Hälsa

Modern självhushållning

18 mars, 2023 By El Leave a Comment

Precis som jag skrev tidigare så är vår lilla stuga inte i någon egentlig mening ett torp, men det ligger ett härligt romantiskt skimmer över ordet som jag älskar.

Jag önskar att vår lilla stuga vore ett torp, så härmed bestämmer jag att vår stuga får kallas för torp. 🙂 Och därmed lever ju vi ett modernt torparliv. 😉

Vårvintern är här, Jämtlands femte säsong, tiden mellan vinter och vår, när solen värmer och gnistrar i den vita snön, isen och fåglarna sjunger om vårens annalkande, om vad som komma skall. Det droppar från taken och om man blundar och lyssnar kan man nästan höra hur naturen långsamt börjar röra sig lite i sömnen och sträcka på sig. Snart dags att vakna. Snart. Men emellanåt kommer det en horisontell snöstorm emellan som gör att jag ibland längtar lite extra till våren.

Det här är den tredje bostaden vi bor i tillsammans, Daniel och Diesel och jag.

Först bodde vi i Farstaviken, Gustavsberg, sedan i Älvsalaviken, typ längst ut på Värmdö, och nu…? I Hårkviken? Lilla böjen precis innan Hårkan går ut i Indalsälven, innanför inlandsbanan och den vackra järnvägsbron. Mitt i Jämtland

Vi har alltid haft bryggorna i vår omgivning extra varmt om hjärtat och nu har vi till och med en alldeles egen brygga.

Inte som den i Farstaviken som vi ”claimade” genom att ha vår första dejt på och sedan genom att gifta oss på, på vår ettårsdag, och inte som den i Älvsala som vi också nyttjade flitigt med bad och fiske. Utan det här är verkligen vår egen brygga. På vår tomt. Vid vårt torp. Yes!

Den sista tiden har jag skrivit oerhört mycket. Det är som att jag har vaknat upp igen efter en fyraårig dvala av kreativ torka. Försiktigt har jag börjat lufta penslar, pennor, färger och papper, projekt och planer, planteringar och skrivprojekt.

När jag kollar igenom bloggen ser jag att jag hade ett upphåll mellan 10 september 2018 och 19 juli 2020. Två mycket, mycket svåra år.

Oktober 2020 flyttade vi hit.

Ska jag summera de senaste åren så kan tiden mellan hösten 2018 och hösten 2020 för evigt dra åt helvete och stanna där utan att jag lägger mer energi på det. Punkt. Vi saknar de vi saknar, och de finns för alltid med oss.

2021 och 2022 har varit två mellanår, av vila och återhämtning. Några tappra försök till inlägg har det blivit, mest om återhämtning, vila och hushållning. Men inte mycket. Så himla ofta har jag velat göra något, känt på garn för att virka, pillat på penslar för att måla, öppnat datorn för att skriva, tagit fram en bok för att läsa. Sen har det tagit stopp. Ingen ro, ingen lust, ingen tid, ingenting. Ännu en kväll framför TVn eller datorn.

Runt årsskiftet 2023 vaknade jag, som pånyttfödd, med min gamla energi, den jag hade innan september 2018.

Den gamla drömmen om att skriva min bok liksom sträckte lite på sig och gäspade lojt. Är det dags nu? Under de här sista två åren i ide har jag gjort något särskilt? Vad har jag lärt mig? Vad har jag omvärderat? Hur ska jag gå vidare nu och vilken ny dörr ska jag välja?

Det här med dörrar kommer jag tillbaka till senare, när boken kommit lite längre i sin skepnad. Att välja riktning och dörr har alltid varit en stor grej i mitt liv.

Men nu är vi här, och jag är vaken.

I huset vid Hårkans strand. Vid bryggan där jag kan sitta och jobba, i kajaken som ger mig frihet att ge mig ut på vattnet och känna styrka från naturen. I gästhuset som blivit min älskade fristad och mitt magiska she-shed. Här sitter jag inte bara och jobbar utan här har jag äntligen dammat av penslar, böcker, garnnystan och sysaker.

Utanför finns en liten början till trädgård, och för första gången i mitt nästan halvsekel långa liv längtar jag efter våren. Hösten är annars min favotitårstid när naturen sprakar i färger och vrålar ut sin styrka genom hårda vindar och förändring.

Jag älskar förändring, när det behövs. Varje år på hösten är det som att vinden ropar på mig och pockar på förändring. Jag blir rastlös, lite edgy, möblerar om, om jag kan, startar ett nytt projekt. Den här hösten som gick var annorlunda. Det var också en första gång som jag kände vinden kalla, men läste den annorlunda.

När vi flyttade hit fanns det redan planterade och etablerade buskar av aroniabär, rabarber, svarta vinbär, röda vinbär och nypon. Vi har äppelträd, granar, tallar, björkar, och enar. Skogarna fulla med bär och svamp.

I fjol planetarde vi hallonbuskar, jordgubbar / smultron, två havtornsbuskar, en hane och en hona, sviskon och potatis i det gamla badkaret.

Chili och tomater har fått mogna inne i fönstret och nu, trots att snön ligger kvar överallt har jag börja längta efter våren, när snön smält och tjälen släppt.

Jag längtar efter nässlor, skira blad från hallon- och vinbärsbuskar, björksav och maskrosor.

I år har vi bestämt att vi ska plantera blåbärstry vid hallonen, björnbär / mullbär mot gästhuset, där jag ska hjälpa naturen lite med en gammal glasdörr för växthuseffekt.

Vi ska göra ett staket runt tomten av sly och störar, och har pratat med de närmaste grannarna om att rensa lite i deras skogsbryn. De blev glada att slippa själva och vi får material till hela staketet! Win-win. Mot vår slygärdsgård kan vi plantera humle som får klättra och förhoppningsvis ge oss mängder med kottar.

Vi har också fått lov av en av grannarna att gräva upp några syrenskott som ska få flytta hit och förhoppningsvis trivas.

Jag undrar om jag kommer kunna fixa en fläder? I år ska jag prova björnbär och mullbär och se hur de tar sig så får vi se hur havtorn och sviskon tar sig innan jag ger mig på något så svårt som fläder. I zon 6 – 7 i Jämtland.

Sedan blir det potatis, bönor, ärtor, örter och ätbara blommor som kanske inte växer naturligt runt knuten. Ringblomma, libbsticka, salvia?

I år ska vi också rensa upp bakom gästhuset där vi förvarat sånt som ingick i huset och trädgårdsmöbler etc och anlägga några komposter. På ena sidoväggen ordande vi en odlingsbänk av en gammal lår som stod kvar här när gamla ägaren flyttat.

I sista inlägget skrev jag om torparliv med en twist, och alla de projekt som ligger på lut och bara inväntar snö- och tjälfritt. Jag längtar verkligen till att få sätta igång och fira livet med naturen.

Jag nämnde ätbart ogräs och växter som naturen bjuder på och jag kommer läsa och lära mig mer om vad naturen kan hjälpa oss med. Vilka växter är ätbara, vilka är antiseptiska, vilka är helande och vilka ska vi hålla oss långt borta från.

https://www.sustainableliving.se/hemgjord-ekologisk-deodorant/

För länge sedan köpte jag på mig massor av oljor, sheasmör, kokosolja, bivax, och eteriska oljor som sedan fått stå och vänta i en flyttlåda i några år. Några av oljorna har tyvärr härsknat men det mesta var fortfarande användbart så jag ska ge mig på att göra egna hud- och hår- och tassvårdsprodukter. För skönhet och bad, avslappning och läkning.

