lite i badkaret för att kunna ”spola” toaletten med. Vi hade tagit in extra mycket ved till kaminen och kollat igenom skåp och skafferier för att se om vi hade mat att klara oss med under de närmsta dygnen. Vi vill verkligen inte kalla oss preppers, men vi är ganska väl förberedda för en längre kris här hemma. 😉

MSB skickade ut en broschyr för något år sedan, ”Om krisen eller kriget kommer”, du kan klicka på bilden ovan för att ladda ner den som PDF. Den är bra att ha, och däri finns en superbra checklista för sånt man bör ha hemma vid en kris.

Exempel på bra-att-ha-hemma:

Vatten är a och o, utan vatten klarar man sig inte, det går liksom inte ens att diskutera. 3 minuter utan luft, 3 dagar utan vatten och 3 veckor utan mat lyder en gammal tumregel. Det är viktigt att ha flaskor att fylla med vatten, hinkar med lock, eller stora grytor, dunkar etc., m.m..

Mat är också viktigt. Vid strömavbrott är det viktigt att kunna laga mat utan el. Konserver som håller länge i rumstemperatur, hårdbröd, olja, pasta, ris, linser, bönor, kaffe, te, nötter, choklad etc är bra att ha ett konstant förråd av. När Coronapandemin kom i mars fick vi erfara vad de flesta människor bunkrar vid kris. Toapapper?! Jo, visst är det alltid bra att ha, men knappast livsnödvändigt. 🙂

Värme, vi har vedeldad kamin, och mängder med ved och stearinljus och oljelampor, vi har också alltid älskat friluftsliv så vi har varma kläder, filtar, underställ, tjocksockar och tofflor. På kaminen har vi två fläktar som sprider värmen längre ut i huset.

Övrigt, den här punkten är också viktig. Årets julklapp blev ju ett trangiakök. Det har vi inte investerat i än, men vi har stekpannor och kastruller att använda på öppen eld. Jag har testat att koka en liter vatten på vår kamin och efter ca en timme stannade maxtemperaturen på 88 grader. Till te funkar det utmärkt, men inte att koka mat. Så det får bli utomhus över öppen eld. Eller i fonduegrytan?

Vi älskar att laga mat utomhus över öppen eld så vi har flera kolbullepannor och stekspade med långt skaft. Vi älskar även att grilla så vi har flera grillar och eldstäder, vi har kokkaffe och kaffepanna och ett mackjärn till varma mackor.

När vi trodde att elen skulle försvinna laddade vi alla datorer och telefoner till max och såg till att powerbanken var fylld. Bilen var fulltankad och vi har mobilladdare i bilen. Vi har fullt medicinskåp med det vi behöver och mängder med batterier.

Andra viktiga och nyttiga ”prylar” som är bra att ha är en radio som drivs med batterier, solceller eller vev, och en torrtoa. Vi har ett gästhus utan vatten och avlopp så vi har kikat lite på portabla toaletter och hittat några prisvärda så våra gäster slipper springa in till oss mitt i natten eller göra sina behov utomhus. Detta är ju även perfekt vid strömavbrott. Vi har också en gammal jordkällare som vi ska rusta upp till våren.

Mackjärn och kolbullepanna, denna gång en smarrig croque monsieur och en halloumibulle. Både lite kruskakli och rågmjöl i smeten så de blir lite nyttigare.

Några tips på mat man kan göra utöver att grilla korv, koka konserver och pasta/ris etc är tex kolbulle, varma mackor i mackjärn, soppa och gryta över öppen eld, alternativt på grillen. Alla tips passar preciiiiiis lika bra på utflykten på fjället, i spåret, eller på promenaden.

En eldkorg för värme utomhus (-23 i skrivande stund.)

Kokkaffepanna, termosar med varm vatten och te, chokladpulver och snabbkaffe. Mina tremänningar gör en mängd produkter som är inspirerade av Jämtlands fjällvärld med ledkryss, lador, ripor och här; snöflingor. Kika gärna på deras hemsida för mängder av praktiska och vackra prylar. https://annaochelin.se/

Färdiggjorda smörgåsar till mackjärnet, lindade i bixaxdukar. Gamla urtvättade bomullslakan kan behandlas med bivax och sköljas av och användas som smörgåspapper, om, och om, och om igen.

Kolbullesmet och färdigtärnad halloumi och lokalt sidfläsk. — Kolbullesmet, och färdigtärnad halloumi och lokalt sidfläsk, som nästan alltid finnsi vår frys för impulsiva utedagar.

I full färd med att laga kolbulle och grillad macka.

Denna smörgås är mer som en efterrätt, det är vitt bröd, med brie, skivat äpple och kanel. Hur gott som helst som fika på fjället (eller i strömavbrottet). Nästan som en varm äppelpaj med brie. Nomnomnom. I kåsan varm choklad, och jag kan tänka mig att en liten droppe punsch skulle passa utmärkt till.

Kniven har min älskade make Daniel gjort till mig. Handtaget är gjort av redwoodträ och har en infälld röd tråd, då jag alltid brukar referera till honom som min redwoodfura och livlina. Den röda tråden syftar på min adhd, och hans förmåga att hålla reda på mina lösa trådar! 😉 Sedan vi flyttade till Jämtland har jag haft stor användning av kniven på våra utflykter.

Den lilla mörka mojängen precis under granen på bilden är vår eldtunna. Den töar väl fram till våren för användning igen. 🙂

Så, sammanfattningsvis, vi skulle klara oss mer än 72 timmar utan el. Skulle du?

Kommentera gärna och tipsa om bra-att-kunna råd och härliga idéer till mat att laga över öppen eld.

Varma kramar i iskylan,
El

Vår stora livsresa

27 december, 2020 By El Leave a Comment

2019 och 2020 kan för evigt försvinna och stanna i glömska. Så nu var det klart. Nu blickar vi framåt och gör som Hans Majestät Konungen; vi vänder blad. 😉

De vi förlorat kommer vi för all framtid älska, sakna och komma ihåg. Vila mjukt våra älskade vänner och familjemedlemmar som lämnat oss.

Det vi förlorat i materiella ting för stå för den gångna periodens märkliga svarta hål. Allt annat kan vi gräva ner och glömma bort.