Med min psoriasis och en fransk bulldogg ska jag först testa att göra olika vårdande oljor och salvor.

Med en tonåring i huset så ska jag testa att göra egen tvål, och riva ner i pumpflaska för flytande tvål.

Hemmagjort kuckilimuck som grannen på bettersia sa! Med några häxböcker i hyllan att läsa igenom och inspireras av längtar jag tills naturen vaknar och sträcker på sig.

Kommande projekt som ska hamna här:

Stöpa egna ljus
Bivaxdukar
Gör egen öl
Gör eget vin
Rabarber
Maskros
Syren
Tvål
Schampoo
Såpvatten
Tvättmedel
Sköljmedel
Fläckborttagningsmedel
Toalettbomber

Etc, etc, etc…

Hoppas du njuter av vårvinterns nyckfulla väder. Igår gjorde jag egna bivaxdukar så det inlägget kommer alldeles strax.

Kram,
El

Torparliv med en twist

28 januari, 2023 By El Leave a Comment

Självhushållning och att minimera konsumtion har blivit vår nya sport. Nödvändig, då omvärlden och ekonomin är fruktansvärt påfrestande, och vi har tvingats tänka om, och göra annorlunda. Göra rätt.

Jag kommer nog att tjata till döddagar om hur mormor och morfar, och farmor och farfar, var tvungna att leva efter andra världskriget i Sverige. Att ransonera. Att sylta, safta, salta, torka. Plocka bär och svamp, förvälla, frysa in, spara på allt, göra nytt av gammalt och trasigt, och laga. Reduce, reuse, recycle, remake. 4 mycket starka R. Minska konsumtion, återanvända, återvinna och återskapa.

UTAN att tulla på kvalitet, smak, välmående och livsstil. Nja, till viss del livsstil.

Vi bor inte i ett torp, vi har en ombyggd sommarstuga vid Hårkans strand. Ett hus vid älven, med en brygga, ett gästhus, en snickaboa, och en jordkällare, som ännu inte fått sin rätta kärlek. Det kommer, vi har resten av livet på oss. Vi kallar det Hårklyckan.

Vi har börjat odla själva, i åkerbrukade pallkragar från ett grannföretag i byn och ett gammalt badkar som fanns i huset när vi flyttade in. Mer kommer, men allt får ha sin tid.

I fjol blev det potatis, bönor, ärtor, svarta & röda vinbär som fanns när vi flyttade hit, plus hallon, och jordgubbar, samt två nya havtornsbuskar från Oviken, och en krikonplanta som vi hoppas växer upp och levererar.

Jag frösådde en hel del tomatplantor och chili, och de tog sig fint men växte väldigt långsamt så de fick flytta in i huset. Gästhusets värme blev nedskruvat till minimalt för att spara el så där ute överlever inget levande i mörker och kyla.

Jag märker nu att ett torparliv klingar illa med heltidsjobb, karriär, hobbys och storstadsliv. Det är en livsstil. Man kan modernisera det en aning, men det är inte helt kompatibelt med ett modernt storstadsliv, mitt i karriären. Tur vi bor här och inte kvar i Stockholms skärgård! 🙂 Även om skärgården ligger en bit ifrån stan så ligger den alldeles för nära för min smak. 60 mil ifrån är lagom. 😉

Vi har skog, fjäll, sjöar, älvar, bygder, byar, lugn, ro, harmoni, kärlek, och lycka.

Vi kan lätt leva ett ”enkelt” torparliv med dagens hjälpsamma köksmaskiner. Annat var det ju förr. Vi har torkare, vaccare, skärare (läs skärmaskin), slökokare, primuskök, trangiakök, fonduegryta, grytor, stekpannor, hushållsassistenter, mixers, och en stor grill samt en platsbyggd grill där vi kan göra vedeldad utomhusmat. Vi älskar utomhus. Vi har knivar, sågar, yxor, gott om kokkärl för matlagning ute, och vi har ved. Massor med ved.

Lök och potatis kan vi odla själva. Fisken kan vi ”plocka upp” från nåt av vattendragen i närheten. Örter växer i fönstret mot Hårkan.

Vi kokar egen buljong (ibland 😉 ) och kokar soppa på en spik. Några svampar, några lökar, och några potatisar kokat till en riktigt god soppa, toppad med lite ost och baconströssel. Hembakt bröd till det.

Vi har fått ägg av underbara grannens lyckliga pullor och kan ju inte bli annat än lycklig av det vackra. Det enkla och det vackra.

Något jag har varit intresserad, och fascinerad, av länge är att äta vild mat, som naturen bjuder på naturligt. Ogräs, träd, buskar, och växter som växer vilt.

Foraging heter föga oväntat furagering på svenska, men det är det ju ingen som förstår, så helt enkelt; födosök. Att leta sin mat i naturen i närheten.

När vi fortfarande bodde på Värmdö gick jag en kurs med Lisen Sundgren, om att äta ogräs. Har flera av hennes böcker och jag har skrivit om det flera gånger förr. Jag kan varmt rekommendera hennes böcker och kurser.

Här dricker vi te med barr, enbär, och blommor.

Nu till våren ska jag förbereda en massa texter, inlägg, fakta, och inspiration, till vårens och sommarens skörd och tillvaratagande av de örter och råvaror som finns gratis i våra skogar och fält, som ingår i allemansrätten. Det finns massor med bra läsning och det kommer nya böcker om vad man kan hitta och göra med det naturen bjuder på. Såg i mitt flöde på sociala medier att det snart kommer en lokal bok om vad naturen bjuder på.

Solen lyser, det är några plusgrader, och även om vi önskar mer snö och längre vinter så njuter vi av fåglar, dropp och en aning värme.

Kram,
El

Återbruk och självhushåll

5 juni, 2022 By El Leave a Comment

Bryggan behövde, och fick lite kärlek i år, i form av underbart tjärdoftande bryggsmörja, från bästa Kulturarvet på Frösön. Kan va länets mysigaste och varmaste butik med blommor och färg och byggnadsvård med gamla & nya, fina, lokalproducerade bra-att-ha grejer.

Ett grannföretag i byn hade en mängd pallkragar som jag fick ta hand om, och även de fick sig en omgång av bryggsmörja för att passa in i miljön här vid Hårkans strand. Sedan var det bara att balansera med gamla pallar, klä med markduk och fylla. En annan granne har hästar och vi fick mängder med halm som fick ligga i botten på de bubbla pallkragarna. Hon har även brunnen hästbajs som vi ska gödsla med när vi kommit igång mer.

Rabarbern fick lite mer jord förra året och i år kommer hästgödsel. Hoppas på storskörd i år. 🙂

”Immensely satisfying” var mitt mantra under tiden jag smörjde bryggan. Träet var så torrt att det knappt hann landa innan det var torrt. Vattnet tidig vår är så lågt att det är perfekt att ”laga” muren och pyssla med det som annars ligger under vatten.

Harley hjälpte förstås till!

Några av pallarna har reklamtryck, men det syns knappt under den pigmenterade bryggsmörjan.

Här har vi ställt ut kragarna för att se hur det kommer bli. Daniel fick stå och väga upp med pallar och stenar och grus för att det slutgiltiga resultatet skulle bli hyfsat jämnt.

Den gamla vintunnan från Nacka Byggnadsvård fick sig också lite smörj. Och en gammal trästege, och gamla tunnor med blommor i. Allt som var i närheten och var gammalt och torrt åkte in under penseln. 🙂

Eftersom marken inte var helt rak och sorkarna haft fest under jorden hela vintern valde vi att balansera kragarna med pallar under. Här har Daniel jobbat.

Eftersom både bryggan och alla fina attiraljer fick samma färg, så bad jag Daniel leta fram en kartong med gamla fiskegrejer från fiskeboden i Älvsala. På så vis fick Östkusten möta Västkusten vid Hårkans strand.

Harley tycker att alla mattor är toalett, så tills hon är helt rumsren får mattorna vara utomhus, och dem gamla kelimmattan passade perfekt på bryggan.

Alltid har jag velat odla och ha ett växthus, men de drömmarna får fortsätta vara just drömmar. Växthuset alltså. Det finns varken plats eller pengar till det så då får jag utnyttja det vi har maximalt istället.

I år har jag för-sått och pysslat så snart är det dags att sätta ut alla växter.

Gästhuset har fått bli växthus också. Mitt underbara she-shed, där jag har fullkomlig harmoni och själsro. I vintras hade jag mitt kontor där, men nu har skrivbordet få ge plats åt ritbordet och hyllorna står fulla med plantor. Daniel, min älskling, kom hem med en fin liten gåva i form av växtbelysning och lillasyster yster har också beställt växtbelysning som inte kommit ännu.

Här har jag frösått tomater, gurka, krasse, chili, bönor, ärtor, bi-vänliga blå boll och gurkört, smultron och jordgubbar, popcorn och luktärter.

Det börjar bli trångt inne så jag väntar på lite mer värme och hoppas jag kan sätta ut det mesta inom kort. När nuvarande plantor fått flytta ut ska jag så och skörda örter inomhus året om. Läkeörter och medicinalväxter.

I fönstret mot Hårkan har jag mynta, rosmarin och lagerblad.

En underbart krispig liten ärta har vuxit upp inne hos mig.

ÄLSKAR bönor!

Här har jag fått halm av Anna och pysslar med att häfta fast markduken i pallkragarna.

Padrino kollar så det går rätt till och Diesel badar med Harley, i sexgradigt vatten. Faktiskt även jag! Kallbad ska vara bra säger de! Uppfriskande! 😀 Bildbevis längre ner.

Här ser man verkligen hur lågt vattnet var. Lite längre ner kommer bilder från nu, i början av juni när vattnet är hela vägen upp till gräskanten och till och med lite över.

När vi flyttade in i huset stod det ett gammalt badkar i badrummet som vi bytte ut mot ett större. Vi har försökt få grannen att ta det till hästarna men det har bara stått på tomten ett drygt år nu. Så såg jag på Pinterest att någon murat in ett gammalt badkar och gjort en damm av det så jag blev inspirerad och tänkte att det ska minsann vi också göra. Perfekt att odla potatis i. Och den förhatliga parksalladen rår inte på badkaret.

Så nu ska jag leta efter gamla tegelstenar att mura in det med. Har du kanske gamla stenar som bara ligger?

Sly och mossa fick ligga i botten i badkaret.

Vi har satt två sorters potatis, en röd och en blå, båda från Fröjas i Ås, en oas som odlar Jämtländska plantor. Det är första gången någonsin som jag själv odlar potatis så jag går och kikar till dem lite varje dag och ser hur de mår. Enligt gammal sed ska man sätta potatisen när maskrosorna blommar så i år väntade jag otåligt på de första gula rosorna.! 😉

Mamma, kom igen, vi gör det!

Japp, jag gjorde det!

Här ser man tydligt hur mycket högre vattnet är just nu. Det ska bli lite högre till innan det stannar upp och lugnar ner sig. Jag älskar hur det grönskar överallt just nu!

Gurkan, tomaterna och chilin kommer nog bara få stå ute när det är riktigt fint och varmt väder, annars får de bo kvar inne i min oas.

Pallarna som allt står på nu ska få lite färg och några dynor, sedan ska vi hänga upp dem på kedjor som en Amerikansk hängsoffa.

Jag har startat ett nytt projekt till bloggen som jag påbörjat nu under våren och kommer fortsätta med under en längre period. Nämligen att plocka och äta ogräs! 😉 Skrev om det tidigare när jag gick på vandring med Lisen Sundgren i Rosendals trädgård (länk) här. Hon har skrivit flera böcker om det vilda köket och att äta vilda växter. Jag älskar, älskar, älskar att ta vara på allt naturen har att erbjuda. Kika in hennes hemsida här Life by Lisen (klicka på länken för hennes hemsida.

Harley smakar på björklöv.

Här ska björklöven torkas och förvaras på burk till användning i smoothies och gröt.

Nu ska jag göra en älggryta och pyssla med inplockade granskott. Ser verkligen fram emot att få börja projektet örter och läkeväxter som kommer få en egen sida här.

Ta hand om er.

Kram,
El

Choklad- och chagasmoothie med hallon och extra protein

1 juni, 2022 By El Leave a Comment

Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Bodystore SE. Klicka på länkarna i receptet så kommer ni till sidan för produkten. 🙂 Om ni köper något via någon av mina annonser eller länkar så får jag en liten provision. Yay! 😀

För två stora glas:
1 glas frysta hallon
1 glas vatten
0,5 dl havregryn
1 msk chaga
1 msk kakao
1 msk maca
1 msk chiafrön
1 msk nötsmör
1 skopa proteinpulver

Chaga är en torkad och pulveriserad sprängticka, som är en svamp som växer på björkar i den norra hemisfären.

Enligt wikipedia ska chaga ha effekt mot psoriasis och diabetes samt stärka immunförsvaret och även ha en tillväxthämmande effekt på vissa typer av cancerceller. Gött; jag har psoriasis och Daniel har diabetes så upp till bevis lilla svamp!

Precis som med björksav omfattas sprängtickan INTE av allemansrätten så om man hittar en svamp måste man be markägaren om lov. Och man ska inte ta bort hela sprängtikan utan bara skrapa bort en bit, så svampen får möjlighet att växa ut igen, och inte björken tar skada.

Chaga, kakao, maca, chia och nötsmör med proteinpulver med chokladsmak. Mixade med hallon och vatten, blev som en nötig chokladbakelse med hallon. Nomnomnom…

Den chaga jag har använt är ekologisk från Superfruit som jag beställt från Bodystore, som beskriver det sä här. ” Superfruit Chagapulver är framställt av svart chagasvamp / sprängticka (Inonotus obliquus). I japan kallas chaga för ”skogens diamant” och i Kina kallas den ”kungen av växter”.”

Maca är en rotfrukt som växer i de Peruanska Anderna, på mycket hög höjd, och under extrema väderförhållanden och har en söt, lite kola-aktig smak.

Chiafrön smakar ingenting men ger stamina

Kakao är gudomligt, det vet väl alla! Dessutom hur nyttigt som helst, med mycket magnesium som motverkar trötthet. Enligt onlinetidningen Må Bra listar en mängd nyttigheter med kakao. Länk här.

Smakerna blev alltså lite vanilj-igt, lite kola-aktigt, choklad-igt, nöt-igt med hallon.

Vi är väldigt nöjda över att ha återupptagit vår morgonrutin med nyttiga smoothies. Särskilt nu på våren när det spirar nyttogrönt överallt i naturen.

Nu, andra våren/försommaren i Jämtland, har vi rekat läget för olika nyttigheter vi ska plocka, torka och spara till höst/vinter. Det gör också att det kommer upp en ny kategori och sida på bloggen om örter och läkeväxter, som man kan odla själv eller hitta vilt i naturen. Att äta ogräs är en gammal favorit och just nu skulle vi klara oss länge, länge, länge utan annan mat än den naturen ger.