I oktober 2020 vände vi våra liv. Kvar i den lilla familjen är jag, min man Daniel, vår son Diesel och vår Cane Corso Padrino. Vi har tyvärr förlorat både Mira och Goblin.

Denna magiska utsikt är från vår veranda. Front porch får en annan känsla här.

Vi sålde rubb och stubb i Stockholms skärgård och flyttade upp till Jämtland. Ett litet samhälle utanför Östersund som heter Lit. Några diagnoser rikare och materiellt oerhört mycket lättare.

Renar på tomten. Dasher, Dancer, Prancer, Vixen, Comet, Cupid, Donner och Blitzen… lagom till jul. Sa jag magiskt?

Vi kommer inte tråka er med alla negativa detaljer, jag tror efter det senaste året/åren har vi nog alla fått nog av det. Så vad har vi gjort; och varför väljer jag att skriva det här och damma av bloggen ytterligare en gång?

Att sitta vid älven och betrakta lågorna från eldtunnan i en iskall solnedgång?

Vi har gjort allt i vår makt att överleva och att leva vidare. Enklare.

Mindre hus, bara en bil (läs gammal, billig Volvo som går som tåget och alltid levererar), färre ägodelar. Att återbruka, återskapa, laga, återvinna har alltid varit vår melodi och nu gör vi det hela vägen. Förut har vi köpt hjälp när vi behövt, men nu ska vi göra det mesta själva. Inte att sluta be om hjälp utan bara att inte betala någon annan för att göra något vi kan göra själva.

Nu ska vi investera i vår tid, och i oss själva. Inte springa i ekorrhjulet för att tjäna pengar som vi kan spendera på tjänster och varor andra använt sin tid att skapa.

Vad behöver vi egentligen för att vara mätta, varma, belåtna, trygga och nöjda?

Ja, här skulle jag vilja påstå att vår lilla familj har hittat precis den balansen. Vi har kvar en del av våra möbler, bor i ett litet hus som är precis så stort så vi kan få plats och ändå kunna gå undan. Ungefär hälften så stort som vårt förra drömhus på Värmdö. Här är de perfekta förutsättningarna att börja om.

Vi har en kamin för vedeldad värme, vi tar vatten från älven, vi räknar på framtida solceller på taket. Vi har en bil som tar oss runt i Jämtland när vi behöver men kan nu både gå, cykla, och sparka till affären, apoteket, skolan, vårdcentralen. Vi lagar mat från grunden och slänger ingenting. Svensk husman med lokala råvaror har det blivit mycket av sedan vi flyttade upp.

Slökokt ärtsoppa, sockerfria mini cupcakes och mormors pannkakor. Receptet på ärtsoppan finns här (klicka på bilden för länk).

Lenas tortellini i värmande buljong med riven parmesan. Enkel, billigt, gott, värmande, styrkande.

Farmors pannbiffar i sky med lök och potatis. Strunta i alla märkliga luftdrag som kommer efter. Det är det värt. 😉

Vi ska fortfarande jobba för att betala våra räkningar och skulder men vi ska sluta lägga pengar på onödig konsumtion. Observera onödig konsumtion. Vi ska inte jobba för att spendera.

Vi ska nu försöka leva så enkelt som möjligt, så billigt som möjligt, så hållbart som möjligt. För oss, vår hälsa, vårt välmående, och vår lycka, och – för vår natur. Vi ska leva i, och i samklang med, naturen.

Vi älskade alla att göra pepparkakor tillsammans igen. Julmusiken i bakgrunden och underbara dofter i huset. I år hittade vi tillbaka till julens sanna glädje; enligt oss är det glädjen att få spendera tiden tillsammans.

Vi (Diesel och jag) gillar inte russin. I år gjorde vi saffransknyten med mandelmassa, vallmo och flagad mandel istället. Supergoda. Minimalt med vitt raffinerat socker.

Under ganska många år har vi köpt på oss, dvs investerat i, det vi behöver. Vi har kunnat lägga ner tillräckligt med pengar för att köpa kvalitet. Det betyder att vi inte längre behöver köpa fler kastruller, stekpannor, köksmaskiner eller pryttlar utan vi har det som behövs för att kunna göra det mesta i ett kök. Vi älskar att laga och äta mat. Från grunden.

Vad menar vi då med att leva enkelt? Vi tänker reduce, reuse, recycle.
Laga, återanvända, återvinna, återbruka. Odla eget, salta, sylta, safta, torka.
Det tar tid att göra allt från grunden. Men just tid; det kommer vi för första gången på många, många år att ha mycket av.

Nu ska jag leta reda på lådan med kameran, stativet, och damma av mina gamla kunskaper. Lösenord måste hittas, nya rutiner återskapas och sättas igång. Vi lackar mot bokslutstider och jag är redo och peppad.

Sustainable Living (hållbart levnadssätt) handlar ju inte enbart om mat, även om det är en stor del av vårt klimatstöd, utan det handlar till stor del om hur vi lever. Hur vi handlar. Hur vi reser. Hur vi utnyttjar resurser.

Mat och dryck, el och hushållsnödvändiga varor och tjänster a part, klarar du en hel köpfri månad? Januari är för många en vit månad, en omstart, nyårslöften (som oftast bryts, haha), träning, dieter, etc. Månaden efter den ganska frossiga julen. Jag har ingen aning om jag kommer klara det. Men jag ska försöka. Jag tror jag kommer klara det. Jag ska inte köpa något som inte är absolut nödvändigt under januari månad.

Med förhoppning om en fantastisk fortsättning och ett underbart, gott, nytt, normalt år, avslutar jag med makens bild på aurora borealis som speglar sig i Hårkan.

Norrskenet speglar sig i en spegelblank älv, i Hårkan, Jämtlands län, Östersunds kommun, Lit.

Kram,
El

Välkommen tillbaka!

19 juli, 2020 By El 2 Comments

10 september 2018 skrev jag mitt senaste inlägg. Det är snart två år sedan. OMG!, som ungarna säger! 😉

Mycket har hänt, och mycket har vi utvecklats, men jag ska inte tråka er med ett två år långt inlägg. Det skulle bli låååååååååååååååååååångt.