Projektet Örter & Läkeväxter börjar om nu och kommer fortgå forever! 😉

Kram,
El

Smoothie för magen

27 maj, 2022 By El Leave a Comment

Magen kraschade för några dagar sedan. Krashade som i att göra vidrigt ont och vara uppsvullen och gasig utan att kunna släppa på trycket.

I mina unga år hade jag blödande magsår två gånger! Vidrigt. Ont. Som i dubbelvikt och kan inte gå – ont. Som i att ligga i fosterställning i duschen och inte kunna röra sig – ont. Som i vara tvungen att byta kost -ont. Ryser av blotta tanken av hur ont det gjorde, då.

Hade även IBS när jag var yngre (vet inte om det försvinner eller alltid ligger kvar) men IBS bruka kännas lite annorlunda. En prutt på tvären brukar jag beskriva det. Men fortfarande obeskrivligt ont. ”IBS är en förkortning av engelskans irritable bowel syndrome, och betyder ungefär lättretbar eller överkänslig tarm. Det kallas också för kolon irritabile och funktionella tarmbesvär.” Klippt från 1177.

Smärtan nu är liknande, men inte fullt lika intensiv eller lika ”syrig” som magsår, men jag har inte kunnat äta och dricka ordentligt och inte kunnat gå eller stå upprätt.

Så jag testade att göra en smoothie för magen och plockade in lite spröda nässlor, lite klibbiga björkblad, lite maskrosblad, svartvinbärsblad och mynta. Måste även passa på att skörda och torka/frysa in till höst/vinter/vår. Nu när allt är sprött och skirt och fullsmockade med alla nyttigheter. Våren kom sent till Jämtland i år.

Brännässla – antiinflammatorisk, full av vitaminer och mineraler.

Energigivande
Effektiv mot eksem
Innehåller mycket järn
Stödjer matsmältningen
Stärker hår, hud & naglar
Vätskedrivande egenskaper
Antiinflammatoriska egenskaper
Mot magkatarr

Björkblad – vätskedrivande, antiinflammatoriska och läkande egenskaper.

Lindrar oroliga magar
Används vid urinvägsinfektioner
Antiinflammatoriska egenskaper
Lindrar reumatiska ledbesvär
Stödjer kroppen vid allergiska besvär
Svettdrivande
Renar njurarna

I år missade vi att tappa björksav, men förra våren lyckades vi tappa några liter som vi med andakt drack och gjorde smoothies av. Savtappning var vanligt förr efter en sträng vinter för att vårboosta kroppen med vitaminer innan löven slog ut. Gör ett eget inlägg om saven. 🙂

Maskrosblad – traditionellt använt som växtbaserat läkemedel mot väderspänning! 😉

Vätskedrivande
Mot urinvägs- och leverproblem
Mot gaser i magen och förstoppning
Mot högt kolesterol och högt blodtryck
Mot kronisk inflammatorisk ledvärk

Svartvinbärsblad – ett mångsidigt blad med många användningsområden.

Kramplösande
Effektiv vid diarré
Används vid reumatiska ledbesvär

Mynta – en av de mest populära växterna inom ört- och naturmedicin.

Kramplösande
Ökar utsöndringen av magsaft som används för att lindra mag och tarmar
Har en dämpande effekt på IBS (irritable bowel syndrome)
Antibakteriella egenskaper
Underlättar vid problem i luftvägarna
Använd som gurgelvatten vid dålig andedräkt

Blandade frysta bär; havtorn, björnbär, tranbär, blåbär, lingon, röda vinbär.
Kokosvatten
Hampaolja
Björksavsolja

Mixa, häll upp och njut.

Det finns inga mirakelkurer mot svinont i magen, men så här några dagar efteråt när magen mår bra igen så känns det som att det hjälpte mer än väl.

Ta hand om er.
Kram/
El

2022, Harley Quinn, och livet

23 maj, 2022 By El Leave a Comment

Nytt år, nya möjligheter, och nya utmaningar. Inga nyårslöften är avlagda, men däremot har vi i familjen diskuterat en ambition, och en strategi, för 2022, så vi kan leva ut våra några av våra nya drömmar 2023.

Några av våra kära, gamla grannar från Älvsala var här och firade nyår, och vilken härlig nystart på året och livet det blev!

Helena sa helt enkelt som det var, utan krusiduller. Ta er i kragen, ni har blivit helt förslappade!

På Helenas egna, helt fantastiskt, underbara, rättframma, omtänksamma sätt. Inte ta er i kragen jobbmässigt, eller karriärmässigt, eller livsmässigt, utan damma av er det gamla och börja om på nytt. Tack för det Helena, vi behövde den påminnelsen.

Ja, så Daniel och jag satt i badet härom..månaden och pratade om hur vi skulle se 2022 framför oss. Vi är rörande överens om att vi lämnar nu tre års kamp, och ett års vila och återhämtning, bakom oss. Vi ska ta oss i kragen och gå med raska steg rakt in i framtiden. Inte se tillbaka på det som varit, utan försöka se en ny framtid som kanske kommer bli ljusare och enklare.

2022 ska vi fortsätta med det vi började förra året, att leva billigt, och enkelt, och ta tillvara på det naturen förser oss med.

Vi har bunkrat kött, fisk, svamp, bär och bröd i frysarna, vi har torkat kött och svamp, och torrvaror. Vi behöver bara det enklaste av allt ,och lever gott ,och äter gott, med minimalistiska medel.

När jag startade skriva på den här bloggen, 2014, för 7,5 år sedan, jobbade jag på Paradox, numer börsnoterad dataspelsjätte. Det har hänt så fantastiskt, oerhört mycket sedan dess. Några av mitt livs största milstolpar, vinster, förluster, resor, minnen, och också djupa sår och ärr för livet.

Allt finns dokumenterat, så ingen mening att dr det igen, så vad kan vi göra för att använda de här erfarenheterna till vår fördel? Vilken lärdom kan vi ta till oss av våra erfarenheter och gå visare framåt?

Sustainable Living, ett hållbart levnadssätt. Inte mycket har förändrats sedan 2014 i hur vi tänker kring mat och när- och härproducerat, vilt, säsongens grödor, klimatsmart, återbruk, att vörda och ta vara på naturen. Vi har plastbantat över åren och bytt ut det mesta till trä, glas och metall, vi förbrukar mindre el och återanvänder, lagar och återbrukar allt vi kan. Vi har gjort en sport av att slänga så lite som möjligt.

Att laga mat från grunden med härproducerade råvaror, som oftast är utbytta mot tjänster, är liksom hjärtat i vårt leverne. Vi kan cykla eller ta sparken till affären, vi kan odla på tomten, vilket vi kommer sätta igång med ordentligt till våren då jag ska anlägga en terass med odlingslådor bakom huset. Vi jobbar hemifrån, kör sällan in till stan, åker längdskidor, tar långa promenader, cyklar, paddlar kajak, simmar…

Tempot här, i lilla Sörefors, i Lit, utanför Östersund, i Jämtland, är som ett magiskt ultrarapid. Utan att jag ens är uttråkad. Det finns ingen hets. Det finns ingen stress. Och den stress som skulle kunna finnas har jag ganska effektivt dövat med promenader i naturen, i regn och rusk, ur och skur, i solsken som månsken som norrsken. Längdskidor när underlag medger.

Padrino fyller tre i år, 21 maj, och han har blivit en ren fröjd att vara med. Han är fortfarande väldigt skarp, sin mamma Miras största stolthet skulle jag gissa. Han kan inte umgås med alla, och får inte heller träffa alla vi umgås med då han inte accepterar alla som Goblin gjorde. Till och med Mira var enklare att introducera till nya människor, men hon var svårare på andra sätt.

Padrino har sin tomt, sin familj, några få människor i vår närhet, och nu också lilla Harley. Precis som med Mira så hände karma, det bara hände, och det fanns inga som helst tvivel alls om att lilla Harley skulle flytta hem till oss.

Harley Quinn, eller Fontvisho’s Jasmine Harlequin, kom till oss innan jul. Som det perfekta lilla julklappen, det lille gossebarnet i vassen, eller vänta nu, den lilla frallan från Sälen.

5 kg ren attityd, när hennes kullsyskon sprang åt ett håll, tog hon en annan väg. Självständig, tuff som ingen annan, lyhörd, lättlärd, klok, och helt enkelt underbar. Mira i ett nötskal, utan Miras dåliga erfarenheter och rädslor.

Mira har fattats mig, mer än jag kunnat tro, då vi fick ha henne alldeles för kort stund. En omplacering som ändå var ämnad att leva med oss. Harley, är som Mira reincarnated.

Lilla tuffa Mira, sälpälsen, älskvärda, kloka Mira. Hon skrämde slag på de flesta hon träffade, men de hon släppte inpå livet älskade henne, och förstod henne. Hon var liten och tuff. Men skadad. Hon hade fått några jobbiga, tråkiga erfarenheter som gjorde henne lite ”svår”. Jag älskar svår. Jag är svår. Diesel är svår. Mira var svår. Padrino är svår.

Harley är enkel. Som Mira utan det trasiga bagaget. Harley är som Mira. Fast enkel. Harley fyller en abyss av saknad, och äntligen kan jag skratta åt alla Miras egenheter och typiska särskiljaktigheter, utan att känna den isande saknaden. Hon kommer för all tid vara saknad, men det gör inte lika ont längre, och redan när jag såg Harley första gången visste jag att det var meningen att hon skulle flytta hem till oss. Det fanns liksom inget annat alternativ. Karma.

Nu har hon tagit hela familjen med storm och hon bossar runt Padrino like a Queen. Like a Boss! Como la Reina del Sörefors!

Vi ska ha kul, Harley och jag, vi ska gå på valpkurs, som Daniel gjorde med Padrino. Vi ska gå på tur med Ullis och Elton, och njuta av den Jämtländska naturen.

Tillbaka till bloggen. Ungefär samtidigt som jag startade och började skriva snubblade jag på en publikation som jag har haft med mig hela tiden och som ligger mig varmt om hjärtat. LeAnne Brown (klicka här för hemsidan) har skrivit en bok/pdf som hon sprider gratis och som laddats ner men än 15 miljoner gånger. Den heter Good and Cheap, Eat well on $4 / Day. Du kan ladda ner den här (klicka här för att ladda ner).

USA har ett food stamp system till de som lever på existensminimum, i Sverige kallas det förbehållsbelopp, det man får behålla om Kronofogden gör en utmätning av lön.

Normalbeloppet för en ensamstående vuxen är 5 157 kr och det ska täcka mat, kläder, hygien, telefon, hushållsel, försäkringar, andra mindre utgifter för tillfälliga behov. (Saxat från Kronofogdens hemsida.) 8 520 för makar och 3 150 för barn över sju år.

Enligt Konsumentverket är matkostnaderna för oss tre beräknade till 8 020 kr per månad, dvs 267 kr per dag eller 89 kr per dag och person. Tre mål mat, så 30 kr per mål mat om dagen. $4 om dagen är ca 40 kr så vi har det betydligt bättre i Sverige.

Att köpa i storpack och göra storkok och frysa in är ett sätt att äta billigt och ekonomiskt. Att handla efter säsong är ett annat. Att jaga, fiska, samla är så klart optimalt. Att ta tillvara på ALLT är ett måste. Istället för att slänga ben, skal och blast, och örtstjälkar i komposten kan det frysas in för att samlas ihop och koka buljong på. Att idka byteshandel är något vi verkligen brinner för, att slipa en kniv mot en limpa bröd eller en köttaskank till exempel, att främja de lokala producenterna. Att bo lantligt och kunna odla på en liten lott är guld värt.

Vi ska ha kul. Vi ska må bra. Allt annat är mindre viktigt.

Kram,
El & Harley <3

Att erkänna svaghet är en styrka

13 december, 2021 By El Leave a Comment

ADHD är en superkraft. Envishet är en superkraft. Pannben är en superkraft. Carina, du är min idol. <3

Samma superkrafter kan också göra att man kanske lyssnar mindre på sin kropp och vilka signaler man får, både från sig själv, och sina nära & kära. Alla superkrafter har sitt kryptonit.

Mest troligt kommer jag nog aldrig erkänna, eller säga att jag nått någon gräns eller gått in i väggen, men däremot kan jag erkänna att jag under en väldigt lång tid nu har varit oerhört trött. Nästan letargisk (synonymt med sjukligt slö; slö, håglös, loj, apatisk, flegmatisk, energifattig, håglös, lat, likgiltig, nedstämd, trög, förslöad – ja ni fattar).

Utmattad.

I vårvintras skrev jag första gången om min egen utmattning. Att ens skriva orden kändes lite konstigt. Jag?

Då, i mars i år, tyckte jag att återhämtningen tog lång tid. Nu i december sover jag fortfarande 12-16 timmar per dygn. Då klarade jag bara av att hålla fokus korta stunder åt gången, och nu kan jag sitta fokuserad i timmar igen. Men sen måste jag sova. Men jag kan inte somna. Paradox. Så fort jag blundar börjar det snurra, det röda nystanet med alla lösa trådar som ingen reder ut längre. Utan medicin är det omöjligt att somna, men med medicin vaknar jag ofta och sover oroligt. Vaknar trött. Den värsta vrålångesten har försvunnit, nu är det en litet gnagande oro i bakgrunden, lättare hjärtklappning ibland, och framförallt sömnen som inte återgått till det nya normala.

14 september förra året (2020) tvingades jag ringa 112 och låta Daniel skjutsa in mig till SÖS-akuten. Där fick jag ligga i fyra timmar, uppkopplad mot diverse maskiner som mätte puls och blodtryck, ultraljud av hjärtat och ekg. Jag var helt bortdomnad i benen och armarna och hade ett djupt, hårt, ont tryck över bröstet. Allt jag kunde tänkta på när jag låg där på britsen var vem som skulle berätta för Diesel hur mycket jag älskar honom. Vem ska pussa och krama om honom och hjälpa till med läxor och prata om stort och smått, och skratta åt alla hyss. Gud va jag älskar att skratta med Diesel. Vi gör det ofta. Asgarvar.

Blodprover och alla tester visade att hjärtat var starkt. Friskt, på pappret i alla fall.

Vad jag upplevde då var en vidrig ångestattack. Eftersom jag aldrig upplevt det tidigare hade jag ingen ANING om hur fysisk den smärtan är. Aldrig har jag varit så rädd för att dö, förutom på en flygresa mellan Chicago och Columbus, eller när vi höll på att drunkna i Surfers Paradise. Men det var INNAN Diesel. Då var jag ung och i princip odödlig. Nu, 45 år och inte i den bästa formen jag varit i, och vem ska ta hand om min son om jag dör? Diesel behöver mig. Jag måste leva.

I oktober gick flyttlasset upp hit, och jag började sova. Fick lämna det stora svarta hålet nedanför Dalälven, lämna några av alla de kamper vi var mitt uppe i då.