De senaste två åren har varit bland de svåraste i mitt liv, utan överdrift.
Men även de mest tankeväckande och självförverkligande.
För en lite tid sedan skrev jag ett inlägg på Facebook, när vi hade gått ut och offentligt bett om hjälp. Det kommer här nedanför som enda inlägget om det som varit.

Den närmsta tiden kommer jag i ganska snabb takt lägga ut några inlägg som legat och dammat på hårddisken.
Sedan kommer jag att berätta om en spännande nyhet som kommer om några veckor. Jag är sämst i hela världen på hemligheter, men det är värt att vara tyst och sedan bara öppna ridån.

Privat och personligt

Det finns en gräns för alla människor. För vissa ligger den gränsen långt, långt bort. För andra kan den ligga nära. Några kan långsamt ha närmat sig gränsen under en väldigt lång tid, men för vissa kan det gå oerhört snabbt. Ingens gräns går att jämföra med någon annans. Alla gränser är individuella.

I mitt liv har jag aldrig trott att jag ens skulle komma i närheten av min gräns. Med adhd och superkrafter och outtröttlig energi och tro på människan, och karma, har jag liksom dansat mig igenom de flesta svårigheter som kommit min väg. Vissa förluster av nära har slagit extremt hårt, men de har inte påverkat min gräns. Det som inte dödar – härdar. Jag har nästan skrattat fram den klyschan och dansat vidare. Ibland snabbt, ibland långsamt.

Är man stor och stark måste man vara snäll. Det har jag sagt till min son sen han var lill-liten. Kan man hjälpa – så ska man, har jag också tjatat. Använd inte våld, och bemöt elakheter som en gås. Använd inte ord som vapen, och tala inte i affekt.

Jag har trott på karma länge. Jag väljer att fortsätta tro på karma. Jag har haft många fantastiska människor i mitt liv som visat vägen, ställt upp, rättat fel, tagit hand, älskat och vårdat. Jag har också vänt tillbaka det, för att när jag kunnat, hjälpa andra. Pay it forward är något fantastiskt. Jag älskar att kunna göra något för andra. Jag har ett ömt hjärta. ”Kan jag hjälpa till?” -ligger alltid längst fram på tungan.

När det har gått bra för oss har vi delat med andra. Vi tänker att det kanske är vi som behöver något nångång. Eller så får vi helt enkelt fluffigare moln att sitta på. Delad glädje är dubbel glädje.

Vi har kämpat med vår sons adhd och dyslexi i många år nu, med utredningar, mediciner, oförstående omgivning, trött och ledsen son, med konstant oro, pepp och kärlek.

Vi har kämpat med en av våra allra närmsta som alldeles för tidigt förlorade sin kamp mot cancer.

Vi har kämpat med min mans kollaps och utbrändhet, början till ett nytt liv, med ny karriär och utbildning

Vi har kämpat tillsammans med min mami som förlorade sin kamp mot cancer, vi har kämpat med nära som förlorat sina närmaste anhöriga, och vi har kämpat med arbetsteam som förlorat en nära kollega.

Vi har kämpat med vår nära i hennes kamp efter en obeskrivlig olycka, med ofattbar smärta och livslång rehabilitering.

Vi har kämpat med vår tik som blev så sjuk att vi var tvungna att avliva henne.

På det ekonomiska planet har vi kämpat länge.

Alldeles nyss fick jag ett sånt otroligt fint meddelande av en tidigare kollega om den svåraste tiden i mitt lilla företag. ”Du ville just då värna om din personal som fick ta för stort ansvar. Du hade själv inte den tiden och var redan då så överbelastad.” Ja, så var det.

Detta var när företaget gick bra. Sedan råkade vi ut för några kundförluster, och några konflikter, och något som resulterat i, just nu pågående, rättsprocesser.

Mitt lilla företag upplevde på oerhört kort tid enorma förluster och jag tvingades säga upp min personal, säga upp flera avtal, och minimera alla kostnader. Företaget drogs med miljonförluster och stora, stora skulder.

Vi fortsatte kämpa, och lyckades vända allt. Företaget är på väg åt rätt håll igen. Från att hela tiden ligga under strecket har vi på senare månader lyckas vända resultatet så vi har kunnat beta av smått och lite, lite, lite på alla ohemula skulder.

Hela tiden med inkassobolag, och kronofogde ,och skatteverk, och fordringsägare i hasorna. Vi har fortsatt kämpat på. Vi har fått hotfulla samtal från fordringsägare men lyckas ändå kämpa vidare.

Då händer Corona.

Vi blir sjuka, hela familjen, men jobbar hemifrån till en början. Vi är hemma från den 5 mars. Vi bunkrade konserver och pasta. Vi fyllde frysboxen och skafferiet med stapelvaror. Vi lever enkelt. Vi har inga krediter, bara stora lån. Vi har ingen kreditvärdighet på grund av de historiska händelserna och förloppen i mitt företag.

Vi hemskolar sonen hela vårterminen. På grund av, eller nu rättare sagt, tack vare, att han har dyslexi får vi massor av hjälpmedel. Han har dator, inläsningstjänst, uppläsningstjänst, etc, etc. Men han ska ha hjälp med allt. Han har dessutom svår adhd. Precis som jag. Han blir lätt stressad och frustrerad. Vi klarar engelska, matte, svenska, teknik, slöjd, religion, allt. Han får godkänt i alla ämnen. Han har inte satt sin fot i skolan sedan 5 mars.

Under samma period som vi hemskolar sonen, och jag jobbar så mycket jag kan hemifrån, får maken en diabetesdiagnos med skyhögt blodtryck. Han blir sjukskriven. Vi tappar en livsviktig del av vår privata ekonomi. Mitt företag ligger ju redan och flämtar på botten. Äh, vi kämpar. Jag jobbar lite mer. Hemifrån. I pyjamas, med förmodad covid-19, och andnöd. (Testar mig för antikroppar på nu torsdag).

Jag gör allt jag kan för att få fler kunder, göra fler timmar, och tjäna mer pengar. Men alla kunder kan inte betala. Några verksamheter lider av Corona-helvetets sviter.