Vi hade förlorat min älskade Mami, och Roine, och Martin, och Mira, och Goblin., Daniels kollega dog i sömnen av diabetes.

Daniel fick sin egen diabetesdiagnos, och tog det tungt, så tungt, då hans pappa Sölve dog i diabetes. En av våra närmsta vänner hade helt omänskligt överlevt en krasch då hon blev påkörd av en smitare. Hon är fortfarande inte återställd. Vi förlorade allt vi hade av värde i en mycket smärtsam process.

Att tillåta sig bli lite knäckt, att brytas ner, för att komma tillbaka är nog det viktigaste vi kan göra med några av motgångarna. Erkänna dem, för att fortsätta framåt, uppåt, utåt. Jag erkänner att jag hösten 2020 kraschade hårt. Då hade jag kämpat i tre svåra år med de största förlusterna i mitt liv. Av familj, vänner, kollegor, djur.

Sedan oktober förra året har vi inlett en ny epok i våra liv och jag vet inte riktigt vad jag ska kalla den ännu. Diesels småbarnsår är över, han går snart in i tonåren och har blivit en fantastisk ungdom. Det är turbulent ibland, men vi skrattar fortfarande. Vi har lämnat utredningar och utbildningar bakom oss. Jobba heltid och göra karriär samtidigt som jag skrev på bloggen, och gick Komet-kurser, och läste om ADHD. Vi slänger in lite dyslexi också, och en pandemi som gör att vi måste sitta i karantän och hemskola Diesel.

Att leva med barn som har, ja, vad kallas det nu då? Funktionsvariationer? Diagnoser, funktionsnedsättningar, neuropsykiatriska funktionshinder, kärt barn har många namn. Ja nåväl, så att leva med ett barn som har det i text beskrivet ovan, kan vara tufft i perioder.

Mer tufft för vissa och mindre tufft för andra, men jag tror att ALLA stöter på patrull med dessa diagnoser ibland. Nu har jag ju den egna fördelen att jag själv har diagnosen ADHD, så jag kan sätta mig in i och förstå Diesels.

Vi är så fantastiskt lika i personlighet och temperament att Daniel skrattar till alltsom oftast när vi gör något typiskt adhd-igt. Det brinner av en fyrfas och slocknar lika snabbt. Det går fort i hockey! Och i Bergströmska adhd-hörnan. När strömmen gått börjar vi skratta igen. Emellanåt går vi kurser och tar hjälp från proffsen. Vi går i samtalsstöd och lär oss hela tiden och utvecklas. Tillsammans som familj, och individuellt.

Här kommer vårt år i bilder!

Här hämtar vi vår styrka och vila.

Ta hand om er, och varandra.
Kram,
El

Goblin goes 100% digital

2 april, 2021 By El Leave a Comment

Livet utanför bloggen. Jag lever som jag lär. Jobbar som egenföretagare och redovisningskonsult utanför bloggen. 100% frihet. 100% digitalt.

Covid-19 utbrottet har inte bara lett till negativa förändringar i samhället och på vår arbetsmiljö. Det har också lett till mängder av positiva förändringar.

5 mars 2020 gick Daniel och jag i karantän efter att ha sett Covid-19 utbrottet på nyheterna. Vi är högrisk bägge två (astma, kronisk bronkit, diabetes, högt blodtryck) så sedan dess har vi jobbat hemifrån. I skrivande stund är det 400 (FYRAHUNDRA) dagar. Ett år och 35 dagar. 13 månader. 56 veckor. Och än har vi inget vaccin i sikte. Ser du The Shining framför dig? Heeeeere’s Johnny! Nä, det har faktiskt gått bättre än jag någonsin kunnat föreställa mig. Vi har varandra och vi har naturen.

I somras sa jag upp kontorslokalerna jag hade på Värmdö och i höstas flyttade vi upp till Jämtland. I samband med att jag bara jobbade hemifrån behövdes inga lokaler eller stora kontorsmaskiner. Jag har inte träffat några kunder utanför Teams, Zoom, eller Messenger och allt kundmaterial har skickats digitalt.

Vad har jag för hjälpmedel/mojänger att kunna jobba 100% digitalt?

Internet (lääääääängtar efter fiber)
En bra dator med mic och kamera (har en Mac som jag ÄLSKAR)
En stor extern skärm (för i mitt fall redovisning)
En digital anteckningsbok (Remarkable2)
Dataprogram (Office, Firefox, Fortnox, TimeApp, Parallels Desktop, Wolters Kluwers Capego och Skatt, Teams, Zoom, Skype, Spotify, Trello, Adobe…)
E-post
E-signatur och bankID
Digital molnlösning för förvaring av dokument (iCloud, Dropbox, Google Drive, etc)

I flera år har jag sett i många kunders och partners mailfötter en uppmaning om att tänka på miljön och undvika att skriva ut i onödan. Som redovisningskonsult skrivs det ut ohemula mängder papper.

Balansrapporter, resultatrapporter, deklarationer, kvittenser, rapporter, avstämningar, huvudböcker, kontoanalyser, kontoutdrag, årsredovisningar, bokslutsbilagor, etc, etc, etc.

Tack vare att jag jobbar med en hel del kunder inom dataspelsbranschen har jag haft fördelen med att jobba med redan tekniskt kunniga personer som inte är främmande för den digitala utvecklingen. Det har tagit mig många steg framåt som jag även kan hjälpa mina andra kunder med. Win-win för alla.

Jag älskar att skriva anteckningar, och har anteckningsbok efter anteckningsbok med anteckningar om kunders mål, budgetar, rapporteringar, policies, bokslut, investeringar, skatter, mötesnoteringar, påminnelser, notiser, to-do-listor…

Jag älskar verkligen känslan av papper och penna och vill gärna skriva ut alla viktiga dokument och göra anteckningar på dem. Varje bokslut skrivs det ut x-antal balansrapporter med anteckningar inför bokslutsbilagor. Nu skriver jag stolt att jag är 100% digital, då kan jag ju inte fortsätta att skriva ut rapport efter rapport.

Jag har löst det med en fiffig lite mojäng som heter Remarkable 2, som är en digital anteckningsbok som känns som papper och penna. (Det enda negativa är att jag inte kan använda min favoritpenna som Daniel köpte till mig när vi precis träffats och jag fått ett nytt jobb.)

Jag kan ladda ner alla balansrapporter och skriva mina anteckningar på dem som jag gjort i alla år, men istället för att slösa papper och skog kan jag helt enkelt slänga i digital papperskorg och börja om när ändringar görs, eller spara digitalt i mina kunders mappar i molnet. Inte bara kan jag anteckna som vanligt, jag slipper renskriva, scanna och sortera, jag sparar direkt i kundens mapp så har jag kvar alla mina anteckningar och hittar dem lätt när jag behöver dem i mitt arkivsystem i molnet.

Det är ingen iPad eller annan cool teknisk pryl, den kan faktiskt bara en sak och det är just anteckningar. Jag kan ligga i hängmattan, eller sitta på bryggan och jobba, i gassande sol, för skärmen reflekterar inte ljuset. Om jag vill sitta någon annanstans än hemma och jobba behöver jag inte packa ner alla kundmappar, kalendern, skrivboken och datorn och förbanna att det inte finns en skrivare på stället. Jag tar med mig dator, och mojäng. Alla anteckningar finns i mojängen och/eller i datorn. Jag kan ladda ner en pdf rakt ner i mojängen och skriva mina anteckningar på den, som jag ÄLSKAR!