Min man är sjukskriven till slutet av augusti. Sedan 9 april då han fick veta att han har diabetes. Hans pappa dog i diabetes. Det var tufft för honom att få den diagnosen. Vi peppar varandra, kämpar på. Nya mediciner, nya rutiner, ny kost. Han får kanske gå tillbaka till att jobba 25% i höst. Vi får se.

Sommarlovet kommer äntligen! Sonen slipper traggla hemskolning. VI slipper traggla hemskolning. Det är varmt och det går att cykla, och simma, och springa, och hänga med kompisar utomhus. Jag kan inte ta någon semester för jag måste jobba varje timme jag kan få, men min man är hemma, sjukskriven. Vi kan unna oss glassbilen. Men vi kan inte åka till mina hemtrakter i Jämtland. Eller till makens hemtrakter på Västkusten. Varken Corona eller ekonomin tillåter det. Men vi mår bra hemma.

Vi grillar.

Padrino glufsar i sig majskolvar som han snott från sopkorgen. Han spyr upp tre stycken delar. Alltså, en hel majskolv – delad i tre delar. Vi håller koll och tror att han fick upp allt. Dagen efter blir han lite låg, kräks en massa, och tuggar gräs. Får sparris och kokt ris. Kräks. Blir sämre. Blir trött och låg. Vi ringer vår uppfödare som alltid svarar och är ett orakel, och världens bästa stöd. ÅK IN, säger hon! Vi åker till lokala veterinären och hoppas på akuttid och ultraljud för att säkerställa att inget är kvar. Vi hoppas att det ”bara” är en magsjuka eller dålig mat.
Vi får åka till Bagarmossen. Resten har jag skrivit massor om sista dygnen.

Jag tror att många av våra vänner och nära förstår hur otroligt jobbigt det var för oss att be om den här hjälpen. Att svälja varje uns av stolthet och öppet, på Facebook, erkänna. Vi har inte råd. Vi har inga pengar just nu. Vad ska vi göra? Och för er som inte förstår, alternativet var att avliva en ett år gammal fullt frisk fullblodshane med gudomliga linjer. För att vi inte hade råd med veterinärkostnaderna? Det var inget alternativ.

Vi har alltid försökt hjälpa andra, när helst vi har kunnat. Nu bad vi om hjälp.

Ni är så oerhört många, som kämpar precis som vi, som har det ekonomiskt jobbigt efter uppsägningar, varsel, permitteringar, konkurser etc etc etc. Alla ni som gett oss pengar nu har verkligen räddat oss. Räddat Padrino. Alla ni som tog av det lilla ni har, för att rädda oss! Högt och lågt. Vi har fått mycket och lite och allt betyder så oerhört mycket.

Vi kommer ALLTID att sträva efter att återgälda och fortsätta hjälpa andra.

Tack.

Vi har ny energi nu. Vi kommer tillbaka, långsamt och hållbart!
Kram,
El

Hönshus av återbrukat material

19 juli, 2020 By El Leave a Comment

Har du kommit igång med hönseriet än, frågade en granne förra sommaren. Nej, svarade vi, men vi hade köpt böcker och läst på, och var redo.

”Bra! För Cati vill bli av med sina sommarhöns. De kommer på torsdag!”

SHIIIIT! Ääääälskling, jag raggar lite material så bygger du va? Det går fort, säger jag. Min älskling bara suckade och ryckte på axlarna. Han visste ju att om inte han hjälper till så gör jag det själv. Det blir sällan bra.

Det tog längre tid än jag trodde, för skillnaden mellan mig och min käre make är att han är noggrann. Det skulle mätas, och sågas, och vinklas, och ja… allt man gör. Inte bara slänga upp, som jag hade gjort. Det draget kommer från min pappa, by the way.

”Släng upp” några EU-pallar, och använda gammalt, återbrukat material. Det lilla fönstret satt i vårt badrum innan renoveringen.

Utsikten från vårt sovrum. Det var mycket kvar att göra.

Spillvirke från ena grannen fick bli golv och andra grannen hade kvar isolering.

Här var det bråttom, hönsen var på väg med båt. Hönsgård med utvikt nät för rävskydd.

Alla hundar ska vara med och inspektera, och undrar vad sjutton som ska hända.

Här kommer de! Hemlevererade av Cati & Sven!

Det luktar så spännande. Vi har med alla tre hundar kontrollerat rävsäkerheten. Flickorna är trygga i sitt bo.

Vinlådorna på plats fyllda med halm. Goblin inspekterar.

Nu börjar det likna ett riktigt hönshus.

Panel på väg upp. Hundarna är hela tiden med och kollar så allt går rätt till.

Ibland kan man rymma till grannens tomt, bara för att säkerställa att gräset inte är grönare på andra sidan. Då hjälper Padrino till att valla hem flickorna. Och smaka på deras majs. (Något som vi en sommar senare ångrar bittert, då han svalde en bit majskolv och fick akutopereras.)

Tjejerna verkar trivas och vara nöjda. De heter Rödluvan, Snövit, Tvillingarna x2 och Tant Brun.

En gammal rostig eldkorg fungerar utmärkt som gräshållare.

De var inte ett dugg intresserade av gungan vi satte upp men det var ett trevligt barbord.

Det var en mild vinter, men vi hade så klart en värmelampa på plats.

En lite uteplats har kommit till, några skyltar och lite pynt. Det finns fortfarande massor att göra.

Nu har det gått nästan ett helt år sedan de flyttade hit. Tyvärr är ingen av dem kvar hos oss, några har dött och någon har fått flytta till grannen, då det blev för ensamt att vara kvar här.

Men i augusti kommer det fem nya, när Cati flyttar in till stan igen. Då har de nya tjejerna ett färdigt Hön Hilton att flytta till. Men vinterbonad enplansvilla och stor uteplats i fridfullt område med mycket gott att äta.

Så här ser det ut just nu. Det är fortfarande långt ifrån klart, men fullt beboeligt.

En liten mur av återbrukat tegel som vi hittade på en gratisannons. Ölandssten vi fått av en granne på jobbet. Tomatplantor vi fått av en granne här ute och snart flyttar vi på vildhallonen som växer på tomten.

Björnbär och vackra gamla skidor hittade på en loppis.

Det är lite lummigare runt hönsgården just nu.

Ledkryss är viktiga, så man inte tappar bort sig.

Gamla fönster till vårt kommande växthus.

Gammalt tegel till vårt kommande växthus.

Skrot upphittat nedgrävt på tomten blir snygg inramning till örter i den nyanlagda köksträdgården.

Detta får avsluta bildserien om hönshuset och det framtida växthuset som sakta får ta form.

Varken hönshus, växthus, plattor eller mur har kostat mer än svett, svordomar och någon ynka hundralapp. Det passar inte alla, men vi älskar det.

Reduce, reuse, remake and recycle!

Kram,
El med familj

Padawan Daniels version av Master Johans dödssås

6 januari, 2018 By El Leave a Comment

Igår var vi hos Johan och Evelyn och Adela på middag med efterföljande bastu och dopp i vinterhav. Vi åt en magisk chili och fick med oss både citronhabanero och vitlök hem som Johan och Evelyn odlat själva. Johan har gjort en dödssås. Daniel har smakat denna sås och har länge velat göra en egen dödssås. Igår fick han instruktioner över en 35 årig whiskey och idag satte han igång.

Tomater, gul lök, citronhabanero, thaichili, anchochili, färsk chili som växer i vår egen kruka som vi fått av Karin och Olle, äppelcidervinäger från ön och vitlök som vuxit hos Johan och Evelyn. Härproducerat! Originalreceptet hittar du här.

Lök, vitlök och alla olika sorters chili finhackas och fräses i olja. Sedan hälles så tomater och vinäger på och får puttra i godan ro.

Glasflaskor och korkar får koka i tio minuter för att steriliseras.

Padawan Daniels version av Master Johans dödssås

Save Print

Ingredienser

2 finhackade gula lökar
1-2 hela vitlökar, finhackade
4 habanero lemon från Johan och Evelyn, finhackade
4 chili från Karin och Olle, finhackade
1 stor torkad ancho chili,
4 torkade chili från Thailand
2 stora tomater, finhackade
1 burk finkrossade tomater
6 små cocktailtomater, finhackade
2,5 dl äppelcidervinäger
0,5 dl citronvinäger
1 msk salt
1 msk socker
2 msk rapsolja

Gör så här

OBS! Använd handskar och klia dig för guds skull inte i ögonen!!!
Fräs lök, vitlök och chili i lite rapsolja i en stor gryta med tjock botten.
Häll på tomater och vinäger och koka på svag värme i minst 1,5 timme.
Sila av, häll upp på flaska, låt svalna, njut.
Flaskorna ska vara kokade eller steriliserade i ugn för bästa möjliga hållbarhet. Gammal hederlig konserveringsmetod enligt mormor. Koka flaskor och lock i tio minuter eller värm ugnen till 125° och låt flaskor och lock stå i tio minuter. Fyll gärna på när flaskorna är varma och sätter du på locket när både flaskorna och innehållet är varmt bildas det ett vakuum. Rör inte insidan av lock eller flaskor. Använd gärna handskar när du hanterar flaskorna.
May the force be with you

Efter dryga 90 minuter silas så chilin genom en finmaskig sil.

Inte bara en gång. Och alla rester sparas naturligtvis. Som en egen koncentrerad sambal oelek. 😉

Chilin hälls på de steriliserade flaskorna.

Chili och ”sambal”. Hemkokt. Härproducerat. Underbart!

Mäster Johans senaste chili till vänster. Padawan Daniels chili till höger.

Det var en subtil och fin ton av citron i chilin, vi sparade flera frön från alla stoderna, och hoppas verkligen på att kunna odla vår egen citronhabanero. Den var verkligen speciell. Vi använde äppelcidervinäger och en liten del citronvinäger som gjorde en angenäm citrussmak innan och efter sparken i magen av chilin.

Kram,
El

Fuck Cancer!

27 oktober, 2017 By El Leave a Comment

En väldigt nära och högt älskad person i mitt liv har nyligen fått cancer.

Vi väntar på cellgiftsbehandling och senare operation.

Flera mycket nära personer i våra liv (Daniels och mitt) har nyligen fått och antingen bekämpat eller förlorat sin kamp mot cancern.

Ingens resa är den andres lik och ingen behandling är lika någon annans. Men jag tror ändå att det finns, jag HOPPAS att det finns, en hel del vi närstående kan göra.

Bland annat är vårt stöd, vår kärlek och våra positiva tankar en styrka våra kära kan ta med sig på sin resa.

Ingen kan göra allt, men kanske man kan ta sig tiden för det där korta lilla samtalet och bara säga; jag tänker på dig. Ibland kan det vara svårt nog, för ens egen rädsla och egna sorg och egna känslor står vägen, och det kan kännas svårt att vara stark för någon annan. Kanske ett litet SMS räcker till en början. 4 korta ord. Jag tänker på dig.

Ibland är det bara att bita ihop, och även att få bryta ihop, men att vara stark. Tillsammans är vi med på denna resa. I tanken, i känslan, i rädslan. I ovissheten, i den förbannade ovissheten. Men i ovissheten finns även hoppet. Gah!

Några är det som förlorat kampen mot denna hatade, äckliga, vidriga, satans, jävla, skit-cancer. Men allt fler är det som överlevt. Och trots att tårarna rinner nerför mina kinder när jag tänker på detta så är det saknaden av er som förlorat som gör så ont, så ont, och inte misströstan. Aldrig misströstan. Ge aldrig upp! Var stark. Var modig. Mod är att vara rädd men göra ändå. Kom ihåg Skorpan och Jonatan. ”Skorpan Lejonhjärta”, sa Jonatan, ”är du rädd?”
”Nej…jo, jag är rädd! Men jag gör det ändå”… Be Brave! Fuck cancer!

Mitt sätt att hantera de flesta rädslor och kamper är att skriva om dem. Likaså nu.

Vicke. Morfar. Ni fattas mig! Men jag vill be er visa vägen i denna resa.

Jag tror att Vicke och Morfar symboliserar mina själsdjur som en Amerikansk shaman visade mig för många år sedan. Vare sig man tror på det eller inte så är likheten mellan min livsguide och min beskyddare så slående lika Vicke och morfar.