Om jag har ett digitalt möte och ska förklara något för en kund, (alla älskar inte redovisning och skatt?!) så kan jag dela min mojängs skärm och visa när jag ritar och förklarar. Som en digital whiteboard. Eller projektor. Dataspelskunderna tycker det är skitcoolt, de mindre tekniska kunderna tycker att jag är ett tekniskt orakel. 😉

Detta har hittills bara handlat om ena företaget; Goblin Accounting. Det andra då? Goblin Creative. Även här är allt 100% digitalt, jag skriver mina inlägg, eller får de mailade till mig av William, eller Jimmie, fotar, och laddar ner och upp bilder, gör affiliate-(reklam-)länkar via Adtraction för olika produkter eller köpsidor, Googlar, ”Pinterestar”, planerar. I datorn och i mojängen. På bryggan, i hängmattan, i soffan eller vid skrivbordet.

Vi har gått från hyllmeter av pärmar i en bokhylla, till ett arkivskåp, till en Dropbox. Från att behöva skrivare och scanner till en dator och en mojäng. Jag älskar min mojäng. Alla träd som slipper slängas i min återvinning älskar min mojäng. Min man älskar min mojäng, för nu kanske vi kan återfordra gästhus och gästrum?
Min adhd älskar min mojäng, för den checkar alla mina boxar för det jag behöver för struktur och planering.

Den är snygg, den är ren, den är strukturerad, den har wifi, men inget internet, ingen mail som pingar, ingen facebook som stör. Jag tror inte att jag kommer kunna sluta skriva ut ALLT, men det kommer nog bara bli en bråkdel av alla tidigare dokument. Inget mer papperskaos, inga fler högar att sortera eller arkivera.

Det rena och minimalistiska gör mig så glad!

Det är rent. Snyggt. Min adhd jublar. INGET som stör.

Nu är det påsk. På pappret, pun intended, är det ledigt nu och påsklov nästa vecka. Men för mig är det högsäsong och jag har vilat tillräckligt. Nu kavlar jag upp ärmarna och maxar mina digitala prylar och spottar ut bokslut. Utan att skriva ut dem!

Med en önskan om en mycket glad och trevlig påsk!
Kram,
El

Pippi är sakletare och städar

21 mars, 2021 By El Leave a Comment

”Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Bagaren och kocken och Åhléns”.

Sustainable Living och hållbart levnadsätt handlar ju inte bara om mat utan om alla val vi gör i livet. Hur vi väljer att konsumera, att resa, att använda det vi konsumerar, slit och släng, eller återbruk.

Vi har väldigt länge varit väldigt medvetna om vår miljöpåverkan genom våra val, men sedan vi flyttade till Jämtland har vi lärt oss så mycket mer.

Framförallt har vi fått en helt annan förståelse för de produkter vi spolar ner eller använder när vi diskar och städar.

På andra sidan järnvägsbron går Hårkan ut i Indalsälven.

Vi bor precis intill Hårkan, en fjällälv som rinner 184 km från Norge till där vi bor, alldeles precis innan den förenar sig med Indalsälven i Lit. Hårkan är känd för sitt flugfiske i toppklass, och sin fiskrikedom. Harr och öring dominerar men det finns även sik, gädda och abborre. När Hårkan sedan förenat sig med Indalsälven fortsätter den hela vägen från Lit till Bottenhavet i Timrås kommun. Från Norge till Bottenviken, via de svenska fjällen och förbi oss i Sörefors. Vårt lilla hus precis vid Hårkans strand både påverkar och påverkas av vattnets friskhet. Vi tar vårt vatten från älven, och när vårt lilla reningsverk gjort sitt så släpps vattnet tillbaka till Hårkan.

Ni förstår vårt ansvar? Och vår oerhörda ödmjukhet inför vår påverkan av kvalitet och friskhet på vattnet och allt liv som påverkas längs dessa magnifika älvar. Var det nån som sa Klorin? Tror inte det va?!

När vi bodde i Älvsala med egen brunn och delat reningsverk förstod vi vikten av att hushålla med vattnet, som kan sina och därmed orsaka saltvattensinträngning. Dessutom fick vi en djupare förståelse för det som händer i ett reningsverk innan vattnet släpps tillbaka till naturen. Men det här är ett EXTREMT känsligt kretslopp. Det som går in ska komma ut.

Vad spolar du ner i toaletten egentligen? Krasst ska det vara tre saker; kiss, bajs och toapapper. ABSOLUT INGET ANNAT! Inga bindor, tamponger, tops eller sminkborttagningsprodukter, eller stjärtlappar eller våtservetter. Det förstör bara reningsverken. Och miljön.

Vad häller du av i diskhon? Det som hamnar i våra avlopp hamnar i naturen. PUNKT. Vad använder du för diskmedel? På ett av våra största diskmedelsmärken i Sverige står detta på flaskan: ”Varning” och ett stort utropstecken som inte går att missa. Orsakar allvarlig ögonirritation, skadliga långtidseffekter för vattenlevande organismer, förvaras oåtkomligt för barn. Hur får detta ens säljas i Sverige?

Se nu att jag inte bara pekar lite försynt med ett finger här utan jag viftar med hela handen. Det som hamnar i våra avlopp hamnar i vår natur och i vara vattendrag och påverkar ALLT LEVANDE.

Så nu har jag skrikit klart. Jag sansar mig och andas djupt. Jag brinner för detta! Vi borde ALLA brinna för detta.

Vad kan vi göra? Utan att ge avkall på kvalitet eller behöva leva som stenåldersmänniskor? (Även om det har sin charm.) Oavsett om vi har kommunalt vatten och avlopp eller egna brunnar och reningsverk så påverkar VI ALLA våra vattendrag och allt levande genom de val vi gör och vad som spolas ned.

Det finns en anledning till varför det är förbjudet att tvätta bilar på egna uppfarter för de miljögifter som finns ska tas upp och tas om hand på tvättstationer, inte rinna ner i våra dagvatten.

Kan du med gott samvete använda ett diskmedel där det står klart och tydligt på flaskan att det ger: skadliga långtidseffekter för vattenlevande organismer!

Vi har inte använt det diskmedlet på många, många år och vår disk är ren.

Välj städ-, tvätt- och diskprodukter med STOR omsorg. Titta på varningstexten. Jämför, titta efter bra miljöval. Det är ett första, ganska litet, men så ofantligt viktigt steg för miljön, vårt vatten och våra fiskar.

Här finns mängder med bra tips på städprodukter som är miljövänliga.

https://www.jordklok.se/sv/articles/95/stad

Det finns de som bara använder tvättnötter, och galltvål, och bikarbonat, och jag kan nämna ett par grannar jag hade för länge sen som vi lite skämtsamt kallade för ”Greenpeace” och de hade bruna manchesterbyxor och gick all in (jag hoppas ni förstår att jag raljerar nu?). Man behöver inte vara extrem för att göra en förändring. Börja litet. Skippa produkter där det faktiskt VARNAS för negativ miljöpåverkan.

Börja smått. Babysteps. Börja med diskmedlet, tvättmedlet och städprodukterna. Titta i din lokala närbutik. Jag LOVAR att det finns bra miljöval även på den hyllan.

Själv var jag in till Östersund häromdagen och passade på att besöka en av mina favoritbutiker Kulturarvet på Frösön. Kulturarvet Blommor & Byggnadsvård (länk) är för dig som är intresserad av byggnadsvård med traditionsenlig och människovänlig inriktning samt vill bygga med minimal miljöpåverkan. Ni hör ju. -Älskar’t!