Min livsguide är en tvättbjörn, pigg, rask och lite spjuvrig, om ni förstår? Glad, positiv, busig och liksom ”tjattrar” i brist på ett bättre ord. Ni som kände Vicke ser detta framför er? Hans obotliga optimism och glädje, hans pigga äventyrslusta? Vickes oavkortade och gränslösa glädje och kärlek till livet, önskan om äventyr och skratt, den ungdomliga och underbara, högt unika medmänskligheten och den smittande optimismen och glädjen. Alltid en glimt i ögat. Aldrig har jag träffat någon som under så kort tid påverkat mig så oerhört mycket. Min saknad vet inga gränser.

Min beskyddare och mitt själsdjur är en örn. En klok, majestätisk örn. Som min morfar. Min älskade morfar. Genom hela mitt liv har jag alltid frågat mig; vad skulle morfar göra? Tycka? Tänka? Hur skulle morfar agera? Hantera? Min alldeles egna livslånga mentor och hjälte. Den vise. Han med alla svar. Han är med oss nu. Jag vet det. Jag känner det. Likaså känner jag Vickes lika positiva ”tjatter”! Min örn och min tvättbjörn. Morfar och Vicke.

Jag har googlat, pinterestat, pratat, frågat, sökt och läst. Jag har satt ihop ett litet ”kick-in-the-ass-/get-well/fuck-cancer” kit till cellgiftsbehandlingarna med det jag har läst kan vara skönt att ha.

Varma, mysiga, mjuka yogabyxor i velour med bred linning som är skönt lösa runt magen. Det ska inte sitta åt någonstans. Bara vara mjukt och varmt.

En lika varm och mjuk hoodie till, i ekologisk bomull så klart, inget gift eller starka kemikalier närmast kroppen nu. Mjukt, lent, rent och friskt.

En mjuk t-shirt med attityd! Cancern kan kyssa din karma, min kära! Och min med för den delen!

Mjuka varma sockor. De behövs.

Ekologisk ansiktskräm och läppbalsam, för cellgifterna går hårt åt alla celler, inte bara cancercellerna. Nagellack kan vara bra att ha innan behandlingarna för att undvika att naglarna tar stryk, men det är alltid bäst att kolla med läkarna först.

Kokosvatten, elektrolyter för att återställa vätskebalansen och salterna i kroppen. Kokosvatten är som naturens egen sportdryck.

En naturell att blanda med favoritsaften och en lemonad för det vet jag att du tycker om. När det är extra svårt att dricka, svälja så kan man med fördel frysa in kokosvattnet med alla elektrolyter till iskuber och suga på dem.

Vi vet inte hur starka vi är förrän stark är det ända alternativet vi har.

Min kärlek, mina tankar, min styrka. Jag ger dig allt! <3

Kram,
Eleonor, ditt alldeles egna troll

SparaSpara

Vegetariskt med ny energi

6 april, 2017 By El Leave a Comment

2017 är ett förändringens år för många jag känner. Det är så otroligt häftigt och energigivande att prata med olika vänner och bekanta och entreprenörer och företagare jag möter som många står inför så häftiga utmaningar och tider. Jag har några veckor kvar av trygghet i min fasta anställning, sedan slänger jag mig rakt ut på okänt vatten och är 100% egenföretagare.

Jag har gått på work shops och företagarträffar och nätverksträffar och företagsmingel och jag smittas av den spännande entusiasm jag känner från så många runt om mig just nu. Energi göder energi och 2017 verkar vara ett år av kaos. Bra kaos. Till och med underbar kaos. Förändringar. Ny energi, nya konstellationer och nya samarbeten. Både betalda och pro bono. Härliga möten och entusiasmerande personligheter. Jag älskar’t!

Nyligen var jag på tjejmiddag och fick en vegetarisk gryta med superris, kokta rödbetor och sallad. Hur gott som helst, massor med kryddor och smaker. Massor med bubblor, rödvin och tjejsnack. Det kan ju inte bli annat än hur bra som helst! Med det färskt i åtanke vill jag fortsätta på det vegetariska temat och äta libanesisk meze.

Bulgur kokt i underbar lantbuljong med sting av chili, hummus, ugnsrostade kikärtor, haricots verts, bönor, sallad och rostade pinjenötter.  Massor med smaker och texturer. Halloumi, groddar, rödkål, citronzest.

De ugnsrostade kikärtorna kommer jag behöva göra om, och om, och om igen för de var fantastiskt goda.

Värm ugnen till 200°.

1 tetra ekologiska kikärtor, sköljda och avtorkade.
Salt och avokadoolja.

Rosta i ugn tills varma, torra och knapriga, gyllene och fina. Blanda kryddorna i en skål och häll över kikärtorna medan de är varma och se till att alla får ett ordentligt lager med kryddor.

1 tsk rostad och mortlad kummin
1 tsk gurkmeja
0,5 tsk cayenne
0,5 tsk rökt paprika
zest av en ekologisk citron

Smaklig spis!
Kram,
El

Otur och rysk kaviar

28 januari, 2017 By El 2 Comments

Nu var det riktigt, riktigt länge sedan jag var här sist! 🙁

Vi har ÄNTLIGEN flyttat in i nya, gamla, huset och har boat in oss ordentligt. Vi har dessutom tagit hem en omplacingshund. En Cane Corso till, en liten 1,5 årig prinsessa som heter Mira.

Vi har hunnit med att flytta in, renovera badrummet, och tvättstugan, och tagit hem Mira, kastrerat Kung Goblin och firat jul och nyår. Puh, Vi har packat upp alla kartonger och lämnat över nycklarna till vår gamla lägenhet. Januari är snart över och det finns hopp om våren.

Den stora diamanten i min förlovningsring gick sönder i flytten! En diamant?!! Jag kan fortfarande inte förstå att det är möjligt att chippa en diamant, men vi har haft maximal otur. Så vi har även lämnat in ringen hos en juvelerare som har bytt ut mittendiamanten så får vi se vad försäkringsbolaget säger om den trasiga.