Visst är det fint! Disk och städ blir lite romantiskt. Längtar faktiskt till sommaren nu när jag får hänga upp våra lakan på tork utomhus.

Passade på att köpa nya diskborstar och diskmedel. Vi har haft ett kaffefilter i guld tidigare som vi använt dagligen i drygt femton år. Men efter femton år och vårdslös bankning mot komposthinken var det så stora hål i filtret att det var som att sila kaffet mellan tänderna. Tips på olika flergångsfilter finns här nedan.

Goldfilter — Guldfilter, klicka på bilden för länk.

GEFU Återanvändbart kaffefilter strl. 4 — Kaffefilter, klicka på bilden för länk.

Hittade också en vitkantad Dr Westerlund som fick flytta hem till en större kruka. Och det lilla sopsetet är alldeles utmärkt om man får för sig att plantera om växter inomhus. 😉 Klicka på bilden för länk till Iris Sopset hos Bagaren och Kocken.

Rotfruktsborsten är perfekt att skrubba krukor med utan att de tappar patina. Den fina lilla örtsaxen kan man använda när man ska klippa bort döda blad.

Så här kan det se ut i vårt badkar när plantorna får nya större krukor inför våren.

Växbo Lin Kaffefilter i Lin — På Kulturarvet har de flergångskaffefilter i lin som vi ska testa. Vi kokade innan användning och jag kan ju verkligen inte känna någon smakpåverkan. Gillar’t. Finns också att beställa hos Jordklok, länk om du klickar på bilden.

Eftersom vi har en hel del gjutjärn- och kolstålspannor älskar jag att diska ur dem med en disktvaga av risborst eller en retro diskborste av trä med naturborst. Det känns gediget, äkta, och jag älskar det rustika och den gammaldags känslan.

Iris Rotfruktsborste, klicka på bilden för länk

Diskborste, Vardag — Diskborste i trä, klicka på bilden för länk

Toalettborste i trä, grå — Toaborste i trä, klicka på bilden för länk

Skurduk Våfflad, 59x47,5 cm, cremefärgad — Skurduk, klicka på bilden för länk

Och här finns massor med naturvänliga städprodukter som kan inspirera till miljövänligare städprodukter. https://www.jordklok.se/sv/articles/95/stad

Du vet den där känslan när man är på ett lantställe, eller i ett torp, och man städar och diskar i baljor för det finns inte rinnande vatten. Det blir nästan lite romantiskt att städa och det doftar barndom. Det är hållbart. Det kan till och med vara roligt!

6:40 in i klippet 😀 Klicka på bilden för länk till SVT Play.

Avslutar med det bästa som finns. Astrid Lindgrens fantastiska värld som jag för alltid vill leva i.

Kram,
El

Utmattning och omega 3

14 mars, 2021 By El Leave a Comment

Nu har vi bott här uppe i Jämtland i nästan fem månader. Oktober till mars. Höst och vinter. Och vilken vinter sen! Vi har precis gått in i vårvintern när solen värmer, snön smälter, fåglarna leker febrilt och naturen vaknar sakta till liv efter en lång och välbehövlig vila. Både jag och naturen har sovit under hela vintern och nu är vi redo för nya tag med ny energi.

Att ha stått med ett ben i utmattning och det andra i desperation gör att jag ser på livet och våra värderingar på ett helt annat sätt, än för bara ett halvår sedan. I december förra året fick jag min egen adhd-diagnos som jag i och för sig vetat om i princip hela mitt liv, och det blev mer eller mindre klarlagt under Diesels utredning att även jag har adhd. Men jag ville inte göra något åt det så jag behövde ingen egen diagnos. Efter min utmattning och långa, långa återhämtning tycker jag det är viktigt att veta och även hantera min egen adhd. Även superkraften kommer med kryptonit och akilleshäl.

Diesel äter inte sin adhd-medicin längre då han får för stora biverkningar av den. Har får ont i huvudet och tappar aptiten och får som följd ont i magen av hunger. Han har varit hemskolad i över ett år nu i väntan på vaccin så vi har inte behövt medicinen heller. Han klarar skolan utan några som helst problem. Själv väntar jag på att få tid här uppe i Jämtlands psykiatri, men covid-19 gör att det ligger nånstans lågt prioriterat och i framtiden. Och det är inte så att jag har bråttom, har jag levt hela livet utan, behöver jag inte hasta fram medicinen. Jag har däremot bestämt mig för att prova. När tiden är rätt.

En tid nu har jag tagit Zinzinos balansolja varje dag och vitaminer för immunförsvaret. (Klicka för länk till Zinzino.) Omega 3 och D-vitamin. Dagarna lunkar på i en ny sorts rutin. Vi vaknar, jobbar, går ut med Padrino och lagar mat. Äter, promenerar igen, eller åker skidor. Vi tränar utomhus med våra kroppar som redskap och vi äter kosttillskott. Jag kommer göra ett helt eget, separat, inlägg om vår balansolja och våra vitaminer av Zinzino som jag börjat jobba med. Vill du veta mer innan det publiceras är det bara att skicka ett mail.

Daniel jobbar nu heltid, från köksbordet, på distans, och jag har börjat komma tillbaka. Återhämtningen tar tid, men efter flera års kamp lyssnar jag på kroppen. Att KUNNA lyssna på kroppen och vila när jag behöver gör mig oerhört tacksam och ödmjuk. Jag är så lycklig att jag kan luta mig mot Daniel och låta honom bära vår börda ett litet tag till. Jag orkar mer och mer för varje vecka och i takt med ljusets återkomst bygger jag egen energi.

För att Daniel ska kunna försörja oss behöver vi leva billigt och enkelt. Det har jag skrivit tidigare och det lever vi efter. Att konsumera så lite som möjligt och göra det mesta av de få resurser vi har.

Vi vårdar och tar hand om det vi har, handlar närproducerat och Daniel har blivit expert på att leta extrapriser och bra dealar. Det finns så klart en stark önskan om att hans/vårt idoga fiskande ska ge oss tillskott i frysen, men än så länge har vi kommit hem tomhänt.

Min adhd till trots har jag alltid älskat att meta och pimpla. Jag kan sitta still och tyst i timmar. Kan inte greppa varför, och det är typ enda gången jag verkligen kan vara lugn. Brunkullans te i kåsan och en tunnbrödmacka i knät.

Daniel har aldrig haft problem att sitta still och tyst långa perioder. <3

Visst känner ni känslan? Lugnet. Balansen. Ron.

En vacker dag får vi upp en fisk, eller fler. Öring, röding, sik, harr, abborre. Målet är att vi inte ska behöva köpa nån fisk utan få upp vår egen. Till våren/sommaren kommer jag testa att lägga nät. För är det något vi har nu när vi inte konsumerar, så är det tid.

Som avslutning bjuder jag på lite inspiration till fiskrätter. Omega 3 i dess naturligaste form.

Röding med knaperstekt skinn, smörslungade (förblancherade) sparris och morötter, avokado och skagenröra.

En wrap med kryddigt ris, rökt röding, vårlök- och tomatsallad, toppad med hemgjord chilimajo med soya.

Några krustader med skagenröra (såååå enkelt att göra egen) och en röra med rökt röding, äpple och pepparrot tillsammans med stekt röding och stekt citron.

Ha nu en skön söndag, vi behöver ta oss ut i friska luften och naturen, där återhämtning och energi tankning sker naturligt.

Kram,
El

Hälsa

Footer

COPYRIGHT © 2023, Sustainable Living

HEJ OCH VÄLKOMMEN!