Dessutom, som om inte det vore nog, skadade Mira en klo under lovet så hon har opererats och fick ta bort hela klokapseln. Det är som att olyckorna och extrautgifterna bara hopar sig. Suck! Men pulpan har torkat fint och nu väntar vi på att en ny klo ska växa ut.

Men före jul lovade vi Diesel, som sett ett program där de åt rysk kaviar, att han skulle få smaka på riktigt fin och dyr kaviar.

Men först efter vi fått slutköpeskillingen på lägenheten! 😉 Så trots att pengarna rinner iväg åt olika oförutsedda håll som känns riktigt sura så hade vi ju lovat sonen rysk kaviar. Så rysk kaviar ska han få. Fast den är så klart inte rysk, utan italiensk, men det är rysk störrom. Ja ja, semantics.

Så, rysk kaviar, champagne (så klart!), piggvar med vitvinssås och forellrom, och en passions fromage från Melanders Fisk i Söderhallarna fick bli Diesels otroliga lyxmiddag. Helt enligt sonens val! Har jag nämnt att han är 7? Shit! William, min brorsson, är den enda andra unge (fast han är snart 17) jag känner som är en sådan otrolig gourmand som Diesel. Det är inget jag klagar över dock.

Jag älskar fisk. Det är så oerhört gott i så många former, grillad, halstrad, kokt, ångad, ja till och med rå! 😉

Piggvarfiléer, vitvinssås med forellrom, pressad potatis, dill och citron. Perfektion på en tallrik.

Januari till mars är det bokslutstider på både jobb och konsultbasis och med allt extra jobb med att röja upp på tomten, såga och klyva ved, och med två hundar så behöver jag strukturera upp fritiden lite extra. På jobbet har jag mina listor, mina kalendrar och mina rutiner.

I egna företaget, Goblin Accounting, har jag också listor, kalendrar och rutiner. Så för att jag ska kunna behålla min älskade blogg levande behöver jag skapa listor, kalendrar och rutiner även för bloggen. I’m on it!

Eftersom vi ÄNTLIGEN flyttat till hus med stor trädgård så kommer fokus att skifta, över tid, till mer och mer egenproducerade grödor, och tillagning av dessa, men vägen dit innehåller småprojekt som bokashi, växthus, byggen, etc… sådd, grodd. plantering och skörd. Över tid. Just nu är tomten 3000 kvm totalt negligerad natur. Men det ska vi bli två om. Eller förhoppningsvis fler!

Ha en underbar helg, mina vänner! Nu ska jag ut och lära mig motorsågen! 😉
Kram,
El

Nya gamla huset

11 december, 2016 By El 2 Comments

Inatt har vi sovit första natten i vårt nya gamla hus. Det var en märkligt sagolik känsla att vakna till ett vackert vitt landskap i en total tystnad. Det surrar och brummar lite i huset från olika mackapärer men när jag tog morgonrundan med hundarna så var det som att snötäcket gjort omvärlden stum. Ända tills Mira försökte få igång Goblin med sina gremlinläten och gutturala vrål. Grannarna har en del att vänja sig vid. Men vi har mött några på våra rundor och alla verkar vara trevliga och tar våra nyinflyttade bestar med ro.

Daniel sover fortfarande, Diesel äter frukost och har kopplat upp min Mac mot mobila internet och kollar Netflix och jag njuter av en kopp kaffe på nedervåningen. Vi har inte fått hit möblerna än, de kommer nästa helg, men vi har ett stort matsalsbord som förra ägaren lämnade kvar. Här sitter jag nu med brasan tänd med en kopp ekologiskt kaffe och kan inte annat än njuta av stunden och vill dela med mig till er! 🙂

Via paddan så ursäkta kvaliteten på bilden! 😉 och PS: kapslarna är biologiskt nedbrytbara och hamnar på komposten! Ska undersöka möjligheterna till bokashi, någon som vet?

Kika gärna på Sjöstrand Coffe för mer information. Just nu har de flera bra julkampanjer och allt kaffe är ekologiskt och alla kapslar komposterbara! I love it!

Snart är det lov och då bor vi här och har kommit i ordning, så nu planerar jag en massa kommande inlägg. Allt fantastiskt man kan hitta på med ett gammalt hus, som uppskattar miljövänliga, moderna lösningar men på ett gammaldags sätt.
Detta är i princip längst ut på ön, mina vänner. En kort promenad till havet. Lugn. Tystnad. Lisa för själen. Här kommer vi finna ro.

Ha en fin dag!
Kram, E

Goblin Accounting AB och ADHD

21 november, 2016 By El Leave a Comment

När Diesel var lill-liten, när jag var mammaledig med honom, startade jag min första lilla enskilda firma; EB Accounting.

Diesel var lugn, tyst, trygg och nöjd med att bara vara nära mig. Jag hade, med ett isberg i magen, sagt upp mig från mitt dåvarande jobb som Business Controller på ett spelbolag, med licens på Malta. Jag ville inte resa i jobbet, med bebis hemma, och det var en del osäkerheter kring jobbet så jag tog det säkra före det osäkra; och sa upp mig, 6 månader gravid. (????)

Ja ja, sån var jag! 😉

I vilket fall som helst fick jag hjälp av några av Djurgården Ishockeys bästa datasnillen och skaffade mig en hemsida, en logga, visitkort, mm. Tack Jerker och Christopher! Sen var det bara att tuta och köra. Eller? Var var alla kunder som skulle komma tillströmmandes?

Daniel, min älskade, underbare, och kärleksfulle make, fick för sig att han skulle vara pappaledig! Vafalls? Skulle han vara en bra, och kärleksfull, och riktig pappa, och vara närvarande i vår sons uppväxt och liv? Jo, jag tackar, det var bara för mig att söka jobb minsann! Inte kunde jag opponera mig mot det? Att det var Fotbolls VM just den sommaren han valde att vara pappaledig var en slump, visst? 😉

Nåväl, jag träffade Magnus Jansson, VD för F12 Gruppen och kanske en av världens bästa chefer. Handen på hjärtat Magnus! Tack för ALLT du lärt mig!

Åh vad jag trivdes på F12 Gruppen. Jag fick göra det jag älskade mest i en koncern som var liksom en dröm för en gammal matälskande servitris att få jobba i. Med Melker Andersson och Danyel Couet. Med Jessica, Maria, Elin, Alexander, Katarina, Sofia, Margitha, Idun och Maria. Alla driftschefer, alla barchefer, kökschefer och hovmästare, alla servitriser, kockar, bartenders och nissar. Och alla underbara tjejer på bokningen! Åh, vad jag älskade att jobba på F12 Gruppen. Jag vet inte hur många gånger jag sa att jag hade kunnat tänka mig att jobba där till pension! Jag menade det verkligen!

Sen slutade Magnus och i vanlig ordning blev det en omorganisering. Det föll mig inte väl ut, nya ledningen och jag var inte som gamla ledningen och jag. Jag kommer alltid att ha Magnus, Melker och Danyel på ett speciellt ställe i mitt karriärshjärta. Det var en fantastisk tid och många av mina närmsta vänner idag träffade jag tack vare F12.

När jag slutade på F12 fick jag den stora möjligheten att få hoppa till Paradox Interactive; ett dataspelsföretag.

Här, återigen, fick jag en otrolig resa där jag lärde känna en ny typ av människor. Jag älskar mitt jobb, som ekonom, och jag älskar mina siffror, och kalkyler, och rapporter. Men i en tråkig bransch blir siffrorna också tråkiga. I en rolig bransch, på ett roligt företag, blir det en win-win situation! På Paradox, var, och är det, en kakafoni av olika människor. En mångfald som på ett otroligt häftigt sätt hittar en gemensam plattform och jobbar tillsammans för att uppnå och skapa det bästa av alla världar.

Diesel, älskade lilla unge, var tio månader när jag började på F12, och dryga tre år när jag började på Paradox. Diesel har sedan han började gå varit oerhört energisk. Hyper, till och med. Jag har fått stångas på vårdcentral och sjukhus när läkare menar att han inte är ett dugg allmän-påverkad medan jag hävdar att han är mer eller mindre apatisk. På Paradox träffade jag så otroligt många kollegor, med en eller annan diagnos, som lärt mig så oerhört mycket om ADHD, Aspergers, autism och annat smått och gott. Framför allt har jag min fd kollega Mattias Lilja att tacka för så otroligt mycket insikt i ledarskap. Och psykologi. Och hjälp till självhjälp, och tips på böcker ,och kurser och så mycket annat. Mattias hade jobbat med en man som skrivit en bok, som han tipsade mig om, sedan läste jag fler och fler böcker. Och gick på kurser. Och fick en helt ny, och egen, insikt. Tack Mattias. Du är en mycket vis man!

Och sedan blev jag uppringd av Frida. Och Hans. Och här är jag nu. Jag jobbar åt Peder Wallenberg. Med några av hans bolag. Som ekonomichef. Jag fick en titel som var fin, en hyfsad lön, bra villkor, bra pension, 10 minuter till jobbet hemifrån. Peder är en filantrop. En visionär. Det är oerhört spännande att jobba med, och för, en människa som jobbar så energiskt med att göra världen till en bättre plats. Jag jobbar på en geografisk plats som i det närmaste kan beskrivas som magisk. Med en helt ny typ av kollegor.

Det här kan verka som väldens längsta inlägg, om min karriär, och vad har det med Sustainable Living att göra?

Jo, under de sista två åren, när jag jobbat på Lemshaga så har vi utrett och gått kurser och fått en ADHD diagnos på Diesel. Diesels psykolog sa även att äpplet inte faller långt från trädet. Med det sagt, och med de intervjuer jag fick genomgå, visar det sig att även jag har ADHD. Surprise? Nej inte direkt. Jag har jättesvårt att slappna av och att inte göra någonting. När Daniel har jobbat kvällar, på Djurgårdens alla matcher, har jag alltid haft en massa annat för mig. Jag har haft ett tiotal pro bono uppdrag, en massa kassörs-jobb och ideella uppdrag. Jag har startat en, och till och med två, bloggar, skapat hemsidor, och hjälpt föreningar med sin ekonomi.

Med min lilla enskilda firma. Nu ska vi flytta till hus, så jag blir av med några uppdrag, som har tagit mycket tid och energi på kvällar och helger. Nu jobbar inte Daniel på Djurgården längre, och är hemma kvällar och helger. Men det innebär inte att jag tycker att det är enklare att sitta i soffan och titta på TV. Jag sitter gärna där, bredvid honom, men med dator i knät och antingen bokföringsprogrammet, excel, eller bloggen uppe. En heltidstjänst är bara en heltidstjänst. Resten av tiden, när Diesel har somnat, ägnar jag gärna åt annat, och kan jag tjäna pengar på det? Win-win!

Jag tänker så här; Jag kommer att jobba kvar, med och för Peder, så länge han vill, och orkar. Jag kommer inte frivilligt att ge mig av från denna fantastiska arbetsplats. Men när han inte längre orkar, utan önskar sig en lugnare tillvaro, önskar jag inte ta en till anställning, någon annanstans. Jag kommer göra det jag kan för att detta är min sista anställning. Vill man anlita mina tjänster går det jättebra, via mitt eget företag.

Mitt egna aktiebolag. Jag kommer att bli min egna arbetsgivare, och ta de uppdrag som är roliga, meningsfulla och givande. Dataspelsbranschen. Lokala Värmdö-företag. Jag vill helst inte lämna min ö! 😉 Jag ser detta som ett långsiktigt projekt, men jag behöver påbörja min resa.

Jag kanske inte kan hjälpa dig och ditt företag just nu, om jag inte hittar tid, men jag känner fantastiskt duktiga, kunniga, och professionella, kollegor i branschen som jag kan hänvisa dig till.

Behöver du hjälp med bokföring, redovisning, deklarationer, rapporter, rutiner, policies, you name it – maila mig så kan jag hjälpa dig. Om inte själv så genom några av de fantastiska samarbeten jag har.

Kika gärna på min nya hemsida; www.goblinaccounting.se

Carpe Vitam betyder Fånga Livet. Absolut. Lev livet. Gör det du vill. Uppfyll dina drömmar. Det gör jag.

Kram/
El

Okategoriserade

Footer

COPYRIGHT © 2018, Sustainable Living

HEJ OCH VÄLKOMMEN!